Jag skiter i vilken metod du kör, kör den så löser jag problemet istället!

Det är många som skriver och frågar om vilken metod jag kör när jag fått tyst på hundarna, ibland får jag känslan av att många vill att jag ska skriva att jag slår hundarna eller stryper dem för att få ljudet att tystna. Det är uppmanande mail som trillar in eller frustrerade mail där min tolkning är att man inte får bukt på ljudet med sina egna metoder och "misslyckandet" gör att man känner det som ett nederlag. Därmed går man in med en konstig attityd och det är många som skriver "Jag jobbar med positiva metoder, är din kurs något för mig?"

Svaret blir spontant "Jag vet inte.". För jag kör inte inlärning på mina "problemkurser/lektioner".

Jag läser hund och säger vad jag ser och sen löser främst föraren det. SÅ metoden blir den som föraren väljer. Punkt.

Många har genom åren kallat mitt sätt att jobba med ärliga känslor och tydlighet med vissa individer för ”tvångsmetoder”. Jag har exempelvis stått med Samson inför ansedda instruktörer som påtalat inför alla deltagare att jag kör med tvång. Ingen kommentar om att jag då stod där med en hormonstinn, kaxig schäferkille som spottade ut tärnat bacon OCH pastrami eftersom han inte hade någon som helt motivation av näring och bollar låste han sig så hårt på att han bara släppte om jag blev rasande. Vad fick jag ut för pengarna förutom att jag blev nedvärderad inför andra och kände mig osäker på om jag var på rätt väg. Just då var det inte den roligaste stunden eller hunden i mannaminne.

Det fanns ingen som då gick utanför sin egen box och hjälpte mig att klura på hur jag skulle få till en fjärr eller få upp farten i inkallningarna eller konskicken… 

Eller det fanns två personer som ryckte på axlarna och sa åt mig att göra det som för stunden passade hunden och mig… att jag skulle gå på min magkänsla och ha tålamod. De sa att en dag kommer den där hunden att mogna och ni kommer stå på en helt annan plats i er träning och då kommer du kunna köra på ett annat sätt.

Det var älskade mamma och Jonte Eklöf som satt i varsin campingstol och mest fnissade åt min frustration. Såhär i efterhand så ler jag åt minnena, för utan dem så hade jag gett upp. Köpt en annan hund. En som skulle ”gå” att träna. Jag hade gett upp Samson om jag hade lyssnat till många andra.

Nu har denna lilla kille blivit stor och vår träning ser HELT annorlunda ut, det finns inget som är så roligt som att gå in på plan med min älskade prins. Han är den bästa kompisen man kan ha på plan! Kärlek!

Samson 14 månader och redan LP1 LP2 MH och BH på meritraden... Tur att jag inte gav upp!

Men många gånger så är det så att instruktörer är låsta i sitt tänk och det tycker jag är bra OCH dåligt beroende av vilken anledning ekipaget står framför en! Varför? Jo...

Om man som instruktör håller en kurs där folk kommer för att ta del av ens tänk och metoder som man kör själv så ska man hålla stenhårt i vad man själv tror på i SIN hundträning. Det är vad de betalar för!

Det är när förare dyker upp för att få råd och hjälp med ett problem eller att man kört fast så gäller det i mitt tycke att stå beredd med ett helt register och kunna anpassa efter ekipaget. Nu menar jag ett teknikproblem i lydnaden eller att man saknar inspiration.

Kort och gott, ge ekipagen det som de betalar för!

Sen kommer vi till tillfällena som inlägget egentligen behandlar, nämligen problem som går utanför lydnadsramen.

Problem som inte längre handlar om snygga konskick, precision i rutan eller låsta bakben.

När jag håller en kurs eller privatlektion gällande ljud och stress så löser jag DET problemet. Jag skiter fullständigt i vilken metod man använder för att lära in fjärren. Jag tittar på hunden och läser av i vilket fack den ligger när problemet uppstår och stöttar sedan föraren att lösa ut hunden. Att lära hunden target eller dirigeringar gör föraren många gånger bättre än jag, eftersom de känner hunden!

De flesta förare jag hjälper är dessutom på en så hög nivå redan att jag tvivlar på att mina kunskaper skulle bidra med en utveckling, snarast att de bara skulle bidra med en annan synvinkel.

Har problem med exempelvis ljud eller kanske  att en hund inte fokuserar har uppstått så rättar jag helt enkelt till det, ger verktyg att rama in hunden i rätt egenskap och när föraren bemästrar detta så kan denne återgå till att träna precis som man gjorde innan. Oavsett metod! När sedan föraren känner att problemet är på väg tillbaka så har de verktygen att lägga hunden i rätt fack igen och köra en period med att rama in hunden och sen kan de återgå igen.

Sen är det många som ändå behåller detaljer från mitt tänk för att inte riskera att få ljud igen och blandar in det i sitt eget sätt att köra hund och VIPS! Så har men en unik metod som man själv snickrat ihop!

För i min värld så är det precis så man gör! Tar det goa i mitten på alla kanelbullar och käkar upp det!