Vältuktade Samson tuktar löptiken i huset...

Samson och Elsa rök ihop igår när hon flörtade, han uppskattar inte sånt eftersom han blir stressad. Det har blivit bättre med åren och snart hoppas jag att det vänder tvärt och att han blir lite gubbsjuk och smickrad istället. Han blir nog ännu mer bunden till mig under hennes löp än vad hon blir. Han hoppar upp i sängen och vaktar den mot henne om jag är i badrummet... Han tar omvägar om det är fläckar på golvet och promenaderna ska vi inte prata om... Han får för tillfället ut mycket längre distanser än mig och Elsa... Håller sig gärna nära så han vet att han inte trillar i fällan och råkar lukta på henne.

Lite trött blir han av att vara så duktig. Prinsen. Bror Duktig.

Då känns det ok (trots att jag egentligen inte gillar det) att han snott min sängplats och somnat...

Min vältuktade lilla sötnöt 💕

Vi lyder Tessans order och sover med BackOnTrack nu när han tränas så hårt, han köpet detta påhitt som vanligt...

Guldhund!!!

Lite rosa pynt....

Flitens lampa lyser över denna vecka på hundträningsfronten, lydnad... Spår.... Lydnad igen... Skydd... Lydnad igen...

Bilen har rullat en del kan man säga...

Samson får slita hund och Elsa har varit med på halvtid.

Det jag är mest nöjd över denna vecka är ALL störning som Samson fixat, gruppmomenten har verkligen känts kanon och rutan hittar han varesig det står koner, kinahattar och en rullstol ivägen på sträckan från konen till rutan.

I värmen (som jag inte tål speciellt bra...) och trots många timmars träning denna vecka... Trots en rätt oplanerad matte... Ja då kan jag inte vara annat än nöjd men lillprinsen... Sötnöt!

Elsa och jag körde på "känslan" och några stapplande steg togs och så nöjde jag mig. 

Men en sak är säker! Löpet är IGÅNG!

Jag funderar skarpt på att skicka en förfrågan till Elsas "mormor" och be henne ta över i veckan, hon flörtar med Samson när hon får chansen och han blir  tokstressad när det händer... Stundande start på SSM känns som att jag måste värdera... En Elsa mindre kan kanske vara en bra idé...

Men en mellanvägg i bilen fick det bli med hjälp från Niklas. Lite rosa pynt hittade in oxå!

Nu vila och mys!

Imorrn kör vi igen!

Jag måste träna min prinsessa som jag lär andra att träna prinsessor.... Lägga in en ärta under madrassen.... Så hon härdas...

Inledde dagen med träning på MBK, Samson fick framförallt träna på att ha MÅNGA störande koner och kinahattar på vägen till rutan och därmed oxå många distraherande koner att ignorera när jag gjorde "konskick". Tessan torrgick en hel del och det är som sagt... INTE så lätt som man gärna vill tro! Elsa vilade.
Förmiddagen avrundades med massage för båda hundarna innan vi åkte upp till Hundcenter och klippte Robin. det var med skräckblandad förtjusning som mormor tog emot honom... Men men nu slipper hon tovo, smuts och ett evigt kammande som ändå inte riktigt vill sig eftersom han är så ullig.
Sen åkte jag och träffade goa goa Veronica och hennes charmtroll till labbe, Prins Hobbe som han heter. Looong time no see... illa! Men äntligen blev det av!
Två timmar och trettioåtta minuters "sitt i grupp" för grabbarna om man frågar Hobbe och Samson, att Veronica glömt att stänga av klockan var inte ens nära sanningen! Grym träning (framförallt sittandet) och en del avundsjuka som sipprade ur mig med vissa kommentarer som jag fick förtydliga att de var komplimanger...
Eller är det normalt att säga "du har ett så förbannat fint fritt följ att jag vill sparka på dig...."?
Fick lite tankar med mig och framförallt så är det bra för någon som är så självkritisk som jag att träffa en enklare personlighet som bara får en att känna sig nöjd med det man har och det man gör. Det är inte alla som lyckas få mig att känna så!
Elsa fick gå fritt följ och köra ett zäta, det var många hormonmolekyler i omlopp och det var mycket och många tankar som inte var på plats hos fröken. Så jag nöjde mig rätt fort.
Men återigen så fick Veronica mig att bubbla på om hur jag kände när jag tränade Elsa och när jag lättat mitt hjärta så fick jag "Jag hade INTE haft det tålamodet du har". Då slog det mig. Det är verkligen DET som Elsa lärt mig mest om, att ha tålamod! Det trodde man inte när jag fick henne. Då var jag nog mest säker på att hon skulle slå ut varenda säkring i huvudet på mig och slutligen utlösa jordfelsbrytaren.
Sen har hon ju fått mig och Samson att hitta varandra och sen han blev champion så har vi kommit i en ny fas i vår träning, upplägget är ett HELT annat och känslan som förbytt! Han behöver aldrig mer tävla lydnad om jag inte vill. Går vi ut nu så går vi ut för att det är roligt och för att man vill se hur långt träningen tagit oss. Inget annat. Vilken skillnad det gör för känslan i träningen! Trodde inte det... trodde jag var neutral innan. Men det är inget mot hur jag känner nu.... Gött!

