"Det finns inga människor som är FÖR snälla. BARA människor som utnyttjar andras godhet."

Fönsterputsning pågår, men en nagel höll på att sätta livet till så nu måste limmet härda.
Imorgon kommer två spekulanter som vill se lägenheten innan visning Det ser jag som ett gott tecken och kanske kanske så är mitt liv här i Kungsängen ett luddigt minne blott om inte allt för lång tid.
Man inser inte hur mycket som ska göras och hur djävulskt mycket pill det är med bara städningen inför värdering, sen fotografering och nu visningar. Visningarna innebär att folk kommer att gå och rycka i garderober och köksluckor. Fönster ska pustas, lister rengöras, väggar tvättas i omgångar (hundägare som man är) och badrum skrubbas till förbannelse! Allt detta gör jag själv.
Känner mig stolt som är så pass stark och att jag skött alla detaljer kring separationen, varenda telefonsamtal och möte, ett gott tecken på att jag kommer klara mig galant i framtiden. Jag har inte förändrats som person, jag är fortfarande den drivna personen och det har alltid varit jag. Nu vet jag bara mer om livet. Nästa gång ser jag varningstecknen långt i förväg och ska vara observant i mitt stöd gällande min framtida respektives vänner/kollegor. Men som min fd chef en gång sa; "Det finns inga människor som är FÖR snälla. BARA människor som utnyttjar andras godhet." och DET är ju en korrekt beskrivning om något.

Jag ska börja packa och sortera upp vad som ska lämnas bakom mig och vad jag kan tänka mig att ta med. Helst hade jag velat gå och erbjöd att lämna bohaget orört för ett par tusenlappar, men det var inte värt det för X. Men efter fotograferingen och mäklarens nya utsagor så gjordes en bodelning och jag fick med mig saker för det dubbla jag begärt. Så det var ju egentligen bara bra. Men minnen är alltid jobbiga att släpa med sig. Därav att jag inte ville ha med mig något.
Jag och Samson kommer flytta till Färingsö till att börja med, ett underbart akutboende som min finaste Cissi erbjudit. Sen blir det Åkersberga över sommaren.
X har fått en lägenhet av Försvaret i Solna så han och Quarre bor där numera, jobbigt med pendling men han ville inte ha vår lägenhet och tyckte det var ok att bo i stan med hund och pendla. Men klart förståeligt när man får vardagen betald, jag hade inte tackat nej.

Själv är jag salig över att slippa det utan få komma ut på landet med vatten tre meter från fönstret :)

Snart är det bara ett bankbesök kvar. Sen är alla förehavanden avklarade. Sen väntar bara en spännande framtid, det har ju redan dykt upp erbjudanden och annat skoj som gör att allt känns ljusare, med värmen kommer lyckan känns det som.

Ett stort lycka tillönskas mitt ex och hans nya tjej/date/respektive/(?)/bästa kompis/kollega -Ursäkta om jag är oklar, men jag vet inte om skilsmässan är klar. Men det tror jag.- och till ert nya liv som ni påbörjat! Slit varandra med hälsan!

Viiiiiiiiiiiidare i livet! Håll nu tummarna för att vi får igång en budgivning och att lägenheten får samma slutpris som vilken herrgård som helst! :)

Sakta. Så sakta....

... så börjar livet visa vilken väg jag ska gå...
Lägenheten kommer antagligen ut för försäljning i början på nästa vecka, imorgon så kommer jag få kika på korten och bestämma vilka jag vill ha med i annonsen.
Jag har haft och har så underbara människor runt mig som finns vid min sida utan att ens blinka, folk som öppnar sitt hem och med värme erbjuder hjälp. Ingen nämnd. Ingen glömd.

Vackraste brudparet...

Igår så bytte jag vardagen mot ren lycka, min älskade lillebror fick sin Sofia och kvällen till ära så var Anterud min kavaljer. Ni som inte varit på ett bröllop där majoriteten är döva kan nog knappt föreställa er en middag där det är knäpptyst... men faktum är att alla "pratar i mun" på varandra...

All lycka till er och er lilla familj!

En omvälvande tid.

Tack alla fina som stöttat mig och som står vid min sida när hjärtat brister....

Det har trillat in mail, allt ifrån hundfrågor, folk som undrat vart jag tagit vägen, hur träningen går osv. Här kommer en kortfattad förklaring.

Bloggtorka råder och kommer råda en tid framöver. Jonas och jag har separerat och är mitt uppe i alla detaljer som rör detta. Det är klart tråkigt då man sitter i en situation som man själv inte kan påverka utan bara måste flyta med strömmen, men livet är ett mysterium och människor likaså.
I slutändan kommer det att komma nya äventyr som ett resultat av den sorg man känner idag, livet och känslor är inget man kan styra över. Det enda man kan kontrollera är sina beslut och de handlingar man tar sig för, så jag hoppas att mina beslut idag leder till lycka imorgon och till att jag blir starkare för resten av mitt liv.

Samson återhämtar sig efter sin magsäcksomvridning, en historia för sig som jag vid tillfälle när orken finns ska berätta mer om. Han mår under omständigheterna bra och vi inväntar återbesök innan vi vågar säga något mer.

