Så var han hemma från öknen, sju månader har gått och vardagen gör sig så sakterliga påmind.
Det var en fin ceremoni i Billingehovs hallen i Skövde, mamma och jag startade tidigt på morgonen i fredags och det gick rätt fort att köra. Soldater och anhöriga tackades för sina insatser på borta- och hemmafront och man kände sig lite stolt över att ha fått vara en del av detta rabalder. Inga solskenshistorier att dela med mig av men det som inte dödar härdar och jag är nog en sjuhelvetes -ursäkta språket- starkare tjej idag än i våras. De som tyckte jag hade skinn på näsan då och störde sig på det kanske ska hålla sig på behörigt avstånd from nu.
Nu gäller det bara att hitta tillbaka till allt och komma in i en fungerande vardag igen!
Dock så la ju bilen av lagom till förra hegen så den är under uppsyn nu, Samson har inte tränat på en vecka och klättrar på mig så fort jag är i närheten, julklappar ska handlas och skolan ska skötas.
Idag så var jag hos lilla mormor och fikade, mysigt! En klok kvinna att reda ut livets alla mysterier med :)
Som vanligt så ska det alltid felas lite kring jul och "Tomten är far till alla barnen" känns som en lätt vindpust, men men... Kärlek övervinner allt säger man ju!
Min lilla Matilda har ju redan refererat denna tillställning så fint HÄR och jag tycker absolut att alla ni som hittat hit ska hitta dit!
Det var verkligen en hektisk helg och tack vare eldsjälar så gick allt ihop, monter byggdes, datorer provkördes, lakan/flaggor/bilder/skärmar sattes upp, hundfålla byggdes och fredagen gick smidigt när vi hjälptes åt. Ett extra stort tack till Rose som under fredagen gick under namnet "Ernst Kirchsteiger" och som verkligen varit chefen när det gällde planering av montern. RM's Hundcenter sponsrade med foton, papper och tröjor och MeraDog med tröjor som gjorde oss ökända, vart man än gick så blev man igenkänd stannad. Kommentaren "Det var så många besökare i er monter så jag kanske kan fråga dig?" när man står i toakön är oslagbar! :)
Helgens hjältar är ändå hundarna, Samson och Donna tog första passet på lördagen som inleddes kl 07:30 på morgonen och så körde Divo med Micke rasparaden, på söndagen var det Samson och Utter som körde dubbel.
Det har verkligen krävts en hel del av hundarna som blivit klappade tusen gånger, kramade, överkörda av rullstolar, fått barn nerstoppade i "fållan"-Skit i att det är främmande hundar! Klart ungen ska ha kul när den är 2 år-, träffat människor som inte är som andra <3 , stått ut med skrik, oväsen, attackerande hundar, veterinärbesiktningar, visat trix om och om igen... slutligen har de hela tiden -utom när de sovit- varit glada och öppna mot alla.Vilka hjältar!
Jag roade mig att under en timme räkna hur många som stannade och pratade i med oss i montern, 100 personer hann stanna till innan 60 minuter hade tickat förbi.
I montern rullade ett bildspel med fantastiska bilder och som representerade vår ras på ett helt fantastiskt sätt och på andra sidan montern så rullade en film som visade schäfern i ALLA möjliga tänkbara användningsområden! Vilken ras!
Vår monter fick beröm av några personliga assistenter som stoppade mig och Samson vid vår kissrunda och ville bara säga att vår monter var den mest "rullevänliga" och att när ryktet spridits att en brukare fått klappa schäfrarna så var det invasion av rullstolar i vår monter. Samson var salig och Utter fick agera terapihund.
Min lilla prins spenderade helt enkelt över 20 timmar i Schäfermontern, man kan väl säga att han trivdes rätt bra... Donna var mest kär i kamerorna... Ni som vet att den hunden lägger sig när publiken tar slut på framåtsändandet vet vad hon letade efter i publiken ;)
Hann med att titta på fina Cissi och Ronja som tävlade rankingtävlingen, de gjorde ett helt fantastiskt jobb! Det är inte länge sen vi la om all träning och jag är rädd att det kan bli ett farligt ekipage som de fullföljer. Typiskt... ;)
Samson fick även spendera en stund -som blev väldigt lång...- i SBK:s monter och visst är det lite roligt att svara på frågan "Vad gör du med den här hunden?" när man är matte till Mammas Gris ;)
Jag är så stolt över alla som representerar vår ras på Hund2011, all den kunskap som fanns och hur professionella alla var gör att det verkligen värmer i bröstet... Finaste!
Hela helgen har hundarna vart anonyma under mässan på order av Ernst så
jag funderade på att köra ett svart streck över ögonen, men är ju totalt
handikappad gällande redigering av bilder så det fick vara... ;)
Här kommer lite bilder från helgen som Matilda tagit :)
Rasparad med Webb-Benne och Utter.
En förväntansfull Samson tidigt på morgonen, alla är upptagna med utställningen... Men den som väntar på något gott...
Finaste Donna fick representera vårt nya hårlag som kommer efter nyår!
MEEEEEENTAAAAL!
Mammas Gris!
Grabbarna var imponerade av Utter.
Det gäller att vara heeeelt stilla i vissa lägen!
Samson skaffar nya vänner!
Tokiga lilla systeryster <3
En flamsmaja och en vettig människa, kan ni gissa vem som är vem?
Hon har bestämt sig. Pappa verkar lite med skeptisk.
Mitt under flytt och stök så tog jag ut min mammas hundar och skulle rasta den utanför den nyligen införskaffade lägenheten, plötsligt öppnade sig himlen och det regnade sju liters spannar så jag vände mig om och började springa, i samma sekund hör jag ett skrik.
Bakom mig kommer en stackars liten tjej kanandes på mage efter sin stora (något överviktiga) schäferhane som tagit sikte på mammas hundar. "Mina" två står paralyserade och väntar på att jag ska komma och leka Ravelli med den annalkande tjockisen. Den sk "LillPrinsen" av min mammas hanar blev offerlamm och tog smällen och jag la den andra "The Bad As" på vad jag ansåg vara behörigt avstånd. Jag rusade sedan fram för att visa mina fotbollskunskaper och för att vara säker på att händer och armar skulle vara intakta till kommande renovering.
Då skriker "LillPrinsen" till och jag inser att hans redan trasiga handlov var i fara. Trots att min mammas hundar alltid haft en tagg i sidan till varandra och enbart gått ihop för att min mor kan likställas med Gestapo när det gäller nolltolerans på slagsmål i vårt hushåll så hände det som alltid händer i sådana här situationer... De fann varandra. GULLIGT!
"The Bad As" störtade fram och skulle hjälpa sin broder och jag fick helt enkelt göra en rockad och slita loss den snälla och kommendera att han skulle lägga sig på behörigt avstånd och sen offra händer för att med ett stadigt tag om öra och nacke på "The Bad As" och med myndig stämma be flickebarnet att hålla i sin hund. Vilket hon oxå gjorde. Med assistans av en lyktstolpe.
Nu låg "mina" snyggt och prydligt uppradade på tre meters avstånd och hennes knubbis stod och gafflade på samma avstånd.