Men mitt och Veronicas prat färskt i minnet så fick jag lite fritt följ på grusvägen med Elsa på kvällspromenaden och gjorde alla skiften, INTE ett fel i boken! Fan. Men det är nog som jag själv säger. Brysk uppvaknande IGEN!
Jag måste våga vara mer konsekvent med henne och sluta undra OM hon ska jobba vidare, helt enkelt träna min prinsessa som jag lär andra att träna prinsessor.... Lägga in en ärta under madrassen.... Så hon härdas...

 

Men nu ska hon och jag äta glass... för andra gången idag... Hon får fortsätta vara en bortskämd prinsessa iaf... Ärtan till trots...

Hagabergsligan önskar alla sina fina nära och kära...

Bilden är tagen från Blå-Gulaligan... Några av våra ABSOLUT bästaste bästa vänner!

Kollo-klippning! Bäst i Svedala?

Man vet att hundarna trivs på RM's när den ena kommer in och när husse ska kliva ut för att nå dörren och stänga bakom sig får hunden panik och lägger sig som en säl och vägrar flytta på sig. Sen får den knappt luft för att den är så glad att vara tillbaka på sitt gamla dagis, som hunden åter ska börja på då flyttlasset gick tillbaka till hemorten :)

En annan liten grabb försöker komma till mig genom att kasta sig upp på kanten av disken (som är 1:30 hög) och skrika av lycka.

Nästa gammelgubbe nonchalerar mig (som han gör mot alla) men drar i kopplet hela vägen in i trimrummet. Avslöjad?

Älskar detta jobb!!!

Bäst i Svedala?

Igår gick jag ett sms av en äldre hundägare som skrev "Hundcenter har troligtvis landets bästa trim!".

Även om det är omöjligt att verifiera så tänker jag suga åt mig den komplimangen och fortsätta njuta av att ha ett av världens bästa jobb!

Anfall från sjösidan!

Perfekt dag!

Kortfattat så har det varit hund för hela slanten! Oväntat? Jag vet... Jag är förvånad själv!

En härlig morgonpromenad via klubben med gruppmoment, fjärr för Samson och FF för Elsa.

Vidare hem för myslunch, Elsa sov som en stock och Samson höll vakt på bryggan mot eventuella anfall från sjösidan. Stabil kille!

Sen drog jag och la spår åt Samson, vi har saknat skogen och jag la ett redigt svårt spår åt honom. Ville få en chans att drilla mina kunskaper i att läsa honom när han blir trött. Hett och vitmossa är ett bra  sätt att få fram trötthet hos Samson iaf. Supernyttigt spår som han löste galant! Vi fick lite snurr precis i början vid ett ganska svårt terrängskifte och en för exalterad hund, jag hade tappat kollen på spåret själv och det var bara jobba tapp-teknik. Men lika nyttigt det! Kul att han är så ärlig, vem som helst skulle kunna gå i linan och han skulle jobba likadant tror jag.

Brant som tusan! Vem har lagt det spåret??

Vätskepaus är nödvändigt när det är galet kvavt och varmt...

Sen åkte jag och sprutade ett får.

Sen åkte jag till Sthlm avd och kollade på bana och duktiga Elsa fick köra ett elit FF för Silvana.

Nu sitter vi hos Ulf och Silvana, mätta och belåtna... SÅKLART!

Imorrn gäller hundträning igen. Konstigt. Jag är förvånad själv... ;)

Låt mig presentera... SAMSON "DUBBELKICKEN" HEDMAN!

