Jag och Samson är inte speciella, men fosterbarnet Elsa är....

Mitt fosterbarn Elsa har anlänt och vi är inne på andra dagen tillsammans. En tös på 14 månader... snart 15 som gått som liten prinsessa och filosoferat hemma på gården i sörmland.
Hon kan alltså enligt sin uppfödare "sitt"om man håller matskålen över huvudet så hon inte når den. Punkt. Men det är ju en utmaning värd att ta sig an. Ni som känner mig.
Hur som så har vi kört på att vi stänger in oss i sovrummet på nätterna, inatt så släppte hennes funderingar på hurvida jag skulle slita huvudet av henne och göra korv av övriga delar och hon kröp upp i sängen och agerade den "lilla skeden". Det märks att hon inte är van vid möblerade rum och vi har lite att göra, men eftersom jag sitter med ett kasst knä så är det rätt lätt att trötta ut henne bara med miljöer. Så vi kör vidare på den.
Samson var lite skeptisk till en början, han undrade varför vi skulle tillföra ett nervvrak till vår fullt funktionsdugliga flock och betraktade den svarta -...och något fula- faran...
Nu har vi iaf henne på provanställning, med lyxen att välja så kommer vi känna oss för innan vi anställer Elsa. Tanken med en till hund är ju att jag ska få en motsats att träna och hitta glöd och inspiration att träna Samson, så tanken är att hon ska få sin lilla utbildning. Så känner vi efter. Sen tar vi ett beslut. Fördelen med uppfödare som verkligen inser vikten av kemi i ett ekipage, man är ju bortskämda på det viset överlag kan man säga ;)

Vi röstade. Två mot en. Du tar golvet.

Samson var iaf inte sen på att haka på våra övningar igår och det är kul att se hur väl klickern fungerar på honom i miljöer där jag inte behöver hävda mitt ledarskap. Alltså inom husets fyra väggar...
Elsa visade rätt snabbt hur lång uthållighet hon hade och Samson tyckte det var alldelles utmärkt, eftersom han kunde glänsa lite då. Lillprinsen!

Tänkte sno idéen med "engagemangsövning" med Elsa, hon är ju tokpräglad på hund och det kanske kan lösa ut den "reservation" hon har mot oss idiotiska -säger inte emot på den fronten- tvåbeningar.
Men hon har en kanonfin språkinlärning så det kommer nog fungera fint att bygga språkbroarna, just nu "pratar" jag bara hund med henne. Vilket resulterat i att hon idag kan "sitt". Dock i form av att hennes mamma antagligen lärde henne passiv underkastelse. Igår blev det bad och kloklippning, ett utmärkt tillfälle att visa henne att jag är precis som en hund, fast på två ben. Vilket hon tar förvånansvärt bra, andra dagen och hon ligger ner i hundgården och chillar, men blir super glad när jag kommer -har alltid godis med nu oxå... Vilket Samson anser vara den enda fördelen med att han sitter med henne...- men hoppar inte längre utan det är tre tassar i backen MINST och pussande.
Igår "smet" hon ifrån mig och jag följde bara efter och morrade åt henne, till slut planade hon ut och jag tog tag i nackskinnet på henne. Morrade. bet lite i näsan på henne. Släppte och gjorde en ny inkallning. Hon kom trevandes men så fort hon insåg att det var så man fick mig att släppa på dominansen så var hon snabb som en vessla in. Så om hon drar upp stressen nu och springer så kan jag bara morra och så kommer hon glad i hågen in och tar kontakt. Tänk så enkelt inkallning kan vara! Poängterar att det inte är befäst!
Hon har själv insett att hon får hjälp att kontrollera sin stress inne hos mig så hon lixom försöker krypa in under skinnet på mig och vill mysa samtidigt som jag utövar vårdbeteende på henne. Hundspråk. There'r nothing like it!
För er som undrar vad i helvete jag pratar om så gå in och läs på kursen Hundfostran, en kurs om går på mitt jobb som jag VARJE år hoppar på och går utvalda delar av. Jag har gjort det typ sen -96. Det spelar INGEN roll att jag kan den utantill. Påminnelsen är lika brutal varje gång, Kråkan och jag brukar sitt där och skratta för oss själva och skaka på huvudet åt hur grundlurade vi är. VARJE år.

Är sååå sugen på att träna nu så det är galet! Samson är astaggad och vi triggar nog varandra, det ska bli underbart när jag är på bättringsvägen! Knät krånglar och jag håller på att få en hjärnblödning!

Tack och lov så har jag Uffeoch Silvana som ställer upp, Uffe tog Samson i tre dagar och spårade med honom och lät honom hänga på överallt. Det ryktades om lunch med Peter i Kist galleria och mys hemma i soffan. Sen så spårade mamma med honom och nu så offrar sig Carro på att ta med honom på dagispromenaden så han får lite att tänka på. Jobbigt med en hund som är van vid så mycket och som inte får det längre... Det har ju inte gått en dag utan någon form av träning, men han behöver mer om han ska vara lugn och harmonisk.

Fick en helt underbar kommentar på förra inlägget och hittade Nenettes blogg, blev så rörd!
Men jag vill bara påminna om att Samson är en medelkille, såsom de flesta exteriörer är helt enkelt med skillnaden att hans matte har samma ambitioner som någon som kanske väljer att köra en grå sak. Glöm aldrig det! Det vi har gjort, kan ALLA göra. Det är inte mer speciellt än så. Tyvärr.
 Dock blir man så glad så det är löjligt när man inser att man inspirerar andra, att mina tabbar och framgångar i en salig röra kan vara någon annans inspirationkälla!? Det är ju fantastiskt! Att jag är för andra vad exempelvis Hanna... Mamma... Cissi... Jonte... Uffe... Matilda... mfl är för mig... DET är så tillfredställande!