Hemma från öknen!

Så var han hemma från öknen, sju månader har gått och vardagen gör sig så sakterliga påmind.
Det var en fin ceremoni i Billingehovs hallen i Skövde, mamma och jag startade tidigt på morgonen i fredags och det gick rätt fort att köra. Soldater och anhöriga tackades för sina insatser på borta- och hemmafront och man kände sig lite stolt över att ha fått vara en del av detta rabalder. Inga solskenshistorier att dela med mig av men det som inte dödar härdar och jag är nog en sjuhelvetes -ursäkta språket- starkare tjej idag än i våras. De som tyckte jag hade skinn på näsan då och störde sig på det kanske ska hålla sig på behörigt avstånd from nu.
Nu gäller det bara att hitta tillbaka till allt och komma in i en fungerande vardag igen! 

Dock så la ju bilen av lagom till förra hegen så den är under uppsyn nu, Samson har inte tränat på en vecka och klättrar på mig så fort jag är i närheten, julklappar ska handlas och skolan ska skötas.
Idag så var jag hos lilla mormor och fikade, mysigt! En klok kvinna att reda ut livets alla mysterier med :)

Som vanligt så ska det alltid felas lite kring jul och "Tomten är far till alla barnen" känns som en lätt vindpust, men men... Kärlek övervinner allt säger man ju!

Hund2011

Min hjälte...

Min lilla Matilda har ju redan refererat denna tillställning så fint HÄR och jag tycker absolut att alla ni som hittat hit ska hitta dit!
Det var verkligen en hektisk helg och tack vare eldsjälar så gick allt ihop, monter byggdes, datorer provkördes, lakan/flaggor/bilder/skärmar sattes upp, hundfålla byggdes och fredagen gick smidigt när vi hjälptes åt. Ett extra stort tack till Rose som under fredagen gick under namnet "Ernst Kirchsteiger" och som verkligen varit chefen när det gällde planering av montern.
RM's Hundcenter sponsrade med foton, papper och tröjor och MeraDog med tröjor som gjorde oss ökända, vart man än gick så blev man igenkänd stannad. Kommentaren "Det var så många besökare i er monter så jag kanske kan fråga dig?" när man står i toakön är oslagbar! :)
Helgens hjältar är ändå hundarna, Samson och Donna tog första passet på lördagen som inleddes kl 07:30 på morgonen och så körde Divo med Micke rasparaden, på söndagen var det Samson och Utter som körde dubbel.
Det har verkligen krävts en hel del av hundarna som blivit klappade tusen gånger, kramade, överkörda av rullstolar, fått barn nerstoppade i "fållan" -Skit i att det är främmande hundar! Klart ungen ska ha kul när den är 2 år-, träffat människor som inte är som andra <3 , stått ut med skrik, oväsen, attackerande hundar, veterinärbesiktningar, visat trix om och om igen... slutligen har de hela tiden -utom när de sovit- varit glada och öppna mot alla.Vilka hjältar!
Jag roade mig att under en timme räkna hur många som stannade och pratade i med oss i montern, 100 personer hann stanna till innan 60 minuter hade tickat förbi.
I montern rullade ett bildspel med fantastiska bilder och som representerade vår ras på ett helt fantastiskt sätt och på andra sidan montern så rullade en film som visade schäfern i ALLA möjliga tänkbara användningsområden! Vilken ras!
Vår monter fick beröm av några personliga assistenter som stoppade mig och Samson vid vår kissrunda och ville bara säga att vår monter var den mest "rullevänliga" och att när ryktet spridits att en brukare fått klappa schäfrarna så var det invasion av rullstolar i vår monter. Samson var salig och Utter fick agera terapihund.
Min lilla prins spenderade helt enkelt över 20 timmar i Schäfermontern, man kan väl säga att han trivdes rätt bra... Donna var mest kär i kamerorna... Ni som vet att den hunden lägger sig när publiken tar slut på framåtsändandet vet vad hon letade efter i publiken ;)
Hann med att titta på fina Cissi och Ronja som tävlade rankingtävlingen, de gjorde ett helt fantastiskt jobb! Det är inte länge sen vi la om all träning och jag är rädd att det kan bli ett farligt ekipage som de fullföljer. Typiskt... ;)
Samson fick även spendera en stund -som blev väldigt lång...- i SBK:s monter och visst är det lite roligt att svara på frågan "Vad gör du med den här hunden?" när man är matte till Mammas Gris ;)

Jag är så stolt över alla som representerar vår ras på Hund2011, all den kunskap som fanns och hur professionella alla var gör att det verkligen värmer i bröstet... Finaste!

Hela helgen har hundarna vart anonyma under mässan på order av Ernst så jag funderade på att köra ett svart streck över ögonen, men är ju totalt handikappad gällande redigering av bilder så det fick vara... ;)

Här kommer lite bilder från helgen som Matilda tagit :)

Rasparad med Webb-Benne och Utter.

En förväntansfull Samson tidigt på morgonen, alla är upptagna med utställningen... Men den som väntar på något gott...

Finaste Donna fick representera vårt nya hårlag som kommer efter nyår!

MEEEEEENTAAAAL!

Mammas Gris!

Grabbarna var imponerade av Utter.

Det gäller att vara heeeelt stilla i vissa lägen!