Min hundar är i galet bra form nu och bättre ska det bli!

Håll i er och låt mig presentera.... 

Elsa är lite hundarnas Ebba von Sydow på just "sju svåra år inkl magsjuka"-looken.

Det är inte många minutrar jag lagt på att "hitta vittringsPINNEN", men hon har slagit på näsan och jobbat på fint, det är inte solklart vilken arbetsuppgiften är... eller snarare att man MÅSTE slutföra den inom en viss tidsram. Hon bryter gärna och sneglar mot andra mer roliga (läs jaktligare saker) men återgår till uppgiften när man säger till henne.
Idag så fortsatte projekt "pressa på som fan inför imorgon" och även om detta är ett galenskapsprojekt så har det faktiskt haft en enorm effekt på MIG!
Att tvingas ta tag i saker som jag tycker är lite jobbiga, alla som har en hund som ser ut som sju svåra år och en magsjuka om de får lite krav eller om de inte gillar uppgiften (eftersom det inte innebära att man inte får stressa i trehundra blås i timmen eller jaga något) vet hur svårt det kan vara att ta tag i de bitar som resulterar i just "sju svåra år inkl magsjuka"-looken.
Man tappar lite lusten och känner att man helst vill undvika det hela, för oavsett hur "roligt" man gör det hela så sluter just DET i stress och massa andra felbeteenden som man måste jobba bort sen och då kör hunden ändå på "sju svåra år inkl magsjuka"-looken IGEN! SÅ antingen får jag jobba med looken NU i detta moment eller i ett annat moment... eller bara senare i en annan del av momentet... NI fattar vart jag vill komma. Men just den pressen osm jag lagt på mig själv har gjort att jag börjar glimta rätt roliga saker hos henne, hon har utvecklats enormt och efter att ha kikat på filmer igår så står det ju klart att så är fallet. Jag börjar uppskatta henne på ett annat sätt nu, ju längre bort hon kommer från sina olater dessto roligare har vi tillsammans. Men det innebär att jag måste våga stå på mig mot henne.
Elsa är nämligen mästaren.... lite hundarnas Ebba von Sydow på just "sju svåra år inkl magsjuka"-looken. Trendsättaren. Att expressen inte hört av sig för hennes egen modespalt är ju konstigt...

Elsa eller Ebba? Det är frågan....

 Hur som helst så tog jag Ebba... ELSA menar jag!
Jag tog Elsa... och vandrade upp till stora huset, där har vi en liiiiten appellplan som fick figurera som dagens träningsplats. Satte upp rutan och vi är just nu i "Jagvänderlitetidigareochseromintedetledertillattkärringenbelönar"-fasen och det är bara att nöta. Det finns den stor chans till en FET nolla imorrn, men det gör ingenting! Men ett lite mer bestämt kommando idag på träningen och vips så for den lilla lakritsråttan ut i rutan och viftade på svansen som om att det ALLTID varit hennes avsikt att göra som hennes matte vill. Det går inte att inte skratta åt henne ibland. Psykfall till hund mellan varven och inför löp så är det tydligen detta som gäller. YAY!

Jo just det...
VittrinsPINNEN blev vittringsPINNAR!
Superkul! Satte mig på ryggsäcken och la ut hennes PINNE och hon letade reda på den, även om hon ser den läggas ut så är den "borttappad" när jag kommenderar och hon letar vilt efter sin PINNE.
Ett par gånger körde vi sen la jag ut en till pinne. Ingen tvekan om vilken som var rätt även om hon nosade på den "nya".
Funderade ett par sekunder och sen tänkte jag "Va fan!" och slängde ut fem pinnar till i ett virrvarr och skickade. Vad är det värsta som kan hända? Att det blir fel? Känns överkommligt!
Hon blev lite konfunderad och pysslade där ute i ca 30 sekunder, luktade noga så noga... tittade på mig som hade blicken fäst i fjärran. Hon konstaterade att jag jag tillfälligt hjärndöd och att hon fick ta tag i saken själv. BARA där har vi ju en vinst och ett jävligt bra kvitto på hennes utveckling! Så bestämde hon sig och tog upp rätt pinne och klev in till mig. Berömde henne och gjorde om.
Slutade med att jag la upp en tävlingsmässig vittring och skicakde, hon löser det oavsett om jag tagit i de andra pinnarna för att flytta på dem. Pinnen som luktar MEST jag är rätt och det verkar som det går in. NU kommer problemet som uppstod, fröken blir så nöjd när hon hittat pinnen så hon tar den och bara springer runt. Som om att det är en gömd externbelöning! Gullunge! Det är helt ok tycker jag och gör hon det på tävlingen så kommer jag nog hoppa och studsa jag med...

