KOLLA VAD MASSAGEN GJORT!!!

Tessan hittar ni på nummer 070-449 68 80 och jag kan inte säga annat än att det är värt varenda krona ta mig tusan!
Hon kommer hem till en i hemmiljö, snart kommer hon finnas på klinik oxå, vilket är bekvämt både för en själv och för hunden.
Samsons hudproblem är borta och går det mer än en månad för honom så noppar han lite. Då kommer Tessan och räddar oss!
Elsa har satt muskler i galen takt och Lilla Matilda påpekade senast hon var här att jag får sjuk muskelmassa på mina hundar på bara promenader. Stolt matte!
Men med en sån grym behandling så är det väl inte konstigt? Deras små (?) kroppar mår ju kanon, då bygger de :)

Nerskiten hund och en amfetaminhög treåring som skriker hejjarramsor!

Guuud vad jag hatar dessa pass, Elsa och jag är fortfarande kvar i vår kravfas som vi inte kommit ur ännu. Det blir så när man inte tränar. Idag så behövde jag verkligen en låååång promenad för att rensa huvudet. Det är så mycket nu att jag balanserar på gränsen att krocka med kaklet och att klara mig undan. Efter 1 tim och 45 minuter, ett långt telefonsamtal med mamma så hittade lite energi tillbaka.
Jag bestämde mig för att ta tag i det där sista som ska till i vårt FF, dvs att man aldrig slutar jobba i FF. Jag la Samson i vägkanten, efter ett kort utvecklingssamtal, innan jag ställde upp med fröken. För att göra det extra tydligt för mig själv så sa jag högt till mig själv vad som skulle ske och vad jag ville att hon skulle göra.

- Jag VILL att hon glider ur position, halkar bakom eller vill hitta på annat så jag får möjlighet att påpeka VAD vi ska göra.
- Jag kommer att gå tills felet tittar fram. 

- När hon flyter iväg så kommer jag lugnt ta henne i nackskinnet med ett dovt nej och ta med henne in i rätt position. 
- När hon blir aktiv i rätt position så ska jag tala om för henne HUR grym hon är!

Jag tittade upp och tog en riktpunkt och sen gick jag.
Med det tydliga målet i skallen så dröjde det innan hon "felade" men det blev perfekt! Jag påtalade lugnt att det inte skulle leda till något annat än mera krav om hon försökte komma undan.

Det som Elsa lurat in mig i, eller vad man vill kalla det, är att om hon blir fjamsigare och flyktar så blir jag "gladare". Men jag är dödligt falsk och känslan är sopig att leva med kan jag tala om. Men Elsa sket ju i vad jag kände, ju löjligare hon var... desto "gladare" innebar det att jag blev och hon slapp undan kraven. GENIALT om man frågar Elsa.
Visst jag tycker det kan vara ok att släppa igenom "gladare" för att få en osäker eller outbildad hund att våga mer eller liknande. Men Elsa är INTE osäker på mig. Inte otränad. Så fasen vi går igenom är ett måste. Annars kommer vi stanna vid hållplatsen för ekipage där hunden ser ut som den skitit på sig och blivit misshandlad och föraren hoppar runt som en amfetaminhög treåring och skriker hejjarramsor.

Inte min grej. Inte Elsas grej. Vi vill hitta samarbete och känslan Deluxe!

Passet slutade iaf med att hon försökte överbevisa att hon VAR i position och nästan hoppade fram i position och råkade jag berömma liiiite för ljust så blev hon så satans salig att hon klättrade upp längst sidan/ryggen på mig och skrek av lycka, när hon landade på backen så blöd hon in till lek med en bau.
Min lilla prinsessa fyllde på min energibägare lite till alltså... Vad skulle jag göra utan mina hundar?

För vet ni!? Änglar finns. De har bara inte alltid vingar. Ibland har de tassar.

