Pinas i ett DECENNIUM bara för att hundjäklen lever...

Ett decennium med Mammas Gris... Just snyggt! ;)

Jag önskar att alla som sitter och letar på YouTube efter "Ceasar kicks dogs" hade sett avsnittet idag där han rent förklarar vad han gör och att det inte finns någon avsikt att sparka hunden.
Men folk som jobbar med den här typen av hundar VET att det är dödsdömt att ens försöka nå igenom med den typen av fysiskt hantering, man kan antagligen sparka till hundstackarn är död och tio miunter efter det och det skulle inte ha någon effekt. Att nå igenom med fysiskt övertag funkar inte på dessa hundar som har dragit på sig en erfarenhet utan dess like, man måste bryta dem och komma fram mentalt. Att tillfoga en hund som befinner sig i affekt smärta är dömt att misslyckas!
Men problemet är att många av de som uttalar sig har aldrig kommit kontakt med dessa missförstådda hundar, många av dem som uttalar sig TROR att de har det men jag kan garantera att en bråkdel inte ens sett de värsta fallen.
De värsta fallen åker inte till Brukshundsklubben, de tar inte kontakt med personen som satt upp en lapp om kurser/hundpromenader i Zoo-affären och hänvisar till sin IMMI-utbildning. Dessa stackars ägare håller sig hemma och går ut på tider när de möter minst risk att hamna i klameri med allmänheten. Rädslan över att man redan är stigmatiserad, inte bara av allmänheten utan även av hundfolket utan dessa problemhundar blir övermäktig. Punkt.
Men en vacker dag så kommer kanske en rekommendation, eller man går på hörsägen, eller möter en vänlig själ på promenaden som säger att de vet någon som kan hjälpa till istället för att förbanna denna stackare som kämpar för att hålla sitt monster under kontroll. Så får de kontakt med någon som kan hjälpa dem. Någon som förstår att positiv förstärkning inte kommer att bygga upp relationen mellan hund och ägare och skapa förtroende när man redan ramlat ut för stupet.

Man måste få hjälp upp innan man kan älska sin hund ovillkorligt och man får INTE tänka att lydnad=fostran. Många gånger är det där dessa hundägare stöter på patrull när de väl vågar ta kontakt med en instruktör eller Brukshundsklubb. Man blir hänvisad till att dressera bort ett förvärvat "problem"-beteende på samma sätt som man skulle lärt hunden gå med kontakt på allmänlydnadskursen. Maktlösheten och tron om att man är världens sämsta ägare eftersom problemen kvarstår finns där och växer...

Detta inlägg är för dig som har problem och som kanske fått hjälp men inte vet varför du inte lyckas hela vägen, jag brukar alltid säga att som problemen finns kvar (ens till en tiondel) så har du inte fått rätt hjälp!

Välj inte att gå och pinas i ett DECENNIUM bara för att hundjäklen kommer leva så länge utan gör det till många underbara år med harmoni och en underbar relation med din ögonsten!
När detta är på topp kommer man kunna ta steget mot att faktiskt välja att syssla med en specialgren, eller fortsätta bara vara bästa vänner på hemmaplan, men inte innan dess...

Vi som har monsterhundar, eller säkerhetsrisker som mamma så fint säger, måste alltid ligga steget före och ha en tiptop relation med våra hundar. Enkelt.

Ta hand om era guldkorn så ses vi därute!