torsdag 12 januari 2012

Pinas i ett DECENNIUM bara för att hundjäklen lever...

Ett decennium med Mammas Gris... Just snyggt! ;)

Jag önskar att alla som sitter och letar på YouTube efter "Ceasar kicks dogs" hade sett avsnittet idag där han rent förklarar vad han gör och att det inte finns någon avsikt att sparka hunden.
Men folk som jobbar med den här typen av hundar VET att det är dödsdömt att ens försöka nå igenom med den typen av fysiskt hantering, man kan antagligen sparka till hundstackarn är död och tio miunter efter det och det skulle inte ha någon effekt. Att nå igenom med fysiskt övertag funkar inte på dessa hundar som har dragit på sig en erfarenhet utan dess like, man måste bryta dem och komma fram mentalt. Att tillfoga en hund som befinner sig i affekt smärta är dömt att misslyckas!
Men problemet är att många av de som uttalar sig har aldrig kommit kontakt med dessa missförstådda hundar, många av dem som uttalar sig TROR att de har det men jag kan garantera att en bråkdel inte ens sett de värsta fallen.
De värsta fallen åker inte till Brukshundsklubben, de tar inte kontakt med personen som satt upp en lapp om kurser/hundpromenader i Zoo-affären och hänvisar till sin IMMI-utbildning. Dessa stackars ägare håller sig hemma och går ut på tider när de möter minst risk att hamna i klameri med allmänheten. Rädslan över att man redan är stigmatiserad, inte bara av allmänheten utan även av hundfolket utan dessa problemhundar blir övermäktig. Punkt.
Men en vacker dag så kommer kanske en rekommendation, eller man går på hörsägen, eller möter en vänlig själ på promenaden som säger att de vet någon som kan hjälpa till istället för att förbanna denna stackare som kämpar för att hålla sitt monster under kontroll. Så får de kontakt med någon som kan hjälpa dem. Någon som förstår att positiv förstärkning inte kommer att bygga upp relationen mellan hund och ägare och skapa förtroende när man redan ramlat ut för stupet.

Man måste få hjälp upp innan man kan älska sin hund ovillkorligt och man får INTE tänka att lydnad=fostran. Många gånger är det där dessa hundägare stöter på patrull när de väl vågar ta kontakt med en instruktör eller Brukshundsklubb. Man blir hänvisad till att dressera bort ett förvärvat "problem"-beteende på samma sätt som man skulle lärt hunden gå med kontakt på allmänlydnadskursen. Maktlösheten och tron om att man är världens sämsta ägare eftersom problemen kvarstår finns där och växer...

Detta inlägg är för dig som har problem och som kanske fått hjälp men inte vet varför du inte lyckas hela vägen, jag brukar alltid säga att som problemen finns kvar (ens till en tiondel) så har du inte fått rätt hjälp!

Välj inte att gå och pinas i ett DECENNIUM bara för att hundjäklen kommer leva så länge utan gör det till många underbara år med harmoni och en underbar relation med din ögonsten!
När detta är på topp kommer man kunna ta steget mot att faktiskt välja att syssla med en specialgren, eller fortsätta bara vara bästa vänner på hemmaplan, men inte innan dess...

Vi som har monsterhundar, eller säkerhetsrisker som mamma så fint säger, måste alltid ligga steget före och ha en tiptop relation med våra hundar. Enkelt.

Ta hand om era guldkorn så ses vi därute!

The barbarian horde workout. WHAT!!?

Laddad. Laddad som fan. Japp det är jag.

Ett av mina fans... ;)

En långpromenad på över två timmar idag och träning på Hundcenter hann jag med idag, den nya bilen anlände och det var ett fint ekipage med släpet som rullade till Åkersberga!
Detox dag 9 snart avklarad och min kropp mår faktiskt. KANON! Helt sjukt egentligen och jag har kommit över stora delar av den mentala spärren oxå. MEN jag har inte en nanosekunds extra energi över till att träna och det saknar jag faktiskt. Men nu har tre kilo fläsk runnit av mig enligt den där rymdvågen som mäter ALLT innanmäte och konstaterar hur procenten egentligen är fördelade i kroppen. Samma chock varje gång!
Satt och funderade på om man skulle fortsätta längre men gick och räknade lite på promenaden och kom fram till att jag kommer göra samma resultat mer eller mindre eftersom jag kommer orka promenera som vanligt och jag kan sparka igång träningen. Fick träningsschemat idag och jag ska köra ett program som heter 300 Challange och det ser ut såhär:

DEL 1: The barbarian horde workout
Chins 5 st
Vila 1 min
Marklyft 60 kg / 10 st
Vila 1 min
Armböj 10 st
Vila 1 min
Upphopp på bänk 10 st
Vila 1 min
Golv sveparen 10 st åt varje sida
Vila 1 min
Enarms kettlebells 16kg / 10 st på varje arm
Vila 1 min
Chins 5 st
Vila 1 min
Upprepa en gång till.
Kör detta 3 ggr i veckan samt kondition 1-2 ggr i veckan !

Tanken är att man klockar varje varv och även den totala tiden, sen blir den min egen kamp mot klockan, totalt kommer passet ta ca 45-50 minuter med uppvärmning (i början) och Jonas påstår att han var helt slut efter dessa pass när han körde dem i Afghanistan. Visserligen DEL 2 "DEL 2: The greek hoplite workout". 
Nördiga namn och bygger såklart på filmen, men det känns som en bra igångspark och jag vill inte ligga på gymmet just nu eftersom jag inte har energireserverna till det, jag kommer bli tokig som jag inte presterar som jag alltid gör.  Men än så länge känns  det som jag lyckats lite med nyårslöftet och faktum är ju att min första målstolpe ligger bara 2 kilo bort... 2 kilo...


lördag 7 januari 2012

Dag 5. Skjut mig i huvudet.

