Lena Nyman i Drömkåken var förbi jobbet!!!

Vet ni en sak? Jag har ett grymt jobb!

Heffaklumpen fyller HELA fem år!

LP1 LP2 LP3 LP ELIT SeLCH IPO3 BSL3 BSP1 KORAD Kkl 

Årets Allroundschäfer 2010

Beathalandet Samson...

...fyller hela fem år idag!

Vart tog åren vägen?

Nu önskar vi oss oss minst lika många år till med äventyr och INGA fler olyckor!!

Älskade hund!

Stundande SSM i tokvärme...

Idag drog SSM igång med valpar och imorrn så kommer jag och Samson att stå uppställda för att göra vårt skyddsarbete strax efter 08:00 skulle jag tro.
Laddad som tusan och ser verkligen fram emot att få träffa lite schäfergalningar och titta på massa fina hundar :)

Samson är inte ställd sen 2011 och iår är han i fin from så oavsett hur det går så är det med stolthet i bröstet som jag ställer ut en mycket fin representant för rasen.

Vi ses!

Tröjorna har kommit!

Nu har tröjorna kommit!

Vad tycks? Jag är mest nöjd med mitt eget citat från bloggen, borde kanske ta patent på det? PAX!!!

Helgen i bilder....

Min underbara Caroline har spenderat en helg i Sthlm och den har såklart dokumenterats!

Skansen...

Kvalitetstid med Skånes guld :)

Nu ska jag ta hand om min sjuka lilla prinsessa...

Jag håller huvudet ljummet... inte kallt... men ljummet...

Mitt kontrollbehov är snart under kontroll!
Som alla vet så är jag inget stort fan av skyddsarbete, kontrollfreaket i mig får stresspsykos när det inte ser ut eller blir som jag vill. Man är som förare rätt utelämnad åt figuranten.
Men jag har ju så smått startat upp Samson och det börjar ge resultat, han bli mer och mer egen ute på plan och jag lär mig sakta men säkert att inte tappa fattningen och bli irriterad.
Fick kommentaren "Jag vet hur det känns och så blir jag hysterisk och går upp i falsett och så gör han inte som jag säger" om sin hund när jag förklarade läget.
Men saken är ju den att Samson gör ALLTID som jag säger, visst kan det vara fördröjning i steget när jag kallar in och gör om en rondering eller så... men han skulle inte komma på tanken att inte komma ut på en utkallning eller inte släppa. Men jag blir skogs när han efter släppandet gå i och duttar en gång... eller om han försöker nafsa figuranten i bröstet... Så ska det inte se ut och jag blir förbannad.
DET har börjat släppa! Jag håller huvudet ljummet... inte kallt... men ljummet...
Med Elsa blir det inte samma sak, hon är nybörjare och så lättstyrd hela tiden. Som en prinsessa ska vara!
Benson hade kommit med läxa och sa att det är bara köra program och lägga in bevakningarna nu, betten har blivit bättre (tuffa trängningar gör det svårt att vara lat...) och angreppen likaså.
Så igår blev det en blandad kompott i programform.
Samson gick in och gjorde bort sig på Mads i skulet och det fick han veta, men som alltid när reglerna blir klara för honom så går han så mycket bättre! Fokuset ramlar på plats men det märks att han inte har uthålligheten om han inte får hjälpa sig själv, men det var grymt kul att se hur han istället tog konstpauser (studsade fortfarande klassisk kanin i frambenen) när han blev dödstrött och tänkte till. UTAN att belasta figuranten! Yay!
Han går fint i angreppen och efter begäran så trängde Mads honom högt, så ren och fin han blir då!
Nej det ska bli intressant att se vart detta tar oss, för tillfället så känner jag hur vi utvecklas tillsammans. Den dag mitt huvud blir kallt så tror jag att han kommer ta enorma kliv framåt.

EIS BITTE!

Jag hittar inte orken.

Bloggtorka. Känner attan måste blogga i kronologisk ordning och bara tanken att berätta om föregående veckor känns skit.

SSM var en besvikelse och glädje på samma gång. 