Jag har hittat en kurs. Eller inte hittat. Jag kom med på en kurs som kan vara det absolut bästa jag gått på hur länge som helst! Siwan och Kikki's särklass kan man säkert oxå kalla oss! Helt grymt gäng och jag har faktiskt utvecklats nästan löjligt mycket med Samson på bara en MÅNAD!
Förra gången så fick man sig en näsbränna, jag trodde jag hade koll på patrullering. Men ICKE! Äh fy bövelen vad taggad man blev! Samson var ett monster och tog till ALLA medel för att få arbeta, vilket resulterade i en galen schäfer på övningsfältet och en förare som funderade över hur man på ett effektivt sätt kväver syretillförseln till den lilla ärthjärna som huserar i det enorma skalet till huvud som Heffaklumpen har.
Hem en månad och träna.
I helgen var det dags igen. Jag var mer taggad än hunden. HELT KLART!
Jag inhandlade kanelbullar till alla och anlände till Rosersberg i GOD tid. Taggad? Frågor?
Vi fick göra två torrpatrulleringar och Samson var... waaaaiiiiit for iiiiiit.... Leeeeedgendary!
Båda patrulleringarna gjordes på kontaminerade stigar och tja... det nya kommandot sitter och jag blev så glad att jag ville skrika ett, något tidigt, vårskrik! Grymma hund!
Sen gjorde vi startljud. Maud la sig i snön och när Samson kom ut så gullades det och skämdes bort. Ingen jakt. Bara social. Planen var på plats.
Sen var det tanken att vi skulle göra en patrull med ljud och synintryck. Synintrycket valde jag bort. Men jag sumpade det iaf! Jag beställde med en enkel tanke att han skulle få en vanlig ljudfigge och problemet var ett faktum. Man får ALLTID vad man beställer. Hur svårt kan det vara att INTE beställa skit? Ögonen slog volter i huvudet på honom och jakthetsen var ett faktum. Jäkla skit.
Samling vid bilarna och jag konstaterade för mig själv att detta är vårt sätt, skit på kursen och briljera när vi kommer tillbaka nästa gång.
Jag hade en plan klar i huvudet och på vägen tillbaka så hade jag förklarat för Kikki hur jag skulle göra. Siw tog odet och vi gick igenom hundarna. När hon var klar med Matte så hoppade hon till mig och som en liten lättnad i mitt våndande så upprepar hon vad jag just sagt till Kikki. Skönt att fler än jag tolkar min hund på detta sätt!
Sen säger hon att hon vill prova med honom på en gång. Hallå! Vi är "klara" för dagen och här läggs manken till utan att man blinkar! Kikki ville givetvis oxå hjälpa till och Maud och Matte la in kommentaren "Vi måste ju veta hur vi ska träna med Samson, vi är ju träningskamrater ju!".
Planen sattes i verket och på 5 försök så var markeringarna tysta och helt PERFEKTA!
Det jag älskade med Siwans figgande var att hon vid de två sista försöken såg till att han markerade ljud och när hon gjorde sig synlig så kom prasslandet och Samsons svans gick som en dammvippa. Att leka med gränsen där han antingen tar till försvar eller jakt och få honom att tänka "nomnomnomnom"... Siwan läste honom perfekt och jag kände hur jag släppte allt och bara fokuserade på vad JAG kunde göra i situationen. Sån härlig känsla! Tillit till sina kamrater och kursledare när det är som bäst! Jag förstärkte med "stanna" och jobbade nära honom och sen rann tårarna när vi var klara. SOM vi kämpat och med ett par kloka huvuden och härliga kursledare och kamrater så fanns det inget att be för. Det kramades och blanka ögon dominerade i gänget. Jag grinade. Hur länge ska han lyckas imponera på mig på detta vis? UNDERBARA ÄNGEL till hund.

För vet ni!?
Änglar finns. De har bara inte alltid vingar. Ibland har de tassar.

När brukar ni "passa på"? Tips från alla vore kul!

Har ni tips?

90 % av min träning görs på promenader längst vägar och stigar. Har alltid fickor som är fyllda med godis och älskar att jobba med den naturliga framåtbjudning som hundarna har när man är ute. Hästtjejen i mig poppar alltid fram när jag tränar hund. Det är på vägarna och stigarna som grunderna läggs, detaljer tjatas och skratten aldrig dröjer på sig. När det funkar här så är det dags att plocka in det på plan eller i ridhuset.

Vart tränar ni? Har ni tips på ställen eller platser där era energier och hundens vilja är oslagbar? När brukar ni "passa på"?

Vore kul att höra och bli lite inspirerad!

Yes4Beauty!

Jag är som alla vet en trogen kund hos Wirge på Yes4Beauty i Åkerberga och rekommenderar varmt att man går dit!
Snart mina fina läsare så kommer det komma ett erbjudande här för dig som är sugen på att göra en behandling till ett trevligt pris! Framförallt så kommer det gälla mina vanligaste behandlingar, naglar och fransar.
Så håll ögonen öppna! Missa inte!

Det finns inga utvägar min lilla skrutta...

Vände och vred lite på min och Elsas träning lite och idag har vi verkligen tagit oss igenom ett konfliktpass, det är så satans lätt att glömma den här tiden med Samson. Innan kravfasen var genomgången och glädjen hittade tillbaka till max. Jag gav mig fan på att hon inte skulle komma undan, jösses vilket galet energikrävande pass det blev! Hjärnan kokade över och jag var verkligen tvungen att fokusera som en galning för att hålla ihop själv. Planen var att hon skulle komma därifrån med tankennöten "Jag kommer inte undan krav utan det är bara att GÖRA det.". Två såna här pass till och sen tror jag att jag kan plussa upp henne igen. Hon måste bara sluta söka utvägar från min krav. Det finns inga utvägar min lilla skrutta och när du inser det så kommer jag få dig att känna dig som miljonvinsten själv. Men innan vi kom till detta pass så hann vi köra ett lekpass med trasa. Ett skiftespass och nu har hon alla skiften, stadga och trygghet ska till. Eftersom jag inte har bredband så kan jag itne lägga upp filmer hur som helst så ni blir utan dagens filmsekvens. Tyvärr.
Funderar på att köra Lillskruttan ett pass till och sen ställa henne lite med total lydnadsstopp. Jag glömmer gärna och räknar inte de passen vi kör på promenaderna och slår man ihop det så är det rätt många timmar med allehanda trix och moment som kan köras utan massa tillbehör i form av koner eller apporter. Ska fundera lite. Men ett lydnadsstopp måste det bli. Bara vara en busfis och inte fundera på annat kan vara en bra sak för lilltösen.
Samson därimot, jösses vilken energiknippe han är! Lydnaden går kanon och han är så sprallig. Enegri för hundra hundar och verkar lixom inte ta slut. Idag så fick Cissi vara med om en ny sida, för henne, hos Samson. Den där ögonen svartnar och käkarna låser sig. Jotack vi körde lite bollbelöningar idag för att få honom lite mer IPO-lik. En Samson som får korrigeringar och som slutar i ett bra beteende och lite kamp som belöning. Att släppa bollen var inte att tänka på och hur jag än bände i truten på honom så skulle han inte släppa. Ögonen blev bara mörkare och simmigare. Sekunder senare så blev han stel och då fick det vara nog. Det var bara att ta till en lägga i skallen på honom och vips så var han tillbaka i sitt glada svansviftande Samson som om att inget hade hänt. Som en grythund är han när den här sidan tittar fram. Cissi var paff och jag har ju inte sett denna sida på ett år eller så då Uffe brottades med honom i ett dike för att ingen vill ge sig och Samson ville framförallt inte släppa sin boll.