Detox dag fem och jag mår kanon rent fysiskt men mentalt så är jag nog beredd att skjuta mig i huvudet inom 45 minuter. ALLA dofter har blivit superstarka och när löjtnanten var gullig och köpte hem mat till sig så jag slapp oset från matlagningen. Men de luktade underbart och STARKT! Det är olidligt att inte tugga mat och känna smaker, SALT är verkligen något som min kropp skriker efter. RENT salt. Bara där så kanske man borde ana en liten larmklocka! Jag får i mig vad jag ska men det är tuggandet som är en plåga att inte få ha. Så ni kanske förstår att tankar om mat dominerar min vakna tid just nu. Riktig mat! Lagad och god mat! Min stora idol är Per Morberg och även min blivande man om han bara får tummen ur och friar! Kan vara så att jag vill ha hans kök...... Det ser så roligt ut och ENKELT att laga mat...
Mat är en så otroligt social sak, vet ni att det är helt otroligt udda att titta på film utan att stoppa skit i munnen...
Men som jag sa till Jonas igår, jag längtar tills jag får börja äta igen för det känns verkligen som att man börjar på ny kula. Kroppen är ren och fri från all gifter och det man stoppar i den ska vara bra grejer så denna utrensning inte är bortkastad! Påminn mig om det!

Målbild. Faktiskt inte bara bilden (hur smal jag var) som sådan. Men här var jag djävulskt nöjd med livet och allt var tokspännande. Håller på att packa inför tre veckors hundäventyr på P7...
Snart är det dags att köra Jonas till pokerkvällen med grabbarna och ta tag i tentan!

fredag 6 januari 2012

Min hund gillar inte mig som andra gör...

Så var man planterad i Rydbo som hundvakt, det är inte hel fel faktiskt....
Att sitta i en villa och ha möjlighet till långa promenader och att ha hundarna i hundgården på dagarna är en lyx som man lätt glömmer tror jag om man har det såhär, men när vi lägenhetsråttor kommer hit så är det himmelrike. Att jag sitter och pluggar tusen timmar i sträck och slipper dåligt samvete för de fyrbenta som får frisk luft och motion. Annars ligger de i hallen och får nöja sig med de timmar friskluft som de får och ingen uppmärksamhet i övrigt...
En urfälld Samson på höstpromenad... Lite lik E.T......
Utter och med sina päron på MyDog och kvar här är Xeon och Ricco, utan Utter med i bilden så går våra hundar kanon ihop med lite regler uppstyrda. Xeon testade gränserna imorse när vi mötte en gullig pensionär men efter ett utvecklingssamtal så är jag storfavoit, jag är tom bättre än att rejsa runt huset med övriga idioter. DET är mer än vad min egen hund tycker om mig som gärna dröjer på steget...
Hemtentan flyter på, men jag måste säga att den här detoxen gör mig lite seg i skallen... men det känns som att jag borde hinna bli klar...
Men man blir alltid knäckt tycker jag av dessa hemtentor, men vet lixom inte vad som krävs och frågorna lämnar utrymme för så mycket och man ska ändå försöka hålla sig kort och bara skriva det som är relevant. SKITSVÅRT!
Visst är det en plåga med salstentor men när man har provat båda så skulle jag hellre bara plugga på det som står i böckerna och sitta i fem timmar och bli av med kursen...

Nej nu blir det Twilight per DVD och New Moon på STV efter det, det är löjtnantens önskemål skall påpekas!

onsdag 4 januari 2012

Tentaångest och filmsnutt!

Är mitt uppe i tentahetsen och tänkte att jag faktiskt skulle göra en uppdatering trots detta! Sådärja!
Idag så försvann Jonas till Uffe och Samson och jag blev hemma med plugg, men jag behövde komma ut och tömma tankarna och få in lite nya uppslag så vi promenerade 7:an och jag stoppade på mig överdrivet mycket godis och drog nytta av vad naturen hade att erbjuda.
Det blev inkallningar -som blivit sjukt snygga- och sen så tog jag en diskussion om det här med fjärren...
Han har ju fått för sig att så länge som man inte rör sig framåt eller bakåt sa har man ju ett par centimeter att spela på i sidled. Nejtack sa jag och det såg riktigt bra ut när jag påtalade min åsikt och Samson var lika lycklig som innan så jag tror vi kan komma överrens.
Nej nu får jag nog ta mig i kragen och skriva klart det jag planerat!

Här kommer en liten filmsnutt från vår träning i Lotushallen!

söndag 1 januari 2012

Vårt 2012!

Så var det dags igen, ett nytt år och nya äventyr!

Idag så vill jag ju givetvis precis som förra året uppmärksamma er alla på att vi firat vår 5-årsdag jag och Jonas, det blev middag och bio och givetvis så var hångelplatserna bokade längst bak i salongen!



Tänker tillbaka på 2011 och alla andra har ju varit duktiga och summerat året som gått, jag känner kanske inte att jag och mina hund egentligen gjort ett speciellt fantastiskt år... Vi har glidit omkring och gjort det som fallit oss in och inte heller lagt så mycket energi på något. Men så ska det nog vara ibland eller snarare vissa år, det känns som vi behövt det... eller jag har behövt det.
Som många av mina nära vet om så har jag haft en svacka på inspirationsfronten och trots försök så har det dalat igen, tyvärr...
Men vi har gett oss in i en värld av äventyr och där har jag en av världens BÄSTA träningskamrater Ulf att tacka, två veckor innan SSM så drog vi båda igång träningen och tre bärs stod på spel -som ännu skall drickas upp dock...-, han drog med mig i Rapportträsket, spårade lite extra med mig så vi provade på BSP... Tack för all pepp!



