Sicken jycke jag har!

Dagens kursavslutning i Tierp var det bästa jag varit med om på länge, mest för att mitt och Samsons ego blåstes upp till en luftballong och flög upp i talltopparna och fastnade där. GUD VILKEN JYCKE!
Vi började med att alla som skulle tävla körde tävlingsmässigt, jag gjorde därmed ett sällsynt besök på B-station och blev vittna till Uffe och Donnas brillianta dag, Donna gick ut som första hund och satte första sträckan utan problem. Tyvärr så fick de andra trubbel och en av tjejorna kom inte iväg. Men inte hänga läpp för det utan henne släppte vi med våra hundar sen. Ny omgång helt enkelt.
Sen blev det förflyttning och vi halkade oss iväg till C-station. Som ni ser på filmen så körde Donna som start ett och fixade det galant! Det bådar gott inför tävlingen... ;)
Sen var det "nybörjarnas" omgång, Uffe tog min gris och knallade iväg till B-station, eftersom Samson varit borta från träning ett tag så var han toktaggad och riktade denna energi ÖVERALLT och INGENSTANS.
När det var min tur så höll jag andan när nedräkningen gick igång, vi har inte tränat sen förra kurstillfället -pinsamt men sant...- och jag visste att antingen så är den minnesbilden klockren eller så tog stressen överhand...
Men inom inte allt för lång tid så såg jag min ENORMA hund komma störtandes genom skogen, det gick inte att missta hans lycka över att få springa på egen hand och vara sin egen hjälte där ute! Jag skrattade och fångade in honom med mitt lasso och så sprang vi till filten och kalasade på mjukost :)
Sen var det framföring på schemat, alla hundar skulle göra bra framföringar annars fick de inte gå iväg.
Jag har tagit in skydddressyren här och tanken är att han ska ha fokus framåt och på uppgiften och inte titta på mig, så jag kör på kommandot "transport". Vilket fungerade kanon! Så iväg for min duktiga lilla gris...
Skicket tillbaka var stensäkert från Uffes sida och det blev en kort uppbindning med mjukost och en slurk vatten. Sen var det samma igen och nu kom det stora för vår del, det var dags för vår första FÖRLÄNGNING till C-station med 100-150 meter.
Framföring. Klockrent. Silvana filmade det och då brann det borta i lägret. När Samson fick "marsch" så flippade den "lugna" lilla damen och blev skogstokig på Samson. Som tvärnitade och tittade på sin flickvän. Han tvekade och kikade mellan Donna och sin polare Uffe som han lämnat ensam ute i skogen... med Tomas... Tove... Anna... och Bert.... Så vände han och skulle spring till sin bedrövligt upprörda tjej.
Men jag lockade på honom och Silvana sprang och tystade den lilla huliganen.
Andra försöket så räknade jag med att han skulle vara tveksam, men ack så fel jag hade! Den skakade i bacen när han satte av, känslan att se sin hund rusa ut i skogen till en människa som han eg inte känner mer än som medföljare i spåret eller som promenad sällskap med den målmedvetenheten. Han vet vad han ska göra, han är fantastiskt modig som bara lämnar mig mitt i en okänd skog för att utföra sin uppgift. Stod och funderade på hur han skulle reagera på förlängningen, förra ången vi försökte så kom han till B och konstaterade att de inte var där och sprang tillbaka. Skulle han göra samma sak igen eller skulle han våga mer? Skulle han vara tillräckligt med i matchen för att slå på hjärnan och använda näsan?
Då sprakade radion igång och Tomas meddelade glatt att Samson var inne och hade med en knappt märkbar sänkning av farten sprungit rakt igenom B och fortsatt mot C-station, min glädjedans var inte sen och glödjen enorm! VILKEN HUND!
Anna hade utbrustit "Vilken häftig kille! Hur mycket har ni tränat?", Uffe svarade sanningsenligt "Jo... Vi TÄNKTE träna då... sen TÄNKTE vi träna då... och sen... Men det är tanken som räknas!".
Avslutande genomgång och jag blev tom generad över hur bra han gått och tanken på hur lite vi tränat fick mig att skämmas lite... Men vad ska man göra. Han hade tydligen funderat på vad som eg hände när de försvann från B-stationen förra gången och nu släppte det...
Vilken allround schäfer... 