Samson skaffar nya vänner!

Tokiga lilla systeryster <3

En flamsmaja och en vettig människa, kan ni gissa vem som är vem?

Hon har bestämt sig. Pappa verkar lite med skeptisk.

Barsebäck slocknade i tre sekunder.

LillPrinsen aka Västerarps Polo

Mitt under flytt och stök så tog jag ut min mammas hundar och skulle rasta den utanför den nyligen införskaffade lägenheten, plötsligt öppnade sig himlen och det regnade sju liters spannar så jag vände mig om och började springa, i samma sekund hör jag ett skrik.
Bakom mig kommer en stackars liten tjej kanandes på mage efter sin stora (något överviktiga) schäferhane som tagit sikte på mammas hundar. "Mina" två står paralyserade och väntar på att jag ska komma och leka Ravelli med den annalkande tjockisen. Den sk "LillPrinsen" av min mammas hanar blev offerlamm och tog smällen och jag la den andra "The Bad As" på vad jag ansåg vara behörigt avstånd. Jag rusade sedan fram för att visa mina fotbollskunskaper och för att vara säker på att händer och armar skulle vara intakta till kommande renovering.
Då skriker "LillPrinsen" till och jag inser att hans redan trasiga handlov var i fara. Trots att min mammas hundar alltid  haft en tagg i sidan till varandra och enbart gått ihop för att min mor kan likställas med Gestapo när det gäller nolltolerans på slagsmål i vårt hushåll så hände det som alltid händer i sådana här situationer... De fann varandra. GULLIGT!
"The Bad As" störtade fram och skulle hjälpa sin broder och jag fick helt enkelt göra en rockad och slita loss den snälla och kommendera att han skulle lägga sig på behörigt avstånd och sen offra händer för att med ett stadigt tag om öra och nacke på "The Bad As" och med myndig stämma be flickebarnet att hålla i sin hund. Vilket hon oxå gjorde. Med assistans av en lyktstolpe.
Nu låg "mina" snyggt och prydligt uppradade på tre meters avstånd och hennes knubbis stod och gafflade på samma avstånd.
Jag bad om hennes adress och tog in asen jag själv hade ansvar för och visiterade dem snabbt. Ingen ko på isen. Några hål som jag visste att man kunde ev få sätta drän i men det kunde ju mamma göra.
Viiiidare till den aktuella adressen och in för att kolla om Rambo överlevt, jag möttes av ett blodbad i hallen och en förskräckt extrahusse som blivit inringd.
Jag visiterade hunden och konstaterade att det var ett par sår som behövdes dräneras och resten var blåmärken och små hål. Mammas "LillPrinsen" har ju tendensen att bara vilja håll ner åbäkena över nacken så det var där hålen var. TUR! "Tha Bad As" är ju en buköppnare av naturen så att jag tänjde ut hans öron var nödvändigt, som tur var kontrollmättes de inte i efterhand.
Sen var det bra att ringa mamma och meddela vad som hänt och åka med Rambo in till sjukan, där kommer nästa överraskning som inte är sådär satans putslustig! Hundjäkeln är inte försäkrad. "Han är ju så gammal".
Hunden/Rambo som jagar bilar, hundar, katter, tågen på Roslagsbanan och haltar till vardags är inte försäkrad. Fint.

Det händer inte ofta att jordfelsbrytaren slår av i mitt huvud. Nu gjorde den det. Barsebäck slocknade i tre sekunder.

Det är inte det samtalet man vill ringa och ta med sin mor som står och rakar sin fina fina schäferpojke och spolar sårfickor. "LillPrinsen"... Bilden ovan säger allt. Hennes högra hand.
Om man kunde bli bortadopterad vid 19 års ålder så hade jag blivit det. G A R A N T E R A T.
"Hej mamma. Sitter du ner?"

Eftersom lägenheten var nyköpt och hon fått komma in och börja fixa tidigare så var hemförsäkringen inget att räkna med. Det blev ett dyrt kalas. Utan hemförsäkring.

Tips från coachen och en som kommer att stå i evig skuld till sin mor... SKAFFA HEMFÖRSÄKRING. Med ansvar. Det finns oförsäkrade jyckar där ute och de är ute efter Er!

Ps. Detta skedde 2005 tror jag... Eller runtomkring... Mamma lär ju minnas... :/ Ds.

Pinglorna i rasmontern!

Det är mycket nu och tentaskrivandet är i full gång, man kör fast lite då och då men det är bara att köra pannan i kaklet och kämpa vidare. Snart kommer J hem och vardagen ska komma på plats, det är mycket som hänt och mycket som ska ordnas innan lugnet lägger sig. Men livet ska ju vara en rejäl utmaning eller vad säger ni?
Samson och Quarre står avställda ett par dagar nu och jag har väl en plan även med det, mer taggning och för Quarre är det alltid bra att får tråna lite efter träning.
Uschanimig nu är det bara att köra igen.. Lessen för alla halvtaskiga uppdateringar men det är massa annat som sagt!
Glöm inte att hälsa på mig och pinglorna i vår rasmonter i helgen, jag kommer finnas på plats och likaså Sanna, Matilda, Rose, Mikael och Benson. Pinglorna! ;)

Till finaste.