Nej nu ska jag nog pyssla lite innan jag gör kväll på riktigt. Samson är supernöjd med sin dag och bestämde sig för att min mage faktiskt var platsen för att powernapa lite på. Så nu får jag väcka min lilla nallebjörn. Gud vad jag älskar mina hundar! Det känns i magen när jag tittar på dem. Hualigen!

Trimmat och klippt hundar i 17 år... Är det länge?

Space och Brandy var mina första offer, två Cavalierer som jag som elvaåring fick äran att klippa fötterna på. OM jag klarade detta så skulle jag få klippa öronen på familjens spaniel. Space offrades som försökshund (mamma räddade det värsta) och Brandy blev perfekt! Brandy var den fula ankungen med sina utstående ögon och galet trubbiga nos, så för en gång skull skulle ju han få vara lite finare tyckte jag. Moralen hos en elvaåring är fantastisk och logisk! Eller?

Dagen har spenderats i hundens tecken, alltid lika roligt om än slitsamt.
Många undrar hur jag får mina trimhundar att vara så duktiga på bordet och idag när Emils husse klev in och kikade vad vi höll på med så var det med lite stolthet som jag lät honom vara med. När Emil kom till mig så hade han med sig rädslor och var en väldigt osäker kille.
Idag är han stencool och att husse kan vara med och det enda som händer är att han glömmer att hjälpa mig och hålla upp sina tassar när jag putsar mage och insida ben. Inte ens uns panik eller försök att fly till husse och bort från bordet. Nejdå bara glad att få sällskap av honom.

Till mig kommer ofta hundar som antingen haft dålig erfarenhet från trim, utslängda från andra trim efter otaliga bitskandaler och ibland enbart med en halv frisyr, hundar som inte klarar hantering, biter eller är aggressiva. Oroliga ägare som många gånger tappat tron på att deras hund blir väl behandlad, men hunden måste trimmas eller klippas och eftersom de hört om Hundcenter så kommer de till mig.
Att skola om hundar som kanske blivit hanterade på ett lite galet sätt är oftast enklare än många tror. Med beslutsamhet och att ALDRIG bli arg/aggressiv så är det bara att visa hur hunden ska bete sig. Man biter inte, man står och sitter när man blir tillsagd att göra det, man hjälper till att hålla upp tassar och haka, man skakar inte på sig förrän man blir tillsagd att skaka på sig i badet och man får så mycket godis man vill. Rutiner rutiner.
Jag arbetar alltid med hundarna lösa på trimbordet, något som jag personligen föredrar och det är rätt ovanligt. Att de lugnt och stilla låter sig hanteras på bordet är ett förtroende från både mig och hunden. Inga stryp och inga tjuvgrepp, jag LÄR hunden att det är inte läskigt eller farligt att bli klippt, bara långtråkigt... Det kommer antagligen aldrig vara roligt att stå i två timmar eller mer, så jag tycker det är värt så mycket att hunden inte lämnar Hundcenter i panik för att fly platsen. Utan "bara" är glad för att husse eller matte kommit och gärna stannar en stund medan man pratar. Platsen är inte kopplad till obehag, utan mer eller mindre neutral.
Sen finns det ytterligheter av individer, de som aldrig kan sluta pussas och ÄLSKAR bordet, många gånger de som varit hos mig sen valptassar, dagishundarna eller gärna dominanta terriers som möter sin överman och är saliga över att ha en idol.
Sen har vi de som är så trasiga som hundar att de kan stå och morra hela tiden men som kommit så långt att de inte biter, men efter ett par år i munkorg och vanan att bita för att få vara ifred... Det kan sitta hårt i dem. Att slippa munkorg brukar vara lösningen, men det krävs lite jobb att komma dit. Men jag brukar mäta upprördheten i vilken gottenivå de är på. Kan en hund äta godis så är den generellt inte så upprörd. Sen måste man göra stor skillnad på en hund som försvarar sig pga rädsla eller en som är dominant/van vid att bestämma men säker på sig själv.