LP 1 LP2 LP3 BSL3 IPO3 BSP1 KORAD

Årets Allround Schäfer 2010, uttagen Talangtruppen 2011

Beathalandet Samson

Helt slut! Mer ska det bli...

Tentaångesten har slagit till och jag har massa annat inbokat ås det kommer bli panik utan dess like på måndag :P
Samson är på bättringsvägen med råge, men vi chansar inte på tävling i helgen. Men efter att ha kollat med Uffe och bokat upp ett tjockt vintertäcke på B och C-station så bär det iaf av till Tierp imorgon och rapport.
I helgen så är det organisationskonferens oxå, dit ska jag pallra mig på söndag och berätta lite om vad ungdomarna har i görningen... Ska bli kul att höra om det händer ngt spännande i övrigt i klubben.
Nu blir det promenad med pojkarna och invänta om det bli mat i Rydbo eller om jag ska krypa upp i soffan och plugga... vilket är mer än välbehövligt... :/

Längtar tills tentan är över och hoppas verkligen att jag klarar den, har skrämselhicka över statistiken på kuggfronten på denna tenta... Men men...

 Avslutar med en mentalpatient... Tack Kjell som upptäckte denna från Lydnadslägret med Schäferungdom... Sol i ögonen gör verkligen Samson till en skönhet... och min hund som är mager... ser tjock ut... hmmm... ;)

Stryker oss från tävlingen...

Öga mot öga...

Imorse när jag skulle gå lilla morgonrundan så hann vi knappt ut ur porten innan jag insåg att Samson hade fått "vattensvans". På med täcke och kortkort rastrunda innan jag satte mig och pluggade lite.
Sen åkte vi till Järfälla där vi mötte upp Uffe och tjejerna, körde programmet och han var taggad som tusan men svansen hängde ju lite på svaj... Han har inte speciellt ont, bara om man stressar kotorna och om han råkar sätta sig på svansen så sätter han om sig. MEN när jag bestämde mig för att tävla så kom ett omtänksamt mail från en bekant. Det är en tolkningsfråga om han är "sjuk" och oavsett hur det går eller inte går så finns det alltid folk som vill en lite mindre gott än andra, som hon så fint påpekade. Samson går riktigt bra nu när skyddet föll på plats, var lite nojjig efter helgens skitpass som mynnade ut i ett kanonpass igår. Generalrepet i spår gick så dålig så det var ett skämt, men då spårar han fortfarande bra... Så det känns överdjävligt trist...
Hur som helst så står vi över och återkommer till våren!

Det ligger en del plugg och väntar så ödets ironi är väl att jag borde plugga och inte ha kul på en tävling en HEL dag... :/

Nu blir det mintkulor, Pepsi Max och en film...

Agilityläger med Svensk Schäferungdom!

Agilitylägret gick av stapeln igår och jag fick förmånen att vara med, kan nog säga att det var det mest inspirerande jag gjort på länge! Frågar någon mig nu så kan jag meddela att använder mig av "lydnads"-tänk, "agility"-tänk, "jakt"-tänk i min IPO-träning... Det är grymt vilken nytta man kan ha av det vi lärt oss under helgen! Så nu ska det inhandlas lådor, det ska in med klassisk hoppträning -som hästtjej så är jag väääldigt nöjd med detta- och tekniktänk utan dess like, det ska köras in linjer i ronderingen, länd ska stärkas inför bevakningarna, stabilitet ska in och stärka utställningsträningen och alla självständiga moment i lydnaden,tankar ska in i apporteringen för att komma bort från det alla andra bråkar med ;)

Ni som inte var där... MISSADE verkligen något! 