Jag bad om hennes adress och tog in asen jag själv hade ansvar för och visiterade dem snabbt. Ingen ko på isen. Några hål som jag visste att man kunde ev få sätta drän i men det kunde ju mamma göra.
Viiiidare till den aktuella adressen och in för att kolla om Rambo överlevt, jag möttes av ett blodbad i hallen och en förskräckt extrahusse som blivit inringd.
Jag visiterade hunden och konstaterade att det var ett par sår som behövdes dräneras och resten var blåmärken och små hål. Mammas "LillPrinsen" har ju tendensen att bara vilja håll ner åbäkena över nacken så det var där hålen var. TUR! "Tha Bad As" är ju en buköppnare av naturen så att jag tänjde ut hans öron var nödvändigt, som tur var kontrollmättes de inte i efterhand.
Sen var det bra att ringa mamma och meddela vad som hänt och åka med Rambo in till sjukan, där kommer nästa överraskning som inte är sådär satans putslustig! Hundjäkeln är inte försäkrad. "Han är ju så gammal".
Hunden/Rambo som jagar bilar, hundar, katter, tågen på Roslagsbanan och haltar till vardags är inte försäkrad. Fint.
Det händer inte ofta att jordfelsbrytaren slår av i mitt huvud. Nu gjorde den det. Barsebäck slocknade i tre sekunder.
Det är inte det samtalet man vill ringa och ta med sin mor som står och rakar sin fina fina schäferpojke och spolar sårfickor. "LillPrinsen"... Bilden ovan säger allt. Hennes högra hand.
Om man kunde bli bortadopterad vid 19 års ålder så hade jag blivit det. G A R A N T E R A T.
"Hej mamma. Sitter du ner?"
Eftersom lägenheten var nyköpt och hon fått komma in och börja fixa tidigare så var hemförsäkringen inget att räkna med. Det blev ett dyrt kalas. Utan hemförsäkring.
Tips från coachen och en som kommer att stå i evig skuld till sin mor... SKAFFA HEMFÖRSÄKRING. Med ansvar. Det finns oförsäkrade jyckar där ute och de är ute efter Er!
Ps. Detta skedde 2005 tror jag... Eller runtomkring... Mamma lär ju minnas... :/ Ds.
Det är mycket nu och tentaskrivandet är i full gång, man kör fast lite då och då men det är bara att köra pannan i kaklet och kämpa vidare. Snart kommer J hem och vardagen ska komma på plats, det är mycket som hänt och mycket som ska ordnas innan lugnet lägger sig. Men livet ska ju vara en rejäl utmaning eller vad säger ni?
Samson och Quarre står avställda ett par dagar nu och jag har väl en plan även med det, mer taggning och för Quarre är det alltid bra att får tråna lite efter träning.
Uschanimig nu är det bara att köra igen.. Lessen för alla halvtaskiga uppdateringar men det är massa annat som sagt!
Glöm inte att hälsa på mig och pinglorna i vår rasmonter i helgen, jag kommer finnas på plats och likaså Sanna, Matilda, Rose, Mikael och Benson. Pinglorna! ;)
I väntans tider tycker Ronja och Samson när Donna kör...
Igår så körde jag på med en dag av den hysteriska sorten måste jag säga, men vilken dag det blev!
Inledde med att kliva in i klubbstugan på Järfälla BK där kaffet kokade och Uffe väntade med finaste Donna. Efter en stund, eller efter en akademisk kvart på den akademiska kvarten så anlände Cissi.
Vi körde igenom gruppmomenten och sen varvade vi hundarna, det blev en knasträning med ett helgalet fritt följ som verkligen gjorde att hundarna var tvungna att vara uppmärksamma till tusen. "Gör halt. Föraren gör 360 grader." var något som fick Samson att fundera på om ragnarök inte vore en rätt behaglig och lugn upplevelse.
Det klämdes ut mjukost längst hela inkallningsträckan och framför hundarna i US, duktiga Mammas gris lät bli sin favvo belöning i matväg när han konstaterat att han inte hade en nacke som var tillräckligt lång.... dock somnar han nästan när han äter den... Därav mindre användbart i vår träning... Hopp apport med minst lika mycket störning som i alla andra moment. Rutan fick följande kommendering för min del: "Kommendera. Kommendera. Föraren utgår. Föraren gör 360 grader. Språng marsch. Helt om. Språng marsch. Helt om. Språng marsch. Vinkla vänster. Vinkla mot utgångspunk. Långsam marsch. Kalla in." Inget märkvärdigt i Samsons värld, men det kan verkligen väcka en till liv som förare. Det är så sporrande att se hur duktig ens hund faktiskt är och hur trygg han är. Snacka om att han gått från klarhet till klarhet under sitt 3-åriga lilla liv :)
Quarre gjorde ett kalaspass efter att ha stått ett par dagar och NU sitter farten i inkallningarna. Han är så söt när han tar i för allt vad han är värd och har ett frambenssteg som likar Hjulben.
Hann med en sväng förbi gymmet och sen bar det av till Värmdö BK där det var info för tjh FM, eftersom jag gjort lumpen så slipper jag alla grundutbildningar eftersom det redan konstaterats att jag är vapentokig och skjutgalen. Alles klar! Så i januari så är det anlagstest och så får vi se om vi hakar på trenden. Vi har ju lixom inget annat för oss så...
Nu ska jag ta mina domnade ben och gå ner och kvällskissa pojkarna, dagens benpass kommer att ha ihjäl mig...
Helgen har gått i ett träningstöcken och vi hade besök av Johan som hjälpte oss med skyddsträningen, verkligen nyttigt att få nya tankar och diskutera. Förra året var några av oss nere på Björnåsen och nu höll vi på traditionen -Johan höll på att få dåndimpen av den definitionen- :)
På vår klubb så är vi de som kör IPO och det är VIKTIGT inte bara för ekipagen utan oxå för våra figuranter -i detta fall Benson- att få ha ett utbyte med andra duktiga figuranter.
Eftersom vi skulle köra hela helgen så ville gruppen vara rediga och HYRA planen och ett rum att fika i, så man inte "tar över" hela anläggningen och så känsliga individer inte ska klaga eftersom det då ändå är pengar IN till klubben.
Det finns ingen expertis inom IPO på klubben utan det är alltså helt upp till oss om vi ska ta hjälp eller ha träningsutbyte. Men hör och häpna så försöker folk sätta käppar i hjulet :(
Hur som helst så är jag superglad att Johan som är sliten, sne och vind ställer upp och sliter för våra hundar, tack till Rose som tjatat upp sin kamrat!
Efter ett par veckors uppehåll då Benson är skadad så var det en taggad Samson som anlände till klubben på lördagen. Pannan i kaklet!
Ett axplock av helgens övningar för Samson's del kommer här!
I duggregn så kirrade min underbara vän Gregersson skivor, belägg och däckbyte under loppet av knappt två timmar! Vi planerar även att starta en karriär som kriminella eftersom vi blivit EXPERTER på att få loss låsbultar utan hylsa. Tack Jonas för att du förlagt den.
