På begäran...

...så sätter jag igång att blogga lite då ;)

Vad fasiken har hänt egentligen? Jomenserru!
Ungdomslägret avverkat och det var såklart en succé! Det har bloggats högt och lågt så jag behöver nog inte presentera det mer än så. Tack till alla som engagerade sig i klubbens framtid! Guld och åter guld värda!
Stannade kvar hos min lillasyster i plast i nästan en vecka och tränade hund, njöt av att vara ledig, träffade underbara vänner och njöt av gooooood mat, biobesök och goooodis!
Efter det så blev det semester i Figeholm, PARADISET på jorden vill jag tillägga! Jag både badade, tränade hund och njöt av VANLIGA böcker! Åkte på roadtrip till Öland. Missade att färjan slutat gå från Byxelkrok tre dagar tidigare, säsongen var slut, och fick vända på klacken och köra samma väg tillbaka... Jorå... det var kul som fan! Det roliga var att det gjorde mig verkligen ingenting! DÅ pratar man semester! Avverkade ännu mera mat i Oskarshamn och i Västervik i goda vänners lag. En FANTASTISK vecka som var riktig vård för själen! Jag och mina älsklingar :)

Sen har även Ulm avverkats, i ett helt fantastiskt gediget sällskap! Jag har haft så otroligt roligt att det nästan är så man skäms!
Som en bonus så var jag ju tillfrågade att visa hund, givetvis gjordes detta i regn och rusk i denna stiliga killes avelsgrupp...

 

Åter ett tack till alla som förgyllde denna helg, ingen nämnd INGEN glömd! Underbara!

Grattis till Kennel Hagadahl och deras otroliga framgång! Är så glad för deras skull och så stolt över att ha fina vänner som lyckats så fantastiskt.

Framförallt är ni ju så förbannat roliga att ha och göra med utanför hundsammanhanget :)

VA 8 BSZS 2012 Hagadahls Figo

Leverera förarpaket!

Inflikning i semesterkoman kan man kalla detta blogginlägg!
Spännande spännande, två individer som är som natt och dag hemma nu. Det är som att ha Lilltysken tillbaka men kanske inte riktigt samma nervkonstruktion... Men samma  temperament... Elsa är verkligen den lilla sportvarianten man kunnat förvänta sig och det blir givetvis ett mått att hålla sig till i träningen. Vi jobbar med "semi-shaping" (så som jag valt att använda shaping, alltså ett eget ihopkok...;)) i stor utsträckning och BARA föda som belöning. Planen är att fortsätta tills hon lärt sig sortera på ett bra sätt och fått en bra ordförståelse innan vi ens tänker tanken jakt-belöning. Påminn mig gärna!
Vi jobbar med skiften stå-sitt-ligg och har så smått börjat med positionsträning vid köksbänken, dock blir hon snabbt trött när hon inte får dra upp sin stress utan MÅSTE tänka. Lilla tösabiten...
Men det går kanon och vi har så smått börjat att låsa positioner och jag har en tanke att lära henne fjärren först av allt och när den blivit säker så kommer jag plocka in den lite överallt. Sen har vi kommit en bra bit med apporteringen, men där skiner det igenom hur präglad hon är på hund när tröttheten kommer, dock inga bakslag ännu! Phu!
Känner att jag fått en Bacardi i mina händer, men med lite extra utrustning....

Samson blir ett trevlig avbrott att lugna ner nerverna med, han som analyserar och tänker till. Det är som att han känner efter vilket beteende som var den utlösande faktorn och antingen förstärker eller minimerar det, beroende på var jag sagt om det specifika beteendet. Honom måste jag fortfarande "gå på" eller "tacka nej" till sånt jag inte vill ha och vara TYDLIG så in i bängen. Men eftersom jag får utlopp för min kvinnliga sida som förare med Elsa så är det lättare att gå in i rollen som diktator och peka med hela handen, eller gå ut och släpa honom i nackskinnet när han pekar med en tå åt mig och väljer att göra sånt som passar honom bäst. Alltså det lataste alternativet. Det har gett ett uppsving i vår träning och man märker hur mycket roligare han tycker att det är när jag kan leverera detta "förarpaket". ÄLSKLINGEN!

Nej nu blir det ut och finåka, sånt gjorde vi alltid när jag var liten... Åka och titta på hus, miljöer, se nya små hålor som man inte ens visste fanns... Det är ju ändå molnigt idag...

Tänker som sagt blogga om ungdomslägret och vistelsen i Mullsjö med lill lillasyster i plast vid ett senare tillfälle ;)

En stolt matte!

Är å semester så jag ska bara vara lite kort, har stängt av mobil och nät men kan inte hålla mig...

Har varit på Ungdomsläger i Habo med den lokala Schäferhundklubben. Kommer att berätta mer når jag känner för att ta en paus i semestern, som består av bad, hund, film... sova...

Samson och hans Oskar var ju kompanjoner på årets läger, precis som förra, vilket är en fröjd att bevittna! Underbart att se dem! Det var en stolt matte som såg sin Heffaklump ta sig an nya förare under helgen, bästa hunden! Om man frågar Oskar!

Ovan ser ni dem i Jönköpings Posten :)

Nu fortsätter semestern! Mot sängen!

Jakt på Borde Collies och muskelfest.

Vi längtar tillbaka till träningen nu.........

Dagarna bara flyter iväg och ibland känns det som att man knappt hinner med. Fast man egentligen slappat HELA dagen! Välbehövligt kan man säga.
Elsa har hittat hem nu kan man säga inkallningen sitter bra och hon bryter både lek och jakt på Border Collie när jag ropar. Så snart jag fått klartecken från sjukgymnasten så jävlar ska det cyklas! Hon är en liten tandpetare och Samson har tappat lite muskler, så det är sannerligen dags att ta tag i muskelbyggandet. Har lovet mig själv att under hösten sluta ta mina extrema promenader VARJE dag och sikta på mer renodlad fys för hundarna och mig själv. Sen gäller det att trycka in vila i vardagen så de små liven får återhämta. Men den form jag prickat in med Samson på rätt kort tid är målet för båda plus liiite till....
Jag är HELT säker på att Samson's muskeltillväxt är helt beroende av att han fått så regelbunden massage och strech under våren sen magsäcksomvridningen. Han har knappt hunnit ha träningsvärk innan någon varit där och masserat eller strechat bort den... Vilket resulterat i en kanonform. Dock har han stått i flera veckor nu, det syns snabbt på honom. Tyvärr.
Men bara jag får komma upp på cykel, Glen alltså, och kommer iväg på gymmet för att träna upp knät ordentligt så ska ni nog få se på muskelpaket. Hundarna alltså.
Jag har en teori som jag gärna skulle vilja se att alla som tränar hund har, den går ut på följande:
En hund som tränas måste alltid ha bättre fysisk kapacitet än vad som någonsin sammantaget kommer krävas av den på plan/skogen/fältet/fjället. Där är det huvudet som tar slut först och även om hunden ställs under press så kommer den aldrig behöva känna att kroppen blir trött eller att den under affekt kompenserar fysisk belastning på olika sätt för att orka.
Precis som vi människor, om ni som löptränar tänker efter så vet ni säkert när tröttheten är så total att man lägger vikten fel och skjuter fram överkroppen. Eller ni som rider, ni vet när man knappt orkar hålla om hästen längre och helt plötsligt har man hela hästens vikt i handen...
Den känslan eller vad man ska kalla det, så vill jag inte att min hund ska känna. Så därför tränar jag den.
Har fått en grym förebild i detta, kolla länklistan efter Racing Gigants. Så långt kommer jag nog aldrig ta det, men halvvägs duger gott! :)