Jag var så arg på tävlingsplan att tårarna nästan rann, så DÅLIGT arrangerat och klantigt utfört av domare och TL så de borde stängas av!!

Ett RASmästerskap och officiell tävling får INTE skötas på det sättet. Jag lider med arrangören som stod handfallen, tron om att man anlitat toppen inom lydnad...

Ja vad ska man säga?

När jag i de lägre klasserna får kalla till mig ekipage för att säga att de kan hävda  tekniskt fel...

Inledningsvis när det var elitens tur så frågade jag:

"Vill ni förbereda planen innan gruppmomenten?"

Så fick jag svaret:

"Vadå förbereda planen?"

Suck.

Att jag ska behöva stå och försvara hur gruppmomenten SKA gå till när TL inte kan eller vägrar genomföra dem på rätt sätt. Utan att domaren öppnar huvudet för att påtala vad som är rätt.

Som domare får man INTE säga "Jo... Det är NOG så i eliten...".

Man hade inte märkt upp konerna, dumzätat bestod av knappa femmeterssträckor, inkallningssträckan fanns inte och när man låtsas leta så brann jag av.

Min medtävlande fick inleda det fria föjlet. Men man glömde alla stegförflyttningar och vändningar på stället, så hon fick gå en "extrasväng" efter betyget!!!

Det kanske säger en del. Det är bara en hint om hur det gick till...

TL nr 1 bröt mitt under letandet av inkallningssträckan utan att säga något till föraren som stod ensam kvar ute i solgasset. Han gick och satte sig i utbytarbåset. Det tog en timme innanför kunde starta igen. Jag hade tappar all inspiration. Ilskan hade avtagit men när den nya TL började bakdöma mig på plan så brann jag igen.

Avslutningsvis så fick jag stå och diskutera om jag skulle kunna bli diskad eller inte. Jag hänvisade till att det inte fanns regelstöd och då klev hon som jag berättade om ovan, blivande domare och hon talade om för gubbarna att de hade fel och jag rätt. 

Då hade TL letat febrilt efter regelstöd för att diska mig, jag borde ha blivit diskad för att jag valde att skita i allt och stötta min hund (alltså att lämna US för att ex peppa Samson att komma in) eftersom han var livrädd för att hans matte var arg och han visste inte varför. Så för att inte skulle lära sig att OM man går ner sig så får man gå av plan och busa.

Vi avslutade iaf tävlingen med att köra bus-apporteringar med metallen på tävlingsplan.

Min älskade lilla prins.

Det blev mys med Ben&Jerry på hotellet sen....

100 mil för detta.

Dock så sköttes brukset kanon!!!

Glädjen då? Jo! Underbara Donna är numera uppflyttat i eliten i rapporten, tårarna rann när hon var den enda högre-hunden som sprang. Finaste! Med obefintlig träning gör hon detta!!! Grymma jycke!!!

Grattis finaste Donna, Silvana och Ulf!

Denna helgen räddades av att jag fick njuta av toner från Sabaton och IRON MAIDEN! LYCKA!!!

Nu måste jag bara hitta inspirationen till att träna mina små gryn.....

Hur många koppel räknar du till?

Igår innan jag skulle hålla i lydnadskursen på Lövsättra så fick mamma gå med ner på planen och köra apporteringen med mig och Samson gjorde två APdåliga appporteringar. Oengagerad men han gör dem... Svårt att sätta fingret på vad som är dåligt, känslan stämmer bara inte. Så fick jag några tankar från mamma och så körde jag igen. Vips så satt den som en smäck!

Sen var det inkallning och fjärr som stod på schemat, inkallningen måste jag bli bättre på att pricka markeringarna. Det kan kanske vara det töntigaste sättet att köra inkallningar på!

Det hade varit bättre att ställa på TL kommando så domaren fick avgöra hundens åtlydnad av kommandot, istället för att stirra sig blinda på placeringen vid konerna. För vad de tittar mycket på idag (nu kanske jag är dryg) är hur MIN avståndsbedömning är.... Ställer jag hunden försent så syns det i betyget och för tidigt så syns det... Att skiftet är direkt och korrekt utfört spelar ingen roll. Grrrr....