När jag rullade hemåt så testade jag mina nya fina skivor och vibrationen var väck och det kändes givetvis liiite glassigare att åka vidare ut i världen med äkta vara och inte biltema prylar, älskar dock biltema! Men ibland så måste det finnas en liiiten gräns... Så nu får det f*n hålla ihop ett tag framöver, annars kommer jag att på egen hand mecka isär pansarvolvon i molekyler och antagligen ALDRIG montera ihop den igen. Som straff för att den missköter sig!
Det har varit massa mess och mail om att lägga upp en bild på tatueringen och här kommer den.
Den är svårt att fota utan att man vrider den och har sig, men men...
Tänkte hålla den hemlig tills Jonas kom hem, men kunde inte hålla mig så när han ringde så mailade jag över den. Här följer vår dialog:
Jag: Har du fått den ännu? Vad tycker du? Jonas: Jag måste vänja mig innan jag kan säga något. (lång tystnad) Jag: Jaaaa...? Jonas: Den är stor. Jag: Inte så stor. Men tycker du att den är fin? Jonas: (lååång tystnad) Jag: Ibland är det f*n bättre att ljuga älskling. Jonas: (uppgivet skratt) Ja du... Den går ju lixom inte att sudda.
Tjurgubbe! Tur att jag är nöjd iaf. Jäkligt sugen på fler nu. Tre är ju inget att hänga i julgran! Ska bara försöka hålla mig till mina lilla regel om att de skall kunna döljas av kläder. :)
Igår så var det Järfälla BK som gälle till lunch och att möta upp Cissi, att vara student har sina fördelar!
Vi skippade gruppmomenten eftersom Samson kändes lite väl taggad i bilen och jag hade inte orken att ta den konflikten med honom idag. Sen har ju tatuerigen satt köppar i hjulet klädmässigt eftersom jag numera och i ett par dagar till inte kan använda kvinnans BÄSTA vän... sporbh... En vecka som hippie är ju aldrig fel! Eeeeelleeeer!!? AJ min rygg! Killar snackar om förkylningar...
Inledde med fritt följ för att gå ur honom lite energi, det hjälpte föga!
Vid ett tillfälle som vi tyvärr inte har på film så skulle jag skicka till konen som stod ute bland löven. Samson hann köra konan-apportering (apporterna låg 1 meter från konen)- lämna av- konen- apport igen- rutan- med en lov föbi hindret och fick med sig metallapporten inom loppet av en minut då jag bara stod och skratade/grät och sa "JAAAAAG VIIIIILL INTEEE MEEER NUUUU!!!". Det bekom inte Samson som vad överlycklig över att få vara på plan. För det är vi ju aldrig.
Dagens dilemma som vi diskuterade är om man regelmässigt och bedömningsmässigt får avdrag eller inte om man inte säger STANNA i rutan? Samson vet vad rutan är (ibland undrar man ju iofs) och om jag inte säger ngt så ringar han ett varv till och söker position (där kan jag använda stanna om jag vill...) men gör han som på filmen så kan jag lägga honom.
Jag upplever många gånger att förare använder STANNA som typ en handbroms och det är avgörande NÄR föraren säger STANNA för om hunden ska stanna i rutan eller inte. I mina värld skulle det inte fungera eftersom jag är ett kontrollfreak och att dividera med det skulle ge mig magsår eftersom rutan skulle bli ett skräckmoment för mig... "Ska jag säga det i sätt sekund!?"
Min fråga till den som tar sig tid att titta och om det finns en domare ibland er, vad är lydnaden i det hela? Det är ju sändande... men likväl som många kört target så har jag nött position. Om han gör som på filmen? Är det full pott eller ska man för "syns" skulle klämma in ett STANNA och visa hans lydighet genom att låta honom STÅ någon sekund innan man lägger ner honom?
Dagens FF är något av ett katastrofläge, men som sagt. Något dumt placerad tatuering = Ingen BH = Ingen precision. Det hänger ihop! Försökte göra en räddning med ett träningslinne, två underställströjor och dubbla munktröjor. Gick sådär. Jag ser mest ut som en stoppad korv :D
"Det beror ju på om man räknar bokstäverna var och en för sig..." påpekade Gregersson som hängde på som vanligt och denna gång så var ju sittningen en aaaaning längre så han gjorde Nynäshamn med hundarna. Sicken kamrat man har!
Det är revbenen och nedåt som är nygjort och vi fyllde även i den gamla på armen där Stefan tyckte att det behövdes!
Det blir en överraskning för motståndarnas motståndare när det gäller att besudla sin kropp med tatueringar, gubben i huset alltså som kommer hem om någon månad. Men han överlever nog även denna lilla utsmyckning som blir den fjärde i ordningen. OM man inte räknar bokstäverna för sig!
Nu blir det laddning inför tvättstugan imorgon och den stundande träningen med Cissi, Ronja och Vic!
Här är en film från senaste träning med Quarre, han och jag har haft en down period där vi satsat på spåret istället som skulle skolas om. Men han fick köra lite lydnad sist. Tog tag i det där med kravfas vid apporteringsingångarna och det resulterade i trav in till mig. Men när säkerheten kommer så kommer farten :)
Annars är han fantastisk att köra med, för att inte ha kört lydnad mer än typ fem gånger den senaste månaden så kan man ju inte vara annat än salig av att köra en kille som tycker att kramar är den BÄSTA belöningen ;)
Även om jag är trött så är han lika glad för det, att matte vill jobba med honom är himmelrike tydligen... Gullunge...
Cissi och jag har kommit in i ett litet lydnadsstim och idag var det dags igen. Vi har kommit överrens om att alltid inleda med gruppmoment och även idag gjorde vi detta. Det känns verkligen som jag knäckte nöten igår när jag insåg att det är slut på jamsandet för ett par pass framöver och framförallt att det är JAG som måste träna på momenten och komma över mitt tvivel. Vilket verklign har fungerat och nu hoppas jag att min säkerhet kommer tillbaka helt. Skulle vara en fröjd och även inför IPO:t känna mig säker på detta moment.
Sen körde jag dirigeringsapporteringen, den har tydligen mått kanon av att vila så det var inte ens en tveksamhet, alla rätt i boken och vi bröt.
Sen blev det att kika på rutan och det var en supertaggad grabb som sprang för allt vad han var värd, OAVSETT till vad han blev tillsagd att göra. Det var så mycket fart och "attityd" som många skulle ha kallat det men även om han gjorde rätt så var det lite uppåt väggarna. Gick och skickade en trea-ruta och insåg mitt misstag. Kommandot "rutan" vad problemet. När jag skickar honom till konen och sen vidare så kommer ett glatt "rutan"utan speciell betoning. Samson kastar sig iväg och det dundrar i backen -Typ som i Jusassic Park när T-rex gör entre- men han forcerar lixom rutan och hamnar där det blir... Om ni förstår vad jag menar. Men om jag sen lägger in ett "RRRRUUUtan" med lite mer "jag menar allvar grabben" så är det fart, glädje OCH precision.