Tack för allt stöd och uppmuntrande ord!

Kram!

Snacka om murbräcka till kurs...

Tentaångesten är på topp, vad ska man egentligen kunna? Det är så pass omfattande ämne... Socialt arbete... Snacka om murbräcka till kurs. Tusen perspektiv och teorier hit och dit. Ibland vill jag bara be alla teoretiker att hålla käften och bege sig ut i verkligheten och kika på om deras teorier ens har någon som helst relevans för hur verkligheten ser ut? Kom igen!
När man sen läser om pajkastningen mellan olika synsätt och i nästa stund ser över en anteckning från en föreläsning och det står "Man måste bemöta klienten på ett bra sätt" -Vet så inser man att det är ett rätt brett spectra på den här kursen, från extrem basic till såjävlainvecklatsåmanvillskjutasigihuvudet-perspektiv/teorier.

Melissa Horn - Passar in just nu på djävulskt många sätt!

Jag går i vinterskor på hösten

Alltid förberedd för storm

Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar

Jag har känslor utan uppehåll

Jag har förlorat en tävling

Men vunnit ett val

Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

Jag saknar dig mindre och mindre

Det kommer annat emellan och det är bra

Jag saknar dig mindre och mindre

Jag har glömt dig en vacker dag

Spasmer och oförmåga att koordinera armar och ben.

Igår så for jag, Cissi och Rose till Knivsta för att få lite inomhusträning hos Perfekta tassar, det blev en kanonträning med pekpinnar och nu känns det som att motivationen har tagit rätt vändning. Så pass att jag efter en dag i skogen med tjänstehundsgänget skivade lite ost och satte mig på en stol i vardagsrummet och körde vittring. Det var en sån där mys-trött Samson som fixade och trixade och målet uppnåddes efter ett par omgångar. Lillprinsen...
Satt och klippte in musik till det som filmades och konstaterade att det är inte hunden som det är dags att ta tag i egentligen, det är MIG det är fel på! Herregud!
Jag har ändrat tempo och är rätt nöjd med det, men KAN jag MÖJLIGTVIS få någon som helst ordning på min kropp? Det är som att jag har spasmer kombinerat med någon form av oförmåga att koordinera armar och ben... Jag måste byta vändningsteknik... Vad händer med all exercis som man drillade under sin värnplikt?

Det var många skratt och wake-up calls, jag och Cissi hade ett sånt där klockrent tänk i torsdags när hon tränade sina flugsnappare och Samson körde skydd. Vi drog en klockren parallell mellan bytesarbete och placering i rutan -nu höjer säkert ett par stycken på ögonbrynen- och var rörande överens.
Så kom vi till hallen i fredags och hade bestämt att vi skulle köra vittring först. Taggade hundar och större chans att få fram och kika på felbeteenden. Vi körde igång och Cissi och Ronja började och sen Samson. Trots att vi dagen innan haft kanontankar så står vi och kör som vanligt och ber Rose komma med tankar och funderingar, när hon startar utvärderingen så är det som att höra torsdagens tankar på repeat. Rose... Tack för att du stöttar oss! :)
Men eftersom vi bytt moment och i mitt fall kommit till ett av mina hjärnspöken -de andra är gruppmoment och platsliggning i IPO/BSL- så var det en mental blockad att se hunden driftväxla.

Efter att ha kikat på filmen så har jag kommit fram till att jag måste lägga lite fokus på följande:

FF:  

Vänstersvängar - Mera ordning! På MIG!
Stegförflyttningar i sidled, räta upp honom och MIG!
Halter. HUR gör man? Eller snarare... HUR vill jag göra?

Konskick:

Tillbaka till det gamla! Vill att han fokuserar STENHÅRT på position!
Samt ska sno Lilla My's tanke och se till att han slutar med sitt blondin-skick som alltid är det första.
Visserligen så hjälper det att jag kör ett uppvämnings-skick på parkeringen för att bli av med det, men ÄNDÅ!

Rutan:

Distinkta skiften I rutan, han har bra fart och i kombination med ovan så kan man nog få till ett moment som ligger i överkant. Med hans storlek och allt så är jag rätt nöjd redan nu. SKÖNT!

Vittring:

Start och stopp-tänk, han måste driftväxla i slutändan och då måste jag se till att alla pusselbitar är på plats först.

Film på katastrofen som ska bli succé! Frågan är bara när..........

Hej Anonym!

”hej Jeanette, vet inte om jag har förstått vad ditt träningssätt är, men det verkar skilja sig från godis träning/klicker eller är jag helt fel ute? Tycker ingen träning är "statisk" man får ändra sig efter resans gång och de problem/utveckling träningen tar sig,visst är det smart att använda sig av hundens egenskaper, min vallhund tränas bara när han är i "vallnings mode" då går han riktigt igång,fast han aldrig sett ett får. snälla skriv några rader om din träningsfilosofi.”

Hej Anonym!

Skulle man träffa mig på träningsplan så skulle man nog tro att jag led av någon form av personlighetsklyvning, beroende på vilken hund jag tränar så skiljer upplägget och därmed hur jag beter mig som förare och hur jag utbildar min hund. Dock faller allt jag gör tillbaka på ett etologiskt perspektiv, en hund är en hund och jag måste anpassa mig efter det.

