Det är många
som skriver och frågar om vilken metod jag kör när jag fått tyst på hundarna,
ibland får jag känslan av att många vill att jag ska skriva att jag slår
hundarna eller stryper dem för att få ljudet att tystna. Det är uppmanande mail som trillar in eller frustrerade mail där min tolkning är att man inte får bukt på ljudet med sina egna metoder och "misslyckandet" gör att man känner det som ett nederlag. Därmed går man in med en konstig attityd och det är många som skriver "Jag jobbar med positiva metoder, är din kurs något för mig?"
Svaret blir spontant "Jag vet inte.". För jag kör inte inlärning på mina "problemkurser/lektioner".
Jag läser hund och säger vad jag ser och sen löser främst föraren det. SÅ metoden blir den som föraren väljer. Punkt.
Många har genom åren
kallat mitt sätt att jobba med ärliga känslor och tydlighet med vissa individer
för ”tvångsmetoder”. Jag har exempelvis stått med Samson inför ansedda instruktörer som
påtalat inför alla deltagare att jag kör med tvång. Ingen kommentar om att jag då stod där med en
hormonstinn, kaxig schäferkille som spottade ut tärnat bacon OCH pastrami
eftersom han inte hade någon som helt motivation av näring och bollar låste han
sig så hårt på att han bara släppte om jag blev rasande. Vad fick jag ut för pengarna förutom att jag blev nedvärderad inför andra och kände mig osäker på om jag var på rätt väg. Just då var det inte den
roligaste stunden eller hunden i mannaminne.
Det fanns
ingen som då gick utanför sin egen box och hjälpte mig att klura på hur jag
skulle få till en fjärr eller få upp farten i inkallningarna eller konskicken…
Eller det
fanns två personer som ryckte på axlarna och sa åt mig att göra det som för
stunden passade hunden och mig… att jag skulle gå på min magkänsla och ha
tålamod. De sa att en dag kommer den där hunden att mogna och ni kommer stå på
en helt annan plats i er träning och då kommer du kunna köra på ett annat sätt.
Det var
älskade mamma och Jonte Eklöf som satt i varsin campingstol och mest fnissade
åt min frustration. Såhär i efterhand så ler jag åt minnena, för utan dem så
hade jag gett upp. Köpt en annan hund. En som skulle ”gå” att träna. Jag hade gett upp Samson om jag hade lyssnat till många andra.
Nu har denna lilla kille blivit stor och vår träning ser HELT annorlunda ut, det finns inget som är så roligt som att gå in på plan med min älskade prins. Han är den bästa kompisen man kan ha på plan! Kärlek!
 |
| Samson 14 månader och redan LP1 LP2 MH och BH på meritraden... Tur att jag inte gav upp! |
Men många
gånger så är det så att instruktörer är låsta i sitt tänk och det tycker jag är bra OCH
dåligt beroende av vilken anledning ekipaget står framför en! Varför? Jo...
Om man som
instruktör håller en kurs där folk kommer för att ta del av ens tänk och
metoder som man kör själv så ska man hålla stenhårt i vad man själv tror på i
SIN hundträning. Det är vad de betalar för!
Det är när
förare dyker upp för att få råd och hjälp med ett problem eller att man kört
fast så gäller det i mitt tycke att stå beredd med ett helt register och kunna
anpassa efter ekipaget. Nu menar jag ett teknikproblem i lydnaden eller att man
saknar inspiration.
Kort och gott, ge ekipagen det som de betalar för!
Sen kommer
vi till tillfällena som inlägget egentligen behandlar, nämligen problem som går
utanför lydnadsramen.
Problem som
inte längre handlar om snygga konskick, precision i rutan eller låsta bakben.
När jag
håller en kurs eller privatlektion gällande ljud och stress så löser jag DET
problemet. Jag skiter fullständigt i vilken metod man använder för att lära in
fjärren. Jag tittar på hunden och läser av i vilket fack den ligger när
problemet uppstår och stöttar sedan föraren att lösa ut hunden. Att lära hunden
target eller dirigeringar gör föraren många gånger bättre än jag, eftersom de
känner hunden!
De flesta
förare jag hjälper är dessutom på en så hög nivå redan att jag tvivlar på att
mina kunskaper skulle bidra med en utveckling, snarast att de bara skulle bidra
med en annan synvinkel.
Har problem
med exempelvis ljud eller kanske att en hund inte fokuserar har uppstått så rättar jag helt enkelt till det, ger
verktyg att rama in hunden i rätt egenskap och när föraren bemästrar detta så
kan denne återgå till att träna precis som man gjorde innan. Oavsett metod! När
sedan föraren känner att problemet är på väg tillbaka så har de verktygen att
lägga hunden i rätt fack igen och köra en period med att rama in hunden och sen
kan de återgå igen.
Sen är det
många som ändå behåller detaljer från mitt tänk för att inte riskera att få
ljud igen och blandar in det i sitt eget sätt att köra hund och VIPS! Så har
men en unik metod som man själv snickrat ihop!
För i min
värld så är det precis så man gör! Tar det goa i mitten på alla kanelbullar och
käkar upp det!
