SSM 2011 - del I

Veckan inleddes med förträning och Samson var trött men kändes ändå laddad, bästa Uffe ringde mig tidigare och frågade om vi skulle gå in tillsammans. Skönt att få ha sällskap av den som fått en att ställa upp, han var verkligen varit en stor del av att jag inte varit nervös en enda sekund under veckans tävlingar. 3 bärs-utmaningen tog udde nav allt och han var egentligen min enda konkurrent.
Vi inledde på tisdagen med lydnad och jag höll på att rinna bort i hettan, gissa då vad min hund gjorde?
Oturligt nog så fick vi platsliggning först och Samson som hade haft kanon energi in på plan och upp till plasten låg och tömde tanken totalt. Till slut så pallade han inte mer och reste sig för att leta skugga, enligt domaren så hade han kikat in vid skulen och sakta skrittat mot mig.
Jag la honom på avstånd och gick och hämtade honom, att sätta upp honom var ett varningstecken, han orkade knappt sätta sig upp och flåsade hysteriskt. Jag tog honom på "Kom" och knatade till US, sen handlade det bara om att överleva. Min lille prins. Vi gjorde nog vårt sääääääääääääämsta lydnadspass och tävling någonsin! Men han hängde med och kämpade, jag var schysst och sa "här" istället för "fot" när han var trött så han slapp bryta ett kommando. Jag kastade den stora apporten typ 4 meter och domaren frågade om jag ville kasta om, tackade nej eftersom det inte hade gjort någon skillnad. Galopp ut och trav hem.
Men trots allt så skrapade vi ihop 78 poäng -utan platsliggningen-
På onsdagen så var det spårdags, han gjorde ett kanonspår men i tredje vinkeln så stötta han på patrull. Vinkeln låg i kanten av en svacka och i en fyrvägskorsning av traktorspår. Det såg ut som att han tyckte det var för mycket information på samma gång. Hade någon ramlat i vinkeln? Det fanns antagligen inte bara fettbaserad vittring så han började jobba som en idiot. I flera minuter så bara undersökte han och sprang runt och testade möjligheterna. Men duktig som han är så sträcker han inte upp linan när han söker spår så det vara bara att vänta. Domaren tittade på mig och undrade om jag skulle säga ngt men jag vet ju att min hund är så ärlig att han kommer visa när han är på spåret. Som han sen gjorde efter att har gått tillbaka och gjort ett eget spårpåsläpp bakom oss, med två tryck i linan så hängde jag på och då var han rädd om spåret den lille fisen. Resten gick kanon men det kostade naturligtvis. Vi slutade på 86 poäng och hade därmed genomfört vårt första mästerskap :)
Tillbaka i Malmö så gällde det att se vem av mig och Uffe som skulle bjuda på öl, med två poängs marginal så knep jag segern oss emellan, nu återstod bara de sista ekipagen.

Trodde väl aldrig att vi med vår prestation skulle knipa någon pallplats, när jag stod och kikade på Turbaz Onja med sin förare Thomas så kände både jag och Uffe att vi lika gärna kunde gå och fika. Hur fint som helst! Men ibland så ska man ha lite tur och när sista hunden gick så gjorde jag lite snabb matematik och insåg att om vederbörande bara hade 83 poäng så skulle jag få en pokal. Men min bakdömning så något annat så när domaren läste upp kritiken och gav 80 poäng så var min trötthet som bortblåst! En pallplats!

Min sjuke lilla hund hade knipit en pallplats!!? Kan ni fatta! Nu var veckan klar för min del, inget kunde slå detta!

Tack för alla gratulationer, komplimanger och lyckoönskningar, ni fina som vill så väl och unnar andra framgång är guld värda! Alla tips och konstruktiv kritik som jag fått under veckan är ovärderliga! Jag kan inte tacka er nog för att ni vill se mig utvecklas tillsammans med min hund! Ni är grymma! Sanna tävlingsmänniskor :)

Sen har vi Ni/Du elaka människa/or som inte unnade mig en sekund, som valde att snacka skit och inte ens se åt mig när jag stod ensam med min pokal och min hund när Ni/Du gick förbi oss. Tro inte att det inte kom fram till mig vad Ni/Du sagt, antagligen blev det jobbigt nu när jag med mina "jävla idéer" är hackihäl utan att ens ha ansträngt mig. Tänk om min hund hade varit frisk, tänk om vi inte legat plats först, tänk om jag hade varit rättvis mot honom och tränat...
Det finns många "om" men vi har tiden för oss och har vi otur så kommer min hund konkurrera med era hundar framöver för att inte tala om mig. Det här är min första tävlingshund. Han är knappt tre år. Vi lär oss hela tiden. Det är inte den sista hunden jag kommer tävla med.
Skillnaden mellan oss är dock att jag vill ha en utmaning och inte ta den snabba vägen, tränings och tävlingsmänniska som jag är så älskar jag vägen till målet mer än själva målgången.
Lycka till med Ert så ses vi på tävlingsbanorna!