Nej nu ska Heffa, Prinsessan och jag snarka gott! Ska börja planera kommande träning oxå... Hoppas på att vi ska komma igång snart... Kommer nog drömma om vittringsapportering....

Inlagd på sjukhus och besök på ett gediget SSM!

Elsa stiftar bekantskap med skärgården för första gången, stilpoäng!

Mammas Gris i simtagen!

Jag kan meddela att frossan och kramperna blev värre och febern bara ökade och ökade tillsammans med en huvudvärk från helvetet, efter tre dagar med 40-41,2 grader i en rätt utmattad kropp så körde mamma in mig till akuten. Tydligen något som skulle gjorts tidigare då mina infektionsvärden INTE var att leka med, man ska ligga på värdet 5 och jag låg över 300...
Inne på akuten startade paniken, ryggmärgsprover och lungröntgen avverkades och man satte in hästdosen med antibiotika som bara används om det är akut. Fick byta antibiotika efter 2 dygn med hästantibiotikan intravenöst eftersom det var likställt med dunderhonung!
Låg på en sal med söderkisar så det var rätt trevlig vistelse denna gång, jag fick smeknamnet "Prinsessan på ärten" eftersom jag hissade upp sängen så högt det bara gick och låg och tittade ut genom fönstret. Kan hända att jag planerade min flykt...
Eftersom man satte in akutdoser så var det omöjligt att sedan försöka spåra vart infektionen suttit, man misstänker att jag har en bakterie i lungorna men det är nästan omöjligt att se på röntgen, så det var två frustrerade läkare som kom och hälsade på varje dag.
Jag är på bättringsvägen, tyvärr så har jag tappat all muskulatur som jag byggt upp runt knät så nu är jag tillbaka på "nyopererat" stadie. S K I T. Aja det är ju bara att bita ihop.

Samson skulle ställts på SSM, men med min mors övertygande (läs hot om död) motivering så strök jag honom. Han har stått i tre veckor (träningsmässigt), är understimulerad och ett monster. Att gå in och köra modprov med en hund som honom är dömt att misslyckas. Med vår tur så skulle den läkta böjsenan gått åt helvete med besked eller så hade han väl vält figgen och båda skulle ha brutit ryggen.
Så jag åkte till jobbet, ställde honom i badet och så såg min hund ut som om att han hånglat med en stickkontakt. Visserligen fortfarande dubbelt så mycket päls som alla andra... Men det var en psykisk spärr. Då är han inte som finast helt enkelt....

Så jag åkte upp i sällskap av min låtsassyrra, Lilla Matilda, och hade nog en av de trevligaste helgerna på länge. Dagarna spenderades i en campingstol under ett paraply (fick inte vara i solen med medicinerna...) och umgicks med härliga människor hela helgen och kikade på vackra hundar. På kvällen så avverkades biobesök, shopping och mys. Tack för ett klockrent arrangemang och framförallt så hoppas jag på en repris nästa år! Räkna med mig!

Nu är det rehab som gäller! Vill bli frisk! NU!
Saknar mina långa promenader och att få piska Glenn i spåret tillsammans med mina idioter till hundar... Tror jag har en blivande dragtjej hemma nu, hon kan om inte annat behöva musklerna för att inte se ut som en tandpetare...

Snälla universum, kan jag inte få ha liiiite tur nu? Liiiiite flyt? Iaf slippa fler smällar....
Jag lovar att lugna ner mig en aning och tänka efter, du behöver inte ställa ut fler fällor nu!

Högtempererad som en tryckkokare...

Snacka om att man blir bortskämd med sina egna hundar. Något som jag alltid är noga med att mina hundar ska kunna är "Lägg sig" och "Gå bort". Enkelt för att man kan stå kvar och prata med sin träningskamrater och skicka hunden på "Gå bort" och sedan "lägg sig".
När man då får hem en hund som inte kan så mycket mer än "Sitt-med -matskålen-en-meter-över-huvudet" som är lika högtempererad som en tryckkokare... Ja då gäller det att hålla tungan rätt i munnen och ALDRIG ens tänka tanken att gå upp ens i en nanomillimeter av hennes stressförmåga.
Men efter två dagar har jag fått igenom "Gå och lägg sig", en kompensation för ovan och användbart inomhus. Vilket innebär att hon letar red på ett hörn eller skrymsle och lägger sig. Sen blir hon kvar!
Samson skakar på huvudet och tycker jag hurrar för bagateller. Men ibland är det så.
Nu kan hon ju lugnt ligga och sortera vad jag säger, om jag öppnar grinden mellan köket och hallen (är hos mamma och Benson) och påminner henne om "Lägg sig" så kan jag både gå på toa, fylla på vatten i grovköket och kela med Samson utan att hon far upp. Så kan man kalla på henne och så kommer hon smygandes upp i famnen på en. Visst känner jag att hon, om jag skulle höja tonen eller prata glatt, skulle explodera. Men hon har fattat att det inte är något som jag premierar.
Numera sover hon lugnt på nätterna på sin lilla dyna, om jag vaknar så vaknar även hon men det är bara att be henne gå och lägga sig igen...
Hoppandet är borta, hon kommer på sig själv innan hon hunnit nudda mig och sätter dig och trycker sig mot mig. Då slipper hon bastning och blir klappad och får mysigt beröm.
Kommande veckor kommer läggas på all from av hantering och miljöträning. Så kan man även utnyttja det i form av att hon kommer söka stöd hos mig. Hon påminner så mycket om Enja, samma ögon, samma finurliga uppsyn. Enja 15 månader kan jag tro ;)
Men det vet ju bara Barbro...

Snart kommer Elsas räddning i form av Xeon hem, de presenterades för varandra i förrgår och nu när hon boat in sig här så lär det bli bus :)

Semifinal för skitåret 2012.