Jag förstår att det blir lättare att sätta ett betyg som det är nu, MEN ändå. Jag skulle önska att man enbart bedömde lydighet och inget annat.

Sen körde jag fjärren och nu kom detta eviga gissel. Suck.

När han blir taggad längre in i fjärren och så flyttar han en baktass. Detta är kanske inte hela världen. MEN till nästa skifte så korrigerar han sig efter den flyttade tassen. Skitsak, men ska vi nu vara envisa och inte släppa igenom småsaker eftersom han är champinjon (då skulle han kunna allt allround) så fick jag analysera detta dilemma igår.

Jag inser att jag tappar min beslutsamhet för att jag är rädd för att han ska ta det stapplande steget. Första skiftet KAN bli med DK för att jag fegar och mina kommandon kunde lika gärna byts ut mot "shyyyssta bli inte taggad och tänk inte framåt".

Så jag blundade, andades och såg för mitt inre hur skiftet skulle se ut, när jag öppnade ögonen så hade han inte flyttat en enda tass. Sen började mamma analysera mina handtecken och det stod klart att jag pratar slarvigt teckenspråk med min hund. Han är lika bra som jag på att läsa små nyansskillnader i mina tecken och en centimeters förflyttning av handen bakåt eller framåt gör skillnad . Så nu fick jag värdera han styrkor. Min hund kommer ALDRIG kunna göra toksnabba skiften, men då ska han banne mig göra dem långsamt och rätt. Så jag plockade bort handtecknen och menade vad jag sa. Det gjorde susen! Nu ska vi bara lägga krut på att få till det och så tar man till handtecken när situationen kräver det, typ högljudda platser eller liknande.

Sen blev det kramkalas och många tack till lilla mor som stöttar och peppar....

Elsa fick ett fortsatt pass med FF och belöning, hon börjar fatta att man kan få saker av att göra som jag säger. Fram tills nu så har hon ju inte fått något förutom godis ibland och beröm som generellt, det är NU jag måste vara galet uppmärksam på ljud och fasoner. Inte släppa fram det utan lära henne att hålla käft. Jösses-projekt helt enkelt! Att fröken sen är i sitt esse med löpet gör ju inte saken bättre....

Kursen gick för övrigt kanon! Jösses vad ekipagen tar stormsteg framåt på ingen tid alls, en enkel justering i känsla eller tanke så ser man tydligt att det är mina blivande värsta konkurrenter står framför mig! Fantastiskt! Eller....

Dags att jobba vidare!

Hur många koppel ser du? (räknar du till 16 stycken så har du räknat rätt!)

Carro och ena gänget, sötnosar!

Det är dagar som denna...

Som man faktiskt kan få andra att förstå varför man håller på med hund...

Uffe och Silvana kom ut till mig på Färingsö och vi invigde mina nya spårmarker. Svårspårat var det men alla hundar gjorde en gedigen insats och jag är nöjd med båda mina bebisar!

Elsa fick ett nybörjarspår (hon och jag har ju inte spårat IPO-spår mer än tre gånger...) och skötte det galant. Det är mycket energi som vill pysa ut ur alla vrår så jag får passa henne och eftersom hon löper så kör jag "tömmar" på henne. Sen känns det onödigt att köra lina mellan benen när hon är så "grön". Då lägger hon mer energi på att komma undan linan än att spåra, så vi kör upp spårintresset först!

Samson ska få köra lite IPO-spår nu, så vi inte tappar noggrannheten och så ska han ner i tempo. Inte lika mycket muskler helt enkelt. När denna plan är iland så ska han få belöning genom att få spåra i sin älskade skog. 

Sen åkte järngänget till Svartsjö Slott och åt på tårt-cafét som ligger där, gissa om det var gott??? Rekommenderar VERKLIGEN att fika där!

Hem med djuren, in med en tvättmaskin och på med flytvästar för att köra ett uthållighetspass för båda. Nu vågar Elsa hoppa från bryggan oxå!

Sen är hon så söt när hon sticker ut och myssimmar för sig själv, fast Samson och leksaken är på väg inåt land.

