Inlagd på sjukhus och besök på ett gediget SSM!

Elsa stiftar bekantskap med skärgården för första gången, stilpoäng!

Mammas Gris i simtagen!

Jag kan meddela att frossan och kramperna blev värre och febern bara ökade och ökade tillsammans med en huvudvärk från helvetet, efter tre dagar med 40-41,2 grader i en rätt utmattad kropp så körde mamma in mig till akuten. Tydligen något som skulle gjorts tidigare då mina infektionsvärden INTE var att leka med, man ska ligga på värdet 5 och jag låg över 300...
Inne på akuten startade paniken, ryggmärgsprover och lungröntgen avverkades och man satte in hästdosen med antibiotika som bara används om det är akut. Fick byta antibiotika efter 2 dygn med hästantibiotikan intravenöst eftersom det var likställt med dunderhonung!
Låg på en sal med söderkisar så det var rätt trevlig vistelse denna gång, jag fick smeknamnet "Prinsessan på ärten" eftersom jag hissade upp sängen så högt det bara gick och låg och tittade ut genom fönstret. Kan hända att jag planerade min flykt...
Eftersom man satte in akutdoser så var det omöjligt att sedan försöka spåra vart infektionen suttit, man misstänker att jag har en bakterie i lungorna men det är nästan omöjligt att se på röntgen, så det var två frustrerade läkare som kom och hälsade på varje dag.
Jag är på bättringsvägen, tyvärr så har jag tappat all muskulatur som jag byggt upp runt knät så nu är jag tillbaka på "nyopererat" stadie. S K I T. Aja det är ju bara att bita ihop.

Samson skulle ställts på SSM, men med min mors övertygande (läs hot om död) motivering så strök jag honom. Han har stått i tre veckor (träningsmässigt), är understimulerad och ett monster. Att gå in och köra modprov med en hund som honom är dömt att misslyckas. Med vår tur så skulle den läkta böjsenan gått åt helvete med besked eller så hade han väl vält figgen och båda skulle ha brutit ryggen.
Så jag åkte till jobbet, ställde honom i badet och så såg min hund ut som om att han hånglat med en stickkontakt. Visserligen fortfarande dubbelt så mycket päls som alla andra... Men det var en psykisk spärr. Då är han inte som finast helt enkelt....

Så jag åkte upp i sällskap av min låtsassyrra, Lilla Matilda, och hade nog en av de trevligaste helgerna på länge. Dagarna spenderades i en campingstol under ett paraply (fick inte vara i solen med medicinerna...) och umgicks med härliga människor hela helgen och kikade på vackra hundar. På kvällen så avverkades biobesök, shopping och mys. Tack för ett klockrent arrangemang och framförallt så hoppas jag på en repris nästa år! Räkna med mig!

Nu är det rehab som gäller! Vill bli frisk! NU!
Saknar mina långa promenader och att få piska Glenn i spåret tillsammans med mina idioter till hundar... Tror jag har en blivande dragtjej hemma nu, hon kan om inte annat behöva musklerna för att inte se ut som en tandpetare...

Snälla universum, kan jag inte få ha liiiite tur nu? Liiiiite flyt? Iaf slippa fler smällar....
Jag lovar att lugna ner mig en aning och tänka efter, du behöver inte ställa ut fler fällor nu!