Nu ska vi fundera på hur året sett ut...
  • Samson blev Årets Allround Schäfer 2010 och vi fick ett fint stipendium på årsmötet i mars som gick till träningsprylar.
  • Vi kom med i lydnadslandslagets satsning TALANGTRUPPEN 2011 och mötte många pärlor som verkligen gett mig energi och motiverat mig, tack finaste!
  • Vi inledde brukssäsongen med att köra en BSL 3 och efteranmälde och lyckades med en veckas PANIKträning skrapa ihop 92-88 i stormbyarna...
  • Sen efteranmälde vi till en IPO 3 och startade skyddet igen och på 8 pass så fick vi inte till släppandena riktigt, ynka 12 poäng drogs där.. Att det ska vara så petigt.. ;) och så sabbade jag spåret när jag tröttnade på att Heffa slarvade och "plockade" honom i en vinkel med ett ANTAL DK:n som visade mitt missnöje med Mammas Gris och sen gick Samson gick upp på platsen när Gud med skyfall försökte dränka honom på plan... Det slutade med 83-83-78...
  • Sen kom SSM där vi knep pallplats i BSL 3 med 86-78... en tredjeplaceing och en av våra sämsta tävlingsdagar... Men lika glada var vi för det! Faktum var att det gick så dåligt att alla mina kamrater lämnade Malmö efter jag var klar och stack och åt glass i Simrishamn. Det var förvånade kamrater som grattade mig över telefon när jag ringde och meddelade att vi skulle infinna oss på pallen. Så kan det gå! ;)
  • Vi startade Ekl oxå men där sov nog Mammas Gris och det blev en 5:e placering och en skrattande matte som lämnade plan och tävlingen. Dock med en ny fin bekantskap! Alltid trevligt!
  • Samson ställdes i Bruksklass och fick placeringen V10 med Lilla Matilda släpandes i  kopplet :)
  • Sen var det nya idéer och Uffe fick mig att anmäla mig till BSP 1 och vi hann med ETT helt BSP-mässigt spår innan start, det gäller att vara förberedd till tusen! Men Samson är en spårklippa och kammade hem 98 poäng trots att vi hamnade i en ormincident -återberättas här...-
  • Vi ställde upp i BSP 2  med 58 poäng där lilleman med två vinklar kvar gick på förledningen. Eller ska man vara ärlig så fick jag på den och tog ett steg av spåret trots att han inte hade "sagt" att han vill ditåt... F*ck!
  • Vi har påbörjat vår rapportkarriär med raketfart och gått kurs i Tierp med världens goaste träningsgrupp Rapp Rapport 

  •  Samt ställt upp i ytterligare tre elittävlingar varav två var för att kolla av gruppmomenten, knappast värda att nämnas här poängmässigt. Men grym träning och det är ju aldrig fel att pynta lite för sådan ;)
  • Samson var lånehund på Barn och Ungdomslägret i Habo  och jag instruktör.
  • Vi har gått en agilitykurs! Så galet roligt!
  • Lånat in Johan Kruse för skyddsträning och Samson gjorde åter sig förtjänt av smeknamnet "SL-bussen"
  • Jag var monteransvarig på Mässan och Samson var en hjälte och spenderade 20 timmar som utställningsobjekt, min hjälte!

Uppradat så var det ändå ett rätt händelserikt år... Jäklars! ;)

Nyårslöften då?
Jag ska bli bättre på att blogga så jag håller igång träningen bättre, Hanna är min idol på denna front! Resten håller vi för oss själva... ;)
Sen är det läge att sluta tjata om att jag ska gå ner i vikt och faktiskt göra det...

Kram på er goa och kör nu så det ryyyyyker!

torsdag 22 december 2011

Hemma från öknen!


Så var han hemma från öknen, sju månader har gått och vardagen gör sig så sakterliga påmind.
Det var en fin ceremoni i Billingehovs hallen i Skövde, mamma och jag startade tidigt på morgonen i fredags och det gick rätt fort att köra. Soldater och anhöriga tackades för sina insatser på borta- och hemmafront och man kände sig lite stolt över att ha fått vara en del av detta rabalder. Inga solskenshistorier att dela med mig av men det som inte dödar härdar och jag är nog en sjuhelvetes -ursäkta språket- starkare tjej idag än i våras. De som tyckte jag hade skinn på näsan då och störde sig på det kanske ska hålla sig på behörigt avstånd from nu.
Nu gäller det bara att hitta tillbaka till allt och komma in i en fungerande vardag igen! 

Dock så la ju bilen av lagom till förra hegen så den är under uppsyn nu, Samson har inte tränat på en vecka och klättrar på mig så fort jag är i närheten, julklappar ska handlas och skolan ska skötas.
Idag så var jag hos lilla mormor och fikade, mysigt! En klok kvinna att reda ut livets alla mysterier med :)

Som vanligt så ska det alltid felas lite kring jul och "Tomten är far till alla barnen" känns som en lätt vindpust, men men... Kärlek övervinner allt säger man ju!

torsdag 15 december 2011

Hund2011


Min hjälte...