Vilket monster min grabb är. Charmig. Men ett monster. Det känns inte som man kan bejaka sina kvinnliga sidor som förare när man tränar honom. Tur att man alltid kör Quarre efter honom där man får vara PRECIS så som man är som tjej ;)
Dock så är det verkligen hans årstid och det är total lycka för varje sekund han får spendera på plan, orken tar aldrig slut och man kan köra hur länge som helst och han håller koncentration och energi hela tiden. Idag smet han och snodde en apport ute på plan när vi skulle till bilen
Väldigt nöjd med kvällens pass med Samson, gruppmomenten var lite strul med, han tittade på de förarna som inte gått och gömt sig samt domaren. Ingen panik eller ko på isen egentligen men jag vill inte ha det så och därför så jobbar vi vidare. MERA trygghet och säkerhet i momentet. Platsen har jag tagit tag i ikväll, har ju kört på "bara" ligg en period för att se om han var mogen för det och även tävlat IPO med detsamma. Nu blev det hakan i backen igen och efter vårt förra pass där jag såg effekten vi fick till på Ronja så körde jag på samma här. Lättade hakan så sa jag inget utan gick på sekunden tillbaka och la ner hans haka bestämt. Sen berömde jag och lämnade honom. Tanke: Lätta på hakan=så kommer matte fram och hon är inte ett solsken. Hakan i backen= bekräftelse från matte och harmoni när hon kommer tillbaka. Så kom störningen och jag gick tillbaka igen när han fuskade med att glida med hakan längst backen för att snegla på mannen som gick förbi i den eviga störningen som Samson nog ville kalla det. Sen låg han som ett litet ljus och jag kunde stå bakom planket och berömma min lilla gris, svansen viftade och detsamma när jag gick tillbaka eftersom jag var noga med att jag utstrålade belåtenhet. Inte så svårt eftersom jag var ruskigt nöjd med grisen. Av någon anledning så har jag blivit tryggare med momenten på bara två pass. Det är antagligen JAG som måste träna dessa mer än Samson. Känslan som ska infinna sig är densamma som när jag går in för fria följet, total säkerhet. I fria följet vet jag att han inte kommer att vika ner sig. Får jag samma känsla för dessa moment så kan jag nog helt ärligt säga att det kan bli hur grymt som helst!
Platsliggning vintern 2008 med familjens hundar, Pascoe, Enja, Samson, Utter och Polo...
Tack till måndagsgruppen för trevlig sällskap och en grym träning!
Inledde med att ligga i Matilda Kullengren's säng och kolla på två filmer när hon lämnade mig och pojkarna som härskare på egen hand på sjökvarnsbacken imorse och drog till Läggesta julmarknad, åkte sen själv och letade efter en tröja till pappa men det blev bara den fina jaktjournalen som jag köpte för ett par veckor sen i farsdagpresent. Kände mig mer eller mindre svimfärdig när jag hasade runt i Sollentuna centrum. Just snyggt.
Styrde kosan mot Resarö och tackade nej till en fin middag med råddjur på menyn för att åka hem och decka. WHAAAAT!!? Febern har satsat på natt och eftermiddag nu istället. Så nu är jag pigg igen och febern mer eller mindre borta. Men grattis på din dag älskade pappa!
Men nu ligger vi åter utslagna och ska poppa popcorn och dricka mängder med te.
Saknar någon dock...
Btw grattis Matilda och Zeke till LP2! Fiii fan vad najs och gryyymt jobbat! Stora kramar!
Nu gäller det att bli "frisk" så man kan satsa på lite kvalitativ hundträning i veckan som kommer, Cissi har verkligen sparkat upp mig från ett riktigt lågvatten när det gäller lydnaden. Tack tjejen! Sen har ju hon i min värld utomjordiska mål så det är jäkligt inspirerande att träna med någon som sikar och inte tränar bara för att det är kul. Alla mina nära förstår vad jag menar. Det är lätt att man är den som pressar på andra när man själv är den som vill så mycket, vilket inte alltid är uppskattat av flertalet väl förklarliga skäl. Jag hade ju personligen tröttnat på en tävlingsidiot rätt kvickt om jag inte hade de ambitionerna själv... Det handlar ju inte om att man inte tycker om att träna med varandra utan att man ska träna tillsammans i rätt doser för att man ska uppskatta det och få ut så mycket som möjligt.
Har ju förmånen att ha massa skojiga människor med olika mål och ambitioner kring mig och de är alla ett unikt bidrag till att jag älskar att träna min hund . Tack! ;)
Tokiga träningskamrater! Snyggingar dessutom, en viktig detalj i hundträning! ;)
Idag så gav vi uttrycket "att blindspåra" ett nytt ansikte tror jag... Hade lagt ett spår med spetsvinklar och utan apporter till Samson för att visa den lilla läxan vi fick förra gången för mamma. Det gick kanon. MEN! Jag är ett svin att ha i spårlinan på ren svenska! Två snabba kontroller i farten som inte genererar i avdrag på första sträckan och jag var redan besviken och tankar som "kan vi inte få ett perfekt spår?" går praktiskt taget fram genom linan och in i skallen på Samson.Min besvikelse över en skitsak är verkligen ett problem eftersom han påverkas i form av att han blir frustrerad, vill så mycket att han slår knut på sig själv och stressen går upp medan motivationen är densamma.
Mamma och jag stod och diskuterade och jag berättade om min analys av mina tävlingar, de ser ut som så att Samson går ut hela linan och när jag tar mina tre första steg så hinner jag tänkta och förmedla "Jaha du lille vän... Då ligger ansvaret på dig... japp helt på dig... känn ingen press... absolut inte.... men vilken sekund som helst kommer en vinkel och den vet du ju hur jag tycker att du ska ta... Det är ju trist om du skulle misslyckas... javisst får du bra poäng men det struntar jag ju i... jag vill ja ha tekniken..."... Fatta vilken prestationsångest jag förmedlar och hur frustrerad min hund blir? Det ser så bra ut men jag känner vilken känsla min hund har och den ligger för högt på stressfronten och jag vill att det ska vara motivationen som är hög. Punkt.
Så då la mamma ut ett spår till mig som låg i tio minuter och sen på med ögonbindel så jag inte kunde påverka min hund, annars kan jag ju läsa att det är vinkel på gång inom 10-20 meter och påverka med korta förhållningar mm. Men nu var jag verkligen HELT blind! En nyttig läxa som jag verkligen kan rekommendera! Visst blev det snurr när tröttheten satte in och i samma sekund så kände jag hur en liten suck undslapp mig... vips! PANIK! Som ni ser på filmen... Leason learned! :)
Inget kanonspår, men ack så nyttigt! Men jag är nöjd med glädjen i vinklarna där han har nosen i kärnan men eftersom jag inte ser något så får han gå i sidled, sötnos! Marken var kontaminerad med massa spår av olika slag och ändå så löste han ut det så fint utan min minsta hjälp. Duktiga mammas gris!
Kalaskul med gästspel av Cissi, Ronja, Vic, Patrik, Ginnie och Kingston måste jag tillägga! :)
Tentan avklarad och klart så var vi tvungna att fira, ingen aning om hur det gått men det är bara att vänta och se... i hela tre veckor! Firande blidde det med fajitas och mojito som avslutades på GoldenHits där jag brände upp mina fotsulor genom att dansa som en idiot :) AWSOME!
Tack Isabella, Linnea, Emelie, Gustaf och sist men minst Andreas för en kanonkväll!