Kort och gott så kan man väl säga att jag kör på samma gamla skola som alltid..
"Tyck vad du vill, men gör som jag säger"
99% blir ju guldhundar på ett eller två besök och sen flyter det på och blir vana.

Det kommer finnas en möjlighet för några nya klipphundar att komma till Hundcenter, så passa på eller om du känner någon som är i behov? Några få tider finns och de går åt fort, så först till kvarn gäller!

Det ger så galet mycket energi det ger att få spendera lite tid med dessa pälsbollar... ont i rygg och knä... Men vet ni? Det spelar ingen roll!

Dagen i hjärtliga bilder...

Norsk fylla på medellinjen...

Sjukt produktiv dag! Dagens bästa var iaf massage av finaste Virge i två timmar är inte fy skam vill jag lova! BOKA in er så snart hon öppnar behandlingen! Jag hade rätt... hon är en klippa även på detta! Herrejösses! Hade jag vunnit drömvinsten så hade jag haft en dag i veckan hos henne med alla underbara behandlingar som finns på Yes4Beauty i Åkersberga! Lycka till med resten av utbildningen gumman!

Efter böckerna stängdes idag så blev det en tur till gymmet, som en sann periodare så blir jag manisk i en kort period och eftersom träning är bra oavsett mängd så tänkte jag passa på att smida medan motivationsjärnet är varmt! Dock satte ett skavsår lite käppar i hjulet så jag höjde tempot och körde en snabb kilometer som uppvärmning och gick på ett benpass, de kommer ändå vara döda imorrn. Dag två är ju värst... så då kan jag lika gärna se till att det är omöjligt att gå. Ska det göra ont ska det fan göra ont på riktigt så man kan klaga ordentligt!

Avrundade dagen med att åka upp på klubben och träna med Järngänget, skratt och ett riktigt bra pass! Zätat för Samson och FF, inkallning, FF och apport för lillfia samt plats för båda. Nu blir det slumra hemma hos mamma och Benson...

Laddade ner en cool app och jag tänkte bjuda er på vår IPO-lydnadsstatus.
Inser att vi MÅSTE träna ställande (även läggande) under språngmarsch ordenligt innan vi ens tänker tanken att vi är med i leken. Hela alltet ser fladdrigt ut och min fråga lyder: VARFÖR tar Heffaklumpen dessa små smygsteg i ställandet när jag är så långt som 15 steg ifrån honom? Stadga och på med lina! Hepp!
Längtar tills man kan träna i mindre mängd kläder så man blir lite mer rörlig och sen MÅSTE jag börja titta upp och se vart tusan jag ska någonstans! Det är ju för fan Norsk fylla på G när jag går alla sträckor...

Notera hur mamma som filmar trillar av pallen hon sitter på när Xeon får damp och hur fint faktiskt Samson jobbar vidare, trots den skumma figuren som klivet in med luvan uppdragen och skum som alltid... Allas vår Cissi gör entré! Bästa!

FÖR BÖVELEN!

Lite tid över.

Det har varit en riktigt skön dag, inledde med att sova så länge som kroppen orkade. Inför nattens bunkerpass.
Sen blev det promenad med tillhörande lydnadspass. Efter pepp igår och eftersom det alltid funkar kanon när vi är själva, som det brukar vara, så har Elsa fått till alla skiften. Nu ska ordförståelsen förstärkas och jag ska jobba in min egen position och våga vara tydlig!
Samson fick köra klickern i fjärren och jag lät honom tusen skiften i sträck, ordförståelse och trygghet var tanken. Han fick köra några sättanden oxå och det fanns inget att klaga på. Så nu får det bli till att träna stadga i ställande under språng marsch, vilket var ett skämt på träningen. När jag kommit ca 15 steg från honom så tar han "balanssteg"... Eeeeh...
Sen blev det patrullträning! Elsa tar detta på STÖRSTA allvar och smyyyyger lös ett par meter bakom mig medan Samson jobbar i täten. Han har verkligen blivit kanonduktig och har börjat slappna av ordentligt. Halterna funkar kanon och jag kan mysa med honom. Längtar till nästa helg då han ska få sin första figge på hundra år! Nu är det STENfokus på att få fram rätt känsla i patrulleringen och fasta bevakningen. Grunder grunder grunder!
Sålla bort ljud på långa avstånd och bara ta på nära håll är målet och dessa veckors torrövande ska nog bidra till ett rätt ok resultat.
Skönt med lite träning som går bättre än förväntat, lite energiboost helt enkelt!

Samson tog även tag i problematiken med att det saknas plogpinnar på Hagaberg, han vill gärna att man kallar honom Don Samson nu när han gjort entré som grovt kriminell byracka. Gola om ni vågar!