Min lilla Matilda har ju redan refererat denna tillställning så fint HÄR och jag tycker absolut att alla ni som hittat hit ska hitta dit!
Det var verkligen en hektisk helg och tack vare eldsjälar så gick allt ihop, monter byggdes, datorer provkördes, lakan/flaggor/bilder/skärmar sattes upp, hundfålla byggdes och fredagen gick smidigt när vi hjälptes åt. Ett extra stort tack till Rose som under fredagen gick under namnet "Ernst Kirchsteiger" och som verkligen varit chefen när det gällde planering av montern.
RM's Hundcenter sponsrade med foton, papper och tröjor och MeraDog med tröjor som gjorde oss ökända, vart man än gick så blev man igenkänd stannad. Kommentaren "Det var så många besökare i er monter så jag kanske kan fråga dig?" när man står i toakön är oslagbar! :)
Helgens hjältar är ändå hundarna, Samson och Donna tog första passet på lördagen som inleddes kl 07:30 på morgonen och så körde Divo med Micke rasparaden, på söndagen var det Samson och Utter som körde dubbel.
Det har verkligen krävts en hel del av hundarna som blivit klappade tusen gånger, kramade, överkörda av rullstolar, fått barn nerstoppade i "fållan" -Skit i att det är främmande hundar! Klart ungen ska ha kul när den är 2 år-, träffat människor som inte är som andra <3 , stått ut med skrik, oväsen, attackerande hundar, veterinärbesiktningar, visat trix om och om igen... slutligen har de hela tiden -utom när de sovit- varit glada och öppna mot alla.Vilka hjältar!
Jag roade mig att under en timme räkna hur många som stannade och pratade i med oss i montern, 100 personer hann stanna till innan 60 minuter hade tickat förbi.
I montern rullade ett bildspel med fantastiska bilder och som representerade vår ras på ett helt fantastiskt sätt och på andra sidan montern så rullade en film som visade schäfern i ALLA möjliga tänkbara användningsområden! Vilken ras!
Vår monter fick beröm av några personliga assistenter som stoppade mig och Samson vid vår kissrunda och ville bara säga att vår monter var den mest "rullevänliga" och att när ryktet spridits att en brukare fått klappa schäfrarna så var det invasion av rullstolar i vår monter. Samson var salig och Utter fick agera terapihund.
Min lilla prins spenderade helt enkelt över 20 timmar i Schäfermontern, man kan väl säga att han trivdes rätt bra... Donna var mest kär i kamerorna... Ni som vet att den hunden lägger sig när publiken tar slut på framåtsändandet vet vad hon letade efter i publiken ;)
Hann med att titta på fina Cissi och Ronja som tävlade rankingtävlingen, de gjorde ett helt fantastiskt jobb! Det är inte länge sen vi la om all träning och jag är rädd att det kan bli ett farligt ekipage som de fullföljer. Typiskt... ;)
Samson fick även spendera en stund -som blev väldigt lång...- i SBK:s monter och visst är det lite roligt att svara på frågan "Vad gör du med den här hunden?" när man är matte till Mammas Gris ;)

Jag är så stolt över alla som representerar vår ras på Hund2011, all den kunskap som fanns och hur professionella alla var gör att det verkligen värmer i bröstet... Finaste!

Hela helgen har hundarna vart anonyma under mässan på order av Ernst så jag funderade på att köra ett svart streck över ögonen, men är ju totalt handikappad gällande redigering av bilder så det fick vara... ;)

Här kommer lite bilder från helgen som Matilda tagit :)

Rasparad med Webb-Benne och Utter.

En förväntansfull Samson tidigt på morgonen, alla är upptagna med utställningen... Men den som väntar på något gott...

Finaste Donna fick representera vårt nya hårlag som kommer efter nyår!

MEEEEEENTAAAAL!

Mammas Gris!

Grabbarna var imponerade av Utter.
Det gäller att vara heeeelt stilla i vissa lägen!

Samson skaffar nya vänner!

Tokiga lilla systeryster <3

En flamsmaja och en vettig människa, kan ni gissa vem som är vem?

Hon har bestämt sig. Pappa verkar lite med skeptisk.



tisdag 6 december 2011

Barsebäck slocknade i tre sekunder.


LillPrinsen aka Västerarps Polo

Mitt under flytt och stök så tog jag ut min mammas hundar och skulle rasta den utanför den nyligen införskaffade lägenheten, plötsligt öppnade sig himlen och det regnade sju liters spannar så jag vände mig om och började springa, i samma sekund hör jag ett skrik.
Bakom mig kommer en stackars liten tjej kanandes på mage efter sin stora (något överviktiga) schäferhane som tagit sikte på mammas hundar. "Mina" två står paralyserade och väntar på att jag ska komma och leka Ravelli med den annalkande tjockisen. Den sk "LillPrinsen" av min mammas hanar blev offerlamm och tog smällen och jag la den andra "The Bad As" på vad jag ansåg vara behörigt avstånd. Jag rusade sedan fram för att visa mina fotbollskunskaper och för att vara säker på att händer och armar skulle vara intakta till kommande renovering.
Då skriker "LillPrinsen" till och jag inser att hans redan trasiga handlov var i fara. Trots att min mammas hundar alltid  haft en tagg i sidan till varandra och enbart gått ihop för att min mor kan likställas med Gestapo när det gäller nolltolerans på slagsmål i vårt hushåll så hände det som alltid händer i sådana här situationer... De fann varandra. GULLIGT!
"The Bad As" störtade fram och skulle hjälpa sin broder och jag fick helt enkelt göra en rockad och slita loss den snälla och kommendera att han skulle lägga sig på behörigt avstånd och sen offra händer för att med ett stadigt tag om öra och nacke på "The Bad As" och med myndig stämma be flickebarnet att hålla i sin hund. Vilket hon oxå gjorde. Med assistans av en lyktstolpe.
Nu låg "mina" snyggt och prydligt uppradade på tre meters avstånd och hennes knubbis stod och gafflade på samma avstånd.
Jag bad om hennes adress och tog in asen jag själv hade ansvar för och visiterade dem snabbt. Ingen ko på isen. Några hål som jag visste att man kunde ev få sätta drän i men det kunde ju mamma göra.
Viiiidare till den aktuella adressen och in för att kolla om Rambo överlevt, jag möttes av ett blodbad i hallen och en förskräckt extrahusse som blivit inringd.
Jag visiterade hunden och konstaterade att det var ett par sår som behövdes dräneras och resten var blåmärken och små hål. Mammas "LillPrinsen" har ju tendensen att bara vilja håll ner åbäkena över nacken så det var där hålen var. TUR! "Tha Bad As" är ju en buköppnare av naturen så att jag tänjde ut hans öron var nödvändigt, som tur var kontrollmättes de inte i efterhand.
Sen var det bra att ringa mamma och meddela vad som hänt och åka med Rambo in till sjukan, där kommer nästa överraskning som inte är sådär satans putslustig! Hundjäkeln är inte försäkrad. "Han är ju så gammal".
Hunden/Rambo som jagar bilar, hundar, katter, tågen på Roslagsbanan och haltar till vardags är inte försäkrad. Fint.