Ikväll blir det metallen som ska läras in. Hittade inte den idag så jag får låna min kompis metall :)

ETT pass med treanfjärren, ett ton konflikter och en salig matte samt hund senare....

Idag for jag till Danderyd-Täby BK och gick som ekipage för Silvana och Petri som skulle göra praktiskt prov som tävlingsledare. Så Samson fick leverera två elitprogram. SNACKA om nyttigt! Fick faktiskt med mig riktigt BRA kvitton som jag ska köra på!

1. Köra HELA program ofta och se till att korrigera i programmen OM det behövs.

2. Träna detaljer separat och sen kräva dem i programmen.

3. Släpp INTE igen struntsaker. Men belöna upp när han levererar.

Elsa den lilla stackaren fick jobba vidare med vittringsPINNEN. Det gick riktigt bra och hon har börjat använda näsan.

Vi gjorde även hennes första inkallning med ställande! YAY! Det fungerade helt ok!

Rutan kollades av och visst är avståndet ett problem, men hon hittar om sikten är bra...

Hem till Silvana och Uffe, lånade deras hundrum med speglar och började köra in fjärren med alla skiften. Gick sen upp och visade Silvana. Hur det gick? Kika på  filmen!

Det var kaos och Elsa både skrek och flydde, sen klättrade hon på mig och till slut när utvägarna började sina så tog hon sig samman. Hon var så upprörd att hon inte ens kunde äta godis. Men det släppte allt eftersom konflikten löstes upp. SLUTA var hysterisk över att jag VILL något snuttan så löser du ju allt!

Konflikten handlade om att hon måste börja lyssna och hantera information på ett konstruktivt sätt. Inte läsa allt med flykt eller att frysa till en klump och tro att jag ska låta henne vara, hon ska mao bli självständig och initiativtagande i sitt arbete. Det tar tid men MYCKET har hänt under våren!

Vi tog en paus och efter den så såg fjärren ut som på filmen och på 4 meters avstånd. Ganska nöjd är jag...  bland får jag för mig att ljudet ligger fel men stunt samma! Mammas lillgris!

Elsas status inför en start i lkl III. Read it and weep!

Samson kommer att bli dopad inför nästa vecka och jag ringde till Österåkers BK och kollade om jag kunde få byta hund, inga problem sa de och jag kom just på att det är inte långt kvar nu... JÖSSES!
Så igår tog vi tag i att lära henne att iaf hämta en vittringspinne, med en  tvivelaktig hantering (läs flismaskineri) och ovilja att hålla i den überlilla pinnen inne hos mig. Hon var helt slut i kolan efter bara det så resten fick vänta tills idag. Idag körde vi leta efter rutan, vittring på samma sätt igen och hopp-apport. Skrattretande träning man jösses vad hon är underhållande ibland!

Här kommer sammanställningen:

Sitt i grupp - Elsa kan sitt. En minut borde hon klara. Eller?

Platsliggning - Elsa  gillar att vara ett med backen. Vi förlitar oss på att detta även gäller vid platsliggningen. Annars är risken att hon springer efter mig. Vad gör väl det?

Fritt följ - Jodå hon har en fin position. Kan OMÖJLIGT förflytta sig i någon annan rikting än framåt-marsch och vänster-om-halt. Inte så mycket uthållighet ännu dock. Det KAN gå!

Sättande under gång - Elsa kan alltså sitt. Så med utomjordiskt DK så är vi kanske hemma med halmen! Planerar att träna detta på promenaderna.

 Inkallning med ställande - Kommer på slät inkallning. Kan INTE stanna. Kan INTE få till ett bra avslut eftersom hon glömmer på vägen in VAD hon ska göra. Ett MYCKET osäkert moment!

Rutan med inkallning - OM hon hittar rutan så KANSKE det kan gå vägen med en massa DK vid avslutet.... och hela vägen genom momentet egentligen...

Hopp - Apport - Hopp kan hon. idag körde vi med boll och DK på återhopp. Sen bytte jag mot apport och dra mig baklänges! Hon jävlar gjorde det!!! Med stöttning som fan... Men ÄNDÅ! Momentet kommer att genomföras tror jag, men inte snyggt!

