FÖR BÖVELEN!

Lite tid över.

Det har varit en riktigt skön dag, inledde med att sova så länge som kroppen orkade. Inför nattens bunkerpass.
Sen blev det promenad med tillhörande lydnadspass. Efter pepp igår och eftersom det alltid funkar kanon när vi är själva, som det brukar vara, så har Elsa fått till alla skiften. Nu ska ordförståelsen förstärkas och jag ska jobba in min egen position och våga vara tydlig!
Samson fick köra klickern i fjärren och jag lät honom tusen skiften i sträck, ordförståelse och trygghet var tanken. Han fick köra några sättanden oxå och det fanns inget att klaga på. Så nu får det bli till att träna stadga i ställande under språng marsch, vilket var ett skämt på träningen. När jag kommit ca 15 steg från honom så tar han "balanssteg"... Eeeeh...
Sen blev det patrullträning! Elsa tar detta på STÖRSTA allvar och smyyyyger lös ett par meter bakom mig medan Samson jobbar i täten. Han har verkligen blivit kanonduktig och har börjat slappna av ordentligt. Halterna funkar kanon och jag kan mysa med honom. Längtar till nästa helg då han ska få sin första figge på hundra år! Nu är det STENfokus på att få fram rätt känsla i patrulleringen och fasta bevakningen. Grunder grunder grunder!
Sålla bort ljud på långa avstånd och bara ta på nära håll är målet och dessa veckors torrövande ska nog bidra till ett rätt ok resultat.
Skönt med lite träning som går bättre än förväntat, lite energiboost helt enkelt!

Samson tog även tag i problematiken med att det saknas plogpinnar på Hagaberg, han vill gärna att man kallar honom Don Samson nu när han gjort entré som grovt kriminell byracka. Gola om ni vågar!

Sen blev det gymmet, innan nackspärren i slutet av januari så sprang jag typ 2 kilometer. Knät kändes inte alls och jag klev av innan övermodet tog över. Hatar att springa och vill inte krocka med den mentala väggen som jag har sen lumpen. Nätt så nätt var tanken.
Förkylningen vägrar ju ge med sig och nu drog jag nässpray och hoppade upp på löpbandet. Gick en kilometer i rask takt, sen sprang jag 6 kilometer! Knät höll hela vägen men det brann lite i ena foten mot slutet. Tiden för kalaset blev 37:36, ingen imponerande tid men ändå det längsta jag sprungit sammanhängande (notering: på läääääänge!) utan knäkrångel och tillhörande stopp. MÅSTE hålla rätt tempo så jag inte tappar löptekniken. DÅ lär jag gå sönder! Hur som helst det ledde till att jag vid 4 kilometer fick en liten kick, började le (creapy....) och såg för mitt inre hur jag springer med hundarna framåt våren. Utan att be dem att dra mig utan att jag kan öka själv. KÖR KÖR KÖR! :)

Men för bövelen! 6 KILOMETER! Så jävla nöjd! Knät pallar! Gymmet har gett resultat! Mitt knä är.... HELT!