Bakslag idag, rent emotionellt. Fick någon form av anfall och tårarna bara rann. Jag satt ute i den sk loungen hemma hos mamma och Benson och njöt av att titta på mina hundar och det fina spel som pågår mellan dem. Så kom det över mig. Sorg. Frustration. Ilska. Allt över vad två människor lät mig gå igenom utan att se sig om. Elakt. Fruktansvärt. Men sorgen över det beslut som jag var tvungen att ta på grund av vederbörande kan vara det tyngsta jag någonsin kommer att behöva ta. Smärtan och sorgen kommer över en ibland och tårarna vill inte ta slut. Såklart undrar man hur livet kunde sett ut just nu. Eller till årsskiftet. Men så kommer det aldrig att bli.
Läge att sopa upp sig själv från golvet och se framåt, 2012 blev ett skitår. Men som tur är så har mina familj och mina vänner stöttat mig från första stund. Jag är så tacksam och så otroligt glad över att ni funnits där. Älskade finaste ni.
Det kommer storma och det kommer komma många gånger om. Men som några kloka i min närhet sagt så är det nog bara låta det komma, men det är lättare att försöka tränga undan det. Så man orkar stunden.
Efter detta blev skrivet igårkväll så slog feberfrossan till, jag "bondade" med toalettstolen och muskelkramperna slog till ganska snart. Men eftersom jag fick behålla vatten så visste jag att det var samma som förra gången då jag checkade in på akuten. Då jag drack vatten och tillät mig hänga med toastolen varannan timme så jag skulle hinna tillgodogöra mig vätskan. Nu på morgonen är jag bara sliten, ont i magen och trött pga ingen sömn.
MEN det är detta som händer när man viker ner sig! Det känns ju semifinal!
Stackars Samson blir så stressad av att jag är dålig så han stressar som en idiot och vill bara ligga intill, när jag stängde honom ute från badrummet så skrek han utanför... Vilket resulterade i att han var dålig i magen imorse... Lillprinsen...

Vem är finast!!? ;)

Hur som helst så är mina ögonstenar min fröjd, Samson är keligare än någonsin och mer arbetsvillig än jag har förmåga att förvalta. Elsa jobbar vidare på engagemangsövningar och börjar så smått ta till sig mig. När mormor kom för att hämta Robin så blev hon osäker och sökte stöd hos mig, jag försöker fortsätta vara saklig med henne. Tror det är det bästa sättet att vinna över en hund som inte är präglad på människa och bott i skogen sen valplådan. Men när hon från min famn betraktade mormor som satt på en stol någon meter bort så blev mitt hjärta lite varmt. Så somnade hon på mina fötter... Jodå... Jag har kommit en bit på dessa två dagar...

Jag och Samson är inte speciella, men fosterbarnet Elsa är....

Mitt fosterbarn Elsa har anlänt och vi är inne på andra dagen tillsammans. En tös på 14 månader... snart 15 som gått som liten prinsessa och filosoferat hemma på gården i sörmland.
Hon kan alltså enligt sin uppfödare "sitt"om man håller matskålen över huvudet så hon inte når den. Punkt. Men det är ju en utmaning värd att ta sig an. Ni som känner mig.
Hur som så har vi kört på att vi stänger in oss i sovrummet på nätterna, inatt så släppte hennes funderingar på hurvida jag skulle slita huvudet av henne och göra korv av övriga delar och hon kröp upp i sängen och agerade den "lilla skeden". Det märks att hon inte är van vid möblerade rum och vi har lite att göra, men eftersom jag sitter med ett kasst knä så är det rätt lätt att trötta ut henne bara med miljöer. Så vi kör vidare på den.
Samson var lite skeptisk till en början, han undrade varför vi skulle tillföra ett nervvrak till vår fullt funktionsdugliga flock och betraktade den svarta -...och något fula- faran...
Nu har vi iaf henne på provanställning, med lyxen att välja så kommer vi känna oss för innan vi anställer Elsa. Tanken med en till hund är ju att jag ska få en motsats att träna och hitta glöd och inspiration att träna Samson, så tanken är att hon ska få sin lilla utbildning. Så känner vi efter. Sen tar vi ett beslut. Fördelen med uppfödare som verkligen inser vikten av kemi i ett ekipage, man är ju bortskämda på det viset överlag kan man säga ;)

Vi röstade. Två mot en. Du tar golvet.

Samson var iaf inte sen på att haka på våra övningar igår och det är kul att se hur väl klickern fungerar på honom i miljöer där jag inte behöver hävda mitt ledarskap. Alltså inom husets fyra väggar...
Elsa visade rätt snabbt hur lång uthållighet hon hade och Samson tyckte det var alldelles utmärkt, eftersom han kunde glänsa lite då. Lillprinsen!

Tänkte sno idéen med "engagemangsövning" med Elsa, hon är ju tokpräglad på hund och det kanske kan lösa ut den "reservation" hon har mot oss idiotiska -säger inte emot på den fronten- tvåbeningar.
Men hon har en kanonfin språkinlärning så det kommer nog fungera fint att bygga språkbroarna, just nu "pratar" jag bara hund med henne. Vilket resulterat i att hon idag kan "sitt". Dock i form av att hennes mamma antagligen lärde henne passiv underkastelse. Igår blev det bad och kloklippning, ett utmärkt tillfälle att visa henne att jag är precis som en hund, fast på två ben. Vilket hon tar förvånansvärt bra, andra dagen och hon ligger ner i hundgården och chillar, men blir super glad när jag kommer -har alltid godis med nu oxå... Vilket Samson anser vara den enda fördelen med att han sitter med henne...- men hoppar inte längre utan det är tre tassar i backen MINST och pussande.
Igår "smet" hon ifrån mig och jag följde bara efter och morrade åt henne, till slut planade hon ut och jag tog tag i nackskinnet på henne. Morrade. bet lite i näsan på henne. Släppte och gjorde en ny inkallning. Hon kom trevandes men så fort hon insåg att det var så man fick mig att släppa på dominansen så var hon snabb som en vessla in. Så om hon drar upp stressen nu och springer så kan jag bara morra och så kommer hon glad i hågen in och tar kontakt. Tänk så enkelt inkallning kan vara! Poängterar att det inte är befäst!
Hon har själv insett att hon får hjälp att kontrollera sin stress inne hos mig så hon lixom försöker krypa in under skinnet på mig och vill mysa samtidigt som jag utövar vårdbeteende på henne. Hundspråk. There'r nothing like it!
För er som undrar vad i helvete jag pratar om så gå in och läs på kursen Hundfostran, en kurs om går på mitt jobb som jag VARJE år hoppar på och går utvalda delar av. Jag har gjort det typ sen -96. Det spelar INGEN roll att jag kan den utantill. Påminnelsen är lika brutal varje gång, Kråkan och jag brukar sitt där och skratta för oss själva och skaka på huvudet åt hur grundlurade vi är. VARJE år.