Metallapportering - Elsa är dödligt rädd för metallapporten. Kommer troligtvis att vara ett svårgenomförbart moment. Men vi ska kika på det i helgen.

Vittring - Goddag Yxskaft!

Tja vad säger man? Utmaning? Stilpoäng?

Tisdag kväll ska bli en kalaskväll för oss! Så enkelt är det!

Men jag känner mig trygg med gruppmomenten, hon är inte osäker i situationen och det är därför jag våga starta henne, hade inte de suttit ok så hade det inte varit schyst att göra en sån här grej. Går hon upp så är det för att hon glömt uppgiften, inte pga osäkerhet.

LYDNADSCHAMPIONAT och två klassvinster! Det lär vi inte göra om....

Vilken dag!

Enligt traditionen så var det stekande hett och syret hade lämnar Mälaröarna denna dag. Samma sak förra året...

Vi inledde med att starta småttingarna i ligan i lydnadsklass två, svetten rann duktigt och det var en smärre plåga att försöka andas. Elsa var tagen men levererade ett kalasprogram med tanke på avsaknaden av träning och hur långt programmet blev.

Det resulterade i dagens bästa poäng i klassen med 161 poäng, första plats och därmed uppflyttade i lydnadsklass tre!

Samson levererade gruppmoment som gjorde att stenar lättade från bröstet och jag var nöjd redan där. Hade vi åkt hem då så hade jag varit glad helt enkelt!

Vi drog sista lotten och hade start nummer åtta, lång väntan i det kvalmiga vädret. 

Men sällskapet var supertrevligt och skratten var många, PRECIS som det ska vara på tävling!

Hårda bedömningar haglade dock, vilket var lite tråkigt. Jag satt och applåderade och log åt superfina moment men domaren tyckte i de flesta fallen annorlunda...

MEN Samson körde pannan i kaklet och jobbade galet bra, enda ekipaget utan nollor!

Vi satt och räknade poängen och det var tungt att konstatera att snålandet kunde göra att det inte skulle gå vägen. Vi visste inte vad vi fick i gruppmomenten...

Prisutdelningen blev en pina och när tävlingsledaren annonserade "Ja vi vet ju att det är Jeanette som vunnit med poängen... Tvååååhuuuundrafemtiiiiiiiiio......nio å en halv!"

Japp jag skrek lite spontant rakt ut och kramade tom domaren, när det slog mig att Samson faktiskt i detta nu blivit lydnadschampion.... Då kom tårarna...
Visst inga höga poäng, men ack så väl kämpat! ALLA ekipage kämpade faktiskt förbannat bra i hettan och utan syre! Ni var GRYMMA!

Lycka!

Det är inte varje dag man kommer stå högst upp på pallen två gånger på samma dag, men jäklar vilken häftig känsla!

Tack alla underbara som gjort vår resa möjlig! Tack!

TEAM MAMMAS GRIS!

Så jäkla taggad! I helgen ska jag ta ut båda mina monster på äventyr, den ena har bara häften av momenten som sitter... resten är inlärt under föregående vecka. Den andra stackarn får anstränga sig till max för att komma ihåg vad vi gjorde förra året...
Jomenvisst!
Men vad tusan! Håll i hatten allihopa!
Solen kommer gå upp på söndag oxå (som Hanna skulle ha sagt) och Peter Jihde kommer inte stå vid sidan av plan och fråga "Hur känns det??".
Hur det går är skitsamma, det är en bonus om vi fixar det och gör vi det inte?... Tja då får man väl tävla igen... Men jösses vad kul det ska bli att få komma ut med BÅDA! Hur coolt är inte det? Två Mammas Grisar på plan!

TEAM MAMMAS GRIS!

Ha en kanonhelg!

SMACK! Surikaten levererade som en liten surikat med eld i svansen!

Fjärde konfliktpasset, som inte blev ett konfliktpass och lyckan var total! Fy fan vad grymma vi har varit!

