Kört en spontan BSP 1 på 98 poäng!

Världens finaste LP1 LP2 LP3 IPO3 BSL3 BSP1 KORAD Mammas gris...

Idag så åkte jag hem till Uffe och Silvana för att beundra deras enorma hus och lämna Quarre som skulle få vara playdate åt Diva medans jag och Uffe for till Sk Åker.
För ett par veckor sen så sa vi att vi skulle åka dit för att spåra, jag, Sissi och Uffe, en kul grej och jag kan inte annat än säga att det är en fröjd att "tävla"i ett sådant sällskap. Inte nervös som vanligt -hur kan man vara det bland vänner?- och fina spårmarker -utöver ormen- samtidigt som alla på plats är så goa!
I onsdags så tog Samson sitt första spår med tre timmars liggtid, i ONSDAGS! Han går ju på sparlåga eftersom han är dålig. Men spår är ju perfekt när man har en kille som äter sig ut genom ytterdörren när han inte får träna, det spelar ingen roll hur sjuk han än är. Det är en Beathalandare ut i klospetsarna, en arbetsmaskin... :P Så hjärngympa är ett måste!
Så därför hängde vi på och "tog" ett spår idag, vi inledde bra och det höll i sig ända till strax innan sista vinkeln. Samson hoppar till två gånger och jag ser ett lakritssnöre som viftar vid Samsons tassar och skriker i panik efter min hund och ropar till domare och spårläggare att det är orm i spåret. När Samson vänder upp mot mig så haltade han på ena framtassen och jag tappade luften totalt.
Tanken på mammas älskade Polo som avslutade sin karriär efter sitt ormbett kom upp i huvudet och gråten infann sig efter 3 sekunder. Undersökte honom men kunde inte hitta något. Frågade om någon kunde gå och kolla om den var kvar -viss ormfobi- men Percy Kembel sa att jag kunde lägga hunden och gå fram och kolla för att sen avgöra om jag ville fortsätta. Jag la Samson och stampade fram och då var det något som ringlade in i det höga gräset mot vassen som låg intill. Men som Jarmo så klokt påpekade så skulle hunden tillbaka till bilen och lugnare än i ett spår går han inte. Så min lilla älskling spårade de sista metrarna och la sig vid apporten med mig gråtandes i linan.
Vi la honom på sidan och började undersöka honom, Uffe som var inparkerad tvekade inte att ta sig slagskepp till bil över fältet för att undsätta Samson. Mitt i alltihopa så rabblar Percy min kritik och avslutar med att vi fick 98 poäng, men min gråt tog lite udden av glädjen.
Men Percy påpekade hur grymt det var att jag lunde släppa på min hund på spåret efter all panik och trots att jag klampat runt och stampat, han spårade som en klocka utöver ett par tempoväxlingar i vinkelarbetet som kostade oss 2 poäng. :)
Fick tag i min veterinär och efter att ha blivit lugnade av henne så kan jag nu andas ut och på vägen hem så stannade vi och köpte en Ben & Jerry -som jag ska få smaka på...- som han nu ligger i min famn och slickar i sig. Mammas lilla Gris...

Tack till Sk Åker för en trevlig stund och alla som engagerade sig på stuberten när vi klev av spåret, tack Kattis som var på sin telefon direkt och jagade veterinär och som sedan bad mig ringa när vi kom hem och meddela hur läget var och även höra av mig senare i veckan om hur han mår. Guldsjäl! Tack Percy Kembel som dömde och Jarmo som lagt spåret, tack alla i köket och förledningsspårsläggaren såklart!

Men nu har det sjunkit in, 98 poäng och en första placering! Tänk om min hund ändå var frisk, tänk om jag hade inspiration till att träna... Tänk vad bra det skulle kunna gå för min lilla busunge... Vilken otur för honom att han för tillfället och sen 8 månader har en förare som inte har inspiration för fem öre...
MÅSTE ta tag i mig själv, men just nu så har jag en liten sidekick som jävlas med mig. Tack Uffe för att du tände lite glöd igen med våra utmaningar och träningsplaner, precis vad jag behövde!
Är så stolt över min lilla fis och jag måste verkligen ta tag i mig själv och förvalta honom nu, vi har en bra grund som vi lever på -vilket visade sig idag och även på SSM med tanke på att vi inte tränar...- men det håller ju inte i all evighet! :(

Tips någon?

Sist men absolut inte minst så ett stort grattis till Sissi och Roxy som kammade hem titeln BSP1 med 79 poäng! Trots en krånglig start så löste Sissi det galant och sen fick spåret som rena godståget med en notering, stående påvisningar vid apporterna... Det var ju spännande, kanske inte om man frågar Sissi men Roxy hade fasligt roligt hela spåret och det var verkligen en fröjd att se henne lösa ut hela spåret utan minsta problem. VILKEN SPÅRHUND!!! Vilket ekipage! :)