Det händer inte ofta att jordfelsbrytaren slår av i mitt huvud. Nu gjorde den det. Barsebäck slocknade i tre sekunder.

Det är inte det samtalet man vill ringa och ta med sin mor som står och rakar sin fina fina schäferpojke och spolar sårfickor. "LillPrinsen"... Bilden ovan säger allt. Hennes högra hand.
Om man kunde bli bortadopterad vid 19 års ålder så hade jag blivit det. G A R A N T E R A T.
"Hej mamma. Sitter du ner?"

Eftersom lägenheten var nyköpt och hon fått komma in och börja fixa tidigare så var hemförsäkringen inget att räkna med. Det blev ett dyrt kalas. Utan hemförsäkring.

Tips från coachen och en som kommer att stå i evig skuld till sin mor... SKAFFA HEMFÖRSÄKRING. Med ansvar. Det finns oförsäkrade jyckar där ute och de är ute efter Er!

Ps. Detta skedde 2005 tror jag... Eller runtomkring... Mamma lär ju minnas... :/ Ds.

måndag 5 december 2011

Pinglorna i rasmontern!

Det är mycket nu och tentaskrivandet är i full gång, man kör fast lite då och då men det är bara att köra pannan i kaklet och kämpa vidare. Snart kommer J hem och vardagen ska komma på plats, det är mycket som hänt och mycket som ska ordnas innan lugnet lägger sig. Men livet ska ju vara en rejäl utmaning eller vad säger ni?
Samson och Quarre står avställda ett par dagar nu och jag har väl en plan även med det, mer taggning och för Quarre är det alltid bra att får tråna lite efter träning.
Uschanimig nu är det bara att köra igen.. Lessen för alla halvtaskiga uppdateringar men det är massa annat som sagt!
Glöm inte att hälsa på mig och pinglorna i vår rasmonter i helgen, jag kommer finnas på plats och likaså Sanna, Matilda, Rose, Mikael och Benson. Pinglorna! ;)


Till finaste.


tisdag 29 november 2011

Konstaterat skjutgalen.

I väntans tider tycker Ronja och Samson när Donna kör...
Igår så körde jag på med en dag av den hysteriska sorten måste jag säga, men vilken dag det blev!
Inledde med att kliva in i klubbstugan på Järfälla BK där kaffet kokade och Uffe väntade med finaste Donna. Efter en stund, eller efter en akademisk kvart på den akademiska kvarten så anlände Cissi.
Vi körde igenom gruppmomenten och sen varvade vi hundarna, det blev en knasträning med ett helgalet fritt följ som verkligen gjorde att hundarna var tvungna att vara uppmärksamma till tusen. "Gör halt. Föraren gör 360 grader." var något som fick Samson att fundera på om ragnarök inte vore en rätt behaglig och lugn upplevelse.
Det klämdes ut mjukost längst hela inkallningsträckan och framför hundarna i US, duktiga Mammas gris lät bli sin favvo belöning i matväg när han konstaterat att han inte hade en nacke som var tillräckligt lång.... dock somnar han nästan när han äter den... Därav mindre användbart i vår träning... Hopp apport med minst lika mycket störning som i alla andra moment. Rutan fick följande kommendering för min del:
"Kommendera. Kommendera. Föraren utgår. Föraren gör 360 grader. Språng marsch. Helt om. Språng marsch. Helt om. Språng marsch. Vinkla vänster. Vinkla mot utgångspunk. Långsam marsch. Kalla in."
Inget märkvärdigt i Samsons värld, men det kan verkligen väcka en till liv som förare. Det är så sporrande att se hur duktig ens hund faktiskt är och hur trygg han är. Snacka om att han gått från klarhet till klarhet under sitt 3-åriga lilla liv :)
Quarre gjorde ett kalaspass efter att ha stått ett par dagar och NU sitter farten i inkallningarna. Han är så söt när han tar i för allt vad han är värd och har ett frambenssteg som likar Hjulben.

Hann med en sväng förbi gymmet och sen bar det av till Värmdö BK där det var info för tjh FM, eftersom jag gjort lumpen så slipper jag alla grundutbildningar eftersom det redan konstaterats att jag är vapentokig och skjutgalen. Alles klar! Så i januari så är det anlagstest och så får vi se om vi hakar på trenden. Vi har ju lixom inget annat för oss så...

Nu ska jag ta mina domnade ben och gå ner och kvällskissa pojkarna, dagens benpass kommer att ha ihjäl mig...

söndag 27 november 2011

En hel helg med skyddsträning, awsome!

