Hundliv. När det är som bäst. Alla gånger!

Dagarna går så fort när man har såhär roligt! Kan knappt fatta att helgen redan är slut och måndagen ett minne blott snart...

Helgen vigdes åt träning för Hanna och Prinsessans del, Thomas var en pärla och agerade tävlingsledare när han och Bella gjorde entré i Halmstad. Vi hann även med en promenad i skogarna vid Tylösand, där jag annars suttit på hästryggen och så en lunch på Harry's. INTE ett fel på den dagen så långt kan man säga!

Väl hemma lastades det in gyllenpälsar  i bilen och kosan styrdes mot Göteborg och Linda, Daniel och Charlie's casa där det väntades god middag och tillhörande hundsnack. I määäängder såklart!



Tila, en riktig snygging om man säger så... :)

Söndagen blev en tidig morgon där det groomades gyllenpälsar med mig i täten, är det något man är en fena på så är det att fuska till sig "massa" (läs: få gyllenpälsarna att se feta ut) så är det jag kan jag stolt konstatera!

Fick även chansen att göra entré på en Golden utställning och det med Tila, en vältränad tjej som var ljuvlig att ställa och det resulterade i att hon slutligen fick ihop ett Exellent, CK och kom 4:e bästa tik!

Sååååå roligt! Alla Hannas hundar fick kanonkritik och jag mös minsann! Stylist som man är så tar man ju åt sig, inte bara lite, utan all ära! Givetvis! Sen var ju Hanna ASsnygg i sin utställningsoutfit och lera upp över öronen, det gjorde ju sitt till oxå! Givetvis!



Hundträning, när den är som bäst!



Idag kom Linda ner från Göteborg med Charlie och vi var tre bönor som tog tag i träningen, Hanna slipade med Bacci. Ett fritt följ som jag blir gråtfärdig av att se! Så kul att man kan hjälpa till och framförallt inspireras av ett så duktigt ekipage! Linda och Charlie inledde med positionsträning och fokus och höll sig kvar vid fokusbiten, de tog ungeför sjumila kliv i sin relation och det var så underbart att se, vilken glädje det finns hos den hunden! Han avgudar sin matte mer och mer för vajre dag som går! De kan bli giftiga!

Samson och jag kikade på fria följet, skiften i zätat och jag kom fram till att jag måste, mot min vilja, släppa på min önskan om att jag ska kunna belöna upp skiftena. Det är LYDNAD som gäller. Jäkla tråkhund! Eftersom det tog så mycket på mig psykiskt att träna honom idag så orkade jag bara ett par minuter med skiftena innan hjärnan höll på att koka över. Men JÄVLAR vilket fint läggande vi fick till! Sättandet blev riktigt bra, men som Hanna sa så tänker jag kräva det snabbaste på träning och köpa det som blir på tävling. Eller något åt det hållet. Sen var det motivering på rutan som gällde och jag var riktigt nöjd, DEN farten fanns det inget att klaga på! Gött!



Tråkhund var ordet, önskade att jag kunde belöna alla "lydnadsmoment" på samma sätt som jag belönar "jaktmomenten", sååååååååååååå enkelt det hade varit! Men givet så planerar inte Samson att bli en enkel hund... Tvärtom såklart!





Underbara jycke...



Jaktbelöning. INTE alltid det bästa valet.
Många gånger enklast.
Men så många gånger fel.
Typiskt...



Men men... vad vore livet utan utmaning och underbara vänner?