Dags att förbereda inför veckan som kommer! Jobbvecka och SSM vecka!

Vältuktade Samson tuktar löptiken i huset...

Samson och Elsa rök ihop igår när hon flörtade, han uppskattar inte sånt eftersom han blir stressad. Det har blivit bättre med åren och snart hoppas jag att det vänder tvärt och att han blir lite gubbsjuk och smickrad istället. Han blir nog ännu mer bunden till mig under hennes löp än vad hon blir. Han hoppar upp i sängen och vaktar den mot henne om jag är i badrummet... Han tar omvägar om det är fläckar på golvet och promenaderna ska vi inte prata om... Han får för tillfället ut mycket längre distanser än mig och Elsa... Håller sig gärna nära så han vet att han inte trillar i fällan och råkar lukta på henne.

Lite trött blir han av att vara så duktig. Prinsen. Bror Duktig.

Då känns det ok (trots att jag egentligen inte gillar det) att han snott min sängplats och somnat...

Min vältuktade lilla sötnöt 💕

Vi lyder Tessans order och sover med BackOnTrack nu när han tränas så hårt, han köpet detta påhitt som vanligt...

Guldhund!!!

Lite rosa pynt....

Flitens lampa lyser över denna vecka på hundträningsfronten, lydnad... Spår.... Lydnad igen... Skydd... Lydnad igen...

Bilen har rullat en del kan man säga...

Samson får slita hund och Elsa har varit med på halvtid.

Det jag är mest nöjd över denna vecka är ALL störning som Samson fixat, gruppmomenten har verkligen känts kanon och rutan hittar han varesig det står koner, kinahattar och en rullstol ivägen på sträckan från konen till rutan.

I värmen (som jag inte tål speciellt bra...) och trots många timmars träning denna vecka... Trots en rätt oplanerad matte... Ja då kan jag inte vara annat än nöjd men lillprinsen... Sötnöt!

Elsa och jag körde på "känslan" och några stapplande steg togs och så nöjde jag mig. 

Men en sak är säker! Löpet är IGÅNG!

Jag funderar skarpt på att skicka en förfrågan till Elsas "mormor" och be henne ta över i veckan, hon flörtar med Samson när hon får chansen och han blir  tokstressad när det händer... Stundande start på SSM känns som att jag måste värdera... En Elsa mindre kan kanske vara en bra idé...

Men en mellanvägg i bilen fick det bli med hjälp från Niklas. Lite rosa pynt hittade in oxå!

Nu vila och mys!

Imorrn kör vi igen!

Jag måste träna min prinsessa som jag lär andra att träna prinsessor.... Lägga in en ärta under madrassen.... Så hon härdas...

Inledde dagen med träning på MBK, Samson fick framförallt träna på att ha MÅNGA störande koner och kinahattar på vägen till rutan och därmed oxå många distraherande koner att ignorera när jag gjorde "konskick". Tessan torrgick en hel del och det är som sagt... INTE så lätt som man gärna vill tro! Elsa vilade.
Förmiddagen avrundades med massage för båda hundarna innan vi åkte upp till Hundcenter och klippte Robin. det var med skräckblandad förtjusning som mormor tog emot honom... Men men nu slipper hon tovo, smuts och ett evigt kammande som ändå inte riktigt vill sig eftersom han är så ullig.
Sen åkte jag och träffade goa goa Veronica och hennes charmtroll till labbe, Prins Hobbe som han heter. Looong time no see... illa! Men äntligen blev det av!
Två timmar och trettioåtta minuters "sitt i grupp" för grabbarna om man frågar Hobbe och Samson, att Veronica glömt att stänga av klockan var inte ens nära sanningen! Grym träning (framförallt sittandet) och en del avundsjuka som sipprade ur mig med vissa kommentarer som jag fick förtydliga att de var komplimanger...
Eller är det normalt att säga "du har ett så förbannat fint fritt följ att jag vill sparka på dig...."?
Fick lite tankar med mig och framförallt så är det bra för någon som är så självkritisk som jag att träffa en enklare personlighet som bara får en att känna sig nöjd med det man har och det man gör. Det är inte alla som lyckas få mig att känna så!
Elsa fick gå fritt följ och köra ett zäta, det var många hormonmolekyler i omlopp och det var mycket och många tankar som inte var på plats hos fröken. Så jag nöjde mig rätt fort.
Men återigen så fick Veronica mig att bubbla på om hur jag kände när jag tränade Elsa och när jag lättat mitt hjärta så fick jag "Jag hade INTE haft det tålamodet du har". Då slog det mig. Det är verkligen DET som Elsa lärt mig mest om, att ha tålamod! Det trodde man inte när jag fick henne. Då var jag nog mest säker på att hon skulle slå ut varenda säkring i huvudet på mig och slutligen utlösa jordfelsbrytaren.
Sen har hon ju fått mig och Samson att hitta varandra och sen han blev champion så har vi kommit i en ny fas i vår träning, upplägget är ett HELT annat och känslan som förbytt! Han behöver aldrig mer tävla lydnad om jag inte vill. Går vi ut nu så går vi ut för att det är roligt och för att man vill se hur långt träningen tagit oss. Inget annat. Vilken skillnad det gör för känslan i träningen! Trodde inte det... trodde jag var neutral innan. Men det är inget mot hur jag känner nu.... Gött!