Helgen har gått i ett träningstöcken och vi hade besök av Johan som hjälpte oss med skyddsträningen, verkligen nyttigt att få nya tankar och diskutera. Förra året var några av oss nere på Björnåsen och nu höll vi på traditionen -Johan höll på att få dåndimpen av den definitionen- :)
På vår klubb så är vi de som kör IPO och det är VIKTIGT inte bara för ekipagen utan oxå för våra figuranter -i detta fall Benson- att få ha ett utbyte med andra duktiga figuranter.
Eftersom vi skulle köra hela helgen så ville gruppen vara rediga och HYRA planen och ett rum att fika i, så man inte "tar över" hela anläggningen och så känsliga individer inte ska klaga eftersom det då ändå är pengar IN till klubben.
Det finns ingen expertis inom IPO på klubben utan det är alltså helt upp till oss om vi ska ta hjälp eller ha träningsutbyte. Men hör och häpna så försöker folk sätta käppar i hjulet :(

Hur som helst så är jag superglad att Johan som är sliten, sne och vind ställer upp och sliter för våra hundar, tack till Rose som tjatat upp sin kamrat!

Efter ett par veckors uppehåll då Benson är skadad så var det en taggad Samson som anlände till klubben på lördagen. Pannan i kaklet!

Ett axplock av helgens övningar för Samson's del kommer här!

söndag 20 november 2011

Tatueringen går ju lixom inte att sudda...

I duggregn så kirrade min underbara vän Gregersson skivor, belägg och däckbyte under loppet av knappt två timmar! Vi planerar även att starta en karriär som kriminella eftersom vi blivit EXPERTER på att få loss låsbultar utan hylsa. Tack Jonas för att du förlagt den.
När jag rullade hemåt så testade jag mina nya fina skivor och vibrationen var väck och det kändes givetvis liiite glassigare att åka vidare ut i världen med äkta vara och inte biltema prylar, älskar dock biltema! Men ibland så måste det finnas en liiiten gräns... Så nu får det f*n hålla ihop ett tag framöver, annars kommer jag att på egen hand mecka isär pansarvolvon i molekyler och antagligen ALDRIG montera ihop den igen. Som straff för att den missköter sig!
Det har varit massa mess och mail om att lägga upp en bild på tatueringen och här kommer den.
Den är svårt att fota utan att man vrider den och har sig, men men...

Tänkte hålla den hemlig tills Jonas kom hem, men kunde inte hålla mig så när han ringde så mailade jag över den. Här följer vår dialog:


Jag: Har du fått den ännu? Vad tycker du?
Jonas: Jag måste vänja mig innan jag kan säga något. (lång tystnad)
Jag: Jaaaa...?
Jonas: Den är stor.
Jag: Inte så stor. Men tycker du att den är fin?
Jonas: (lååång tystnad)
Jag: Ibland är det f*n bättre att ljuga älskling.
Jonas: (uppgivet skratt) Ja du... Den går ju lixom inte att sudda.

Tjurgubbe! Tur att jag är nöjd iaf. Jäkligt sugen på fler nu. Tre är ju inget att hänga i julgran! Ska bara försöka hålla mig till mina lilla regel om att de skall kunna döljas av kläder.  :)

lördag 19 november 2011

"JAAAAAG VIIIIILL INTEEE MEEER NUUUU!!!"


Igår så var det Järfälla BK som gälle till lunch och att möta upp Cissi, att vara student har sina fördelar!
Vi skippade gruppmomenten eftersom Samson kändes lite väl taggad i bilen och jag hade inte orken att ta den konflikten med honom idag. Sen har ju tatuerigen satt köppar i hjulet klädmässigt eftersom jag numera och i ett par dagar till inte kan använda kvinnans BÄSTA vän... sporbh... En vecka som hippie är ju aldrig fel! Eeeeelleeeer!!? AJ min rygg! Killar snackar om förkylningar...
Inledde med fritt följ för att gå ur honom lite energi, det hjälpte föga!
Vid ett tillfälle som vi tyvärr inte har på film så skulle jag skicka till konen som stod ute bland löven. Samson hann köra konan-apportering (apporterna låg 1 meter från konen)- lämna av- konen- apport igen- rutan- med en lov föbi hindret och fick med sig metallapporten inom loppet av en minut då jag bara stod och skratade/grät och sa "JAAAAAG VIIIIILL INTEEE MEEER NUUUU!!!". Det bekom inte Samson som vad överlycklig över att få vara på plan. För det är vi ju aldrig.
Dagens dilemma som vi diskuterade är om man regelmässigt och bedömningsmässigt får avdrag eller inte om man inte säger STANNA i rutan? Samson vet vad rutan är (ibland undrar man ju iofs) och om jag inte säger ngt så ringar han ett varv till och söker position (där kan jag använda stanna om jag vill...) men gör han som på filmen så kan jag lägga honom.
Jag upplever många gånger att förare använder STANNA som typ en handbroms och det är avgörande NÄR föraren säger STANNA för om hunden ska stanna i rutan eller inte. I mina värld skulle det inte fungera eftersom jag är ett kontrollfreak och att dividera med det skulle ge mig magsår eftersom rutan skulle bli ett skräckmoment för mig... "Ska jag säga det i sätt sekund!?"
Min fråga till den som tar sig tid att titta och om det finns en domare ibland er, vad är lydnaden i det hela? Det är ju sändande... men likväl som många kört target så har jag nött position. Om han gör som på filmen? Är det full pott eller ska man för "syns" skulle klämma in ett STANNA och visa hans lydighet genom att låta honom STÅ någon sekund innan man lägger ner honom?