Sen blev det gymmet, innan nackspärren i slutet av januari så sprang jag typ 2 kilometer. Knät kändes inte alls och jag klev av innan övermodet tog över. Hatar att springa och vill inte krocka med den mentala väggen som jag har sen lumpen. Nätt så nätt var tanken.
Förkylningen vägrar ju ge med sig och nu drog jag nässpray och hoppade upp på löpbandet. Gick en kilometer i rask takt, sen sprang jag 6 kilometer! Knät höll hela vägen men det brann lite i ena foten mot slutet. Tiden för kalaset blev 37:36, ingen imponerande tid men ändå det längsta jag sprungit sammanhängande (notering: på läääääänge!) utan knäkrångel och tillhörande stopp. MÅSTE hålla rätt tempo så jag inte tappar löptekniken. DÅ lär jag gå sönder! Hur som helst det ledde till att jag vid 4 kilometer fick en liten kick, började le (creapy....) och såg för mitt inre hur jag springer med hundarna framåt våren. Utan att be dem att dra mig utan att jag kan öka själv. KÖR KÖR KÖR! :)

Men för bövelen! 6 KILOMETER! Så jävla nöjd! Knät pallar! Gymmet har gett resultat! Mitt knä är.... HELT!

Jag ger till viss del upp!

Jag har efter lite ångest bestämt mig för att inte ta upp lydnadslydnaden på allvar, våren är fullspäckad med skola, kurser, jobb, träning, tävling, schäferungdom och däremellan vill jag hinna med lite av det ljuva livet.
Stressen har hittat till magen och magkatarr är inte något som jag har lust att dras med hela våren...
Vi får se om vi åker ut och hinner med någon enstaka elit, men det blir med lägsta ambitionsnivån. Det krävs lite att säga det... Nästan en klump i magen...
Får man tävla även om man inte vill vara i toppen? Får man tävla bara för att ens kompisar som tävlar är så galet fantastiska och så satans inspirerande och man vill bara vara med på ett hörn och få lite av deras energi?
Svaret får bli ett gediget JA!
För ni är min drog alla finaste kamrater!!!

Men som sagt så är ju eliten något vi säkerligen kommer kunna tävla i fram till dagen innan herr Samson lämnar jordelivet.

Efter dagens pass med mamma och Cissi så blev det mer och mer klart för mig. Tiden räcker inte till och det är för många timmars träning som Samson ska klara av varje vecka. Risken finns att glädjen dör. Framförallt hos mig och det går INTE! Detta är ju min själavård, inget annat! Samson hade nog inte klagat på över 20 tim träning i veckan...
Han är fantastisk och jag undrar egentligen vart hans gräns går, hur många grenar med tillhörande inlärning kan man presentera för honom och som han klarar av lika galant gång på gång?

Nej nu blir det säng och försök att dra ner pulsen på mig själv. Man kan tydligen inte göra ALLT har jag fått höra... Funderar på att hålla med till en viss procent... Kanske 12 procent...

M2-utbildning pågår!

Dag 1 avklarad! Många skratt och gooood mat har förgyllt dagen, ser fram emot morgondagen! Ska erkänna att jag var lite skeptisk och trodde inte att jag skulle tycka att det var SÅHÄR kul!? Grymt!

Är tillbaka på Sk Lövsättra och ser fram emot kommande spännande aktiviteter, nya människor och öppna sinnen! Häng på om du vill! Alla är välkomna oavsett ras eller gren! AWSOME!

Ha en go kväll bejbs!

Det händer så mycket och så lite!

Jodå jag lever. Samson lever. Elsa sitter hemma och skär sig i trampdynorna pga depression, hon är halt och även om det är bra sen imorse så har jag ordinerat en veckas koppelträning. Punkt slut!

Praktiken har börjat och det är låååånga pass på Rebecka, ett LVU-hem för tjejer. Det har varit brutalt intressant och man blir rätt ödmjuk inför vilka liv som faktiskt pågår där ute hela tiden, parallellt med mitt eget...

Hundarna har fått två slappa veckor, det är Samson som fått fördelen att jobba med sin torrpatrullering/bas och Elsa har fått slipa FF. Det blir en del promenadpass, men man glömmer gärna hur effektiva de är!

Nej nu ska jag återgå! I helgen så fortsätter vi med Mentalutbildningen 2 & 3, spännande!

Ta hand om er snyggingar!

Ps. Nominerad till årets Skojare är Uffe för denna eminenta bild av min lilla Dobbie aka Elsa! Ds.

Helgen har varit så grym...

Att jag inte ens kan sammanfatta den såhär tidigt... Mycket att tänka på och begrunda innan jag kan författa något.

En sak står klar. Mina hundar är GRYMMA! Alla andra hundar oxå!
Ja jag började grina när Donna visade vart skåpet skulle stå... Men vet ni? Det är så jävla (ursäkta!) otroligt att få se detta!!!

Tack till Uffe och Silvana som anordnade denna fantastiska helg! Tack till Bjarne och givetvis Percy och Ylva som förgyllde hela helgen!

Jag tvingar min hund att ta belöningar... I D I O T !

Välplanerat och sjukt givande lydnadspass, blev lite less när jag kände att min plan för lillfröken inte gick som planerat. Varje pass slutade med att jag la ifrån mig belöningarna och gick tillbaka tomhänt och hade bara mig själv som belöning. Varje gång så öste hon dubbelt så mycket och var guld att jobba med. Där fick man för att man åkte och köpte en efterlängtad leksak efter skolan. Just snyggt! Men fin är den. JAG tycker iaf att den är rolig! Snabb fråga bara Jeanette...
Varför ska jag tvinga min hund att ta belöningar "bara för att"???
Vad är mitt problem? Jag har en jaktidiot till hund och nu när mitt beslut att hålla jakten borta från träningen blivit SUCCÉ, så ska jag kasta bort henne!!? Idiot!
Elsa väljer mig framför jakt, de som känner hunden vet hur STORT det är...

