lördag 2 januari 2010

Äntligen hemma!


För två år sen, delar av min älskade familj...

Lite svårt att föreställa sig att jag imorse spårade på barmark med frost endast... hmmmm.. känns som det ligger långt borta med spårträning på hemmaplan med detta gedigna snötäcke...

Men dagens spår var solklart Samson´s bästa hittills, lungt men med mycket energi, fina markeringar med raka lägganden. Trots liggtid på 10 minuter, skåne-blåst/kulingvarning, full linlängd och halvt hårt underlag så vek han inte av spåret...
Så som han spårar nu och med de längderna så ligger han långt fram i sin utbildning, skyddet ska till bara och några moment i lydnaden sen är det klart! Men snart kör vi ju igång efter skador och träningsuppehåll -Längtar!-
Igår satt jag och scannade youtube på filmer, ville hitta spårfilmer så jag kunde se hur förarna arbetar i spåret och hur de för sig i lydnaden med domarkontakt osv.
Jag har alltid trott att IPO och Schh inte skilde sig så mycket, men ju mer jag surfade och kollade in på kennlar, privatasidor och bloggar och deras filmklipp så börjar jag nu förstå att det är skillnad. -precis 3 timmar ägnades åt denna syssla.. japp jag är ledig!-
Sverige verkar skilja sig från exempelvis Tyskland, USA och typ öststater -kunde inte ens bokstäverna i sidotexten...-, det verkar verkligen hårdare på hemmaplan. Nu kommer frågan om det är mer värt då? Borta bra men hemma bäst?
Vilket leder mig vidare in på mina gamla funderingar på om IPO1 och IPO2 bara är en transportsträcka till IPO 3 och om man bara ska köra på eller om man ska satsa på dem?
Satt och kollade på ett WUSM-spår och insåg att om min gris skulle spåra som han gjort de senaste dagarna så hade vi lätt haft 89 p -visserligen har jag inga nerver eller så...- Men sneda lägganden vid apporterna godtas och man får fortfarande så höga poäng som 89...
Det här har verkligen rört till i mitt tjocka huvud och nu undrar jag hur redo jag egentligen måste vara för att ta transportsträckan? Hur ska man tänka? Eller hur ska jag tänka?
Vem ska tala om för mig att det är fördjävligt att det inte blev 100-100-100? Egentligen?
Målet för 2010 är ju inte det, han är ju en liten parvel och med tanke på hur många bollar vi har i luften så är det otroligt att vi ens hänger med någon av oss... -virrpanna 1 och 2-

Det kanske är dags att sluta tvivla och börja tro mer på sig själv och ens förmåga...

Godnatt alla underbara och jag hoppas ni alla får ett framgångsrikt 2010 som går i lyckans tecken!


1 kommentar:

  1. Oj vilka funderingar Jeanette!!
    Mina tankar är sådana att man måste ut och prova att tävla, annars vet man ju inte hur man ligger till, eller hur? Det är ingen katasrof om det inte går som man tänkt!! Om det är en transportsträcka eller inte beror ju på målet. Det är ju roligare att få bra poäng när man tävlar, momenten skiljer ju inte så mycket. Ju mer förberedd man är ju roligare är det.. men sen vat man aldrig vad som händer på tävlingsdagen..och det är ju tur det.. Ha ha!!
    Men med din entusiasm går det galant!!
    Lycka till..

    SvaraRadera