Det var lättare förr...

Det var lättare förr...

Helt slut efter dagens träning, blev hårdpiskad av Jonte och höll på att stupa ute på plan... men men vill man komma någonvart så är det den vägen man får gå...
Jag blir så nervös bara han börjar domdera och ställa med mig, pekar med hela handen och höjer rösten yttrligare lite till för att pressa på en lite till.

Men ack sååååååååååååååååå nyttigt! Trodde jag hade det fria följet, men där hade jag fel...
Inte en käft som ställs framför honom har det!
Han stack ner handen i min träningsväst och fiskade upp bollen som låg där och släppte den på backen.
"Du ställer upp framför mig i den här riktningen (han pekar med hela handen och ser ut som allvaret själv i egen hög person), är föraren redo?"
Jag hann inte ens säga "ja" innan han gav mig den första verbala käftsmällen, sen var det igång!
"Alla hundar kan tigga boll, få din hund att gå med energi och ge honom creed för det"

Så fort jag träffar Jonte så går det upp små ljus, aha-upplevelserna slår som spön i backen... JÄMT!

Men det är nog fler som kan instämma i att vi är FÅ som har LYDNAD på våra hundar...
Jakt jakt jakt.... hmmm... Testa att ta av er träningsvästen, lägg undan bollen... hmmm... Fan helt plötsligt blev det svårt att träna hund va? *suck*

Men apporteringen satt som en smäck idag efter gårdagens utvecklingssamtal... phu... skönt det iaf!

Nu ska jag njuta av att jag fick hem min älskling ikväll, stackarn är helt slut efter övningsdygn och grejer...

Stay safe!