Samson var kalas och mest nöjd är jag med Godnatt idag! Bra apporteringar och konskicken var en klass för sig idag.

Sen svängde jag förbi gymmet, hem och laga mat till mig och Tessan. Så blev det massage för hundarna, massa snicksnack middag och minikladdkakor, en omgång med novafonen på min rygg och nu vill inte ögonlocken hålla sig uppe längre...

Min födelsedagspresent kom idag!!!

På 6 minuter var kojan ihopskruvad och mina önskemål var uppfyllda plus lite till!
Taket är special så det är ljust inne, men värme släpps inte igenom!! Grymt bra!
Upphöjt från backen och rejäl som fan samt lätt att montera ihop och isär! Nöjdare än nöjdast är jag!
Tack Pappa och Peter!

Är det någon som vill beställa en koja så kontakta mig! Jag fixar!

Samson tycker den är perfekt att gömma sig bakom och fly från löptiken!
För er som har problem med stressade hanhundar vid löpperioder så har jag ETT tips... Gå HUNDFOSTRAN på Hundcenter!
Samson är ett praktexemplar på hur din hund blir om du följer det du får lära dig på kursen till punkt och pricka!
Han är inget mähä som inte gillar tikar, han är hårt hållen. Då får man en Mammas Gris. Älskade hund!

Givetvis chansar man inte vid höglöp, han är inte intresserad men Elsa är en blivande avelstik och Samson är inte tilltänkt som pappa!

Kan man inte gå kursen så plocka ihop ett gäng och hyr in Rose, perfekt för kennelträffen, valpträffen eller för träningsgruppen! Med dessa grunder blir allt annat en barnlek! Det är både nybörjare och landslagsmedlemmar som går denna kurs och hundar i ALLA åldrar!

GLÖM INTE!!!!!

Samson måste avlivas. Jag förstod det idag.

Min farliga hund som inte tål att andra hundar kommer fram till honom..... eeeehhhh..... ledarskap? Ring any bells?

Underbar promenad, kul när man får beröm för sin hundar och grannarna har börjat favorisera Samson eftersom Elsa helst inte tar kontakt med främmande människor. Alla är ju ute och promenerar på söndagar så det är ju ett ypperligt tillfälle att göra reklam för vår fina ras, eller hur? ;)

Efter en halvtimme såg jag folk som var ut och gick på fältet, två människor och två hundar och jag hörde en pipa och gissade på jaktträning. Coolt. Alltid en fröjd att höra ljudet av arbetande hundar.

Går varvet runt och då händer det.

Den ena av dessa människor var Tove L och jag såg hur hennes svarta labbe satte fart över fältet. Hon visslade och den stannade. Jag ropar "kan du vara snäll att kalla in din hund? Mina tycker inte om andra hundar". Problemet var att jag har stannat mina för att inte locka fram hunden men den tog detta neutrala uttryck från mina hundar som en inbjudan och avverkade resten av sträckan. Nej Samson tycker inte om andra hundar och Elsa är osäker.
Jag lägger mina hundar på vägen. och detta är ju perfekt för labben att komma fram till. Nu har Tove pulsat över fältet på andra sidan vägen, över vägen och över det fältet som skilde mig från föregående väg. Hon är upprörd. Vilket jag kan förstå. Jag är själv upprörd men påpekar än så länge inget annat än att hon ska ta sin hund. Hon tar sin hund ur min hand -min lösning för att den inte ska hälsa på mina hundar-, medan hennes amris hinner fram till Samson som morrar och reser sig men lägg ner av mig igen, och tar ett par steg ut på fältet igen.

Det felet Tove gör är att hon i sin rädsla för mina "farliga" hundar uttalar att jag är en "jävla bitch" -Nu gick säkringen i Jeanettes pressade huvud- och hon skriker "varför går du ens här?? Du bor ju INTE här!!". Jag meddelade att jag visst bodde här. "Varför har man aldrig sett dig här innan då!!?" skrek hon och följde upp med "Varför har du dina hundar lösa om dom är farliga!!???" och pekar på mina hundar som ligger på vägen EXAKT där jag hade lagt dem.

Tove bor upplysningsvis i Bromma, ca 15,9 kilometer från platsen vi är på.
Jag meddelar att det kan vara så att vi inte setts eftersom hon går på fälten med sina hundar eftersom hon inte kan ha koll på dem och jag går på vägarna och lägger till -kanske lite väl spydigt- att hon inte ska ha sin hund lös om hon inte kan kalla in den. Hon har brutit mot lagen eftersom jag kände mig obehaglig till mods av att hennes hund rusat på oss. Mina hundar är inte farliga, de tycker inte om andra hundar bara. Det är för hennes hunds skull som jag ber henne koppla hunden.

"Men du ser väl att min hund inte är farlig!!? Han är bara en valp och han la sig ner innan han kom fram till dina!!"