Dagens FF är något av ett katastrofläge, men som sagt. Något dumt placerad tatuering = Ingen BH = Ingen precision. Det hänger ihop! Försökte göra en räddning med ett träningslinne, två underställströjor och dubbla munktröjor. Gick sådär. Jag ser mest ut som en stoppad korv :D


torsdag 17 november 2011

Tatuering nummer tre avklarad!

"Det beror ju på om man räknar bokstäverna var och en för sig..." påpekade Gregersson som hängde på som vanligt och denna gång så var ju sittningen en aaaaning längre så han gjorde Nynäshamn med hundarna. Sicken kamrat man har!
Det är revbenen och nedåt som är nygjort och vi fyllde även i den gamla på armen där Stefan tyckte att det behövdes!
Det blir en överraskning för motståndarnas motståndare när det gäller att besudla sin kropp med tatueringar, gubben i huset alltså som kommer hem om någon månad. Men han överlever nog även denna lilla utsmyckning som blir den fjärde i ordningen. OM man inte räknar bokstäverna för sig!
Nu blir det laddning inför tvättstugan imorgon och den stundande träningen med Cissi, Ronja och Vic!

Här är en film från senaste träning med Quarre, han och jag har haft en down period där vi satsat på spåret istället som skulle skolas om. Men han fick köra lite lydnad sist. Tog tag i det där med kravfas vid apporteringsingångarna och det resulterade i trav in till mig. Men när säkerheten kommer så kommer farten :)
Annars är han fantastisk att köra med, för att inte ha kört lydnad mer än typ fem gånger den senaste månaden så kan man ju inte vara annat än salig av att köra en kille som tycker att kramar är den BÄSTA belöningen ;)
Även om jag är trött så är han lika glad för det, att matte vill jobba med honom är himmelrike tydligen... Gullunge...

onsdag 16 november 2011

Ännu en dag i träningens tecken!

Cissi och jag har kommit in i ett litet lydnadsstim och idag var det dags igen. Vi har kommit överrens om att alltid inleda med gruppmoment och även idag gjorde vi detta. Det känns verkligen som jag knäckte nöten igår när jag insåg att det är slut på jamsandet för ett par pass framöver och framförallt att det är JAG som måste träna på momenten och komma över mitt tvivel. Vilket verklign har fungerat och nu hoppas jag att min säkerhet kommer tillbaka helt. Skulle vara en fröjd och även inför IPO:t känna mig säker på detta moment.
Sen körde jag dirigeringsapporteringen, den har tydligen mått kanon av att vila så det var inte ens en tveksamhet, alla rätt i boken och vi bröt.
Sen blev det att kika på rutan och det var en supertaggad grabb som sprang för allt vad han var värd, OAVSETT till vad han blev tillsagd att göra. Det var så mycket fart och "attityd" som många skulle ha kallat det men även om han gjorde rätt så var det lite uppåt väggarna. Gick och skickade en trea-ruta och insåg mitt misstag. Kommandot "rutan" vad problemet. När jag skickar honom till konen och sen vidare så kommer ett glatt "rutan"utan speciell betoning. Samson kastar sig iväg och det dundrar i backen -Typ som i Jusassic Park när T-rex gör entre- men han forcerar lixom rutan och hamnar där det blir... Om ni förstår vad jag menar. Men om jag sen lägger in ett "RRRRUUUtan" med lite mer "jag menar allvar grabben" så är det fart, glädje OCH precision.


Vilket monster min grabb är. Charmig. Men ett monster. Det känns inte som man kan bejaka sina kvinnliga sidor som förare när man tränar honom. Tur att man alltid kör Quarre efter honom där man får vara PRECIS så som man är som tjej ;)
Dock så är det verkligen hans årstid och det är total lycka för varje sekund han får spendera på plan, orken tar aldrig slut och man kan köra hur länge som helst och han håller koncentration och energi hela tiden. Idag smet han och snodde en apport ute på plan när vi skulle till bilen

tisdag 15 november 2011

Ingen ko på isen!

Väldigt nöjd med kvällens pass med Samson, gruppmomenten var lite strul med, han tittade på de förarna som inte gått och gömt sig samt domaren. Ingen panik eller ko på isen egentligen men jag vill inte ha det så och därför så jobbar vi vidare. MERA trygghet och säkerhet i momentet. Platsen har jag tagit tag i ikväll, har ju kört på "bara" ligg en period för att se om han var mogen för det och även tävlat IPO med detsamma. Nu blev det hakan i backen igen och efter vårt förra pass där jag såg effekten vi fick till på Ronja så körde jag på samma här. Lättade hakan så sa jag inget utan gick på sekunden tillbaka och la ner hans haka bestämt. Sen berömde jag och lämnade honom. Tanke: Lätta på hakan=så kommer matte fram och hon är inte ett solsken. Hakan i backen= bekräftelse från matte och harmoni när hon kommer tillbaka. Så kom störningen och jag gick tillbaka igen när han fuskade med att glida med hakan längst backen för att snegla på mannen som gick förbi i den eviga störningen som Samson nog ville kalla det. Sen låg han som ett litet ljus och jag kunde stå bakom planket och berömma min lilla gris, svansen viftade och detsamma när jag gick tillbaka eftersom jag var noga med att jag utstrålade belåtenhet. Inte så svårt eftersom jag var ruskigt nöjd med grisen. Av någon anledning så har jag blivit tryggare med momenten på bara två pass. Det är antagligen JAG som måste träna dessa mer än Samson. Känslan som ska infinna sig är densamma som när jag går in för fria följet, total säkerhet. I fria följet vet jag att han inte kommer att vika ner sig. Får jag samma känsla för dessa moment så kan jag nog helt ärligt säga att det kan bli hur grymt som helst!