Men mitt och Veronicas prat färskt i minnet så fick jag lite fritt följ på grusvägen med Elsa på kvällspromenaden och gjorde alla skiften, INTE ett fel i boken! Fan. Men det är nog som jag själv säger. Brysk uppvaknande IGEN!
Jag måste våga vara mer konsekvent med henne och sluta undra OM hon ska jobba vidare, helt enkelt träna min prinsessa som jag lär andra att träna prinsessor.... Lägga in en ärta under madrassen.... Så hon härdas...

 

Men nu ska hon och jag äta glass... för andra gången idag... Hon får fortsätta vara en bortskämd prinsessa iaf... Ärtan till trots...

Hagabergsligan önskar alla sina fina nära och kära...

Bilden är tagen från Blå-Gulaligan... Några av våra ABSOLUT bästaste bästa vänner!

Kollo-klippning! Bäst i Svedala?

Man vet att hundarna trivs på RM's när den ena kommer in och när husse ska kliva ut för att nå dörren och stänga bakom sig får hunden panik och lägger sig som en säl och vägrar flytta på sig. Sen får den knappt luft för att den är så glad att vara tillbaka på sitt gamla dagis, som hunden åter ska börja på då flyttlasset gick tillbaka till hemorten :)

En annan liten grabb försöker komma till mig genom att kasta sig upp på kanten av disken (som är 1:30 hög) och skrika av lycka.

Nästa gammelgubbe nonchalerar mig (som han gör mot alla) men drar i kopplet hela vägen in i trimrummet. Avslöjad?

Älskar detta jobb!!!

Bäst i Svedala?

Igår gick jag ett sms av en äldre hundägare som skrev "Hundcenter har troligtvis landets bästa trim!".

Även om det är omöjligt att verifiera så tänker jag suga åt mig den komplimangen och fortsätta njuta av att ha ett av världens bästa jobb!

Anfall från sjösidan!

Perfekt dag!

Kortfattat så har det varit hund för hela slanten! Oväntat? Jag vet... Jag är förvånad själv!

En härlig morgonpromenad via klubben med gruppmoment, fjärr för Samson och FF för Elsa.

Vidare hem för myslunch, Elsa sov som en stock och Samson höll vakt på bryggan mot eventuella anfall från sjösidan. Stabil kille!

Sen drog jag och la spår åt Samson, vi har saknat skogen och jag la ett redigt svårt spår åt honom. Ville få en chans att drilla mina kunskaper i att läsa honom när han blir trött. Hett och vitmossa är ett bra  sätt att få fram trötthet hos Samson iaf. Supernyttigt spår som han löste galant! Vi fick lite snurr precis i början vid ett ganska svårt terrängskifte och en för exalterad hund, jag hade tappat kollen på spåret själv och det var bara jobba tapp-teknik. Men lika nyttigt det! Kul att han är så ärlig, vem som helst skulle kunna gå i linan och han skulle jobba likadant tror jag.

