Idag så fortsatte projekt "pressa på som fan inför imorgon" och även om detta är ett galenskapsprojekt så har det faktiskt haft en enorm effekt på MIG!
Att tvingas ta tag i saker som jag tycker är lite jobbiga, alla som har en hund som ser ut som sju svåra år och en magsjuka om de får lite krav eller om de inte gillar uppgiften (eftersom det inte innebära att man inte får stressa i trehundra blås i timmen eller jaga något) vet hur svårt det kan vara att ta tag i de bitar som resulterar i just "sju svåra år inkl magsjuka"-looken.
Man tappar lite lusten och känner att man helst vill undvika det hela, för oavsett hur "roligt" man gör det hela så sluter just DET i stress och massa andra felbeteenden som man måste jobba bort sen och då kör hunden ändå på "sju svåra år inkl magsjuka"-looken IGEN! SÅ antingen får jag jobba med looken NU i detta moment eller i ett annat moment... eller bara senare i en annan del av momentet... NI fattar vart jag vill komma. Men just den pressen osm jag lagt på mig själv har gjort att jag börjar glimta rätt roliga saker hos henne, hon har utvecklats enormt och efter att ha kikat på filmer igår så står det ju klart att så är fallet. Jag börjar uppskatta henne på ett annat sätt nu, ju längre bort hon kommer från sina olater dessto roligare har vi tillsammans. Men det innebär att jag måste våga stå på mig mot henne.
Elsa är nämligen mästaren.... lite hundarnas Ebba von Sydow på just "sju svåra år inkl magsjuka"-looken. Trendsättaren. Att expressen inte hört av sig för hennes egen modespalt är ju konstigt...
 |
| Elsa eller Ebba? Det är frågan.... |
Jag tog Elsa... och vandrade upp till stora huset, där har vi en liiiiten appellplan som fick figurera som dagens träningsplats. Satte upp rutan och vi är just nu i "Jagvänderlitetidigareochseromintedetledertillattkärringenbelönar"-fasen och det är bara att nöta. Det finns den stor chans till en FET nolla imorrn, men det gör ingenting! Men ett lite mer bestämt kommando idag på träningen och vips så for den lilla lakritsråttan ut i rutan och viftade på svansen som om att det ALLTID varit hennes avsikt att göra som hennes matte vill. Det går inte att inte skratta åt henne ibland. Psykfall till hund mellan varven och inför löp så är det tydligen detta som gäller. YAY!
Jo just det...
VittrinsPINNEN blev vittringsPINNAR!
Superkul! Satte mig på ryggsäcken och la ut hennes PINNE och hon letade reda på den, även om hon ser den läggas ut så är den "borttappad" när jag kommenderar och hon letar vilt efter sin PINNE.
Ett par gånger körde vi sen la jag ut en till pinne. Ingen tvekan om vilken som var rätt även om hon nosade på den "nya".
Funderade ett par sekunder och sen tänkte jag "Va fan!" och slängde ut fem pinnar till i ett virrvarr och skickade. Vad är det värsta som kan hända? Att det blir fel? Känns överkommligt!
Hon blev lite konfunderad och pysslade där ute i ca 30 sekunder, luktade noga så noga... tittade på mig som hade blicken fäst i fjärran. Hon konstaterade att jag jag tillfälligt hjärndöd och att hon fick ta tag i saken själv. BARA där har vi ju en vinst och ett jävligt bra kvitto på hennes utveckling! Så bestämde hon sig och tog upp rätt pinne och klev in till mig. Berömde henne och gjorde om.
Slutade med att jag la upp en tävlingsmässig vittring och skicakde, hon löser det oavsett om jag tagit i de andra pinnarna för att flytta på dem. Pinnen som luktar MEST jag är rätt och det verkar som det går in. NU kommer problemet som uppstod, fröken blir så nöjd när hon hittat pinnen så hon tar den och bara springer runt. Som om att det är en gömd externbelöning! Gullunge! Det är helt ok tycker jag och gör hon det på tävlingen så kommer jag nog hoppa och studsa jag med...
Ikväll blir det metallen som ska läras in. Hittade inte den idag så jag får låna min kompis metall :)
Så underbar läsning som vanligt! Det är inte guld och gröna skogar jämt att träna hund och det är så skönt att läsa din blogg och inse att man inte är ensam om att känna sig frustrerad elelr att man ibland vill ge upp. Du har fått mig att våga gå längre och faktiskt ta tag i saker som jag undvikit, mycket för att jag är rädd att folk ska tycka och tänka. Men nu skiter jag lite i vad de säger och det har lett till att vi har så otroligt mycket roligare jag och Happy.
SvaraRaderaTack för en grym blogg!
Kram från Lena
Klart att Elsa blir glad som ett barn på julafton när hon ser dig stå och tindra med ögonen när hon gör rätt !
SvaraRaderaDå måste man ju bara få frispel och kuta runt som en galning, det hör till, liksom !
Puss på er båda två !