 Platsliggning vintern 2008 med familjens hundar, Pascoe, Enja, Samson, Utter och Polo...

Tack till måndagsgruppen för trevlig sällskap och en grym träning!

söndag 13 november 2011

Feber, grattis, kamrater och älskade pappa!

Inledde med att ligga i Matilda Kullengren's säng och kolla på två filmer när hon lämnade mig och pojkarna som härskare på egen hand på sjökvarnsbacken imorse och drog till Läggesta julmarknad, åkte sen själv och letade efter en tröja till pappa men det blev bara den fina jaktjournalen som jag köpte för ett par veckor sen i farsdagpresent. Kände mig mer eller mindre svimfärdig när jag hasade runt i Sollentuna centrum. Just snyggt.
Styrde kosan mot Resarö och tackade nej till en fin middag med råddjur på menyn för att åka hem och decka. WHAAAAT!!? Febern har satsat på natt och eftermiddag nu istället. Så nu är jag pigg igen och febern mer eller mindre borta.
Men grattis på din dag älskade pappa!
Men nu ligger vi åter utslagna och ska poppa popcorn och dricka mängder med te.
Saknar någon dock...

Btw grattis Matilda och Zeke till LP2! Fiii fan vad najs och gryyymt jobbat! Stora kramar!

Nu gäller det att bli "frisk" så man kan satsa på lite kvalitativ hundträning i veckan som kommer, Cissi har verkligen sparkat upp mig från ett riktigt lågvatten när det gäller lydnaden. Tack tjejen! Sen har ju hon i min värld utomjordiska mål så det är jäkligt inspirerande att träna med någon som sikar och inte tränar bara för att det är kul. Alla mina nära förstår vad jag menar. Det är lätt att man är den som pressar på andra när man själv är den som vill så mycket, vilket inte alltid är uppskattat av flertalet väl förklarliga skäl. Jag hade ju personligen tröttnat på en tävlingsidiot rätt kvickt om jag inte hade de ambitionerna själv... Det handlar ju inte om att man inte tycker om att träna med varandra utan att man ska träna tillsammans i rätt doser för att man ska uppskatta det och få ut så mycket som möjligt.
Har ju förmånen att ha massa skojiga människor med olika mål och ambitioner kring mig och de är alla ett unikt bidrag till att jag älskar att träna min hund . Tack! ;)

Tokiga träningskamrater! Snyggingar dessutom, en viktig detalj i hundträning! ;)

söndag 6 november 2011

Vi blindspårar!

Idag så gav vi uttrycket "att blindspåra" ett nytt ansikte tror jag... Hade lagt ett spår med spetsvinklar och utan apporter till Samson för att visa den lilla läxan vi fick förra gången för mamma. Det gick kanon. MEN! Jag är ett svin att ha i spårlinan på ren svenska! Två snabba kontroller i farten som inte genererar i avdrag på första sträckan och jag var redan besviken och tankar  som "kan vi inte få ett perfekt spår?" går praktiskt taget fram genom linan och in i skallen på Samson.Min besvikelse över en skitsak är verkligen ett problem eftersom han påverkas i form av att han blir frustrerad, vill så mycket att han slår knut på sig själv och stressen går upp medan motivationen är densamma.
Mamma och jag stod och diskuterade och jag berättade om min analys av mina tävlingar, de ser ut som så att Samson går ut hela linan och när jag tar mina tre första steg så hinner jag tänkta och förmedla "Jaha du lille vän... Då ligger ansvaret på dig... japp helt på dig... känn ingen press... absolut inte.... men vilken sekund som helst kommer en vinkel och den vet du ju hur jag tycker att du ska ta... Det är ju trist om du skulle misslyckas... javisst får du bra poäng men det struntar jag ju i... jag vill ja ha tekniken..."... Fatta vilken prestationsångest jag förmedlar och hur frustrerad min hund blir? Det ser så bra ut men jag känner vilken känsla min hund har och den ligger för högt på stressfronten och jag vill att det ska vara motivationen som är hög. Punkt.
Så då la mamma ut ett spår till mig som låg i tio minuter och sen på med ögonbindel så jag inte kunde påverka min hund, annars kan jag ju läsa att det är vinkel på gång inom 10-20 meter och påverka med korta förhållningar mm. Men nu var jag verkligen HELT blind! En nyttig läxa som jag verkligen kan rekommendera! Visst blev det snurr när tröttheten satte in och i samma sekund så kände jag hur en liten suck undslapp mig... vips! PANIK! Som ni ser på filmen... Leason learned! :)
Inget kanonspår, men ack så nyttigt! Men jag är nöjd med glädjen i vinklarna där han har nosen i kärnan men eftersom jag inte ser något så får han gå i sidled, sötnos! Marken var kontaminerad med massa spår av olika slag och ändå så löste han ut det så fint utan min minsta hjälp. Duktiga mammas gris!

Kalaskul med gästspel av Cissi, Ronja, Vic, Patrik, Ginnie och Kingston måste jag tillägga! :)


Tentafekke!





Tentan avklarad och klart så var vi tvungna att fira, ingen aning om hur det gått men det är bara att vänta och se... i hela tre veckor! Firande blidde det med fajitas och mojito som avslutades på GoldenHits där jag brände upp mina fotsulor genom att dansa som en idiot :) AWSOME!
Tack Isabella, Linnea, Emelie, Gustaf och sist men minst Andreas för en kanonkväll!

Nu väntar två nya kurser och lite fasa inför att behöva göra om dessa fem timmar i en sal med en juridiktenta...

Spår med träningsgruppen imorrn, det är slut på en veckas paus för hundarna. Snacka om rodeo på fälten... ;)