Samson innan det gick åt pipsvängen... eller det hade det nog redan gjort här... ;)

Samson är en riktig karl-hund, jag får gräva ner min kvinnliga emotionella sida i diket vid sidan av plan och peka med hela handen. Inte bjuda på onödig belöning och inte tveka att korrigera honom. Han är rätt påfrestande att träna och det tar mycket energi att bara göra entré på plan med honom. Dock så börjar han bli äldre och visare, faktum är att han sedan ett par månader har börjat äta godis (underlättade vår träning ENORMT!) och det släpper allt mer på samarbetsfronten med honom. Idag är det svårt att förstå att jag faktiskt grät i två timmar på ett träningsläger sommaren 2009 över att min hund var ett monster. Nu är han en Mammas Gris NÄSTAN jämt. Kärleken är blind!
Quarre (som nu tränas av min sambo) är tvärtom, en signalkänslig kille som lyssnar till mitt minsta andetag, som överger allt för att få jobba med matte. Inga belöningar är mer än medium motiverande, det enda som verkligen fungerar är att få hoppa upp i famnen och kramas. I Quarres fall så får ”felen” inte komma tidigt, där får man jobba med mer stöttning. Till skillnad från hans storebror som ”köttar” på i alla lägen. Quarre tar lätt till ljud och man får STÄNDIGT jobba med hans förväntan för att hålla det borta, man får aldrig blir irriterad, få prestationsångest eller vara på fel humör med lillebror, bara ärlig och härlig. Precis som han.

Jag skrev ner några punkter som är viktiga för mig, det fungerar skitbra för mig och mina hundar men det kan även betyda att det fungerar skitdåligt för någon annan. Individanpassning så det ryker om det!
När du läser detta så ska du hela tänka på att det här är något som jag kokat ihop utifrån allt jag lärt mig såhär långt, eftersom man aldrig blir fullärd så tillkommer det alltid nya ingredienser, vissa tas bort och andra blir kvar. Vilken jäkla soppa! :)

ALLA vägar leder till Rom. Om man vill köra via bron eller Ryssland, det är upp till var och en!

• Välfungerande relation mellan förare och hund, ledarskapet ska vara befäst. Genererar i trygghet och harmoni och ger kontroll till mig som förare.
• Kännedom om min hund, vad är det för skit på snöret jag har? Hur ser dennes egenskaper/drifter ut? Vilka av dessa ska jag använda mig av och vilka ska jag vara försiktig med? Hur ska jag anpassa mig själv och mina belöningssystem för denna individ?
• Anpassad stressnivå till aktivitet och beroende på i vilken fas hunden befinner sig i. Hög stress= risk för större frekvens av felbeteenden och svårare att få hunden att förstå vad jag vill, risken att rätt beteende försvinner i stressinfernot är stor.
• Vad tränar jag egentligen? Ha en plan Sickan!
• Noga med att skilja på inlärningsfas och kravfas. Våga ställa krav när det är dags och ta igenom dem, med andra ord bygga ännu mer på tryggheten och hundens tillit. Jag menar vad jag säger, hunden ska kunna lita på det.
• Vara ledstjärnan för min hund och få den att känna sig som OS-guldmedaljör i min närhet, jag får en hund som vågar vara initiativtagande och på samma gång är fokuserad och lyhörd. Det ska vara kul att jobba med mig och meningsfullt!
• Jag vill gärna att min hund gör fel så jag kan påtala att det är fel, enligt ovan så kommer min hund testa nya vägar eller återgå till det rätta beteendet beroende på vad vi tränar. Har jag inte sagt att ett beteende är fel så är det rent logiskt ännu ett godkänt beteende och risken att hunden kommer prova det igen för att kanske få en efterlängtad belöning. Tex positionsskiftningar.
• Jag använder mig av alla typer av belöning, godis, jakt-lekar med föremål, klicker, externbelöningar och viktigast av alla belöningar: MIG!
•  HA ROLIGT!

Hunden ska jobba för MIG och INTE för en belöning.

Där många tänker att de måste skaffa en ”hetare” belöning så tänker jag att jag måste bli en ”hetare” förare! :)


Det var lite i mitt tänk, jag skulle kunna skriva sjuttiofemtusen punkter till... Men det är nog detta som gör mig och pojkarna unika. Precis som alla andra som älskar hund och att träna dessa underbara varelser är unika med sitt sätt att se på saken...

Hoppas du är nöjd med svaret, kanske hittar du ett fragment du kan ha nytta av i mitt resonemang eller så har du bara stillat din nyfikenhet. Hur som helst! Det är okej att göra som man vill! :)


Nu går mina ögon i kors och det kan mycket väl vara så att det jag skrivit inte ens är läsbart, jag ber om ursäkt för alla språkliga missar såsom syftningsfel, stavfel, särskrivningar mm mm mm.... :D

Ha det kanon och lycka till med din ögonsten!

Jag vill att det ska vara okej. Okej att göra som man vill.