Brant som tusan! Vem har lagt det spåret??

Vätskepaus är nödvändigt när det är galet kvavt och varmt...

Sen åkte jag och sprutade ett får.

Sen åkte jag till Sthlm avd och kollade på bana och duktiga Elsa fick köra ett elit FF för Silvana.

Nu sitter vi hos Ulf och Silvana, mätta och belåtna... SÅKLART!

Imorrn gäller hundträning igen. Konstigt. Jag är förvånad själv... ;)

Låt mig presentera... SAMSON "DUBBELKICKEN" HEDMAN!

Min hundar är i galet bra form nu och bättre ska det bli!

Håll i er och låt mig presentera.... 

Elsa är lite hundarnas Ebba von Sydow på just "sju svåra år inkl magsjuka"-looken.

Det är inte många minutrar jag lagt på att "hitta vittringsPINNEN", men hon har slagit på näsan och jobbat på fint, det är inte solklart vilken arbetsuppgiften är... eller snarare att man MÅSTE slutföra den inom en viss tidsram. Hon bryter gärna och sneglar mot andra mer roliga (läs jaktligare saker) men återgår till uppgiften när man säger till henne.
Idag så fortsatte projekt "pressa på som fan inför imorgon" och även om detta är ett galenskapsprojekt så har det faktiskt haft en enorm effekt på MIG!
Att tvingas ta tag i saker som jag tycker är lite jobbiga, alla som har en hund som ser ut som sju svåra år och en magsjuka om de får lite krav eller om de inte gillar uppgiften (eftersom det inte innebära att man inte får stressa i trehundra blås i timmen eller jaga något) vet hur svårt det kan vara att ta tag i de bitar som resulterar i just "sju svåra år inkl magsjuka"-looken.
Man tappar lite lusten och känner att man helst vill undvika det hela, för oavsett hur "roligt" man gör det hela så sluter just DET i stress och massa andra felbeteenden som man måste jobba bort sen och då kör hunden ändå på "sju svåra år inkl magsjuka"-looken IGEN! SÅ antingen får jag jobba med looken NU i detta moment eller i ett annat moment... eller bara senare i en annan del av momentet... NI fattar vart jag vill komma. Men just den pressen osm jag lagt på mig själv har gjort att jag börjar glimta rätt roliga saker hos henne, hon har utvecklats enormt och efter att ha kikat på filmer igår så står det ju klart att så är fallet. Jag börjar uppskatta henne på ett annat sätt nu, ju längre bort hon kommer från sina olater dessto roligare har vi tillsammans. Men det innebär att jag måste våga stå på mig mot henne.
Elsa är nämligen mästaren.... lite hundarnas Ebba von Sydow på just "sju svåra år inkl magsjuka"-looken. Trendsättaren. Att expressen inte hört av sig för hennes egen modespalt är ju konstigt...

Elsa eller Ebba? Det är frågan....

 Hur som helst så tog jag Ebba... ELSA menar jag!
Jag tog Elsa... och vandrade upp till stora huset, där har vi en liiiiten appellplan som fick figurera som dagens träningsplats. Satte upp rutan och vi är just nu i "Jagvänderlitetidigareochseromintedetledertillattkärringenbelönar"-fasen och det är bara att nöta. Det finns den stor chans till en FET nolla imorrn, men det gör ingenting! Men ett lite mer bestämt kommando idag på träningen och vips så for den lilla lakritsråttan ut i rutan och viftade på svansen som om att det ALLTID varit hennes avsikt att göra som hennes matte vill. Det går inte att inte skratta åt henne ibland. Psykfall till hund mellan varven och inför löp så är det tydligen detta som gäller. YAY!

