Hon är envisare än synden. Men du är envisare. Eller intala dig själv det för i helvete!

En dag i hundträningens tecken! Klockan 9:50 lämnade jag bostaden och satte mig nu tillrätta (19:45)för att lägga in en bild från etapp två av dagens träning.

Idag så var vi några från patrullhunds-gruppen som träffades och tränade. Basen upprättades 10:30 och 17:34 så rullade jag ut från parkeringen.
Jag är så grymt imponerad av hur hundarna jobbade, det ska bli satans så spännande att i slutändan komma ut och få öva med dessa brudar! Jag och Sanna har ju ett kommande certprov och tränade mer inriktat mot det, medan Piia och Malin som är klara helt enkelt fick ta om våra spår efter oss. Kalasträning inför att man ska ut på förbanden, faktum är ju att det är då det roliga börjar! Avis? Jag? Nejdå! Bara så jag går av på mitten! Hoppas vi fixar certprovet, visserligen så är det väl inte mer än att man får göra om... Men det vore superkul att få komma igång och praktisera på förbandet.

Vic: "Se gullig ut Elsa, jag vill lägga ut bilden på fejjan..."

Elsa: "Är han riktigt riktig den där eller!!?"

Väl hemma så dumpad jag Samson och plockade upp Vic. Sen bar det av mot MBK och där stod Cissi som varit och tävlat hela dagen och åkte direkt dit...
Råder det oklarheter om att vi är hundidioter?
Jag fortsatte med lite positionsträning och inkallning. Sen brann det för fröken. Vi skulle köra sättande och hon limmade sig längst backen. I dessa lägen får hon verkligen låsningar och inte en belöning eller "gör om gör rätt"-tanke i världen når henne. Krav, oavsett hur litet det är, från tvåbening kan FAKTISKT likställas med RAGNARÖK. Så jag satte henne handgripligen upp lugnt och stilla varje gång. Hon skrek, körde ålning medels hasning längst backen och kissade i omgångar. ALLT för att slippa mitt krav och att jag la ett finger på hennes kropp.
Det var verkligen Ronja Rövardotter som skrek "JAG TÅL INTE DINA HÄNDER PÅ MIN KROPP!" oavbrutet. Sen VIPS! Vi snackar verkligen...VIPS! Så släpper det och hon provar att komma in och sätta sig "fot" och börjar jobba aktivt igen. Cissi stod med stora ögon och blev vittne till kalabaliken. Eller kalabaliken var ju ur Elsas perspektiv som faktiskt kämpade rätt hårt för att komma undan det lilla krav som fanns och använde ALLA trix hon kunde komma på! Jag har börjat få kläm på damen och det känns som att vi är på rätt väg...
Jag får bara INTE ge med mig! Kämpa Jeanette! Stålsätt dig! Hon är envisare än synden. Men du är envisare. Eller intala dig själv det för i helvete!
Skönt att prata av sig med ägaren till Surikaten oxå, hon har ju lite koll på vad hennes hundar brukar ha för akilleshälar och tillgångar. Men än så länge så känns det som att vi väljer rätt väg träningsmässigt, SMÅ SMÅ bebissteg momentmässigt och trygg som tusan.
Som jag sa till Cissi; löser jag ut denna lilla kreativa fröken så ska jag köpa en fiiiin present till mig själv! Hon höll med och vi påbörjade det moment som blev dagens GULDKORN!
Elsa har kört två pass med platsträning hemma på sin träningsmatta och nu gjorde vi ettans platsliggning, KALAS! Hakan i backen hela tiden och med en skinkrullning så suckade hon och låg i flera minuter. Sen gjorde jag tabben att kvittra istället för att använda lååånga vokaler och VIPS så var hon uppe. Men jag la snabbt om utan att hon lämnade platsen. Men gick ändå tillbaka och flyttade tillbaka henne. Resten var kalas! Belöning blev en tur på agilityplan:)


Läxa till nästa Cissi-träning för Elsa blir:
Sitt-stanna-kvar. 
Om hon blir trygg och säker på sitt-stanna-kvar och jag gör det till en "häftig" grej att JUST sitta så tror jag att jag att hon är hemma med halmen.
Go'natt med stadgeträning
Hon tycker det är rätt mysigt att få ligga plats, DET ska jag ta vara på! Innan skott eller nya hundar kommer in i bilden.
Hit och fot position
ORDFÖRSTÅELSE!