Samlade ihop mig, gick igenom hur jag ville att eventuella konflikter skulle kunna se ut utifrån vad jag VILLE få henne att göra idag. Det absolut bästa sättet att använda sig av när man INTE får bli irriterad eller frustrerad, ett litet mind-trick helt enkelt!
Ni som har nojjiga moment? Använd er av detta så ska ni se att allt löser sig. Vill ni ha konfikt så kommer ni även bli sakliga när ni förklarar för era hundar vad ni förväntar er av dem och om de gör fel eller hittar på något så är ni lika sakliga igen, eftersom ni VILLE att de skulle hitta på någe skit så ni fick informera dem om VAD ni menat. Gud vad jag rabblar! Men jag är i extas!

Hur som helt så ställde jag upp och kastade apporten. Tog ett andetag och kommenderade "apport".
SMACK! Hunden for ut och hämtade apporten och levererade in den som en liten surikat med eld i svansen. LYCKAN ÄR TOTAL!

Så ni som just fick et tips från mig. När man sen löser konflikten eller vad man ska säga... TROR ni att man blir ÄRLIGT glad eller vad??? YAAAAY! Fy fan alltså vad härligt det känns!
Bättre bekräftelse än så finns inte för hunden! Alla bollar eller köttbullar i världen kan inte ersätta när deras egen flock-chef blir salig!

Detta firar vi med att åka och köpa en läsk!

Känslan när man löser upp knuten lite till...

Jodå visst är vi i en ruggig kravfas lilla Elsa och jag, ibland känner jag hur frustrationen kommer smygandes och tålamodet vill ge vika.

Men då är det bara sträcka på sig, ta ett djupt andetag och på't igen!

Några har skickat meddelande och undrar hur jag jobbar med henne och det är ganska enkelt. Jag har bestämt mig för att skapa kaos i alla andra beteenden som hon försöker använda för att komma  undan kravet. Dvs det är både psykiskt och fysiskt jobbigt att göra ALLT annat än det jag kräver. När hon gör rätt så blir det som att stormen lägger sig och jag ser till att hon får känna sig som min lilla prinsessa. Svansen vill jag ska vifta lite ödmjukt och ögonen ska bli lugna. Då är vi på rätt väg.

Idag inledde vi pass 3, det börjar alltid på ruta ett men ju mognare hon blir i processen desto snabbare går hon vidare. Idag inledde hon med att fly. Sen provade hon att sitta fot, men jag puttade bryskt bort henne. Sen gick hon ut. La sig. Körde hakan i backen. Hela tiden var jag på henne verbalt. Till slut fick hon panik och det jobbiga jag skapade övervägde det jobbiga apporten stod för. Då grep hon den bestämt!

Det hela slutade iaf att jag fick fem apporteringar på rad gjorda. Trav/skritt ut och galopp in, kalasfin hantering och lugna energier inne hos mig.

Nästa pass ska jag plocka in och använda godis, hittills har vi bara jobbat med "oss" som verktyg.

Som svar på varför jag gör detta så kan jag säga att Elsa inte har några som helst problem med föremål, på hennes tuggande och hysteriska villkor.

Det får hon gärna pyssla med, men om matte säger "apport". Då är det apport och inte flismaskin som gäller.

Stress får inte finnas i detta läge, då missar hon information och vi skapar tusen små små konflikter som jag måste reda ut på olika håll. Det får gärna gå i skritt nu. När säkerheten kommer. Då kommer farten. Galoppen in är ju redan där. Fina lilla surikat!

Jag tror att jag på detta sätt kan vinna hennes förtroende och framförallt så slipper vi diskutera HUR detta ska gå till i framtiden. Apport är apport. Gör hon som jag säger så kommer jag få henne att känna sig som miljonvinsten!

Detta är mitt sätt med DENNA individ, det passar INTE alla! Inte Samson exempelvis.

Nu ska jag planera nästa pass och upplägget av konflikt där.

För vet ni?

OM man VILL ha konflikt. Då får man rätt känsla i bröstet när man löser ut den.

Det är när vi övervinner konflikterna som vi utvecklas!

Kaos och konflikt-träning!

Nyttig dag idag som avslutas med pizza och hockey.

Idag gjorde jag en lista över alla moment som mina hundar ska ha med sig i sina respektive klasser. Samson är som en gammal halvblodshäst som kan alla moment utan träning, men lite ringrostigt.

Han fick gruppmoment idag och rutan uppdelat. Det bästa med hans träning var att jag efter en veckas tävlande med Elsa fått en HELT ny känsla inför tävling med honom. Så idag så siktade jag på konflikt! Det blev ett utvecklingssamtal vid "sitt i grupp" och sakligheten tillsammans med lite "jävlaranamma" tog PERFEKT!