Nu väntar två nya kurser och lite fasa inför att behöva göra om dessa fem timmar i en sal med en juridiktenta...
Spår med träningsgruppen imorrn, det är slut på en veckas paus för hundarna. Snacka om rodeo på fälten... ;)
Dagens kursavslutning i Tierp var det bästa jag varit med om på länge, mest för att mitt och Samsons ego blåstes upp till en luftballong och flög upp i talltopparna och fastnade där. GUD VILKEN JYCKE!
Vi började med att alla som skulle tävla körde tävlingsmässigt, jag gjorde därmed ett sällsynt besök på B-station och blev vittna till Uffe och Donnas brillianta dag, Donna gick ut som första hund och satte första sträckan utan problem. Tyvärr så fick de andra trubbel och en av tjejorna kom inte iväg. Men inte hänga läpp för det utan henne släppte vi med våra hundar sen. Ny omgång helt enkelt.
Sen blev det förflyttning och vi halkade oss iväg till C-station. Som ni ser på filmen så körde Donna som start ett och fixade det galant! Det bådar gott inför tävlingen... ;)
Sen var det "nybörjarnas" omgång, Uffe tog min gris och knallade iväg till B-station, eftersom Samson varit borta från träning ett tag så var han toktaggad och riktade denna energi ÖVERALLT och INGENSTANS.
När det var min tur så höll jag andan när nedräkningen gick igång, vi har inte tränat sen förra kurstillfället -pinsamt men sant...- och jag visste att antingen så är den minnesbilden klockren eller så tog stressen överhand...
Men inom inte allt för lång tid så såg jag min ENORMA hund komma störtandes genom skogen, det gick inte att missta hans lycka över att få springa på egen hand och vara sin egen hjälte där ute! Jag skrattade och fångade in honom med mitt lasso och så sprang vi till filten och kalasade på mjukost :)
Sen var det framföring på schemat, alla hundar skulle göra bra framföringar annars fick de inte gå iväg.
Jag har tagit in skydddressyren här och tanken är att han ska ha fokus framåt och på uppgiften och inte titta på mig, så jag kör på kommandot "transport". Vilket fungerade kanon! Så iväg for min duktiga lilla gris...
Skicket tillbaka var stensäkert från Uffes sida och det blev en kort uppbindning med mjukost och en slurk vatten. Sen var det samma igen och nu kom det stora för vår del, det var dags för vår första FÖRLÄNGNING till C-station med 100-150 meter.
Framföring. Klockrent. Silvana filmade det och då brann det borta i lägret. När Samson fick "marsch" så flippade den "lugna" lilla damen och blev skogstokig på Samson. Som tvärnitade och tittade på sin flickvän. Han tvekade och kikade mellan Donna och sin polare Uffe som han lämnat ensam ute i skogen... med Tomas... Tove... Anna... och Bert.... Så vände han och skulle spring till sin bedrövligt upprörda tjej.
Men jag lockade på honom och Silvana sprang och tystade den lilla huliganen.
Andra försöket så räknade jag med att han skulle vara tveksam, men ack så fel jag hade! Den skakade i bacen när han satte av, känslan att se sin hund rusa ut i skogen till en människa som han eg inte känner mer än som medföljare i spåret eller som promenad sällskap med den målmedvetenheten. Han vet vad han ska göra, han är fantastiskt modig som bara lämnar mig mitt i en okänd skog för att utföra sin uppgift. Stod och funderade på hur han skulle reagera på förlängningen, förra ången vi försökte så kom han till B och konstaterade att de inte var där och sprang tillbaka. Skulle han göra samma sak igen eller skulle han våga mer? Skulle han vara tillräckligt med i matchen för att slå på hjärnan och använda näsan?
Då sprakade radion igång och Tomas meddelade glatt att Samson var inne och hade med en knappt märkbar sänkning av farten sprungit rakt igenom B och fortsatt mot C-station, min glädjedans var inte sen och glödjen enorm! VILKEN HUND!
Anna hade utbrustit "Vilken häftig kille! Hur mycket har ni tränat?", Uffe svarade sanningsenligt "Jo... Vi TÄNKTE träna då... sen TÄNKTE vi träna då... och sen... Men det är tanken som räknas!".
Avslutande genomgång och jag blev tom generad över hur bra han gått och tanken på hur lite vi tränat fick mig att skämmas lite... Men vad ska man göra. Han hade tydligen funderat på vad som eg hände när de försvann från B-stationen förra gången och nu släppte det...
Vilken allround schäfer...
Tentaångesten har slagit till och jag har massa annat inbokat ås det kommer bli panik utan dess like på måndag :P
Samson är på bättringsvägen med råge, men vi chansar inte på tävling i helgen. Men efter att ha kollat med Uffe och bokat upp ett tjockt vintertäcke på B och C-station så bär det iaf av till Tierp imorgon och rapport.
I helgen så är det organisationskonferens oxå, dit ska jag pallra mig på söndag och berätta lite om vad ungdomarna har i görningen... Ska bli kul att höra om det händer ngt spännande i övrigt i klubben.
Nu blir det promenad med pojkarna och invänta om det bli mat i Rydbo eller om jag ska krypa upp i soffan och plugga... vilket är mer än välbehövligt... :/
Längtar tills tentan är över och hoppas verkligen att jag klarar den, har skrämselhicka över statistiken på kuggfronten på denna tenta... Men men...
Avslutar med en mentalpatient... Tack Kjell som upptäckte denna från Lydnadslägret med Schäferungdom... Sol i ögonen gör verkligen Samson till en skönhet... och min hund som är mager... ser tjock ut... hmmm... ;)
Imorse när jag skulle gå lilla morgonrundan så hann vi knappt ut ur porten innan jag insåg att Samson hade fått "vattensvans". På med täcke och kortkort rastrunda innan jag satte mig och pluggade lite.
Sen åkte vi till Järfälla där vi mötte upp Uffe och tjejerna, körde programmet och han var taggad som tusan men svansen hängde ju lite på svaj... Han har inte speciellt ont, bara om man stressar kotorna och om han råkar sätta sig på svansen så sätter han om sig. MEN när jag bestämde mig för att tävla så kom ett omtänksamt mail från en bekant. Det är en tolkningsfråga om han är "sjuk" och oavsett hur det går eller inte går så finns det alltid folk som vill en lite mindre gott än andra, som hon så fint påpekade. Samson går riktigt bra nu när skyddet föll på plats, var lite nojjig efter helgens skitpass som mynnade ut i ett kanonpass igår. Generalrepet i spår gick så dålig så det var ett skämt, men då spårar han fortfarande bra... Så det känns överdjävligt trist...
Hur som helst så står vi över och återkommer till våren!
Det ligger en del plugg och väntar så ödets ironi är väl att jag borde plugga och inte ha kul på en tävling en HEL dag... :/
Agilitylägret gick av stapeln igår och jag fick förmånen att vara med, kan nog säga att det var det mest inspirerande jag gjort på länge! Frågar någon mig nu så kan jag meddela att använder mig av "lydnads"-tänk, "agility"-tänk, "jakt"-tänk i min IPO-träning... Det är grymt vilken nytta man kan ha av det vi lärt oss under helgen! Så nu ska det inhandlas lådor, det ska in med klassisk hoppträning -som hästtjej så är jag väääldigt nöjd med detta- och tekniktänk utan dess like, det ska köras in linjer i ronderingen, länd ska stärkas inför bevakningarna, stabilitet ska in och stärka utställningsträningen och alla självständiga moment i lydnaden,tankar ska in i apporteringen för att komma bort från det alla andra bråkar med ;)
Ni som inte var där... MISSADE verkligen något!