Valpen visade sig vara 18 månader. Eh....
Jag påpekade att detta säger ALLA vars hundar som har hoppat på mina hundar! Hur ska jag veta att hennes hund är annorlunda? Visserligen gick det att avgöra när den kom fram att raggen var en osäker sådan, men vad spelar det för roll? Hunden ska INTE fram till mina hundar.
KOM ihåg att det ENDA jag har gjort i detta fall är att hålla hennes hund i halsbandet så den stackarn inte behövde ligga under en morrande Samson.

Nu tar mamman/svärmodern/mormorn -jag vet inte- ton och säger att jag har en otrevlig ton, men jag påpekar att Tove kallat mig för en jävla bitch och är den som haft otrevlig ton först samt lägger till att det faktiskt inte är jag som bryter mot lagen.

Tove undrar vad jag egentligen har för problem, när jag meddelar att problemet är att jag och alla andra som har lydnad på sina hundar ska behöva bli lidande för att folk som hon inte har koll på sina hundar så pekar hon finger åt mig. 
"Jag går ute på fälten för att mina hundar ska få vara lösa, du har ju problem och borde kanske tänka på att du INTE ska vara ute och gå med dina farlig hundar om de inte kan hälsa på andra hundar som kommer fram till dom!"
"Eller så är det du  som har problem som sprungit över TVÅ fält och EN väg för att få tag i din hund. Mina hundar ligger fortfarande där jag la dem!"
Japp, sarkastisk och dryg igen...

Då måste Tove lägga in att jag INTE borde vara ute och gå med mina hundar om dom är farliga, och pekar på Elsa som fortfarande ligger och önskar att hennes labbe ska upphöra existera....

Jag tyckte att om det nu var så pass trevligt så kunde vi lika gärna kalla dit polisen.
Visst jag förstår att det är ord mot ord. Men med tryggheten att mina hundar inte skulle lyfta en tass i onödan så hade det varit en fröjd att få dit konstapel blå och ta en anmälan när hon kämpar för att ha koll på sina. Visst lite barnsligt. Polisen skulle sucka rätt djupt... 
Men när man blivit kallad jävla bitch och blivit pekad finger åt och förolämpad för att man är den ENDA på plats som har lydnad på sina hundar och då INTE ska få befinna sig på vägarna för att hennes hundar ska få fritt springrum? Då går säkringarna. Hos de flesta kan jag tro...?

Jag halvskriker år henne att jag gör henne en tjänst, tänk om hunden sprungit på hundarna uppåt klubben. Då hade den haft 14 hål i sig eller legat i fyra delar. Hon har alltså bara TUR att jag har koll på mina. All möjliga meningar delades och fortfarande med fokus på att hon hade gjort fel. Flera gånger frågade jag henne varför hon inte bara bad om ursäkt? Så kunde vi slippa diskutera detta, hon har gjort fel punkt. Men det var jag ensam om att tycka. Det blir svårt att be om ursäkt för sitt eget uppförande i form av ton och sarkasm när den som gjort generalfelet inte ens kan komma fram till att HON är anledningen till allt.
Nu börjar dom gå och jag är så arg så tårarna rinner och ropar efter henne att hon kan åka tillbaka till Bromma och gå där. Hon bor ju inte här! -Japp barnsligt av mig-
Då pekar hon finger åt mig och ställer sig bredbent och "fingerknull*r" sig i röven.
Så jag var inte värst iaf...

Mormorn/mamman eller vem det nu var försöker gång på gång få Tove att sluta och bara gå. Hon uppskattade inte mina hänvisningar till lagen och var rätt vettig. Värre var det med Tove.

När hon kommer ut på vägen så ska tappar hon eller om hon tom släpper labben igen och den travade direkt åt ett annat håll. Då ropar jag "akta nu så den inte springer bort igen!". Japp barnsligare än barnsligast. Skäms lite över det. Men Tove gick en bit till och sen skulle hon göra någon form av dans mot mig och då tappade hon hunden igen som sprang iväg i diket.
Proffset i mig for ut när jag inser att mina hundar tycker att det är jobbigt och personen i fråga inte för en sekund ångrar sig. När de anser att det är mina väluppfostrade hundar som är problemet. När hon yttrade sina otrevligheter på en meters avstånd så var jag tvungen att andras djupt för att inte plantera en knytnäve i huvudet på henne. Misshandel låter inte så bra i meritlistan.

OM man nu har strikt ägaransvar, alltså hunden får inte ofreda folk och fä, varför är man så korkad att man laddar ur sig så många dumheter istället för att be om ursäkt och fråga om det gick bra för mig och mina hundar?

Är folk idioter? Eller är det så förbannat skämmigt att inte ha koll på sin hund?
Jag tror på det sistnämnda, jag dör ju av skam och ber om ursäkt om jag inte kallat in hundarna i tid. Utan att den mötande personen fått göra en halvhalt i sin promenad för att de undrade om hundarna en bit fram skulle komma närmare. Mina hundar får INTE störa andra. Mina hundar är mitt ansvar! Då får man vara beredd att bocka pannan blodig och be om ursäkt OM man gör ett misstag.

Inte kalla folk för jävla bitch, påstå att de inte får röra sig fritt i sitt land eftersom de har "farliga" hundar som dom har oklanderlig lydnad på, peka finger åt dom eller vara otrevlig.

