Jag ger till viss del upp!

Jag har efter lite ångest bestämt mig för att inte ta upp lydnadslydnaden på allvar, våren är fullspäckad med skola, kurser, jobb, träning, tävling, schäferungdom och däremellan vill jag hinna med lite av det ljuva livet.
Stressen har hittat till magen och magkatarr är inte något som jag har lust att dras med hela våren...
Vi får se om vi åker ut och hinner med någon enstaka elit, men det blir med lägsta ambitionsnivån. Det krävs lite att säga det... Nästan en klump i magen...
Får man tävla även om man inte vill vara i toppen? Får man tävla bara för att ens kompisar som tävlar är så galet fantastiska och så satans inspirerande och man vill bara vara med på ett hörn och få lite av deras energi?
Svaret får bli ett gediget JA!
För ni är min drog alla finaste kamrater!!!

Men som sagt så är ju eliten något vi säkerligen kommer kunna tävla i fram till dagen innan herr Samson lämnar jordelivet.

Efter dagens pass med mamma och Cissi så blev det mer och mer klart för mig. Tiden räcker inte till och det är för många timmars träning som Samson ska klara av varje vecka. Risken finns att glädjen dör. Framförallt hos mig och det går INTE! Detta är ju min själavård, inget annat! Samson hade nog inte klagat på över 20 tim träning i veckan...
Han är fantastisk och jag undrar egentligen vart hans gräns går, hur många grenar med tillhörande inlärning kan man presentera för honom och som han klarar av lika galant gång på gång?

Nej nu blir det säng och försök att dra ner pulsen på mig själv. Man kan tydligen inte göra ALLT har jag fått höra... Funderar på att hålla med till en viss procent... Kanske 12 procent...