Tack alla underbara deltagare och Jenny Morales som var en gryyyyym instruktör och som med sin klassiska ödmjukhet såg möjligheter och delade med sig av sin kunskap och sina tankar! :)
Både jag och Samson är slut men ändå supertaggade inför kommande träning! :)
Här kommer lite bilder från helgen, har inte kollat igenom alla men några bjuder jag på så ni får en chans att ana hur kul vi haft ;)
Mini kan "vinkeln"
Far ända in i baljan vad snabb man kan vara!
Världens bästa Matilda!
Öga mot öga...
Samson in action!
Kråkan funderar...
Förarna provade givetvis balansen innan hundarna fick ta plats ;)
"Kom lilla vän..." -Zo var skeptisk i början....-
Samson missar kontaktfältet i sin iver...
Zo kom över sin skeptiska inställning... Som ni ser ;)
Xeon... VIIIIDARE....
Zandor fick till hopptekniken fint och visar sina färdigheter på banan!
Jag fick ett mail häromdagen, alltid lika roligt och jag märker att många hellre skickar ett mail än att kommentera. Ofta handlar det om problem eller frågor kring min träning.
Jag skrev snabbt ner ett svar till den här tjejen och här kommer det för andra att da del av, så har jag oxå svarat på ett par andra mail. Praktikern som man är ;)
Glöm nu inte att detta är MINA tips och alltså inte likställt med att det är rätt, men min blogg... Mina tankar... :)
Hej! Jag måste bara säga att jag är grymt imponerad av dig och Samson,
ert arbete tillsammans och hur bra ni har lyckats! Har kollat lite
youtube klipp av er och jag blir riktigt pepp själv! Jag har som du en
schäfer från Beathalandet som jag skaffade i maj i år. Hon är nu 8
månader och vi har tränat allmänlydnad ett tag men ska nu börja med
tävlingslydnad och undrar om du har några tips ? Mvh/ Patrice
Hej där! Tusen tack för ditt mail! Det är verkligen jätteroligt och betyder jättemycket för oss att vi kan inspirera andra. Mina tips är enkla:
Ha alltid roligt, träna inte om du inte känner för det.
Var alltid tydlig och rättvis, bli aldrig arg. Bara tydligare.
Träna inte saker du inte vill ha i slutändan, dvs lägg inte ner tid på
att träna ett halvkasst frittfölj. Fundera på hur du kan dela upp det
och få pusselbitarna perfekta innan du sätter ihop dem. Så blir du som
förare mer säker på vad ni ska göra. Då kan du oxå påpeka när hon gör en
"del" fel och berömma när den är rätt.
RELATIONEN är A och O, utan
den står man tomhänt på plan. Kan hon inte sköta sig så som du vill vid
sidan av plan så kommer ni ha det med er i träningen på plan. Enkelt.
Gör skillnad på "vett och etikett" och "cirkuskonster"!
Sist men inte minst, lär känna din hund. Vad har din hund för
egenskaper och hur ska du träna den på bästa vis? Hur ska DIN
träningsfilosofi se ut? Ingen hund är den andra lik och det är viktigt
att man tar ansvar för sin hund och ibland säger " tack för tipset
men..." Många där ute tror sig veta vilken väg som är rätt, men det
är mer fel än något annat att säga så. Jag har två hundar som är som
natt och dag, Samson är en svår hund som kräver mycket auktoritet medan
Quarre bara vill vara i min närhet så jobbar han för all framtid...
ALLA vägar leder till Rom, åker du via bron eller via Finland spelar ju
ingen roll och de hänger kanske på vart du bor(vilken hund du har)...
Samson vet hur det kan vara när man får problem på toaletten.... SKITjobbigt... :D
Där satt jag som ett fån, övergiven i ingenmansland och konstaterade att toapappret var slut. Nackdelen med att bo själv är att man är helt utelämnad till INGEN.
Det nya paketet stod i köket och häcklade mig helt enkelt, usch så äckligt det här var...
Men så slog det mig att om en liten Cavalier till servicehund kan lösa detta så borde jag få min schäfer som ska föreställa att vara en smartare ras -ja jag vet att många skrattar när de hör Samsons namn nämnas i samma mening-men det var klart värt ett försök. Har man hittat en Iphone på ett gigantiskt spårfält så borde man kunna ge fan i allt annat som står i hallen och på diskbänken och helt enkelt hämta det nya paketet toarullar! Punkt.
Nu kommer det in HUR bra det är att min hund tycker att det är ok att jag har "nej" med i vår träning, jag bad helt enkelt Samson med ett enkelt "Får jag den?". Eftersom vi inte tränat med ett sexpack toarullar och jag inte var sugen på att få in varken skorna i hallen som han passerade igenom, deras pläd, sakerna som han villa ta ur mina handväska och leverera-logiskt dock eftersom vi kvinnor har vårt liv i den väskan...-, bananer, gårdagens matlåda som stod i diskhon, en matskål, en dosett, ett mjölkpaket eller posten som låg utspridd så var det bara att säga "nej" och fråga igen "får jag den?". Han hade askul ute i köket och testade nya grejer för varje "nej" han fick eftersom jag ändå tydligen inte ville just den prylen ändå. "Funkar inte detta så måste detta vara rätt" tänkte han och svansen gick i ett. Fick lite panik när han funderade på om jag kanske villa tavlan eller böckerna som stod på tavellisten borta vid matbordet.
Men efter en stund så valde han rätt och lyfte ner paketet med toarullar och kom springandes, ingen belöning mer än min lycka och han studsade runt i badrummet i 30 sekunder innan han välte alla schampoflaskor. Belöning nog. Mitt samtycke.
Mitt "nej" betyder alltså för min hund att det beteende han gör är fel och att han ska testa nytt, MEN helst inte samma igen. Ibland gör han ju det och då säger jag till helt enkelt. Men det bygger ju på att man har en bra relation och att man byggt upp sin hunds självförtroende och tillit till att jag uppskattar att den jobbar på som tusan. Mitt samtycke. Inget tvång, bara tydlighet och jag underlättar så han slipper testa fel beteende i en kvart och skapa en stor minnesbild av något som jag ändå i slutändan inte vill ha. Så gör jag. Det är MITT sätt. ;)
Nu ska jag se om Quarre har skitit illa för sista gången, den lille genererade i att jag sprungit i trapporna ett par gånger inatt och sovit så lätt att jag vaknat av att de suckats ute i hallen. Han ät troligtvis en död älg i skogen medan jag knöt om mitt ena skosnöre... Dock så tryckte jag AV larmet istället för snoozen... Jäkla skit. Missar lektionen eftersom det inte är samma sak att stiga upp 05:20 som 08:21...
