Det finns inga utvägar min lilla skrutta...

Vände och vred lite på min och Elsas träning lite och idag har vi verkligen tagit oss igenom ett konfliktpass, det är så satans lätt att glömma den här tiden med Samson. Innan kravfasen var genomgången och glädjen hittade tillbaka till max. Jag gav mig fan på att hon inte skulle komma undan, jösses vilket galet energikrävande pass det blev! Hjärnan kokade över och jag var verkligen tvungen att fokusera som en galning för att hålla ihop själv. Planen var att hon skulle komma därifrån med tankennöten "Jag kommer inte undan krav utan det är bara att GÖRA det.". Två såna här pass till och sen tror jag att jag kan plussa upp henne igen. Hon måste bara sluta söka utvägar från min krav. Det finns inga utvägar min lilla skrutta och när du inser det så kommer jag få dig att känna dig som miljonvinsten själv. Men innan vi kom till detta pass så hann vi köra ett lekpass med trasa. Ett skiftespass och nu har hon alla skiften, stadga och trygghet ska till. Eftersom jag inte har bredband så kan jag itne lägga upp filmer hur som helst så ni blir utan dagens filmsekvens. Tyvärr.
Funderar på att köra Lillskruttan ett pass till och sen ställa henne lite med total lydnadsstopp. Jag glömmer gärna och räknar inte de passen vi kör på promenaderna och slår man ihop det så är det rätt många timmar med allehanda trix och moment som kan köras utan massa tillbehör i form av koner eller apporter. Ska fundera lite. Men ett lydnadsstopp måste det bli. Bara vara en busfis och inte fundera på annat kan vara en bra sak för lilltösen.
Samson därimot, jösses vilken energiknippe han är! Lydnaden går kanon och han är så sprallig. Enegri för hundra hundar och verkar lixom inte ta slut. Idag så fick Cissi vara med om en ny sida, för henne, hos Samson. Den där ögonen svartnar och käkarna låser sig. Jotack vi körde lite bollbelöningar idag för att få honom lite mer IPO-lik. En Samson som får korrigeringar och som slutar i ett bra beteende och lite kamp som belöning. Att släppa bollen var inte att tänka på och hur jag än bände i truten på honom så skulle han inte släppa. Ögonen blev bara mörkare och simmigare. Sekunder senare så blev han stel och då fick det vara nog. Det var bara att ta till en lägga i skallen på honom och vips så var han tillbaka i sitt glada svansviftande Samson som om att inget hade hänt. Som en grythund är han när den här sidan tittar fram. Cissi var paff och jag har ju inte sett denna sida på ett år eller så då Uffe brottades med honom i ett dike för att ingen vill ge sig och Samson ville framförallt inte släppa sin boll.

Nej nu ska jag nog pyssla lite innan jag gör kväll på riktigt. Samson är supernöjd med sin dag och bestämde sig för att min mage faktiskt var platsen för att powernapa lite på. Så nu får jag väcka min lilla nallebjörn. Gud vad jag älskar mina hundar! Det känns i magen när jag tittar på dem. Hualigen!