Förra gången så fick man sig en näsbränna, jag trodde jag hade koll på patrullering. Men ICKE! Äh fy bövelen vad taggad man blev! Samson var ett monster och tog till ALLA medel för att få arbeta, vilket resulterade i en galen schäfer på övningsfältet och en förare som funderade över hur man på ett effektivt sätt kväver syretillförseln till den lilla ärthjärna som huserar i det enorma skalet till huvud som Heffaklumpen har.
Hem en månad och träna.
I helgen var det dags igen. Jag var mer taggad än hunden. HELT KLART!
Jag inhandlade kanelbullar till alla och anlände till Rosersberg i GOD tid. Taggad? Frågor?
Vi fick göra två torrpatrulleringar och Samson var... waaaaiiiiit for iiiiiit.... Leeeeedgendary!
Båda patrulleringarna gjordes på kontaminerade stigar och tja... det nya kommandot sitter och jag blev så glad att jag ville skrika ett, något tidigt, vårskrik! Grymma hund!
Sen gjorde vi startljud. Maud la sig i snön och när Samson kom ut så gullades det och skämdes bort. Ingen jakt. Bara social. Planen var på plats.
Sen var det tanken att vi skulle göra en patrull med ljud och synintryck. Synintrycket valde jag bort. Men jag sumpade det iaf! Jag beställde med en enkel tanke att han skulle få en vanlig ljudfigge och problemet var ett faktum. Man får ALLTID vad man beställer. Hur svårt kan det vara att INTE beställa skit? Ögonen slog volter i huvudet på honom och jakthetsen var ett faktum. Jäkla skit.
Samling vid bilarna och jag konstaterade för mig själv att detta är vårt sätt, skit på kursen och briljera när vi kommer tillbaka nästa gång.
Jag hade en plan klar i huvudet och på vägen tillbaka så hade jag förklarat för Kikki hur jag skulle göra. Siw tog odet och vi gick igenom hundarna. När hon var klar med Matte så hoppade hon till mig och som en liten lättnad i mitt våndande så upprepar hon vad jag just sagt till Kikki. Skönt att fler än jag tolkar min hund på detta sätt!
Sen säger hon att hon vill prova med honom på en gång. Hallå! Vi är "klara" för dagen och här läggs manken till utan att man blinkar! Kikki ville givetvis oxå hjälpa till och Maud och Matte la in kommentaren "Vi måste ju veta hur vi ska träna med Samson, vi är ju träningskamrater ju!".
Planen sattes i verket och på 5 försök så var markeringarna tysta och helt PERFEKTA!
Det jag älskade med Siwans figgande var att hon vid de två sista försöken såg till att han markerade ljud och när hon gjorde sig synlig så kom prasslandet och Samsons svans gick som en dammvippa. Att leka med gränsen där han antingen tar till försvar eller jakt och få honom att tänka "nomnomnomnom"... Siwan läste honom perfekt och jag kände hur jag släppte allt och bara fokuserade på vad JAG kunde göra i situationen. Sån härlig känsla! Tillit till sina kamrater och kursledare när det är som bäst! Jag förstärkte med "stanna" och jobbade nära honom och sen rann tårarna när vi var klara. SOM vi kämpat och med ett par kloka huvuden och härliga kursledare och kamrater så fanns det inget att be för. Det kramades och blanka ögon dominerade i gänget. Jag grinade. Hur länge ska han lyckas imponera på mig på detta vis? UNDERBARA ÄNGEL till hund.
För vet ni!?
Änglar finns. De har bara inte alltid vingar. Ibland har de tassar.
Det är inspirerande att läsa om allt du håller på med, det känns som att man är med dig ute i skogen och deltar i kramkalaset! Helt fantastiskt!
SvaraRaderaÄlskar din blogg! Så lättsam och så ödmjuk, det är inte en blogg som lite trycker ner andra eller ska vara bäst. Det är verkligen en blogg som är är här och nu, men DINA hundar.
Jeanettes liv med sin hundar helt enkelt! Underbart!
Lena