måndag 25 juni 2012

Älskade vänner. Underbara ö. Underbara hund. Underbara midsommar.

Midsommarfirandet är avslutat och ännu ett år på den legendariska ön är till ända, som vanligt så skrivs en liten bit historia in i böckerna.
Min underbara Mammas Gris var ju med iår, vilket var det mest underbara! Om man frågar mig alltså. Jag är ju en fena på att sakna mina hundar, hund numera, vilket gör att jag längtar lite hem redan på midsommardagens morgon. Men när Samson fanns vid min sida så är firandet komplett!
Jag är DJÄVULSKT noga med att han inte fick närvara när det fanns berusade människor omkring honom. Framförallt så är jag nykter i min hunds sällskap så jag kan hålla koll och med rätten på min sida hävda mitt ledarskap. När nattkissen kom så höll jag bara käft och rastade bara av honom. Hundar+alkohol= Under inga omständigheter OK. Häng på ett koppel och håll truten. Enkelt.
Men det var full rulle för honom från morgon till kväll, vi hann med ett dragpass på midsommarmorgonen, han var med under sillunchen, på rundvandringarna på ön som leddes av John och Lasse. Vi tog egna promenader och satt längst ut på ön och njöt av friheten och den underbara luften som bara finns i närheten av havet. Själavård! Sen var han en given maskot och alla ville leka med honom så jag fick styra upp det lite, för om Samson fick bestämma så skulle givetvis ALLA jaga honom, kasta hans boll eller göra trix med honom. Om de ville klappa och kela så bytta han bara slav och tog nästa som ville leka. Eller så sket han fullständigt i alla och sprang utan respekt för någon genom folkmassorna, på rundvanringen, fram och tillbaka mellan TEAM ÅHMANs medlemmar.
Jag är så nöjd med att jag hållt så hårt på att han inte får hälsa på folk, numera är människor verkligen bara en grå massa för honom om jag inte ger klartecken på att han får manipulera dem och göra tvåbeningarna till sina slavar. Han mötte folk på gångvgarna och säger jag "gå på" eller "fram" så knallar han på och som max kikar han på dem. Eller råkar springa in i dem om han tittar på annat. Vilket han sen inte tänker ägna en sekund åt att ångra...
Mikaela kom upp från Halmstad och joinade TEAM ÅHMAN, för övrigt bestod teamet av mig, Kullengren, Åhman, Karin, Kristoffer OCH Samson!
Det serverades mat utan dess like! Sååååå gott! De som inte tillhörde teamet sneglade nog inte bara en utan flera gånger på våra menyer ;)

Älskade vänner. Underbara ö. Underbara hund. Underbara midsommar.
På piren. Det är dags att dra ut till vår midsommarö...

På en av våra underbara promenader. Längst ut på halsen av ön.

Packning på och i väntan på båten.
Nu har jag anlänt till Åkersberga, jobbet är igång och jag och Samson ska vakta Bibbi och Bertils hus med våra liv! Dock är Samson med Cissi i tre dagar och tränar agility. Han ska ju göra sin premiär på tävlingsbanorna i helgen, efter att vi övernattat på Värmdö så drar vi till Linköping :)
Det är så coolt att jag nästan storknar!

3 kommentarer:

  1. Nja, jag vet inte om jag tycker att 19 km är så långt ;) När man kör MTB så orkar inte jag köra fullt ös iallefall, det blir mer intervall-liknande träning. Men visst tar det på krafterna att springa så!

    Just konditionen håller jag i trim mer eller mindre året runt. Vissa veckor blir det många mil, andra veckor få för att kroppen och huvudet ska kunna återhämta sig. En frisk vuxen hund som tränas rätt kan ju springa många många mil utan att bli trött. Om man har en vuxen hund med en hyffsad grundkondis men som inte cykeltränats så mycket tidigare så hade jag cyklat ett par km 2-3 gånger i veckan för att bygga kondis. Om en hund inte är van vid att ha lite tempo så blir det jobbigare än vad man tror att springa bredvid cykeln! Öka nån km varannan var tredje vecka så överdriver man iallefall inte, bättre att ta det försiktigt fram än att stressa :)

    Både jag och hundarna har nu kommit till den fasen där typ 3 mil inte är helt uttömmande. Visst blir jag trött men det är inte så att jag kryper av cykeln! Om en månad ska jag köra CykelVasan, 9 mil, så nu blir det till att ligga i! Jag borde ha tränat mer men det har blivit lite för lite fokus på min träning och mer på hundarnas..

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Å vilken fin blogg du har! Jättekul att läsa om en schäfer som tävlar på elitnivå i lydnad, det ger mig motivation att fortsätta träna med min egen schäfertik :) Tack för trevlig läsning, jag lägger bloggen på minnet, hit kommer vi tillbaka! :)

    SvaraRadera
  3. Låter som ett härligt midsommarfirande :)

    SvaraRadera