Är sååå sugen på att träna nu så det är galet! Samson är astaggad och vi triggar nog varandra, det ska bli underbart när jag är på bättringsvägen! Knät krånglar och jag håller på att få en hjärnblödning!

Tack och lov så har jag Uffeoch Silvana som ställer upp, Uffe tog Samson i tre dagar och spårade med honom och lät honom hänga på överallt. Det ryktades om lunch med Peter i Kist galleria och mys hemma i soffan. Sen så spårade mamma med honom och nu så offrar sig Carro på att ta med honom på dagispromenaden så han får lite att tänka på. Jobbigt med en hund som är van vid så mycket och som inte får det längre... Det har ju inte gått en dag utan någon form av träning, men han behöver mer om han ska vara lugn och harmonisk.

Fick en helt underbar kommentar på förra inlägget och hittade Nenettes blogg, blev så rörd!
Men jag vill bara påminna om att Samson är en medelkille, såsom de flesta exteriörer är helt enkelt med skillnaden att hans matte har samma ambitioner som någon som kanske väljer att köra en grå sak. Glöm aldrig det! Det vi har gjort, kan ALLA göra. Det är inte mer speciellt än så. Tyvärr.
 Dock blir man så glad så det är löjligt när man inser att man inspirerar andra, att mina tabbar och framgångar i en salig röra kan vara någon annans inspirationkälla!? Det är ju fantastiskt! Att jag är för andra vad exempelvis Hanna... Mamma... Cissi... Jonte... Uffe... Matilda... mfl är för mig... DET är så tillfredställande!

Avelskorning - check!

Efter påtryckningar så pallrade vi oss iväg och gjorde den berömda Avelskorningen på Sk Enköping, så nu är den lille avelskorad och KLAR! Gött! Så är det fritt fram att ställa ut utan gliringar! ;)
Är mest nöjd med mig själv som gjorde skyddsarbetet på kryckor... alltså... ja förde Samson... eller tvärtom... Inte alla som gör allting med hunden lös heller, kände mig rätt stolt över hans fina arbete. Vi vilar oss tydligen i form. Hepp.
Tack till Benson som visade hunden och assisterade vid införsel av idioten på plan vid skyddet, tack till mamma (+Benson) för sällskap och skjuts och tack till Nina som hämtade bajspåse att kräkas i. Tack till Sk Enköping, Micke som roddade och Mats Höglund som dömde. Som även gjorde Samsons exteriör på korningen. Festlig dag! Nu åter till smärtstillande och säng....

Helhet:
Höjd: 66 cm Bröstdjup: 32,5 cm Bröstomfång:84 cm Vikt: 42 kilo (42,3 om man ska vara noga)

Helhetsberättelse:
Stor, kraftfull, välpigmenterad, välpälsad, något långsträckt, korrekta, välutvecklade bröstförhållanden. Mycket bra huvud med markant könsprägel. Hög manke, rak fast, rygg. Brant kors, mycket bra underlinje. Mycket välvinklad fram och bak. Korrekt front, slutna bra tassar, parallell bak. Mycket vägvinnande, kraftfulla rörelser. Armbågarna skulle vara något fastare.

Särskilda för/nackdelar:
Stor, kraftfull hane med särskilt bra könsprägel och effektiva rörelser.
Mycket övertygande skyddsarbete.


Grattis till en liten titel till och sluta för bövelen att vara mallig ditt lilla vidunder....

Billig schäferhane på tre snart fyra år kan avhämtas i Åkersberga!

Samsons eget uttalande:

Jag är en grabb på snart fyra jordsnurr som gillar rapport, skydd, spår och tjh-arbete och om det skulle knipa så man blir skitnödig så kan jag tänka mig att köra lydnad. Som då enbart innefattas av dirigeringsapportering eller rutan...

Men helst så fortsätter jag gärna att vässa på min nya agilitykarriär....

Ny OS-gren, alternativt våld och knäoperation inbokad. Det är lillördag.

Jag och Sanna skulle ut för att avverka vår andra gemensamma löptur, två IK Arlanda brudar med ascoola gladiatornamn "Shooter" och "Blöjan" -tack vare min nyinköpta löparblöja till draget- begav sig till Dommarudden. Vi kom drygt kilometern innan jag sparkade till på en sten som planterat sig mitt på spåret. Ca 4 cm hög och 6 cm bred. De small till i knät och sen var loppet dött kan man säga. Jag fortsatte i spårets riktning i hopp om att låsningen skulle ge med sig, som det alltid gör... mitt knä låser sig ju i tid och otid annars... MEN det gav inte med sig. Shooter stod och skakade på huvudet och undrade om jag tyckte det var en bra idé att avverka 4 km på ett ben? Jag gav blöjan till Shooter som sprang resten medan jag haltade tillbaka till bilen. Jag spydde som en bakfull 44-åring hela vägen. In i bilen. Knäckte till knät igen. Ringde mamma och frågade om det inte var läge att träffas och snacka om gamla tider på vårt vanliga ställe. Akuten.
Avverkade ett par bajspåsar i bilen. Vomering luktar semifinal!
Mamma körde in och som vanligt får jag någon form av ångestattacker som jag inte ens har fattat vart de kommer ifrån, det är samma känsla som när man får klaustrofobi. Men det är inte kopplat till varken läkare eller sköterskor. Helt plötsligt skakar kroppen som besatt och jag vill krypa ur mitt eget skinn. När vi satt i väntrummet så berättade jag för mamma och hon tittade på mig och så gick det väl upp ett litet ljus i fjärran...
"Att det kan sitta så hårt..."
Tydligen har man varit med om någon form av City Akuten som barn med feberkramper och slungats in sjukhuset i panik där jag alternerade mellan att vara medvetslös och mindre medvetslös.
Det säger hon NU!? Jag som gått och trott att det är ja som är en komplett idiot som inte ens kan koppla ihop min ångest med något specifikt, personalen är trevlig och kaffet rätt gott... salamimackan var helt ok...

Hur som helst så ser min mor detta som att jag fått två varningar att jag INTE ska åka till Romelanda, Samson är halt -inte längre dock- och jag är blockhalt. Operationen är bokad på fredag eftersom trots manipulering igår så är det inte ens i närheten av rakt och det går inte ens med våld att få det rakt. Inte för att jag provat så mycket våld, på sjuksköterskans inrådan som ringde idag och bokade in mig. Bara lättare våld. Eller alternativt våld.

Sanna laddar inför finalen!

Notera sjukt överrörliga armar...

Åkte till jobbet eftersom jag klättrar på väggarna av att vara hemma, ONT är bara förnamnet på den bilturen. På jobbet möttes jag av en blomma som Kaninerna plockat till mig och de möttes av en gråtandes Jeanette med det numera AScoola gladiatornamnet.... Knee-Buster...
Sen körde vi fyrsteg med kryckor, ny OS-gren som faller under paralympics.