Jag fick höra ett påstående som fick mig att tappa hakan då och fortfarande så är jag förundrad, kanske inte över just innehållet men tanken som visade sig stå bakom påståendet. Såklart gäller det hundträning och träningsmetoder.

"För att nå en individs fulla potential så måste arbetet vara möjligt att välja bort"

Jag säger inte att det är fel, det fungerar. Det fungerar på vissa individer. Klockrent!
Vad som då förvånade mig var nog att det på en hög nivå var så självklart att det var den vägen som gällde och att alternativen var så få, eller kanske förmågan att hjälpa/utveckla någon som mig.
Jag är otroligt tacksam över att jag var med på Talanglägret och fick chansen att lära känna guldtjejer med härliga energier. Ni är underbara och galet duktiga!
Hursomhelst! Anledningen till att jag skriver om detta är för att jag har vänner och bekanta -inkl mig själv- som inte har individer som når sin fulla potential om de får välja, men inte av samma anledning.

Jag kom att tänka på detta idag när jag tränade efter promenaden vid bilen, Samson gjorde ett kanon apporteringspass. Men det gick nog inte till enligt ovan nämnda modell. Men efter ett par kravfyllda skick så var han salig och jag belönade med att göra det ÄNNU häftigare att apportera, slängde ut den i skogen och det blev ett riktigt action-pass. Jag fick mosa in honom i bilen eftersom han ville efter apporten som låg på backen utanför och satt och poppade -mammas uttryck- till radion på vägen hem. :)
Iallafall! Vad jag upplever händer är att man står hjälplös, eller kanske ifrågasatt för att man gör "som man inte ska"... Lite där hamnade nog jag när jag var på Talanglägret...
Jag känner att jag många gånger hamnar i ett vakuum när jag tränar med andra, lite som att man sagt något olämpligt och omgivningen funderar på om de av artighet ska låtsas som att de inte hörde mig eller om de ska mumla bort det.
Ibland vet jag att jag skjuter ovanför målet när jag börjar prata egenskaper, det blir jag brutalt påmind om ibland. Priset togs när jag tyckte att jaktegenskaperna hos vallhundar är klockrena och enkla att läsa, ibland tok-låser de i jakt/vallbeteenden (kortfattad version). Som svar så påstod en människa att dennes hund (vallhundsras) ALDRIG vallat och ändå utövar detta beteende, alltså var det inget vallbeteende. En vallhund utan naturliga anlag alltså.
Det faller sig rätt naturligt att man i en sådan diskussion har olika syn på att träna hund, jag hade utan problem köpt att man såg på beteendet som en tillgång man kunde använda sig av, kanske på ett helt annat sätt än jag kanske skulle gjort. Men att slå ihjäl ren etologi som trams faller lite över min mentala kapacitet för ödmjukhet.
En hund är ALLTID en hund, sen hur vi väljer att använda dess egenskaper är ju upp till var och en, där kommer valet av träningsmetoder in. Eller vad tycker ni?

Vad vill jag ha sagt? Jo. Jag vill att det ska vara okej. Okej att göra som man vill med det material man har, alltså de egenskaper ens egen hund besitter. Det gäller ju bara att förvalta det på bästa sätt och efter egen förmåga. Det är okej att göra det som passar mig och min hund, eller dig och din hund.

Men framförallt så ska det vara okej att tycka att andra träningsmetoder än ens egen är okej! Man behöver inte få skrämselhicka eller känna att man just skrivit på kontrakt med djävulen. ;)

Åter igen tänkte jag hylla denna fröken, i mitt förra inlägg ser ni filmen från tävlingen och det fria följet. Kika nu!
Kronprinsessan kom inte undan kraven, då blev det såhär! Jag MÅSTE ta tag i min egen träning!
Tack för ännu mer inspiration Lilla My! GÅSHUD! Ni börjar bli lite för giftiga... :)

Sicken helg mina vänner!

Ett stort grattis till Hanna och Bacci som i helgen presterade 298 poäng och därmed sina första SM-poäng! Grattis!
Hanna är verkligen en inspiration, hon vågar gå emot strömmen och stå upp för sin hund. En förebild för alla tycker jag, framförallt så är hon ödmjuk som få och har helt sonika tagit det som passat henne och hennes hund ur flera olika träningsmetoder och kört sitt eget race! Så jäkla ballt!
Det finns få som jag unnar sådan framgång med den värme jag känner nu, när Hanna skickade ett sms med resultatet så skrek jag rakt ut där jag satt på en grill i Tullinge och åt lunch med Jonas.
När jag ringde och fick referatet så fick jag gåshud och kunde inte sluta le. När jag sen skulle återberätta allt för Rose så brände tårarna. Det ska bli ett sant nöje att få jaga Hanna i resultatslistorna i framtiden!

I lördags så var det Hangaren som gällde, Samson gjorde ett kanonjobb och mina figuranter gjorde ett ÄNNU bättre jobb som slet rumpan av sig för min Heffaklump. Hann även med ett lyckat lydnadspass, han börjar bli riktigt rolig att träna med, det märks att han börjar bli "gammal" och inte lika obstinat mot mig hela tiden. GILLA!