Tack alla underbara deltagare och Jenny Morales som var en gryyyyym instruktör och som med sin klassiska ödmjukhet såg möjligheter och delade med sig av sin kunskap och sina tankar! :)

Både jag och Samson är slut men ändå supertaggade inför kommande träning! :)

Här kommer lite bilder från helgen, har inte kollat igenom alla men några bjuder jag på så ni får en chans att ana hur kul vi haft ;)

Mini kan "vinkeln"

Far ända in i baljan vad snabb man kan vara!

Världens bästa Matilda!

Öga mot öga...

Samson in action!

Kråkan funderar...

Förarna provade givetvis balansen innan hundarna fick ta plats ;)

"Kom lilla vän..." -Zo var skeptisk i början....-

Samson missar kontaktfältet i sin iver...

Zo kom över sin skeptiska inställning... Som ni ser ;)

Xeon... VIIIIDARE....

Zandor fick till hopptekniken fint och visar sina färdigheter på banan!

Samson och jag i farten!

Robin kör fult ös medvetslös!

Praktikerns mailsvar...

Världens bästa Kråka med Ultra Mammas Gris :)

Jag fick ett mail häromdagen, alltid lika roligt och jag märker att många hellre skickar ett mail än att kommentera. Ofta handlar det om problem eller frågor kring min träning.
Jag skrev snabbt ner ett svar till den här tjejen och här kommer det för andra att da del av, så har jag oxå svarat på ett par andra mail. Praktikern som man är ;)
Glöm nu inte att detta är MINA tips och alltså inte likställt med att det är rätt, men min blogg... Mina tankar... :)

Hej! Jag måste bara säga att jag är grymt imponerad av dig och Samson, ert arbete tillsammans och hur bra ni har lyckats! Har kollat lite youtube klipp av er och jag blir riktigt pepp själv! Jag har som du en schäfer från Beathalandet som jag skaffade i maj i år. Hon är nu 8 månader och vi har tränat allmänlydnad ett tag men ska nu börja med tävlingslydnad och undrar om du har några tips ?
Mvh/ Patrice

Hej där!
Tusen tack för ditt mail! Det är verkligen jätteroligt och betyder jättemycket för oss att vi kan inspirera andra.
Mina tips är enkla:

• Ha alltid roligt, träna inte om du inte känner för det.

• Var alltid tydlig och rättvis, bli aldrig arg. Bara tydligare.

• Träna inte saker du inte vill ha i slutändan, dvs lägg inte ner tid på att träna ett halvkasst frittfölj. Fundera på hur du kan dela upp det och få pusselbitarna perfekta innan du sätter ihop dem. Så blir du som förare mer säker på vad ni ska göra. Då kan du oxå påpeka när hon gör en "del" fel och berömma när den är rätt.

• RELATIONEN är A och O, utan den står man tomhänt på plan. Kan hon inte sköta sig så som du vill vid sidan av plan så kommer ni ha det med er i träningen på plan. Enkelt.

• Gör skillnad på "vett och etikett" och "cirkuskonster"!

• Sist men inte minst, lär känna din hund. Vad har din hund för egenskaper och hur ska du träna den på bästa vis? Hur ska DIN träningsfilosofi se ut? Ingen hund är den andra lik och det är viktigt att man tar ansvar för sin hund och ibland säger " tack för tipset men..." Många där ute tror sig veta vilken väg som är rätt, men det är mer fel än något annat att säga så. Jag har två hundar som är som natt och dag, Samson är en svår hund som kräver mycket auktoritet medan Quarre bara vill vara i min närhet så jobbar han för all framtid...

ALLA vägar leder till Rom, åker du via bron eller via Finland spelar ju ingen roll och de hänger kanske på vart du bor(vilken hund du har)...

Lycka till med din ögonsten!

Vänliga hälsningar,
Jeanette Hedman

SKITbra att säga Nej!

