”hej Jeanette, vet inte om jag har förstått vad ditt träningssätt är, men det verkar skilja sig från godis träning/klicker eller är jag helt fel ute? Tycker ingen träning är "statisk" man får ändra sig efter resans gång och de problem/utveckling träningen tar sig,visst är det smart att använda sig av hundens egenskaper, min vallhund tränas bara när han är i "vallnings mode" då går han riktigt igång,fast han aldrig sett ett får. snälla skriv några rader om din träningsfilosofi.”
Hej Anonym!
Skulle man träffa mig på träningsplan så skulle man nog tro att jag led av någon form av personlighetsklyvning, beroende på vilken hund jag tränar så skiljer upplägget och därmed hur jag beter mig som förare och hur jag utbildar min hund. Dock faller allt jag gör tillbaka på ett etologiskt perspektiv, en hund är en hund och jag måste anpassa mig efter det.
Samson innan det gick åt pipsvängen... eller det hade det nog redan gjort här... ;) |
Quarre (som nu tränas av min sambo) är tvärtom, en signalkänslig kille som lyssnar till mitt minsta andetag, som överger allt för att få jobba med matte. Inga belöningar är mer än medium motiverande, det enda som verkligen fungerar är att få hoppa upp i famnen och kramas. I Quarres fall så får ”felen” inte komma tidigt, där får man jobba med mer stöttning. Till skillnad från hans storebror som ”köttar” på i alla lägen. Quarre tar lätt till ljud och man får STÄNDIGT jobba med hans förväntan för att hålla det borta, man får aldrig blir irriterad, få prestationsångest eller vara på fel humör med lillebror, bara ärlig och härlig. Precis som han.
Jag skrev ner några punkter som är viktiga för mig, det fungerar skitbra för mig och mina hundar men det kan även betyda att det fungerar skitdåligt för någon annan. Individanpassning så det ryker om det!
När du läser detta så ska du hela tänka på att det här är något som jag kokat ihop utifrån allt jag lärt mig såhär långt, eftersom man aldrig blir fullärd så tillkommer det alltid nya ingredienser, vissa tas bort och andra blir kvar. Vilken jäkla soppa! :)
ALLA vägar leder till Rom. Om man vill köra via bron eller Ryssland, det är upp till var och en!
- Välfungerande relation mellan förare och hund, ledarskapet ska vara befäst. Genererar i trygghet och harmoni och ger kontroll till mig som förare.
- Kännedom om min hund, vad är det för skit på snöret jag har? Hur ser dennes egenskaper/drifter ut? Vilka av dessa ska jag använda mig av och vilka ska jag vara försiktig med? Hur ska jag anpassa mig själv och mina belöningssystem för denna individ?
- Anpassad stressnivå till aktivitet och beroende på i vilken fas hunden befinner sig i. Hög stress= risk för större frekvens av felbeteenden och svårare att få hunden att förstå vad jag vill, risken att rätt beteende försvinner i stressinfernot är stor.
- Vad tränar jag egentligen? Ha en plan Sickan!
- Noga med att skilja på inlärningsfas och kravfas. Våga ställa krav när det är dags och ta igenom dem, med andra ord bygga ännu mer på tryggheten och hundens tillit. Jag menar vad jag säger, hunden ska kunna lita på det.
- Vara ledstjärnan för min hund och få den att känna sig som OS-guldmedaljör i min närhet, jag får en hund som vågar vara initiativtagande och på samma gång är fokuserad och lyhörd. Det ska vara kul att jobba med mig och meningsfullt!
- Jag vill gärna att min hund gör fel så jag kan påtala att det är fel, enligt ovan så kommer min hund testa nya vägar eller återgå till det rätta beteendet beroende på vad vi tränar. Har jag inte sagt att ett beteende är fel så är det rent logiskt ännu ett godkänt beteende och risken att hunden kommer prova det igen för att kanske få en efterlängtad belöning. Tex positionsskiftningar.
- Jag använder mig av alla typer av belöning, godis, jakt-lekar med föremål, klicker, externbelöningar och viktigast av alla belöningar: MIG!
- HA ROLIGT!
Hunden ska jobba för MIG och INTE för en belöning.
Där många tänker att de måste skaffa en ”hetare” belöning så tänker jag att jag måste bli en ”hetare” förare! :)
Det var lite i mitt tänk, jag skulle kunna skriva sjuttiofemtusen punkter till... Men det är nog detta som gör mig och pojkarna unika. Precis som alla andra som älskar hund och att träna dessa underbara varelser är unika med sitt sätt att se på saken...
Hoppas du är nöjd med svaret, kanske hittar du ett fragment du kan ha nytta av i mitt resonemang eller så har du bara stillat din nyfikenhet. Hur som helst! Det är okej att göra som man vill! :)
Nu går mina ögon i kors och det kan mycket väl vara så att det jag skrivit inte ens är läsbart, jag ber om ursäkt för alla språkliga missar såsom syftningsfel, stavfel, särskrivningar mm mm mm.... :D
Ha det kanon och lycka till med din ögonsten!
HERREGUD! SKRIV EN BOK KVINNA!
SvaraRaderaJag köper 40 exemplar! :-)
Superintressant och vad logiskt allt låter, jag snor lite och applicerar det i min träning!
Hade gärna läst resterande punkter, men jag anar att du satt och skrapade ihop detta mitt i natten. Tokfia!
A
oh vad roligt att du tog dig tid att skriva och berätta. måste vara lite trög för jag greppar inte allt,men visst är det så att man måste anpassa träningen efter hund, jag har oxå två hundar som är helt olika, där det inte går att träna efter någon "mall".Det många glömmer eller blundar för när det inte går så bra är hur är våran relation/ledarskap i vardan?När jag sliter mitt hår med min ena hund så vet jag oftast var problemet är , i våran relation.När hon bara vill jobba för mig har vi oftast ett underbart träningsmod, när vi inte har det så kommer en hel del missar.oj vad långt det blev , lycka till , gillar att läsa din blogg om dina hundar och träningar.
SvaraRaderaHärligt! Det är bara frgåa på om du undrar ngt :)
SvaraRaderaFaktum är ju att man (iaf jag) hade nog tröttnat på en gång om det inte varit lite (eller i mitt fall oceaner...) motstånd i att träna hund ;)
Jag har tack vare din mamma fått en helt förändrad syn på hundträning. Det här känns rätt i hjärtat och framför allt så fungerar träningen på riktigt.
SvaraRaderaGenom att jag fått lära mig hur jag ska visa min hund vad som är rätt och fel så har min lydnadshatande vovve blivit en vovve som ÄLSKAR lydnad. Helt sjukt!
Jag har en lång väg kvar att gå och massvis kvar att lära mig. Men äntligen är vi på väg åt rätt håll. Jag har fortfarande lite problem med mina moderskänslor till min lille :)
Genom "ditt"/"erat" träningssätt så känner jag mig riktigt schysst mot min hund. Han slipper chansa och stressa upp. Han slipper se ut som ett levande frågetecken, han kan istället JOBBA!
Ju större krav jag ställer ju roligare tycker min hund att det är :)
Din blogg inspirerar och jag hoppas på fler såna här inlägg framöver!!
Med ditt inlägg om att det ska vara Okej att göra som man vill måste jag bara säga: AMEN!
Kram Linda
Tänkvärt!!!!Lottie
SvaraRadera