Igår så gjorde vi entré på Veda utställningen, det blev en 6:e plats med Exellent som betyg och Samson måste göra en avelskorning. Om vi ska ställa på schäferhundklubbens utställningar... JUST SNYGGT!

Det är en sambandscentral i köket och jag är snorig.

Att vara sjuk suger.
Igår efter träningen så höll mitt huvud på att implodera och jag stapplade i säng.
Vaknade av att kroppen hade spasmer och frös som en idiot för att en stund senare svettas som i en finsk bastu. Har ju gått och dragit lite på den här skiten men klarat mig från det värsta, men som alltid när jag är på tillfriskningsfronten så säger halsen "tack och hej" och jag låter som en sönder supen rökare på 58 år... VILKET hände inatt... Jag har hostat sönder halsen och den smaken är lite semifinal om man säger....
När jag vaknade och skulle gå upp så hade Jonas bokat tvättstugan klockan sju och jag skulle be honom att komma ihåg lakanen... det kom ingen röst och jag vill inte ta upp vad som hände när hostattacken tog överhand... HUA!
Eftersom jobbet väntar imorgon så blev det en lugn dag med lite läsa, följa med Jonas som klippte sig (rekordsnabb frisör!) och sen ner i min OnePiece när vi kom hem och soffläge. Där är jag ännu.
Wilson -kollega till Jonas och faktiskt en av de killar jag gjorde lumpen med... men han lämnade aldrig den gröna firman- hittade hit och nu sitter grabbarna och krigar i köket där datorerna ställts upp, det låter som en jäkla sambandscentral där ute...

-"Tar du höger? Ska vi köra en framryckning? Meh! Kan inte du smyga fram och kolla?"
-"Ska jag smyga fram och kolla med mina 32 ton tycker du?"

Samson ligger intill mig i soffan och skäller varje gång han hör värmländskan ute i köket, har bestämt mig för att det får vara så... Samson får ogilla värmländska. Asbra.

Nu blir det slumra i soffan tills det är dags för omgruppering till sovrummet.

Håriga lår.

Idag så var det ÄNTLIGEN lite mer organiserad lydnadsträning på schemat!
Som vanligt så har min lilla nojja över gruppmomenten kommit tillbaka men så fort vi körde igång så släppe det och jag kunde fokusera, ställde upp bakom Samson som låg "godnatt" och tänkte att det var "plockningsdax" för det där med att halvt tippa på skinkan. Men det kom inte och han låg stabilt utöver en haklyftning som jag påpekade. Störningen vi la på var rätt tuff men det gick K A N O N!
Själva stabiliteten misstänker jag som tvättäkta pessimist kom utav att han inte ville doppa pungen i snön och han knep istället som en idiot för att den skulle gömma sig i vad som kan vara världens hårigaste insida lår som skådats på en normalpälsad schäfer...
Hann med en apportering oxå, vi kan döpa om det till "begravd dirigeringsapportering"...
Dock så gjorde vi en missbedömning och Ronja låg kvar vid väskorna och därmed ca 1,5-2 meter från vänster apport som skulle avhämtas.
Smason kommenderades "konan" och sedan "vänster - apport" och när han nästan var framme så stannade han och kikade på Ronja, sedan kikade han på området som enligt han briljanta beräkningar skulle vara platsen för vänster apport, kikade på Ronja igen... och beslutade sig för att satsa på mittapporten som vi ställt på högkant som svårighet. Jag ropade in hönset och Ronja fick flytta på sig med en snygg inkallning med ställande och vi gjorde om. KLOCKRENT!
Regel som jag glömt av är att jag lärt honom att undvika andra hundar på plan, vilket han tagit fasta på....

Sen blev det första skyddpasset på evigheter, Benson och Jonas hade bokat upp vad som skulle göras redan innan samlingen och jag hängde på. Eftersom Samson tangerar 47 kilo just nu (vintermusklad) så blev det en lina i en stolpe för ett par bettövningar för Mr Heffaklump aka Svedalas Lataste Hund! Jag har vissa problem att stå stolpe när han tar fart i tangentens riktning... Man känner sig som en ballong son någon sticker hål på och far bara som en vettvilling över plan...
Supernöjd var jag och han fick nog ett par aha-upplevelser under detta mentalpatientpass...

På lördag kör Jonas honom eftersom jag jobbar så får vi se hur passen artar sig, men i magen känns det bra :)

Sketacool!

Ska ut på långtur med pojkarna nu, men hittade den här länken hos Lilla Matilda och blev kär! 

Sketacool!

Hoppas att Cissi fått napp på ridhus för lite träning och att jag hinner förbi gymmet innan man MÅSTE plugga... Typiskt... ;)

Anlagstest. Check!

Ett av de tjänstehundsekipage (R.I.P Charraz) som vi känner till och man ser ju på långt håll att detta är grejen för oss oxå! ;)

Idag så bar det av till Värmdö BK för det sk anlagstestet och det var tre pärlor som klarade det med bravur, nämligen Samson, Zandor och Ultra! Grattis och bra jobbat grisarna!

Så nu börjar resan mot äventyret tjänstehund, en bisyssla som jag tänkte att vi skulle hålla på med när vi får en stund över helt enkelt, det passar ju ganska bra in i den utbildning vi redan håller på med och så lägger vi till mer bastjänst som vi även har nytta av i rapporten.