Samson vet hur det kan vara när man får problem på toaletten.... SKITjobbigt... :D

Där satt jag som ett fån, övergiven i ingenmansland och konstaterade att toapappret var slut. Nackdelen med att bo själv är att man är helt utelämnad till INGEN.
Det nya paketet stod i köket och häcklade mig helt enkelt, usch så äckligt det här var...
Men så slog det mig att om en liten Cavalier till servicehund kan lösa detta så borde jag få min schäfer som ska föreställa att vara en smartare ras -ja jag vet att många skrattar när de hör Samsons namn nämnas i samma mening- men det var klart värt ett försök. Har man hittat en Iphone på ett gigantiskt spårfält så borde man kunna ge fan i allt annat som står i hallen och på diskbänken och helt enkelt hämta det nya paketet toarullar! Punkt.
Nu kommer det in HUR bra det är att min hund tycker att det är ok att jag har "nej" med i vår träning, jag bad helt enkelt Samson med ett enkelt "Får jag den?". Eftersom vi inte tränat med ett sexpack toarullar och jag inte var sugen på att få in varken skorna i hallen som han passerade igenom, deras pläd, sakerna som han villa ta ur mina handväska och leverera -logiskt dock eftersom vi kvinnor har vårt liv i den väskan...-, bananer, gårdagens matlåda som stod i diskhon, en matskål, en dosett, ett mjölkpaket eller posten som låg utspridd så var det bara att säga "nej"  och fråga igen "får jag den?". Han hade askul ute i köket och testade nya grejer för varje "nej" han fick eftersom jag ändå tydligen inte ville just den prylen ändå. "Funkar inte detta så måste detta vara rätt" tänkte han och svansen gick i ett. Fick lite panik när han funderade på om jag kanske villa tavlan eller böckerna som stod på tavellisten borta vid matbordet.
Men efter en stund så valde han rätt och lyfte ner paketet med toarullar och kom springandes, ingen belöning mer än min lycka och han studsade runt i badrummet i 30 sekunder innan han välte alla schampoflaskor. Belöning nog. Mitt samtycke.
Mitt "nej" betyder alltså för min hund att det beteende han gör är fel och att han ska testa nytt, MEN helst inte samma igen. Ibland gör han ju det och då säger jag till helt enkelt. Men det bygger ju på att man har en bra relation och att man byggt upp sin hunds självförtroende och tillit till att jag uppskattar att den jobbar på som tusan. Mitt samtycke. Inget tvång, bara tydlighet och jag underlättar så han slipper testa fel beteende i en kvart och skapa en stor minnesbild av något som jag ändå i slutändan inte vill ha. Så gör jag. Det är MITT sätt. ;)
Nu ska jag se om Quarre har skitit illa för sista gången, den lille genererade i att jag sprungit i trapporna ett par gånger inatt och sovit så lätt att jag vaknat av att de suckats ute i hallen. Han ät troligtvis en död älg i skogen medan jag knöt om mitt ena skosnöre... Dock så tryckte jag AV larmet istället för snoozen... Jäkla skit. Missar lektionen eftersom det inte är samma sak att stiga upp 05:20 som 08:21...

Underbara!

Samson utforskar agilitybanan... ;)

Ibland så får man så mycket energi av att prata av sig och dela tankar med en människa som är ödmjuk och som alltid lyssnar och peppar, vi tycker inte lika och det är så häftigt! Men i heglen så ska jag suga i mig av alla tips jag kan få tag i och blanda ner i min egen smet, tror det kan bli en riktigt lyckad kaka i slutändan.
Världens goaste Jenny Morales ska nämligen hålla agilitykurs för Schäferungdom, det ska bli så satans roligt! Igår avslöjade hon upplägget och jag tror verkligen att jag kan ha sjukt mycket nytta av det som komma skall i min egen träning :) Taggad som tusan är jag och Samson!
Nu är löparoutfiten på, inleder med spår för hundarna, fika med Empan och sen till fina Wirge och SEN löpning eller pass på gymmet. Har ju lagt upp ett nytt benpass som jag är riktigt sugen på att köra igång med. Dock svider träningsvärken från i förrgår som ett as ännu... Men det är gött att man inte är så kräsen med vad man lämnar huset med för kläder. FUNKTION framförallt! :)

Betongpannan Samson och lilla Quarre...