Känslan hos oss båda efter det var så underbar! Så platsen gick lika bra!

Guldhund! Min lilla älskling!

Elsa. Elsa har 4 moment att lära in på 12 dagar. Idag kom vi gemensamt fram till att vi är i en kravfas. JÖSSES!

Runda 1 som ägde rum hemma på tomten var kaos, planerat kaos visserligen... Elsa skrek, flydde, klättrade på mig, gjorde tricks. Men jag gav mig inte och till slut så hämtade hon apporten. Jäkla apa till hund alltså! Många som säger att hon är känslig se sett henne idag. För att vara en känslig så tar hon fruktansvärt tuffa belastningar...

Det hela fick vila några timmar och på klubben tog vi upp det igen. Denna gång fanns gick hon direkt ut och hämtade den och kom in och höll. DUKTIGA SURIKAT! Visst var det inte samma fart som på "jaktochlek"-tiden men med säkerheten och när vi kommer ur kravfasen så kommer den tillbaka. Garanterat! 

Sen började vi med fjärren och belönade uppsättandet, hon är kvick att fatta vad hon ska göra. Men med kvickheten så kommer "jag tar saken i egna händer" och hon bara gör. Hon gör ALLT!

Det är svårt att reda ut sådana här extrema konfliktpass när man ska lösa ut det med en hund som man inte klickar med, vi fixar det men jag är helt slut i huvudet när vi är klara. Varje sekund och varje del av små små beteenden är viktiga att uppmärksamma och ta bort eller förstärka. Med en hund som Elsa så är det RÄTT mycket som händer på bara någon sekund. Inte som med Samson där man hinner ta en kaffe medan man väntar på nästa beteende. 

Det ska bli spännande att så vad vi kan åstadkomma på dessa dagar. Jag vill att hon ska stå några dagar så det blir väl en veckas träning för att få in allt...

Kommer du snart!!?

Pizza och hockey!

Grattis Elsa! Andra skrällen denna vecka!

Idag med ett pass i ryggen så bestod vi BH-provet på Sk Lövsättra!

Med "råge" enligt domarkommentaren ska man lägga till!

Min lilla afrikanska öronhund...

Jag har blivit faster!

Till världens sötaste August!

Elsa har debuterat, nollat, fått höga poäng OCH kommit tvåa!

Igår vid utställningsträningen så bestämde jag med Silvana att Elsa skulle få starta ettan, som ett gediget genrep inför den riktiga ettan om tre veckor.

Tanken var att presentera en tävlingssituation och göra en plats med andra hundar.

Vi åkte hem, efteranmälde och körde in ett av två icke inlärda moment.

Kom tidigare till tävlingen och körde in nästa icke inlärda moment på planen intill.

Jag älskar verkligen att tävla med mina hundar! Guldklimpar!

Känslan av totalt lugn och hyfsat fokus var grym, att ta en lydnadsetta på fullt allvar har jag lite svårt för insåg jag...

Det är en transport till eliten och mitt enda jobb är ju att föra fram min hund på ett, för hunden, bra sätt.

Men med en nolla på apporten (inlärt igårkväll vilket resulterade i lite trilskande och tapp när jag böjde mig ner för avslut) så slutade kalaset på 181 poäng och en andraplacering!

Det var 9 grymt duktiga ekipage med, väl genomarbetade hundar och vinnaren på 191 poäng var jag bara tvungen att springa fram och gratulera extra! En ung tjej som förde sin Herdehund på ett fantastiskt fint sätt!

Det ska man få höra!

Har insett och fått kommentaren att man tydligen blir så glad av att ha mig på tävling och att stämningen påverkas i positiv riktning, jag hejjar på alla och har alltid något positivt att säga...

Tack för den fina passningen! Klart man ska puscha alla som är modiga och kommer ut på tävling! Det är givet för mig!

Grattis till alla och lycka till framöver!

Är jag bra eller är jag bra?

Bilder säger mer än ord...

Några av mina älsklingar....

Minsta lilla...

jag mår dåligt så kommer han som ett skott! Föser undan Elsa och lägger sig först över bröstet på mig så luften försvinner och pussar försiktigt på mig. Sen rullar han över på sidan och trotsar värmen och sover intill mig till någon gång under natten. Jag vaknar inte så han måste smyga ner...

Mitt älskade hjärta!

Ett suddigt foto taget i mörker...