Mest nöjd är jag med patrullstigen där det verkligen kom fram vilket ämne han är, han tog vindmarkeringen och for ut i tangentens riktning med full kraft. Eftersom jag bara berömde lite tyst så tyckte bedömaren att det var läge för jubel och detta var inte Samson sen på att haka på och skallade ut i dunklet. Men nästa markering så blev det lugnare beröm och han markerade sansat.
Dessvärre så saknade han mamsen på basen och förde liv, så är han ju av den typen om någon säger åt honom så ska det vara en auktoritet annars blir det motsatt effekt och han blir lite stöddig och har "sista ordet" och så fort någon annan hund hanterades så tror jag stressen från rapporten och tron att det är skick på gång gjorde saken värre.

Nästa stora sak som hänt är väl att löjtnanten skaffa facebook för tio minunter sen.
Hell just froze over!

Det är min födelsedag. Just snyggt.

Jag blir 25 igen. Konstigt. Men väldigt praktiskt!

Titta! Inte en dag äldre ser man ut heller! Lika söt nu som när Enja och jag kamperade ihop... ;)

Ner på alla fyra. Pedagog ut i fingerspetsarna!

Är det inte dags för vår snart?

På promenaden så körde jag igenom Samson lite och konstaterade att fjärren börjar ramla tillbaka till det gamla, vilket är skönt som tusan! Jag kör ju på låsta baktassar och vill att han i skiftet från stå - sitt lixom fäller tillbaka kroppen, vilket han varit en klippa på men jag har slarvat och "levt" på att han plockar 10:or i fjärren och ibland någon enstaka 8 och 9 om det tillkommer en lite förflyttning eller DK. Men det har ju med tiden medfört slarv från hans sida och som jag skrev förut skapat instabilitet i sidled. Funderade på det och började träna men efter att Ultra Mammas Gris visade mig vart skåpet skulle stå -Den hunden har uppsättanden som får ALLA hundar att framstå som ledlösa och slarviga- så gick tankeverksamheten igång. Vad kan Ultra som inte Samson kan? JO! Sitt fint och hon kan göra det länge! Hon kan vinka och skälla utan att tappa balansen. Nu är inte min jycke byggd som denna donna men jag måste få upp muskulaturen i ryggen på honom ännu mer, den måste bli VRÅLSTARK! På promenaden under tiden som vi tränade helomvändningar så dök en liten tanke upp, i nästa uppförsbacke så fick han helt enkelt backa upp i fotposition tillräckligt sakta för att han nästan ville sätta sig men tillräckligt fort för att han skulle behöva stappla vidare. Backen var inte tillräckligt brant tyckte jag och vi återupptog det när vi kom till en kort kort superbrant liten backe och körde ett par gånger. Det tog vill jag lova.

Priset borde ändå gå till mig som innan jag körde igång resonerade kring vilka muskler som skulle involveras och förevisade för mina hundar hur detta skulle gå till och pekade på mig själv vart det skulle kännas.  Pedagog ut i fingerspetsarna!
Då promenerade en kille förbi medan jag och hundarna tittade på grantopparna och låtsades som att det var fullt normalt att hundägare går på alla fyra medan hundarna sitter tittar på... Fullständigt normalt!

Just snyggt.

Fenomenala vurpor med både en och två trippelaxel

Att sova middag kan verkligen sabba en dag eller förgylla den, det blir sällan ett mellanting.
Efter morgonpromenaden i kylan så föreslog jag att skulle sova middag i sängen allihopa, jag öppnade lite i lägenheten så det blidde kyligt och la på ett överkast och så kröp vi alla tre ihop till en liten hög i sängen och somnade ganska snabbt. Tyvärr så fick ingen av hundarna upp så jag vaknade utan vi sov helt enkelt till halv ett... Dagen har alltså gått... Bra grabbar. Killar är inte att lita på!
Men det var länge sen Samson var så mysig mot mig som han är just nu, det är guld att ha dem utstängda i hallen över tiden. Det blir verkligen V.I.D när de får kommer in och då gäller det att utnyttja tillfället!
Nej nu är det nog läge att göra ngt vettigt av dagen, det är halt och jävligt så det blir nog en långpromenad med försiktiga steg... Efter gårdagens fenomenala vurpor med både en och två trippelaxel så blir det garanterat ingen träning och med Lillebrors magsjuka under natten så är det nog det lugna alternativet som gäller. Men han är pigg och så så jag hoppas att han bara fick i sig snö igår eller att den klunk han hann få i sig på promenaden av kallt vatten... Skit skit skit...

Ett skratt förlänger livet! Så jag bjuder på mig i den perfekta outfiten! Tårgas nästa!

Längtar till våren.....

Ha en perfekt lördag mina vänner!

Bajsbruna fläckar. Sicken konstnär!