Min hund har gått in i ett stadium av helvete, det är över tre veckor sen jag vände upp och ner på den lille... Nu är det som att han bara går och väntar på att få äta upp en annan hund eller göra utfall mot första bästa människa bara jag släpper ögonen eller är upptagen med att knyta skosnöret.
Känner inte att jag har orken riktigt att mena vad jag säger så jag ska ta tag i det senare i veckan, inledde med att hänga på gymmet och lyfta skrot inför att lyfta betonggrisen i nackskinnet...
Tänk om man hade haft två Quarre istället? GUD så enkelt det hade varit, idag så drog två rådjur framför dem båda och de var 50 meter framför mig. Jag vrålade "NEJ" men skillnaden var att Quarre vände när jag öppnade munnen och Samson stannade och tittade efter rådjuren och funderade om det vart värt att trotsa mig och vände (motvilligt) först när ekot i skogen efter mitt vrål lagt sig...
Denna fas tar han med sig i lydnaden, där han gärna provar om han kan lämna mig eller suktar efter annat och skiter i mig. Som i fria följet där han hänger sig på mitt ben och tittar på annat... Sicken gris! Men med naglarna som tänder så påpekade ja detta i helgen, dock så känns det som att naglarna kommer ramla av... Betongpannan Samson...
Men i skyddet så tar han stora steg framåt så det kommer ju något gott av hans självförtroende och uppstudsighet flugit upp i grantopparna.
Quarre min lilla älskling är lika go som vanligt, viljan att vara matte till lags och lyckan över att få ha min odelade uppmärksamhet gör att han vill jobba tills han stupar... Snutte...
Spårade idag med båda och det gick kanon för Samson och mindre bra för lillparveln, han blindspårade i rena glädjen och jag missade och vi fick göra en "patrull" för att komma på spåret igen. Inga problem efter det men jag har nog kommit fram till nackdelarna med att köra in spåret såsom Quarre är körd...

I lördags så körde vi en "träningstävling" med alla tre disciplinerna med gruppen, jag kör aldrig igenom programmet helt. Så dumt. Men nu gjorde jag iaf det med båda. Dock regnade det när Quarre körde så jag kunde inte filma. Det kommer senare :)

Det var inget program i världsklass  men nu har jag koll på vad som måste ses över per omgående. Sättandet är det som vi jobbar med just nu, han har börjat så smått på eget initiativ att sätta sig som han brukar. Dvs att han sätter in baktassarna mot framtassarna. Det ogillar vi så vi har tjatat sitteknik och det syns på honom att han är lite osäker ännu men det släpper och har jag belöning med i bilden så är det inga konstigheter. Men den måste ju bort och här fick jag se hur pass tekniken satt sig och jag kan ju konstatera att jag vågar börja belöna med lite tävlingsbelöningar utan att han släpper på tekniken :) Den "lättande" rumpan på apporteringen som vi kollade på förra passet har han en klar minnesbild av så där är det bara att kasta apport mera så är det klart. 

Det är tusen andra saker som ska till, men just nu är fokus att kika på grunderna innan jag drar upp honom i energi och stress... 

Men de är söta mina små... Så söta...

Predator vs primat... Sicket skämt...

Ett av Heffas första och sista traspass, här är han pytteliten... typ 8 månader... Naaaaw...

