Det är en sambandscentral i köket och jag är snorig.

Att vara sjuk suger.
Igår efter träningen så höll mitt huvud på att implodera och jag stapplade i säng.
Vaknade av att kroppen hade spasmer och frös som en idiot för att en stund senare svettas som i en finsk bastu. Har ju gått och dragit lite på den här skiten men klarat mig från det värsta, men som alltid när jag är på tillfriskningsfronten så säger halsen "tack och hej" och jag låter som en sönder supen rökare på 58 år... VILKET hände inatt... Jag har hostat sönder halsen och den smaken är lite semifinal om man säger....
När jag vaknade och skulle gå upp så hade Jonas bokat tvättstugan klockan sju och jag skulle be honom att komma ihåg lakanen... det kom ingen röst och jag vill inte ta upp vad som hände när hostattacken tog överhand... HUA!
Eftersom jobbet väntar imorgon så blev det en lugn dag med lite läsa, följa med Jonas som klippte sig (rekordsnabb frisör!) och sen ner i min OnePiece när vi kom hem och soffläge. Där är jag ännu.
Wilson -kollega till Jonas och faktiskt en av de killar jag gjorde lumpen med... men han lämnade aldrig den gröna firman- hittade hit och nu sitter grabbarna och krigar i köket där datorerna ställts upp, det låter som en jäkla sambandscentral där ute...

-"Tar du höger? Ska vi köra en framryckning? Meh! Kan inte du smyga fram och kolla?"
-"Ska jag smyga fram och kolla med mina 32 ton tycker du?"

Samson ligger intill mig i soffan och skäller varje gång han hör värmländskan ute i köket, har bestämt mig för att det får vara så... Samson får ogilla värmländska. Asbra.

Nu blir det slumra i soffan tills det är dags för omgruppering till sovrummet.