Vad skulle jag göra utan dessa solsken? Moss och Stenson's Sanna.... GULD!

Sist men inte minst... Tack älskade mamma för hjälpen och sällskapet... Måtte dina smärtor lindras lite snart... Så man vågar klaga på sina egna i ditt sällskap... Kände mig något klen som svalde två smärtstillande och stönade högt när jag satte mig vid frukostbordet... då landade mitt norra öga på mammas "lilla" morgondos... Sen höll jag käft.

Agilitydebut på Kanonsabotören!

Idag så gjorde Samson sin agilitydebut på Kanonsabotören i Åtvidaberg, jag behöver nog inte säga mer än LYCKA... Bilder säger mer än tusen ord!

 

Underbara!

 

Sann glädje...

Grattis till underbara Cissi som startade för första gången på 15 år och plockade hem en pinne i hoppklass med finaste Ronja, en miss i hoppklass gjorde att de fick klara sig utan där. MEN jäklars vilka rundor!

Sen grattis till Jacqueline med sina monster som kammade hem pallplats och pinne hon oxå!


Samson fick tyvärr vind på mig vid två tillfällen och det blidde en miss i kommunikationen mellan honom och Cissi... Men som sagt... Det är liiite mer BadAs att bli diskad än att bara få fel.. eller en pinne... OM man frågar Samson. Do it Hardcore... eller inte alls, tycker han!
Underbart att se iallafall! Godingar!

Älskade vänner. Underbara ö. Underbara hund. Underbara midsommar.

Midsommarfirandet är avslutat och ännu ett år på den legendariska ön är till ända, som vanligt så skrivs en liten bit historia in i böckerna.
Min underbara Mammas Gris var ju med iår, vilket var det mest underbara! Om man frågar mig alltså. Jag är ju en fena på att sakna mina hundar, hund numera, vilket gör att jag längtar lite hem redan på midsommardagens morgon. Men när Samson fanns vid min sida så är firandet komplett!
Jag är DJÄVULSKT noga med att han inte fick närvara när det fanns berusade människor omkring honom. Framförallt så är jag nykter i min hunds sällskap så jag kan hålla koll och med rätten på min sida hävda mitt ledarskap. När nattkissen kom så höll jag bara käft och rastade bara av honom. Hundar+alkohol= Under inga omständigheter OK. Häng på ett koppel och håll truten. Enkelt.
Men det var full rulle för honom från morgon till kväll, vi hann med ett dragpass på midsommarmorgonen, han var med under sillunchen, på rundvandringarna på ön som leddes av John och Lasse. Vi tog egna promenader och satt längst ut på ön och njöt av friheten och den underbara luften som bara finns i närheten av havet. Själavård! Sen var han en given maskot och alla ville leka med honom så jag fick styra upp det lite, för om Samson fick bestämma så skulle givetvis ALLA jaga honom, kasta hans boll eller göra trix med honom. Om de ville klappa och kela så bytta han bara slav och tog nästa som ville leka. Eller så sket han fullständigt i alla och sprang utan respekt för någon genom folkmassorna, på rundvanringen, fram och tillbaka mellan TEAM ÅHMANs medlemmar.
Jag är så nöjd med att jag hållt så hårt på att han inte får hälsa på folk, numera är människor verkligen bara en grå massa för honom om jag inte ger klartecken på att han får manipulera dem och göra tvåbeningarna till sina slavar. Han mötte folk på gångvgarna och säger jag "gå på" eller "fram" så knallar han på och som max kikar han på dem. Eller råkar springa in i dem om han tittar på annat. Vilket han sen inte tänker ägna en sekund åt att ångra...
Mikaela kom upp från Halmstad och joinade TEAM ÅHMAN, för övrigt bestod teamet av mig, Kullengren, Åhman, Karin, Kristoffer OCH Samson!
Det serverades mat utan dess like! Sååååå gott! De som inte tillhörde teamet sneglade nog inte bara en utan flera gånger på våra menyer ;)

Älskade vänner. Underbara ö. Underbara hund. Underbara midsommar.

På piren. Det är dags att dra ut till vår midsommarö...

På en av våra underbara promenader. Längst ut på halsen av ön.

Packning på och i väntan på båten.

Nu har jag anlänt till Åkersberga, jobbet är igång och jag och Samson ska vakta Bibbi och Bertils hus med våra liv! Dock är Samson med Cissi i tre dagar och tränar agility. Han ska ju göra sin premiär på tävlingsbanorna i helgen, efter att vi övernattat på Värmdö så drar vi till Linköping :)
Det är så coolt att jag nästan storknar!

Tävling i midsommarfirande!

I onsdags så var det panik som rådde på Hagaberg, det var tusen saker som måste göras och det blev så pass övermäkigt att jag och Cissi satt och stirrade ut i luften och funderade på hur prioriteringarna skulle få ta form. Mitt i allt bakande, matlagning, lunchbesök, shopping av trädgårdsmaskiner och massaker av trädgård så hann vi kasta oss på färgan och pinna iväg till Apollogruppen och en kvällstävling. Samma domare som förra gången, alltså störtsköna men stenhårda Yngve, och jag förstod att det lååååångt ifrån skulle bli några glädjepoäng.
Men glädje blev det! Samson gjorde i hettan flera moment som jag var så förbannat nöjd med, inkallningen var absolut kanon i mina ögon och jag hade kanske önskat lite mer tryck i läggandet, galoppen hade bra fart och var jämn på alla sträckor,vilket resulterade i en sjua. Alltså kan jag konstatera tillsammans med min partner in crime att tävlar man för Yngve så vet man vart man ligger om man skulle ställa sig på SM, tveklöst!
Med stabila gruppmoment så räknade Cissi ut att Mammas Gris och jag skulle knipa dagens tävling, men med min lydnadsapp så hade jag höftat till (ingen kom ihåg alla betyg) och konstaterat att snålhetsgraden skulle se till att det inte blev något första pris.
Men när placeringarna rabblades upp och andra platsen, som Cissi och Ronja knep btw, meddelades med ett andra pris så var jag SÄKER på att det var dött lopp.
Gissa om jag skrek och dansade när tävlingsledaren meddelade att första platsen hade ett förstapris!!?
256,5 poäng!!! Alltså ibland ska man ha marginalerna på sin sida! Helt plötsligt så spelade det väldigt lite roll hur hårt Yngve dömt, jag var salig!
Som Silvana och Uffe sa nar jag pratade med dem:
"Det spelar väl ingen roll om han är hård, ett förstapris är ett förstapris!"
Så sant, just nu vill jag ha mina förstapris för ett få en champion och sen får man göra som så många andra, leta domare.
Men tävlingar som i onsdags är så jäkla bra för att veta på riktigt, så man inte blir invaggad i en illusion om något som sedan blir platt fall den dag man kanske står på ett mästerskap.