Jag hatar det faktum att jag generellt och allt som oftast skjuter mig själv i foten, jag är dessutom medveten jag om att jag siktar...
Nu har hundarna varit utestängda i hallen/köket i två dagar. Samson har trånat bakom grinden och det är hälsnings ritualer -ganska mysigt- varje gång jag passerar till badrummet eller är i köket.
Vilken effekt tror ni att det haft på vår träning? Såklart samma som alltid när jag får för mig att göra "umgänget" med mg mer exklusivt... Det blir kanonresultat!
NÄR ska jag lära mig att mina hundar blir nonchalanta om de har ständig tillgång till mig? Jäkla skit.
OM och OM igen gör man samma misstag...
Men nu ska jag vara duktigare på att hålla på fredagsmyset/lördagsmyset och under vardagar vara lite försiktigare. Visst nu är det säkert någon som tycker det låter konstigt, men så är det med mina hundar. En annan individ hade antagligen inte krävt samma sak, men mina gör det. Men jag stöter på patrull eftersom jag är av arten homosapien och därmed emotionell med mina hundar. Kollisionskursen är ett faktum. Predator vs primat... Sicket skämt det är ibland... I mitt hushåll framförallt!
Hur som så störtade jag iväg på em och mötte upp Micke för ett express skyddspass, haffade den gubben på vägen mellan jobb och hemmet. Hatten av för att du ställer upp när konstapeln måste jobba.
Det blev ett kanonpass och det var nya infallsvinklar, snackades och konstaterades... Men det slår mig ibland hur lättlärd min lilla pojke är. Det har varit flera bra pass på raken nu och jag vill verkligen att det ska komma igång att fungera nu...

Aaaah well... Imorgon är det dags igen och jag ska översätta vad som hände idag...
Där har vi väl den egentliga utmaningen, i själva översättningen... ;)

Vittringsapportering är ett kirurgiskt ingrepp!

Mitt livs kärlek som lillparvel, tänk att vi bodde i Halmstad i flera år... Saknar södra Svedala...

Satte mig ner och tog mig i kragen, Samson är inte mogen för en klockren start i eliten men det är läge att gå ut och kika på hur det politiska läget ligger i Heffalandet. Jag ägnade en timme åt att kika på tävlingar och anmäla till de som passa de in med schema, tenta och andra åtaganden.
Sen gick vi ut all tre och plockade med väskan från bilen, Samson fick köra första passet medan Quarre satt som ett litet ljus och tittade på. Började med att klocka ett fritt följ och han ligger på ca 7 minuter utan att tappa fokus, någon skiftning i position men annars riktigt kanon. Nöjd som tusan och de rättningar som jag gjorde på en promenad i veckanhar tydligen satt sig som en smäck! Han var överlycklig och det var verkligen inspirerande att jobba med honom idag. Kollade av fjärren och dumrutan innan han fick byta plats med Quarre.
Quarre och jag har ju haft lite uppehåll och nu är det läge att strama till kraven på lilleman, han fick jobba på och ju längre vi höll på så kom han upp sig allt mer. Han är så lättlärd så det är ett skämt! Tog tag i apporteringen som fått vila ett bra tag och nu skulle jag satan i gatan få ordning på de där anslutningarna både ute på plan när han ska ta apporten och inne vid mig. Första gången så var det tassen på och jag korrigerade honom och kallade in, lite lägre tempo ut nästa gång och jag stöttade med "apport" där ute. INGEN tass och full spätta in när jag berömde honom. Sen pratade vi om hur det skulle gå till inne hos mig och han gjorde vissa försök att driva med mig -det har ju fungerat på andra- men jag påpekade att vi varken tuggar, piper, släpper apporten, springer därifrån eller hoppar upp på matte... Vi var snabbt överens och den lilla prinsen levererade fyra perfekta apporteringar. Nu ska jag bara bestämma om han ska sitta så tätt med apporten som han gör. Men jag tror att det är en trygghet för det lilla livet... Tydlighet och kärlek fixar allt för den lilla snutten...
Sen fick Samson köra ett par korta apporteringar för att kolla om rumpan var limmad eller inte. Den var limmad. SÅ då fokuserade jag på att kasta bra istället med höger. Är ju vänsterhänt. Jäv*a fummel det där alltså...
Sen var det läge att kika på vittingen, tog tången och rotade runt i väskan och fick upp 7 apporter och plockade upp en sista med handen. Gnussade lite och la ut den. Skickade sedermera hunden för att se vart vi låg eftersom det vilat sen i juli då vi körde det en gång. På SSM. Han kom fram och nosade av och plockade hem den, dock var han på väg att lyfta den som låg intill men ångrade sig. Dock räknas det som plock. GÖTT! Då har vi ngt att fokusera på. Gjorde en ny, hetsade honom för att få honom i perfekt "Nu kommer det att gå på röv*n"-mode och UT med hunden. Fick ett halvhjärtat plock i en annan pinne och påpekade detta. Han tittade på mig och fick nytt kommando med informationen att man LETAR tills man hittat rätt. INGET annat. Han gjorde 5 kanon vittringar och 4 hade galopp in med pinnen. Knäcket är väck men han har ofta hela pinnen inne i truten, så det är mer eller mindre ett kirurgiskt ingrepp att få ut den när han kommer in med den. Han gapar och jag gräver.
Vi har kört plockövningar och då tar han rätt, men när han kör HELA momenten så blir han så till sig när han får leverera in rätt pinne. Är det någon som har tips på hur man kan köra in bra gripteknik som fungerar i förlängningen när hunden är på avstånd, uppe i drift och som Samson skiter i belöningar.... ALLA tips mottages med stoooor tacksamhet!