Det kommer säkert en dag framöver då jag hamnar i samma situation som Tove, men eftersom jag är medveten vilket ansvar jag har som hundägare så kommer jag inte tveka en sekund inför det faktum att det är jag som brister i mitt ansvar och då är det bara be om ursäkt. Som när Elsa sprang förbi mormorn med barnet i vagnen på vägen i somras!!! Barnet blev förbannat på mormorn, men Elsa var en utlösande faktor eftersom hon inte var beredd på att blixten skulle passera. Mitt fel. Jag får bocka pannan blodig. Enkelt. Vett och ettikett som hundägare.

Jag får avliva Samson, lämna tillbaka Elsa eller bara ta promenader på vår inhägnade tomt.

Vad tycker ni?
HUR långt sträcker sig vårt ansvar för våra hundar? Varför försvinner all vett och etikett i dessa situationer?

Hoppas att hon håller sig till sin bostadsort när hon promenerar i framtiden, alt tar en promenad här ute och ber om ursäkt...

En nanosekund senare är hon 257 meter bort och upptagen med annat!

Igår så skolkade jag från böckerna i 1,5 timme och åkte till MITT ridhus, japp ni läste rätt!!! Packade in hundarna i släpet och la upp en plan.

Elsa:
Fritt följ med fokus på bakdelskontroll.
Hon har ruskigt bra position, eftersom jag verkligen tagit med mina brister från Samsons FF och inte släppt igenom det hos fröken. Hon har fattat att hon ska jobba med bakdelen och nu ska säkerheten bara falla på plats, när hon blir tveksam så går hon tillbaka till att hoppa in i position i vändningar. Men jag tar det lugnt, vill att hon fortsätter jobba och inte börja kasta sig in i position vid vändningar. Fortsätter belöna med mig själv och håller henne kvar på låg energinivå, känner att jag kan tappa delar om jag belönar upp nu, så planen jag hade skrotades...
Platsliggning med fokus på uppgiften.
Elsa är ju Mästarnas Mästare på att kasta sig på backen och köra "JAG DÖÖÖÖÖR!!!"-skriken samt kissa ner sig lite för att slippa konflikter. Sen att hon egentligen inte ens tycker att det är obehagligt och nanosekunden efter skriket kan hon vara 257 meter bort fullt upptagen med annat. Målet var alltså att framkalla detta och påpeka att platsliggning är en UPPGIFT och inte en frivillig grej som bara är superkul. In med lite allvar och fokus så hon inte blir så störningskänslig som hon varit hittills. Svansen går i ett och alla retningar är potentiella belöningar. Så det blev hennes första konfliktpass, supernöjd är jag! Hon rullar ihop sig som en liten räka när hon blir belastad och när jag tar tag i henne för att lägg henne rätt så måste jag veckla ut frambenen, fick verkligen anstränga mig för att inte börja skratta men vid något tillfälle brast det och jag skrattade så tårarna rann. Tanken med detta är att det inte ska vara lönsamt att börja krypa och jobba i aktiv underkastelse, hennes universallösning på ALLT! Om hon så springer in i matbordet så ålar hon för bordet. Ni kanske fattar min tanke nu?
De sista minutrarna låg hon hur stabilt som helst och fann lugnet och jag kunde lämna, återgå, berömma, klappa och hon bara suckade och låg kvar. Har Kattis ord i huvudet och har tagit hennes råd att träna plats galet mycket!
Konskick, nytt moment för fröken.
Klickern fram och tja... Ny vet hon att det är vid konen man ska stå. Nöjd med det helt enkelt!

Allt i ett och fröken fick banne mig hålla ihop i 40 minuter!

Samson:
Gruppmomenten med fokus på uppgift.
Inget att säga. Nu känns det som jag har en plan och det är känslan hos mig som vi ska jobba med! Men jag planerar att fortsätta träna själv och bli säker på honom i vår träning, sen spelar det ingen roll vilken störning som kommet in. Han har blivit nonchalant och det ska väck!
Släta apporteringar stod på schemat och nu ska det byggas minnesbild! Alla delar är bra så det är bara belöna högt och lågt så han fortsätter älska momentet.
Även här gick 30 minuter snabbt som attan!

PM:et har gått in i skallen på'na!

Bilen inlämnad. Har fått låna en annan tills helgen av en slump och det tackar man för! På måndag planerar jag införskaffa en hyrbil och då får det bli släp för bäbisarna... alltså givetvis blir det släp nu med om jag åker någonstans! Eh...
Elsa fick ett genombrott idag, fröken jaktlåsning klarade av att hålla sig i skinnet och borta från att skifta utan hon samarbetade på så fint. Och själva genombrottet! Hon FATTADE på RIKTIGT att det är rumpan jag är ute efter och det är så bedårande när man ser hur PM:et gått in i skallen på henne. Vilken ro som lägger sig över henne och hon analyserar verkligen! Än så länge så är vi på 15-minuters nivån och tanken är att vi innan veckan är slut ska vara på 30-minuter, alltså ni som inte känner mig så innebär det att hon flyttar och jobbar med bakkärran i 90 resp 180 grader :)

Kärlek!