Att kavla upp ärmarna och ta en käftsmäll...

I föregående inlägg från tävlingen så kom jag ju fram till att det fanns några punkter som jag skulle förbättra, punkt slut! Det är ju fördelen med tävling, det är först DÄR som man verkligen står naken och ser vad ens träning genererat i. Så ni som har lite hjärnspöken för att tävla, det är först där som ni står utan DK.n och belöningar. Det är då man stirrar sanningen i vitögat och inser vad som ska göras på träning. OVÄRDERLIGT!

Hur som helst så hade jag ställt in mig på att ta tag i de fyra punkterna, eller främst de tre som Samson stod för, mitt eget slarvande får jag ju bara skärpa mig med.
Jorå, jag satte på rätt musik och taggade till och började se framför mig hur passet skulle se ut för båda juvelerna. Ringde mamma och kollade om hon planerade att dyka upp för lite träning och visst sjulle hon det. BRA! Någon som kan kolla kritiskt och se detaljerna som jag själv förbiser eller kanske väljer bort eftersom de innebär konflikt som jag inte för stunden pallar att lösa.
Samson har ju slarvat med ingångarna på tävling, ett fint "hit" där han sitter perfekt framför och sen ett slarvigt avslut in till sidan, där han hamnar liiite snett.
Körde en omgång med Elsa och fokuserade på att få bra flyt i hopp och klättra med apporten, att hon helt enkelt får bära den och om och om igen hoppa och klättra och så bjuder jag bara på beröm när hon har ro i greppet om apporten och minsta stress eller försök till fusk så upphör jag och blir tyst.
Alltså den lilla prinessan är för rolig, hon är så snabb på att fatta sånt här och vill så gärna göra matte till lags. Det är en sån jäkla skillnad att köra en mjuk tik och en benhård hane!

Sen gjorde Heffaklumpen entré på plan, han har stått i två dagar, suttit uppbunden medan Elsa körde och varenda jäkla ventil på hunden läckte frustration och glädje i samma andetag.
Just snyggt.
Jag ropade på mamma och hon kom fram för att studera oss närmare.
Jag gjorde en inkallning och avslut. Aaaaaningen snett avslut.
Mamma nickade och stoppade händerna i jackfickorna, ett tydligt tecken på att hon inte är nöjd.
Kallade in igen och fick "Stopp!" från mamma.
"Vänta, lägg honom i rätt fack. SEN kommenderar du."
Så jag andades. Lyssnade på Samsons andetag och kikande ner på hans blick.
Insåg rätt snabbt att han var låst i jakt. Just snyggt. Fan.
Det kom med ens en harkling från mamma och en nick som betyder att jag nu sett vad hon sett.
Räknade till ettusensex och i samma sekund som jag räknat klart så hade hans andning förändrats och blicken klarnat. Jag kommenderade och han gjorde ett perfekt och RAKT avslut. Just snyggt.

Här hade man kvalat upp ärmarna och stått likt Stefan Holm och gett sig själv käftsmällar och dragit i tröjan för att ta sig igenom detta. Så var det så enkelt som att lägga hunden i rätt fack.
 
Ibland behövs det en mamma som med en nick påminner om att man måste se och ta till sig vad som faktiskt händer i hunden som sitter framför mig. Magkänsla kan ingen ta ifrån mig.