Rapportkurs! Check!

Min älskade Heffaklump.

Det har blivit dåligt med träning på rapportfronten för Heffaklumpen under de senaste tre veckorna, när vi väl tog oss ut så blev vi ju stoppade av Försvarsmakten som inte kunde träna patrullstig om andra hundar hade gått i skogen. Intressant. Mycket intressant.
Så det var väl med lite nerver man åkte till Tierp imorse, men vi är ju med för att få erfarenhet och njuta av trevligt sällskap :)
Hur som helst så hade jag och Uffe bokat att jag skulle vara kvar på A-station och inte följa med upp till B och säga hejdå som vi gjorde förra gången. Samson blir som en mentalpatient och mer eller mindre permanent sinnesförvirring råder i skogen när man väl släpper iväg honom. Så jag stod kvar på A med Silvana och "pratade" med Samson medan Uffe med bogserade bort sina två hundar och vidare mot B-station. Han hade ju både Donna och Samson med sig.
Tanken var att han skulle "veta" vart han lämnat mig och inte tro att jag kanske hade strosat iväg.
Vi körde igång efter lite liggtid och Samson kom i slutet, det var med pirr i magen som jag gick upp för att ta emot honom. Skulle han fixa det? Eller skulle han vända?
Men i ett litet dammoln så kom min älskling sättandes och det var inte långt ifrån att jag tog till lipen, det är en sån obeskrivlig känsla när man möter den rena glädjen som han hade med sig in. Mitt underbara hjärta!
Sen kom skicket tillbaka och Samson skulle få gå på sin första förlängning, alltså upp till C-station.
Jag släppte honom.
Men han kom aldrig in till C.
Vi väntade och det är ju här som man får stora skälvan. VAD gör min hund där ute? Men efter en låååång stund så kom han galopperandes tillbaka till A och vi släppte på honom igen där då Uffe hade joggat upp till B och ropat en gång innan han backade igen. Han hade försökt lösa problemet men glömde antagligen att ta till näsan och den lilla mammagrisen bestämde sig för att grabbarna antagligen hade lämnat stället utan honom....

Men sen så avslutade Samson med en fenomenal sträcka från C till A där han inte tvekade en enda sekund. På 3 pass så har han alltså fixat detta.

Kursledaren Thomas som var panelhöna i mitt läger var supernöjd och menade att det här kommer lätt att vara Samson grej när allt faller på plats och från andra lägret så fick jag goda referat.
Det är verkligen en sjukt rolig gren! Fyyyyy f***n alltså!



Nu har vi avrundat med en promenad runt Hammaren och strax är det dags att åka hem till Silvana och Uffe för lite middag, det är ju tur att man blir så väl omhändertagen ;)