Trimmat och klippt hundar i 17 år... Är det länge?

Space och Brandy var mina första offer, två Cavalierer som jag som elvaåring fick äran att klippa fötterna på. OM jag klarade detta så skulle jag få klippa öronen på familjens spaniel. Space offrades som försökshund (mamma räddade det värsta) och Brandy blev perfekt! Brandy var den fula ankungen med sina utstående ögon och galet trubbiga nos, så för en gång skull skulle ju han få vara lite finare tyckte jag. Moralen hos en elvaåring är fantastisk och logisk! Eller?

Dagen har spenderats i hundens tecken, alltid lika roligt om än slitsamt.
Många undrar hur jag får mina trimhundar att vara så duktiga på bordet och idag när Emils husse klev in och kikade vad vi höll på med så var det med lite stolthet som jag lät honom vara med. När Emil kom till mig så hade han med sig rädslor och var en väldigt osäker kille.
Idag är han stencool och att husse kan vara med och det enda som händer är att han glömmer att hjälpa mig och hålla upp sina tassar när jag putsar mage och insida ben. Inte ens uns panik eller försök att fly till husse och bort från bordet. Nejdå bara glad att få sällskap av honom.

Till mig kommer ofta hundar som antingen haft dålig erfarenhet från trim, utslängda från andra trim efter otaliga bitskandaler och ibland enbart med en halv frisyr, hundar som inte klarar hantering, biter eller är aggressiva. Oroliga ägare som många gånger tappat tron på att deras hund blir väl behandlad, men hunden måste trimmas eller klippas och eftersom de hört om Hundcenter så kommer de till mig.
Att skola om hundar som kanske blivit hanterade på ett lite galet sätt är oftast enklare än många tror. Med beslutsamhet och att ALDRIG bli arg/aggressiv så är det bara att visa hur hunden ska bete sig. Man biter inte, man står och sitter när man blir tillsagd att göra det, man hjälper till att hålla upp tassar och haka, man skakar inte på sig förrän man blir tillsagd att skaka på sig i badet och man får så mycket godis man vill. Rutiner rutiner.
Jag arbetar alltid med hundarna lösa på trimbordet, något som jag personligen föredrar och det är rätt ovanligt. Att de lugnt och stilla låter sig hanteras på bordet är ett förtroende från både mig och hunden. Inga stryp och inga tjuvgrepp, jag LÄR hunden att det är inte läskigt eller farligt att bli klippt, bara långtråkigt... Det kommer antagligen aldrig vara roligt att stå i två timmar eller mer, så jag tycker det är värt så mycket att hunden inte lämnar Hundcenter i panik för att fly platsen. Utan "bara" är glad för att husse eller matte kommit och gärna stannar en stund medan man pratar. Platsen är inte kopplad till obehag, utan mer eller mindre neutral.
Sen finns det ytterligheter av individer, de som aldrig kan sluta pussas och ÄLSKAR bordet, många gånger de som varit hos mig sen valptassar, dagishundarna eller gärna dominanta terriers som möter sin överman och är saliga över att ha en idol.
Sen har vi de som är så trasiga som hundar att de kan stå och morra hela tiden men som kommit så långt att de inte biter, men efter ett par år i munkorg och vanan att bita för att få vara ifred... Det kan sitta hårt i dem. Att slippa munkorg brukar vara lösningen, men det krävs lite jobb att komma dit. Men jag brukar mäta upprördheten i vilken gottenivå de är på. Kan en hund äta godis så är den generellt inte så upprörd. Sen måste man göra stor skillnad på en hund som försvarar sig pga rädsla eller en som är dominant/van vid att bestämma men säker på sig själv.

Kort och gott så kan man väl säga att jag kör på samma gamla skola som alltid..
"Tyck vad du vill, men gör som jag säger"
99% blir ju guldhundar på ett eller två besök och sen flyter det på och blir vana.

Det kommer finnas en möjlighet för några nya klipphundar att komma till Hundcenter, så passa på eller om du känner någon som är i behov? Några få tider finns och de går åt fort, så först till kvarn gäller!

Det ger så galet mycket energi det ger att få spendera lite tid med dessa pälsbollar... ont i rygg och knä... Men vet ni? Det spelar ingen roll!