Jo just det...
VittrinsPINNEN blev vittringsPINNAR!
Superkul! Satte mig på ryggsäcken och la ut hennes PINNE och hon letade reda på den, även om hon ser den läggas ut så är den "borttappad" när jag kommenderar och hon letar vilt efter sin PINNE.
Ett par gånger körde vi sen la jag ut en till pinne. Ingen tvekan om vilken som var rätt även om hon nosade på den "nya".
Funderade ett par sekunder och sen tänkte jag "Va fan!" och slängde ut fem pinnar till i ett virrvarr och skickade. Vad är det värsta som kan hända? Att det blir fel? Känns överkommligt!
Hon blev lite konfunderad och pysslade där ute i ca 30 sekunder, luktade noga så noga... tittade på mig som hade blicken fäst i fjärran. Hon konstaterade att jag jag tillfälligt hjärndöd och att hon fick ta tag i saken själv. BARA där har vi ju en vinst och ett jävligt bra kvitto på hennes utveckling! Så bestämde hon sig och tog upp rätt pinne och klev in till mig. Berömde henne och gjorde om.
Slutade med att jag la upp en tävlingsmässig vittring och skicakde, hon löser det oavsett om jag tagit i de andra pinnarna för att flytta på dem. Pinnen som luktar MEST jag är rätt och det verkar som det går in. NU kommer problemet som uppstod, fröken blir så nöjd när hon hittat pinnen så hon tar den och bara springer runt. Som om att det är en gömd externbelöning! Gullunge! Det är helt ok tycker jag och gör hon det på tävlingen så kommer jag nog hoppa och studsa jag med...

Ikväll blir det metallen som ska läras in. Hittade inte den idag så jag får låna min kompis metall :)

ETT pass med treanfjärren, ett ton konflikter och en salig matte samt hund senare....

Idag for jag till Danderyd-Täby BK och gick som ekipage för Silvana och Petri som skulle göra praktiskt prov som tävlingsledare. Så Samson fick leverera två elitprogram. SNACKA om nyttigt! Fick faktiskt med mig riktigt BRA kvitton som jag ska köra på!

1. Köra HELA program ofta och se till att korrigera i programmen OM det behövs.

2. Träna detaljer separat och sen kräva dem i programmen.

3. Släpp INTE igen struntsaker. Men belöna upp när han levererar.

Elsa den lilla stackaren fick jobba vidare med vittringsPINNEN. Det gick riktigt bra och hon har börjat använda näsan.

Vi gjorde även hennes första inkallning med ställande! YAY! Det fungerade helt ok!

Rutan kollades av och visst är avståndet ett problem, men hon hittar om sikten är bra...

Hem till Silvana och Uffe, lånade deras hundrum med speglar och började köra in fjärren med alla skiften. Gick sen upp och visade Silvana. Hur det gick? Kika på  filmen!

Det var kaos och Elsa både skrek och flydde, sen klättrade hon på mig och till slut när utvägarna började sina så tog hon sig samman. Hon var så upprörd att hon inte ens kunde äta godis. Men det släppte allt eftersom konflikten löstes upp. SLUTA var hysterisk över att jag VILL något snuttan så löser du ju allt!

Konflikten handlade om att hon måste börja lyssna och hantera information på ett konstruktivt sätt. Inte läsa allt med flykt eller att frysa till en klump och tro att jag ska låta henne vara, hon ska mao bli självständig och initiativtagande i sitt arbete. Det tar tid men MYCKET har hänt under våren!

Vi tog en paus och efter den så såg fjärren ut som på filmen och på 4 meters avstånd. Ganska nöjd är jag...  bland får jag för mig att ljudet ligger fel men stunt samma! Mammas lillgris!

Elsas status inför en start i lkl III. Read it and weep!

Samson kommer att bli dopad inför nästa vecka och jag ringde till Österåkers BK och kollade om jag kunde få byta hund, inga problem sa de och jag kom just på att det är inte långt kvar nu... JÖSSES!
Så igår tog vi tag i att lära henne att iaf hämta en vittringspinne, med en  tvivelaktig hantering (läs flismaskineri) och ovilja att hålla i den überlilla pinnen inne hos mig. Hon var helt slut i kolan efter bara det så resten fick vänta tills idag. Idag körde vi leta efter rutan, vittring på samma sätt igen och hopp-apport. Skrattretande träning man jösses vad hon är underhållande ibland!

Här kommer sammanställningen:

Sitt i grupp - Elsa kan sitt. En minut borde hon klara. Eller?