10 dagars detox är numera avslutad, första målet tuggvänlig mat på 10 dagar intaget och det var inte alls så spännande som jag trodde att det skulle bli dock. Laddad som tusan när jag gick och la mig, skitstolt över att ha klarat 10 dagar med soppor och vatten och sugen som fan på "frukost".
Men nu är den intagen, ägg, keso och stenbitsrom i en härlig blandning och dagen till ära så är man gräsänka eftersom Jonas är på Johans (hans brors) examen. Grattis Johan!
Här snöar det för fullt iaf och blåser som ett aber, vilket resulterade i att jag och Uffe sket i spårandet idag. Därmed kommer inte min klädkammare undan och den ska nu förvandlar från 1967 till 2012! Eller iaf så pass att den blir användbar och faktiskt lite organiserad. Till det har det in handlats vit färg, en Malm byrå från IKEA med en passande lampa och lådor att ha uppe på hyllorna som redan är monterade och får bli kvar med tanke på att de är skruvade i betongen...
Pojkarna sover iaf gott efter en vindpinad promenad och jag ska rolla väggar och ta mig an de fläckar med bajsbrun färg som tanten som bodde här innan fick för sig att kladda på ena väggen och i taket... med svamp... en sann konstnär!
Hittade denna fina väggtext oxå... Det blir nästa investering när pengar finns...

Trevlig helg på er alla!

Pinas i ett DECENNIUM bara för att hundjäklen lever...

Ett decennium med Mammas Gris... Just snyggt! ;)

Jag önskar att alla som sitter och letar på YouTube efter "Ceasar kicks dogs" hade sett avsnittet idag där han rent förklarar vad han gör och att det inte finns någon avsikt att sparka hunden.
Men folk som jobbar med den här typen av hundar VET att det är dödsdömt att ens försöka nå igenom med den typen av fysiskt hantering, man kan antagligen sparka till hundstackarn är död och tio miunter efter det och det skulle inte ha någon effekt. Att nå igenom med fysiskt övertag funkar inte på dessa hundar som har dragit på sig en erfarenhet utan dess like, man måste bryta dem och komma fram mentalt. Att tillfoga en hund som befinner sig i affekt smärta är dömt att misslyckas!
Men problemet är att många av de som uttalar sig har aldrig kommit kontakt med dessa missförstådda hundar, många av dem som uttalar sig TROR att de har det men jag kan garantera att en bråkdel inte ens sett de värsta fallen.
De värsta fallen åker inte till Brukshundsklubben, de tar inte kontakt med personen som satt upp en lapp om kurser/hundpromenader i Zoo-affären och hänvisar till sin IMMI-utbildning. Dessa stackars ägare håller sig hemma och går ut på tider när de möter minst risk att hamna i klameri med allmänheten. Rädslan över att man redan är stigmatiserad, inte bara av allmänheten utan även av hundfolket utan dessa problemhundar blir övermäktig. Punkt.
Men en vacker dag så kommer kanske en rekommendation, eller man går på hörsägen, eller möter en vänlig själ på promenaden som säger att de vet någon som kan hjälpa till istället för att förbanna denna stackare som kämpar för att hålla sitt monster under kontroll. Så får de kontakt med någon som kan hjälpa dem. Någon som förstår att positiv förstärkning inte kommer att bygga upp relationen mellan hund och ägare och skapa förtroende när man redan ramlat ut för stupet.

Man måste få hjälp upp innan man kan älska sin hund ovillkorligt och man får INTE tänka att lydnad=fostran. Många gånger är det där dessa hundägare stöter på patrull när de väl vågar ta kontakt med en instruktör eller Brukshundsklubb. Man blir hänvisad till att dressera bort ett förvärvat "problem"-beteende på samma sätt som man skulle lärt hunden gå med kontakt på allmänlydnadskursen. Maktlösheten och tron om att man är världens sämsta ägare eftersom problemen kvarstår finns där och växer...

Detta inlägg är för dig som har problem och som kanske fått hjälp men inte vet varför du inte lyckas hela vägen, jag brukar alltid säga att som problemen finns kvar (ens till en tiondel) så har du inte fått rätt hjälp!

Välj inte att gå och pinas i ett DECENNIUM bara för att hundjäklen kommer leva så länge utan gör det till många underbara år med harmoni och en underbar relation med din ögonsten!
När detta är på topp kommer man kunna ta steget mot att faktiskt välja att syssla med en specialgren, eller fortsätta bara vara bästa vänner på hemmaplan, men inte innan dess...

Vi som har monsterhundar, eller säkerhetsrisker som mamma så fint säger, måste alltid ligga steget före och ha en tiptop relation med våra hundar. Enkelt.

Ta hand om era guldkorn så ses vi därute!

The barbarian horde workout. WHAT!!?

Laddad. Laddad som fan. Japp det är jag.