Ibland så får man så mycket energi av att prata av sig och dela tankar med en människa som är ödmjuk och som alltid lyssnar och peppar, vi tycker inte lika och det är så häftigt! Men i heglen så ska jag suga i mig av alla tips jag kan få tag i och blanda ner i min egen smet, tror det kan bli en riktigt lyckad kaka i slutändan.
Världens goaste Jenny Morales ska nämligen hålla agilitykurs för Schäferungdom, det ska bli så satans roligt! Igår avslöjade hon upplägget och jag tror verkligen att jag kan ha sjukt mycket nytta av det som komma skall i min egen träning :) Taggad som tusan är jag och Samson!
Nu är löparoutfiten på, inleder med spår för hundarna, fika med Empan och sen till fina Wirge och SEN löpning eller pass på gymmet. Har ju lagt upp ett nytt benpass som jag är riktigt sugen på att köra igång med. Dock svider träningsvärken från i förrgår som ett as ännu... Men det är gött att man inte är så kräsen med vad man lämnar huset med för kläder. FUNKTION framförallt! :)
Min hund har gått in i ett stadium av helvete, det är över tre veckor sen jag vände upp och ner på den lille... Nu är det som att han bara går och väntar på att få äta upp en annan hund eller göra utfall mot första bästa människa bara jag släpper ögonen eller är upptagen med att knyta skosnöret.
Känner inte att jag har orken riktigt att mena vad jag säger så jag ska ta tag i det senare i veckan, inledde med att hänga på gymmet och lyfta skrot inför att lyfta betonggrisen i nackskinnet...
Tänk om man hade haft två Quarre istället? GUD så enkelt det hade varit, idag så drog två rådjur framför dem båda och de var 50 meter framför mig. Jag vrålade "NEJ" men skillnaden var att Quarre vände när jag öppnade munnen och Samson stannade och tittade efter rådjuren och funderade om det vart värt att trotsa mig och vände (motvilligt) först när ekot i skogen efter mitt vrål lagt sig...
Denna fas tar han med sig i lydnaden, där han gärna provar om han kan lämna mig eller suktar efter annat och skiter i mig. Som i fria följet där han hänger sig på mitt ben och tittar på annat... Sicken gris! Men med naglarna som tänder så påpekade ja detta i helgen, dock så känns det som att naglarna kommer ramla av... Betongpannan Samson...
Men i skyddet så tar han stora steg framåt så det kommer ju något gott av hans självförtroende och uppstudsighet flugit upp i grantopparna.
Quarre min lilla älskling är lika go som vanligt, viljan att vara matte till lags och lyckan över att få ha min odelade uppmärksamhet gör att han vill jobba tills han stupar... Snutte...
Spårade idag med båda och det gick kanon för Samson och mindre bra för lillparveln, han blindspårade i rena glädjen och jag missade och vi fick göra en "patrull" för att komma på spåret igen. Inga problem efter det men jag har nog kommit fram till nackdelarna med att köra in spåret såsom Quarre är körd...
I lördags så körde vi en "träningstävling" med alla tre disciplinerna med gruppen, jag kör aldrig igenom programmet helt. Så dumt. Men nu gjorde jag iaf det med båda. Dock regnade det när Quarre körde så jag kunde inte filma. Det kommer senare :)
Det var inget program i världsklass men nu har jag koll på vad som måste ses över per omgående. Sättandet är det som vi jobbar med just nu, han har börjat så smått på eget initiativ att sätta sig som han brukar. Dvs att han sätter in baktassarna mot framtassarna. Det ogillar vi så vi har tjatat sitteknik och det syns på honom att han är lite osäker ännu men det släpper och har jag belöning med i bilden så är det inga konstigheter. Men den måste ju bort och här fick jag se hur pass tekniken satt sig och jag kan ju konstatera att jag vågar börja belöna med lite tävlingsbelöningar utan att han släpper på tekniken :) Den "lättande" rumpan på apporteringen som vi kollade på förra passet har han en klar minnesbild av så där är det bara att kasta apport mera så är det klart.
Det är tusen andra saker som ska till, men just nu är fokus att kika på grunderna innan jag drar upp honom i energi och stress...
Ett av Heffas första och sista traspass, här är han pytteliten... typ 8 månader... Naaaaw...
Jag hatar det faktum att jag generellt och allt som oftast skjuter mig själv i foten, jag är dessutom medveten jag om att jag siktar...
Nu har hundarna varit utestängda i hallen/köket i två dagar. Samson har trånat bakom grinden och det är hälsnings ritualer -ganska mysigt- varje gång jag passerar till badrummet eller är i köket.
Vilken effekt tror ni att det haft på vår träning? Såklart samma som alltid när jag får för mig att göra "umgänget" med mg mer exklusivt... Det blir kanonresultat!
NÄR ska jag lära mig att mina hundar blir nonchalanta om de har ständig tillgång till mig? Jäkla skit.
OM och OM igen gör man samma misstag...
Men nu ska jag vara duktigare på att hålla på fredagsmyset/lördagsmyset och under vardagar vara lite försiktigare. Visst nu är det säkert någon som tycker det låter konstigt, men så är det med mina hundar. En annan individ hade antagligen inte krävt samma sak, men mina gör det. Men jag stöter på patrull eftersom jag är av arten homosapien och därmed emotionell med mina hundar. Kollisionskursen är ett faktum. Predator vs primat... Sicket skämt det är ibland... I mitt hushåll framförallt!
Hur som så störtade jag iväg på em och mötte upp Micke för ett express skyddspass, haffade den gubben på vägen mellan jobb och hemmet. Hatten av för att du ställer upp när konstapeln måste jobba.
Det blev ett kanonpass och det var nya infallsvinklar, snackades och konstaterades... Men det slår mig ibland hur lättlärd min lilla pojke är. Det har varit flera bra pass på raken nu och jag vill verkligen att det ska komma igång att fungera nu...
Aaaah well... Imorgon är det dags igen och jag ska översätta vad som hände idag... Där har vi väl den egentliga utmaningen, i själva översättningen... ;)
Mitt livs kärlek som lillparvel, tänk att vi bodde i Halmstad i flera år... Saknar södra Svedala...
Satte mig ner och tog mig i kragen, Samson är inte mogen för en klockren start i eliten men det är läge att gå ut och kika på hur det politiska läget ligger i Heffalandet. Jag ägnade en timme åt att kika på tävlingar och anmäla till de som passa de in med schema, tenta och andra åtaganden.
Sen gick vi ut all tre och plockade med väskan från bilen, Samson fick köra första passet medan Quarre satt som ett litet ljus och tittade på. Började med att klocka ett fritt följ och han ligger på ca 7 minuter utan att tappa fokus, någon skiftning i position men annars riktigt kanon. Nöjd som tusan och de rättningar som jag gjorde på en promenad i veckanhar tydligen satt sig som en smäck! Han var överlycklig och det var verkligen inspirerande att jobba med honom idag. Kollade av fjärren och dumrutan innan han fick byta plats med Quarre.