Oaktat hur poängen blev eller allt sånt så var tävlingen helt grym! Så trevliga arrangörer, med glimten i ögat och domaren vet ni ju redan att jag tycker är störtskön! MEN det bästa var att vi kom till en helt ny plats och trots detta så gjorde Samson gruppmoment med betyg 9 på sitt i grupp (flyttar tass) och en 10:a på platsliggningen. TROR ni detta var en boost för mig? Mina hjärnspöken har typ flytt fältet totalt! MIN UNDERBARA JYCKE!


Så kortfattat för min uppfödare:
256,5 poäng (förstapris)
Placering: 1
Plats: Apollogruppen
Domare: Yngve Collin

Ankomst till midsommarfirandet. Årets höjdpunkt. Underbara plats. Älskade vänner och hav som ger själen ro.

Men bättre start på midsommarfirandet får man inte efter en sån vinst, så nu önskar vi er alla en härlig midsommar!

Iår är Samson med för första gången och jag är så glad att ha mitt hjärta med mig, annars saknar jag ju honom som en dåre... Vi blev även tilldelade ett boende av HÖGSTA klass! En egen lägenhet!

Han är alla maskot och det var en tjurig hund som jag motade bort till lägenheten när kvällen kom, jag vill ju inte ha honom bland eventuellt förfriskade människor, med tanke på att han springer och lägger leksaker i knät på dem och alla vill leka med honom. Ett bettskifte och så har man en onödig olycka.

Ta hand om er! Det ska vi!

Tila och Jeanette - expert respektive världsmästare

Igår så plockade Hanna ut Tila Tequila och så skulle vi se över hennes fria följ/linförighet, Tila har hamnat lite i skymundan och Hanna har inte ens döpt självaste fotgåendet. Men det passade vi på att göra igår. 5-10 minuter ägnades till att förklara och belöna "Tilli" som betyder samma sak om "fot". Sen gjordes exakt enligt följande: "Ett steg famåt marsch!", "Tre steg framåt marsch" och slutligen en kort raksträcka på ca 15 steg som belönades. Tila är lite som Samson, belöningar är skit sak samma om det inte betyder något för föraren. Så återigen plockades Hannas tydlighet fram och ÄRLIGHET, mena vad du säger och gör hunden rätt så ska den känna sig som en drömvinst på lotto.
Jag känner mig lite stolt som med Hanna som verktyg fick medverka till detta....

Som sagt Bacci. Du ska inte vara så säkert på sin status som SM-hund när min favorit (efter Baily) får klorna i matte...

Jag och Tila har härmed utnämnt oss till FF-expert och världsmästare på förhand! Vill ni har vår hjälp så ring Tila, hon sköter bokningarna ;)

Nu håller vi tummarna för att våra älskade prinsessor kommer med på SM!

Älskade vänner. Älskade hundar. Glädjetårar.

Idag åkte vi till Halmstad BK för att köra igenom SM-ringarna med Hanna och Bacci. Á la Jeanette style! I över en timme slipades det i sträck, många SM-förares skräckscenario men så är inte fallet här kan man säga. Fokus på känsla hos Hanna, tydlighet och ärlighet. Hundarna är här och nu, de är i det beteende de utövar och inte i nästa delmoment. En , iallafall för mig och Hanna, svårighet som vi som förare ofta hamnar i. Eftersom man GÄRNA tänker ett steg till. När man sätter hunden i zätat så är man redan i tanken i nästa transport eller tänker redan att den kommer ställa sig, eller när man kallar in hunden så är man låst i att den inte kommer ställa sig direkt. Listan med förslagen där den mänskliga faktorn kommer in och förstör kan göras oändlig! Iallafall min! Den är på sju sidor och med bilagor!

Jag mös mest kan man säga, det är så tacksamt att stötta en förare med sån känsla och framförallt ett ekipage som är så samspelta. Det krävs bara att man ändrar en detalj i Hannas tanke så får man en helhets förändring som är helt enorm, just för att de är så samspelta. Sen är det alltid lika kul när någon vill att man ska hjälpa dem på vägen och är så tacksam och ödmjuk som Hanna aka Lilla My är. INGEN prestige där utan vi kastar våra tärningar och spelar tillsammans. U N D E R B A R T !

Vi körde i ett och varje moment tog evigheter eftersom vi gick igenom det om och om igen, Bacci var helt enorm, Hanna likaså! När vi kom till inkallningen så gjorde vi säkert 15 stycken med olika variation innan finalen kom. Hanna fick instruktionen: "Lås henne i jakt, växla till lydnad och tillbaka igen". Full spätta och ett läggande där Bacci innan hon hann fundera på hur hon skulle lösa det rent fysiskt så la hon sig, i luften, och tog mark med bröstkorgen först. Likt en fågelhund under jakt. Jag brast ut i en segergest och tillhörande rop och fick gåshud som inte ville släppa på flera minuter.

Hanna reagerade likadant och sjönk ihop på backen började gråta av ren glädje, som hon själv sa:

"Det bara kom, det var inget att be för..."

Så där satt vi i gräset och lät känslan ta över och tårarna rinna. 

Vi försökte göra en dokumentation när Samson hade tränat, men då hade tröttheten slagit till hos Bacci och den blev inte ens halvvägs. Men tanken att se till att hon lär sig driftväxla på Hannas kroppsspråk och kommandon känns kittlande, en sån hund är ju galet rolig att göra det med. Där det bara krävs att man är tydlig. Menar vad man säger. Är här och nu och njuter av att träna hund. Hur svårt kan det vá?

Hundliv. När det är som bäst. Alla gånger!

Dagarna går så fort när man har såhär roligt! Kan knappt fatta att helgen redan är slut och måndagen ett minne blott snart...

Helgen vigdes åt träning för Hanna och Prinsessans del, Thomas var en pärla och agerade tävlingsledare när han och Bella gjorde entré i Halmstad. Vi hann även med en promenad i skogarna vid Tylösand, där jag annars suttit på hästryggen och så en lunch på Harry's. INTE ett fel på den dagen så långt kan man säga!

Väl hemma lastades det in gyllenpälsar  i bilen och kosan styrdes mot Göteborg och Linda, Daniel och Charlie's casa där det väntades god middag och tillhörande hundsnack. I määäängder såklart!



Tila, en riktig snygging om man säger så... :)

Söndagen blev en tidig morgon där det groomades gyllenpälsar med mig i täten, är det något man är en fena på så är det att fuska till sig "massa" (läs: få gyllenpälsarna att se feta ut) så är det jag kan jag stolt konstatera!