Ett av mina fans... ;)

En långpromenad på över två timmar idag och träning på Hundcenter hann jag med idag, den nya bilen anlände och det var ett fint ekipage med släpet som rullade till Åkersberga!
Detox dag 9 snart avklarad och min kropp mår faktiskt. KANON! Helt sjukt egentligen och jag har kommit över stora delar av den mentala spärren oxå. MEN jag har inte en nanosekunds extra energi över till att träna och det saknar jag faktiskt. Men nu har tre kilo fläsk runnit av mig enligt den där rymdvågen som mäter ALLT innanmäte och konstaterar hur procenten egentligen är fördelade i kroppen. Samma chock varje gång!
Satt och funderade på om man skulle fortsätta längre men gick och räknade lite på promenaden och kom fram till att jag kommer göra samma resultat mer eller mindre eftersom jag kommer orka promenera som vanligt och jag kan sparka igång träningen. Fick träningsschemat idag och jag ska köra ett program som heter 300 Challange och det ser ut såhär:

DEL 1: The barbarian horde workout
Chins 5 st
Vila 1 min
Marklyft 60 kg / 10 st
Vila 1 min
Armböj 10 st
Vila 1 min
Upphopp på bänk 10 st
Vila 1 min
Golv sveparen 10 st åt varje sida
Vila 1 min
Enarms kettlebells 16kg / 10 st på varje arm
Vila 1 min
Chins 5 st
Vila 1 min
Upprepa en gång till.
Kör detta 3 ggr i veckan samt kondition 1-2 ggr i veckan !

Tanken är att man klockar varje varv och även den totala tiden, sen blir den min egen kamp mot klockan, totalt kommer passet ta ca 45-50 minuter med uppvärmning (i början) och Jonas påstår att han var helt slut efter dessa pass när han körde dem i Afghanistan. Visserligen DEL 2 "DEL 2: The greek hoplite workout". 

Nördiga namn och bygger såklart på filmen, men det känns som en bra igångspark och jag vill inte ligga på gymmet just nu eftersom jag inte har energireserverna till det, jag kommer bli tokig som jag inte presterar som jag alltid gör.  Men än så länge känns  det som jag lyckats lite med nyårslöftet och faktum är ju att min första målstolpe ligger bara 2 kilo bort... 2 kilo...

Dag 5. Skjut mig i huvudet.

Detox dag fem och jag mår kanon rent fysiskt men mentalt så är jag nog beredd att skjuta mig i huvudet inom 45 minuter. ALLA dofter har blivit superstarka och när löjtnanten var gullig och köpte hem mat till sig så jag slapp oset från matlagningen. Men de luktade underbart och STARKT! Det är olidligt att inte tugga mat och känna smaker, SALT är verkligen något som min kropp skriker efter. RENT salt. Bara där så kanske man borde ana en liten larmklocka! Jag får i mig vad jag ska men det är tuggandet som är en plåga att inte få ha. Så ni kanske förstår att tankar om mat dominerar min vakna tid just nu. Riktig mat! Lagad och god mat! Min stora idol är Per Morberg och även min blivande man om han bara får tummen ur och friar! Kan vara så att jag vill ha hans kök...... Det ser så roligt ut och ENKELT att laga mat...
Mat är en så otroligt social sak, vet ni att det är helt otroligt udda att titta på film utan att stoppa skit i munnen...
Men som jag sa till Jonas igår, jag längtar tills jag får börja äta igen för det känns verkligen som att man börjar på ny kula. Kroppen är ren och fri från all gifter och det man stoppar i den ska vara bra grejer så denna utrensning inte är bortkastad! Påminn mig om det!

Målbild. Faktiskt inte bara bilden (hur smal jag var) som sådan. Men här var jag djävulskt nöjd med livet och allt var tokspännande. Håller på att packa inför tre veckors hundäventyr på P7...

Snart är det dags att köra Jonas till pokerkvällen med grabbarna och ta tag i tentan!

Min hund gillar inte mig som andra gör...

Så var man planterad i Rydbo som hundvakt, det är inte hel fel faktiskt....
Att sitta i en villa och ha möjlighet till långa promenader och att ha hundarna i hundgården på dagarna är en lyx som man lätt glömmer tror jag om man har det såhär, men när vi lägenhetsråttor kommer hit så är det himmelrike. Att jag sitter och pluggar tusen timmar i sträck och slipper dåligt samvete för de fyrbenta som får frisk luft och motion. Annars ligger de i hallen och får nöja sig med de timmar friskluft som de får och ingen uppmärksamhet i övrigt...

En urfälld Samson på höstpromenad... Lite lik E.T......

Utter och med sina päron på MyDog och kvar här är Xeon och Ricco, utan Utter med i bilden så går våra hundar kanon ihop med lite regler uppstyrda. Xeon testade gränserna imorse när vi mötte en gullig pensionär men efter ett utvecklingssamtal så är jag storfavoit, jag är tom bättre än att rejsa runt huset med övriga idioter. DET är mer än vad min egen hund tycker om mig som gärna dröjer på steget...
Hemtentan flyter på, men jag måste säga att den här detoxen gör mig lite seg i skallen... men det känns som att jag borde hinna bli klar...
Men man blir alltid knäckt tycker jag av dessa hemtentor, men vet lixom inte vad som krävs och frågorna lämnar utrymme för så mycket och man ska ändå försöka hålla sig kort och bara skriva det som är relevant. SKITSVÅRT!
Visst är det en plåga med salstentor men när man har provat båda så skulle jag hellre bara plugga på det som står i böckerna och sitta i fem timmar och bli av med kursen...

Nej nu blir det Twilight per DVD och New Moon på STV efter det, det är löjtnantens önskemål skall påpekas!