Quarre och jag har ju haft lite uppehåll och nu är det läge att strama till kraven på lilleman, han fick jobba på och ju längre vi höll på så kom han upp sig allt mer. Han är så lättlärd så det är ett skämt! Tog tag i apporteringen som fått vila ett bra tag och nu skulle jag satan i gatan få ordning på de där anslutningarna både ute på plan när han ska ta apporten och inne vid mig. Första gången så var det tassen på och jag korrigerade honom och kallade in, lite lägre tempo ut nästa gång och jag stöttade med "apport" där ute. INGEN tass och full spätta in när jag berömde honom. Sen pratade vi om hur det skulle gå till inne hos mig och han gjorde vissa försök att driva med mig -det har ju fungerat på andra- men jag påpekade att vi varken tuggar, piper, släpper apporten, springer därifrån eller hoppar upp på matte... Vi var snabbt överens och den lilla prinsen levererade fyra perfekta apporteringar. Nu ska jag bara bestämma om han ska sitta så tätt med apporten som han gör. Men jag tror att det är en trygghet för det lilla livet... Tydlighet och kärlek fixar allt för den lilla snutten...
Sen fick Samson köra ett par korta apporteringar för att kolla om rumpan var limmad eller inte. Den var limmad. SÅ då fokuserade jag på att kasta bra istället med höger. Är ju vänsterhänt. Jäv*a fummel det där alltså...
Sen var det läge att kika på vittingen, tog tången och rotade runt i väskan och fick upp 7 apporter och plockade upp en sista med handen. Gnussade lite och la ut den. Skickade sedermera hunden för att se vart vi låg eftersom det vilat sen i juli då vi körde det en gång. På SSM. Han kom fram och nosade av och plockade hem den, dock var han på väg att lyfta den som låg intill men ångrade sig. Dock räknas det som plock. GÖTT! Då har vi ngt att fokusera på. Gjorde en ny, hetsade honom för att få honom i perfekt "Nu kommer det att gå på röv*n"-mode och UT med hunden. Fick ett halvhjärtat plock i en annan pinne och påpekade detta. Han tittade på mig och fick nytt kommando med informationen att man LETAR tills man hittat rätt. INGET annat. Han gjorde 5 kanon vittringar och 4 hade galopp in med pinnen. Knäcket är väck men han har ofta hela pinnen inne i truten, så det är mer eller mindre ett kirurgiskt ingrepp att få ut den när han kommer in med den. Han gapar och jag gräver.
Vi har kört plockövningar och då tar han rätt, men när han kör HELA momenten så blir han så till sig när han får leverera in rätt pinne. Är det någon som har tips på hur man kan köra in bra gripteknik som fungerar i förlängningen när hunden är på avstånd, uppe i drift och som Samson skiter i belöningar.... ALLA tips mottages med stoooor tacksamhet!
Det har blivit dåligt med träning på rapportfronten för Heffaklumpen under de senaste tre veckorna, när vi väl tog oss ut så blev vi ju stoppade av Försvarsmakten som inte kunde träna patrullstig om andra hundar hade gått i skogen. Intressant. Mycket intressant.
Så det var väl med lite nerver man åkte till Tierp imorse, men vi är ju med för att få erfarenhet och njuta av trevligt sällskap :)
Hur som helst så hade jag och Uffe bokat att jag skulle vara kvar på A-station och inte följa med upp till B och säga hejdå som vi gjorde förra gången. Samson blir som en mentalpatient och mer eller mindre permanent sinnesförvirring råder i skogen när man väl släpper iväg honom. Så jag stod kvar på A med Silvana och "pratade" med Samson medan Uffe med bogserade bort sina två hundar och vidare mot B-station. Han hade ju både Donna och Samson med sig.
Tanken var att han skulle "veta" vart han lämnat mig och inte tro att jag kanske hade strosat iväg.
Vi körde igång efter lite liggtid och Samson kom i slutet, det var med pirr i magen som jag gick upp för att ta emot honom. Skulle han fixa det? Eller skulle han vända?
Men i ett litet dammoln så kom min älskling sättandes och det var inte långt ifrån att jag tog till lipen, det är en sån obeskrivlig känsla när man möter den rena glädjen som han hade med sig in. Mitt underbara hjärta!
Sen kom skicket tillbaka och Samson skulle få gå på sin första förlängning, alltså upp till C-station.
Jag släppte honom.
Men han kom aldrig in till C.
Vi väntade och det är ju här som man får stora skälvan. VAD gör min hund där ute? Men efter en låååång stund så kom han galopperandes tillbaka till A och vi släppte på honom igen där då Uffe hade joggat upp till B och ropat en gång innan han backade igen. Han hade försökt lösa problemet men glömde antagligen att ta till näsan och den lilla mammagrisen bestämde sig för att grabbarna antagligen hade lämnat stället utan honom....
Men sen så avslutade Samson med en fenomenal sträcka från C till A där han inte tvekade en enda sekund. På 3 pass så har han alltså fixat detta.
Kursledaren Thomas som var panelhöna i mitt läger var supernöjd och menade att det här kommer lätt att vara Samson grej när allt faller på plats och från andra lägret så fick jag goda referat.
Det är verkligen en sjukt rolig gren! Fyyyyy f***n alltså!
Nu har vi avrundat med en promenad runt Hammaren och strax är det dags att åka hem till Silvana och Uffe för lite middag, det är ju tur att man blir så väl omhändertagen ;)
Fredag igen, har en spännande helg på gång med rapportkurs i Tierp imorgon och rapportträning på söndag. Benson är strängerligen upptagen i helgen så skyddsträning är ju inte att tänka på... Typiskt! Nu är Heffaklumpen går kanon...
Förra helgen var det utställning i Enköping, jag hade finfrämmande i form av Lilla Matilda med sina busfrön. Vilken fröjd att ha som husgäster! Älskar när man har gäster som inte känns som gäster utan bara en naturlig del av ens hushåll. Matilda är som en liten lillasyster som boar in sig. Jag försvann även under denna helg men återfanns, tack alla godingar som saknade mig! Det värmer i hjärtat att man inte är saknad speciellt länge innan man är efterlyst. Kärlek. Jag visade hur som helst Matildas guldklimpar och Heffa kom minsann på en 2:a plats i sin klass och Zo som kom på 3:e plats. Läs gärna Matildas referat... Fick även frågan om jag kunde visa en hund -som tydligen blev två- av Schtekarn och det var roligt, den ena lilla tiken vann sin klass och plockade några placeringar i konkurrensen. Trots att hon var pyyyytteliten -4 mån- och hund nummer två var en annan femma. Men alla kan inte vara klassvinnare -kolla på Samson ;)- Dock var det roligt att få hjälpa till och lärorikt, sen var ju valpägarna som jag hjälpte supergulliga och då blir man ju glad att man kan vara till nytta :)
Men roligast var faktiskt MÄSTAREN i passgång, Beathalandet Zandor som med viss anträngning från min sida -Lyfta-släppa ut-lyfta-släppa ut- vann sin klass. Mina händer var vinröda/blå efter klassen... Men han blev minsann klassvinnare med Ck och 4:e bästa hane. Det är ett ENORMT kort i taket att jag ens fick honom att trava... Men ack så kul för Malin! :) Nu har hon lovat att träna utställning inför nästa gång -Lite orättvist att den killen som inte tränat vinner och Samson som kan gå för egen maskin kommer sist när man ställer honom... typ.. ;)-