Fick även chansen att göra entré på en Golden utställning och det med Tila, en vältränad tjej som var ljuvlig att ställa och det resulterade i att hon slutligen fick ihop ett Exellent, CK och kom 4:e bästa tik!

Sååååå roligt! Alla Hannas hundar fick kanonkritik och jag mös minsann! Stylist som man är så tar man ju åt sig, inte bara lite, utan all ära! Givetvis! Sen var ju Hanna ASsnygg i sin utställningsoutfit och lera upp över öronen, det gjorde ju sitt till oxå! Givetvis!



Hundträning, när den är som bäst!



Idag kom Linda ner från Göteborg med Charlie och vi var tre bönor som tog tag i träningen, Hanna slipade med Bacci. Ett fritt följ som jag blir gråtfärdig av att se! Så kul att man kan hjälpa till och framförallt inspireras av ett så duktigt ekipage! Linda och Charlie inledde med positionsträning och fokus och höll sig kvar vid fokusbiten, de tog ungeför sjumila kliv i sin relation och det var så underbart att se, vilken glädje det finns hos den hunden! Han avgudar sin matte mer och mer för vajre dag som går! De kan bli giftiga!

Samson och jag kikade på fria följet, skiften i zätat och jag kom fram till att jag måste, mot min vilja, släppa på min önskan om att jag ska kunna belöna upp skiftena. Det är LYDNAD som gäller. Jäkla tråkhund! Eftersom det tog så mycket på mig psykiskt att träna honom idag så orkade jag bara ett par minuter med skiftena innan hjärnan höll på att koka över. Men JÄVLAR vilket fint läggande vi fick till! Sättandet blev riktigt bra, men som Hanna sa så tänker jag kräva det snabbaste på träning och köpa det som blir på tävling. Eller något åt det hållet. Sen var det motivering på rutan som gällde och jag var riktigt nöjd, DEN farten fanns det inget att klaga på! Gött!



Tråkhund var ordet, önskade att jag kunde belöna alla "lydnadsmoment" på samma sätt som jag belönar "jaktmomenten", sååååååååååååå enkelt det hade varit! Men givet så planerar inte Samson att bli en enkel hund... Tvärtom såklart!





Underbara jycke...



Jaktbelöning. INTE alltid det bästa valet.
Många gånger enklast.
Men så många gånger fel.
Typiskt...



Men men... vad vore livet utan utmaning och underbara vänner?

Sådärja. Så tog man nästan till lipen!

Idag var på Södertälje och tävlade! Samson skrapade, efter ett förtidigt uppsättande på platsen och 6,5 på vittringen för ett omtag, ihop 242,5 poäng i hettan. ATT det alltid ska titta fram en soljäkel tills vi ska in på plan. Jag är nog den som är minst värmetålig av oss två! U S C H! Men det är en kanonkänsla just nu och nu börjar det gå upp för mig att vi MÅSTE börja detalj träna och sluta leva på grunder. Han kan grunderna nu Jeanette! Sluta fega! Planen är upplagd för de detaljer som står först på listan!

Sen till dagens bästa, rysningar på den fronten! Underbara Cissi och Ronja plockade hem en tredjeplats med 291,5 poäng! Första SM-poängen! Alltså jag var så stolt att jag ville ta till lipen, magen pirrade och jag fick en fnitterattack! Så förbannat jäkla grymma ni är!

För er som är nya på bloggen så är detta min träningskamrat, hon träffade mig för första gången i träningssammanhang i höstas. Innan dess så var det någon tävling och så tjatade Lena (en gemensam vän) om att vi skulle ta och träna tillsammans. Det tog ett tag innan vi fick ändan ur vagnen.
Cissi har gjort en resa som även Hanna har gjort, hon tog upp striden för att hitta en träningsmetod som passade henne och hennes hund. De har gjort en HELOMVÄNDNING som ekipage och alla som ser dem idag undrar vad hon hittat på. Skaffat en knasig träningskamrat med trettiosju bokstavskombinationer kanske?
Som alla som håller  på med hund så finns det T U S E N sätt att träna hund på, är man ödmjuk så erkänner man dem alla och pekar på att det är upp till individerna man jobbar med O C H förarna som utför jobbet. Det måste passa på två fronter alltså! Göran 57 med gråhund och Rebecka 21med kelpie kanske inte riktigt trivs i samma forum, så har jag förklarat mig krasst.
Men många gånger så fastnar man i ett tänk, alla har inte fördelen som jag haft och har att man har ALLA möjliga metoder i sin närhet. Så blir det gärna att alla håller fast i sin egen och det kan vara svårt att fundera bortom den för att kunna hjälpa en träningskamrat. Som kanske har en heeeelt annan typ av hund och kanske är en heeeelt annan typ av människa än en själv.
Hur som helst är det oxå satans grymt när man hittar någon som är faktiskt av samma skrot och korn själv, som genomskådar ens brister och kan hjälpa en upp på molnen. Den personen har Cissi varit för mig. Hon låter mig inte slippa undan en sekund och det har verkligen hjälpt mig och Samson i vår relation. Idag är jag taggad att få komma ut på tävling med honom, det är lixom kul att vara på plan med min älskling. VARJE sekund!
Utan henne hade jag nog lagt av med lydnaden, eftersom Hanna är för långt bort. Det är så skönt att få stöttning och även om vi är olika som förare så kritiseras man på ett så konstruktivt sätt att man blir glad av att man gör fel. HUR sjukt är inte det!!?
Vi skrattar  och stojar och framförallt så är det underbart att bli så glad så man nästan storknar av att ens kamrat slår en med tusen poäng, trots att man är tävlingsmänniska ut i tåspetsarna!

Sen har vi Malin och Zandor som startade tvåan med målet att investera i framtiden! Det har blivit ett myntat uttryck, tillsammans med "Böj på knäna", i Cissis och min värld. Norge... Det kommer bli fett bra det där! Grymt investerat och snacka om taktiker på plan! I M O N E R A D!

Dagen avslutades med ett par timmar i skogen med Kråkan, Malin, Cissi och Rose. Den sistnämnde piskade oss i bevakningsträning... Så nu är det möra hundar som sover på golvet... Tack Rose!

Nu ska jag ägna lite ångest åt att jag inte orkade diska eller torka golv idag heller....

Min hund är paxad! Kråkans oxå!

Kul grej. OM man bara såg denna bild. Vad hade de flesta tänkt då?