Platsliggning - Elsa  gillar att vara ett med backen. Vi förlitar oss på att detta även gäller vid platsliggningen. Annars är risken att hon springer efter mig. Vad gör väl det?

Fritt följ - Jodå hon har en fin position. Kan OMÖJLIGT förflytta sig i någon annan rikting än framåt-marsch och vänster-om-halt. Inte så mycket uthållighet ännu dock. Det KAN gå!

Sättande under gång - Elsa kan alltså sitt. Så med utomjordiskt DK så är vi kanske hemma med halmen! Planerar att träna detta på promenaderna.

 Inkallning med ställande - Kommer på slät inkallning. Kan INTE stanna. Kan INTE få till ett bra avslut eftersom hon glömmer på vägen in VAD hon ska göra. Ett MYCKET osäkert moment!

Rutan med inkallning - OM hon hittar rutan så KANSKE det kan gå vägen med en massa DK vid avslutet.... och hela vägen genom momentet egentligen...

Hopp - Apport - Hopp kan hon. idag körde vi med boll och DK på återhopp. Sen bytte jag mot apport och dra mig baklänges! Hon jävlar gjorde det!!! Med stöttning som fan... Men ÄNDÅ! Momentet kommer att genomföras tror jag, men inte snyggt!

Metallapportering - Elsa är dödligt rädd för metallapporten. Kommer troligtvis att vara ett svårgenomförbart moment. Men vi ska kika på det i helgen.

Vittring - Goddag Yxskaft!

Tja vad säger man? Utmaning? Stilpoäng?

Tisdag kväll ska bli en kalaskväll för oss! Så enkelt är det!

Men jag känner mig trygg med gruppmomenten, hon är inte osäker i situationen och det är därför jag våga starta henne, hade inte de suttit ok så hade det inte varit schyst att göra en sån här grej. Går hon upp så är det för att hon glömt uppgiften, inte pga osäkerhet.

LYDNADSCHAMPIONAT och två klassvinster! Det lär vi inte göra om....

Vilken dag!

Enligt traditionen så var det stekande hett och syret hade lämnar Mälaröarna denna dag. Samma sak förra året...

Vi inledde med att starta småttingarna i ligan i lydnadsklass två, svetten rann duktigt och det var en smärre plåga att försöka andas. Elsa var tagen men levererade ett kalasprogram med tanke på avsaknaden av träning och hur långt programmet blev.

Det resulterade i dagens bästa poäng i klassen med 161 poäng, första plats och därmed uppflyttade i lydnadsklass tre!

Samson levererade gruppmoment som gjorde att stenar lättade från bröstet och jag var nöjd redan där. Hade vi åkt hem då så hade jag varit glad helt enkelt!

Vi drog sista lotten och hade start nummer åtta, lång väntan i det kvalmiga vädret. 

Men sällskapet var supertrevligt och skratten var många, PRECIS som det ska vara på tävling!

Hårda bedömningar haglade dock, vilket var lite tråkigt. Jag satt och applåderade och log åt superfina moment men domaren tyckte i de flesta fallen annorlunda...

MEN Samson körde pannan i kaklet och jobbade galet bra, enda ekipaget utan nollor!

Vi satt och räknade poängen och det var tungt att konstatera att snålandet kunde göra att det inte skulle gå vägen. Vi visste inte vad vi fick i gruppmomenten...

Prisutdelningen blev en pina och när tävlingsledaren annonserade "Ja vi vet ju att det är Jeanette som vunnit med poängen... Tvååååhuuuundrafemtiiiiiiiiio......nio å en halv!"

Japp jag skrek lite spontant rakt ut och kramade tom domaren, när det slog mig att Samson faktiskt i detta nu blivit lydnadschampion.... Då kom tårarna...
Visst inga höga poäng, men ack så väl kämpat! ALLA ekipage kämpade faktiskt förbannat bra i hettan och utan syre! Ni var GRYMMA!

Lycka!

Det är inte varje dag man kommer stå högst upp på pallen två gånger på samma dag, men jäklar vilken häftig känsla!

Tack alla underbara som gjort vår resa möjlig! Tack!