Att detta är bilden efter i en bildserie? ;)

Inledde dagen med att bli ompysslad av Virge, lika mysigt varje gång! Nu kan man strunta i sminket i ett par veckor till, lika gött att konstatera varje gång... Köpte även glitter så nu tänkte jag köra lite glitter istället för vanlig fransk, ska oxå bli gött!
Sen blev det lunch med Bibbi och genomgång inför husvaktandet i sommar, det bjöds på lunch och tjötades som sig bör. Gött!
Sen åkte jag till SoSu BK och körde lite lydnad med Cissi, vi hann med gruppmoment, fritt följ, skiften i zätat och rutan. Har fått ingångar från fel sida på rutan en gång på tävling och IDAG. JUST SNYGGT! Men men då får man ju något att ta tag i på den fronten ;)
Men fria följet. Är supernöjd på den fronten just nu, det var kvalmigt och jävlig på plan och ändå så jobbade han på som tusan och helomvändningarna i språngmarsch var fina, nu är det bakbensarbetet i vänstersvängen kvar där känns det som... GILLAS!
Sen åkte jag, Sanna och mamma och träffade kompani och ställföreträdande kompanichefen för Arlanda insatskompani, nu är Ultra och Samson paxade av dem och eventuellt får man väl hänga på...
Ska bli superkul och spännande! Undrar såklart lite i mitt stilla sinne hur jag ska hinna med allt... men det löser sig! Effektivitet får bli vårt ledord i höstens träning!

Nu sitter jag med viss ångest och tittar på oredan som blivit i huset sen tentan och kompletteringarna som jag hade på halsen.... Vill egentligen vara uppe hela natten och få ordning... MEN imorrn ska jag möta Malin och Zandor 07:30 på Shell i Hallunda. Så det får bli morgondagens projekt... Efter alla andra projekt som är på gång imorrn! Hejja hejja!

Klippan Kråkan!

Dagens bevakningsträning blev vind, jag hade min partner in crime med mig. Det brukar fungera bäst då. Alltså Kråkan. Så var Matte med som övningsledare

Samson var med han oxå.

Samson var lite för överförfriskad efter gårdagens massage och en redig frukost, så när han inte fick tag i någon vind inom tre sekunder efter start så hade skitsvårt att koppla på näsan. Utan han blev totallåst i att han ville ha synlig jaktretning. Men efter ett par stopp och lugnande... hot om livet från mig så sorterade han ut sin egen förvirring och vi avslutade med en ok markering. Där Kråkan den uppmärksamma av oss alla så att Samson vid en "riktig" markering faktiskt lägger på en svanssvängning. Klippan Kråkan!

Samson filosoferar i basen....

Zandor undrar när f-n det är hans tur?

Ultra. Klassens stjärna.

Dagen avslutades med en fast bevakning och Samson noterade snyggt och sen hände det som vanligt, han har ju sitt närrevir kan man säga och när ljudfiggen kommer för nära slår vakten till. Så då blir det skall och jag måste bråka med honom. Men som Kikki säger så när han har tagit sin första ljudmarkering så tydligt som han gör så kommer man ju i verkligheten att flytta honom eller agera på annat sätt.

Hujeda mig! Nu blir det stenhård satsning på plugg i ett par timmar innan vi tar oss an en härlig söndagspromenad :)
Imorrn väntar jobb och tillika sommarlov!!!! Hell yeah!

FAR ÄNDA IN I BALJAN!

Fy djävulen vad det har regnat hela dagen, inte så man skrattar ihjäl sig direkt...
Sparkade ut min kamrat i morse... eller förmiddag och satte kurs mot spårfälten. La ett gediget 1500 meters spår med vanliga 90-gradare och spetsvinklar och styrde vidare mot Jungfrusund och milspåret. Temeraturmätaren visade på hela fyyyyyyyyra tropiska grader. Så najs så man får hicka! Eeeeelleeeeer!!?
Hualigen!
Glen min gamla kollega fick slita hund idag kan man säga, eller vi gjorde det tillsammans. Ingen hund som drog oss idag inte.
Om man säger såhär... På Ekerö så finns det en slalombacke, den jobbar sig milspåret upp på i omgångar från olika vinklar. Kuperat är bara smeknamnet! Med blodsmak i munnen så jonnade jag som en galen iller i spöregn och blåst! GALEN iller! Utan stänkskärm så kan man lägga till kanonskitig... GALEN iller!
Men vi tog oss runt! Dock så är vissa backar så branta att oavsett hur mycket jag slet så stod tramporna till sist stilla. Nu i efterhand så idén att dumpa plan A (som var att gå spåret) för plan B (jonna på Glen) rätt bra. Hade knappast haft blodsmak i munnen av att gå. Plus tidsåtgången hade varit större... Blev så förbannad på mig själv och den dåliga form som jag låtit mig komma i så både en och två säkringar gick när jag plågade mig upp för backarna. MEN upp kom jag i nästan ALLA backar. Just det!
Sen drog vi hem, dumpade Robban och duschade av stackarn, hängde av Glen. Så drog jag och Heffaklumpen till spåret. Jag har en rätt färgglad spårflagga. Den SYNS. Men hur jag än spanade från bilen så såg jag den inte. Undrade i två sekunder om jag blivit dement och skulle öppna förardörren för att undersöka saken närmre.
Då utlöstes jordfelsbrytaren.
Anledningen:

FAAAAR ÄNDA IN I BALJAN!

Någon hade tagit min flagga, sett vart jag gått. Knatat ut och tagit min första apport och ställt flagga och lagt apport enligt ovan.
Att sitta ösregn och koka brukar inte tagga till mig, men nu var det bara att ta sig i kragen. Jag gjorde ett FH 2 påsläpp, eller en kort patrull om man är tjh-nörd -som man är!:)- och Heffa travade iväg. Sen hade vederbörande korsat mitt spår ett antal gånger. Inga problem. MEN mina apporter?
Givetvis har jag gjort en polisanmälan om stöld.
OM man råkar på främmande apporter, just har plockat bort någon annans spårflagga, kan man inte lägga ihop ett och ett och lägga tillbaka apporten? Det syntes ju klockrent på vissa ställen att jag NYLIGEN gått där!!? Att folk klampar i mitt spår gör mig ingenting! Men att sno mina fina rosa apporter i sytt läder!!? Deras egen hund har ju dessutom gått på FEL apport!
OM nu detta är det brottsscenario som har ägt rum... Det är bara spekulationer. Men jag är övertygad.
Som tur var så kom vi i mål, utan slutapport såklart, men jag stannade och belönade med körv.

Sen skämdes min älskling bort av Therese, som vi numera säger GRATTIS till examen till! Nybliven massör med högsta betyg på provet, endast det bästa är gott nog år min prins! ;)

Knorrknorrknorr...

 SOM han knorrar och myyyyser, jag blir sömnig bara av att vara med... Lite träningsvärk hittades men annars så har han musklat sig K A N O Nfint! Såååå jäkla nöjd! Snygg börjar han bli, när han är uppvärmd så spelar musklerna under huden och framförallt så ser det så coolt ut när man ser hur fint han är musklad kring bog. Enda stället där han har lite päls.

Nu plugg. Kul. Ha en härlig lördagskväll!