Läxa till nästa Cissi-träning för Samson blir:
Sitt-stanna-kvar. 
Han måste bli fysiskt starkare i momentet och jag måste peta på att han ska sitta utan att avlasta ena tassen. Han lyfter ena och sätter ner eftersom han är så pass tung.
Go'natt med stadgeträning
Han ska få köra grunder, der är grunden som fått oss tillbaka på banan. Glöm inte! Jag måste backa ibland!
Hit och fot position
Han slarvar vid ingångarna och det har blivit en vana att han sätter om sig, träna med spegel och möblera om honom. Han är bara lat och bekväm. Ser jag det inte så skiter han i att korrigera sig själv. Inte OK!

 
Trodde inte jag skulle säga det här... Men jag längtar efter att få träna lite lydnad med min betongsugga till Heffaklump. Ni som känner mig... ni vet att vad det innebär... Komiskt. Så jäkla komiskt.

Surikaten är fan allergiframkallande

Det är fan inte sant.

Kolla på henne. Den dryga lilla.

Inte för att jag skulle vilja ha något av det där.

Jag är ju normalt funtad i skallen så jag behöver ju inte någon aktiverings... vad det nu ska föreställa. Konerna är ju störtlöjliga! Pläden förmodligen allergiframkallande.

Surikaten är fan allergiframkallande deluxe.

Ligger det godis i den?

Ameeeen vaaaaa faaaaa  aaaaaaan!!!!

Heffaklumpen och Surikaten - The movie.

Herrejösses vad man lever singelliv numera, nej inte den typen som hänger på krogen och ramlar hem i någon form av spritnirvana! Jag hoppade in i bilen efter en kort träningspass med Elsa och så drog gänget till Bromma Blocks. SHOPPING på schemat och det inhandlades träningsbyxor (man är ju alltid lite mer taggad på gymmet med nya brallor!), sportBH (XXL is the shit där mina vänner! Och Intersport har Rönisch för 199:-), ROSA pläd, ROSA fotbollskoner, ROSA aktiveringsboll, hårprylar (läs torrschampoo och hårnålar), underkläder (LOVE IT!) och en pannlampa (det är inte bara på Kameruns bänk som det är mörkt…).

Sen drog vi till Jungfrusund för en sista rek inför söndagens träning med gänget och en långpromenad, gött som tusan och jag kollade av vad som satt kvar sen igår på båda hundarna och tog även tag i detaljen med Samsons slappa avslut. Han blev sur. Otippat. Men lättövertalat.

Rätt gulligt att man bara behöver fejka att något ÄR AShäftigt, trots att man sekunden innan var likgiltig. Rätt andning och tittar man ner på honom så håller han också andan… Så lägger man på ett nytt kommando (samma igen alltså) och vips så var det inte lika tråkigt längre. Trots rätt tuffa korrigeringar, men han gör inte om samma fel igen och jag kan belöna min älskling med att attackera surikaten.

Everybody wins! :)

Efter promenad som slutligan avslutades i mörker så drig jag till gymmet, körde ett ben-axel-biceps-pass och åkte hem. Knät bråkar lite med mig och jag tror helt enkelt att det är för att vikt och avsaknad av rätt muskler gör sig påmint. Så nu får det vara nog! Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Snacka om periodare! Jag föraktar mig själv lite lätt, jag vet hur mycket piggare och gladare jag blir av lite endorfiner i kroppen. ÄNDÅ så… Skyller på att jag velat vara tillbaka på Hagaberg på heltid innan jag skaffade nytt gym (bytt från SATS till Puls och Träning). Superfint är det! Vågar knappt ta i maskinerna…

Nej nu ska jag och lillskorpan mysa lite i soffan, herredjävlar vilken liten mys och knähund hon är! Aldrig varit med om maken! Är givetvis salig! Samson är också nöjd… Han som hatar fysisk närhet…

Bjuder även på film från gårdagen, efter lite frågor om hur jag menar att Samson tycker rutan är ”häftig” så får man i denna snutt se hur vi byggt upp med skoj-ploj-mystik-muskelkraft och massa skratt att ”rutan” AShäftig. Han tycker lixom som jag tycker….

Det gick inte att klippa i filmen utan att det blev hackig eller ljudet osynkat, så det är oredigerat.

Vi bjuder helt enkelt på lite utvecklingssamtal och glädje, fy vad jag är glad för dessa två sötnötter!

Jovisst fan är det den amfetaminpumpade surikaten...

Jag är fan förbannad. På allvar alltså. Jag skojjar inte.

Man blir misstrodd för minsta lilla på det här bygget!
Ena sekunden så handlar det om sk "Setups" där den lilla monstersurikaten applicerat mängder av mina hårstrån i soffan, slängt ner någon form av papperssamlingar med krumelurer i och sedan har hon alltså tagit sig tillbaka ut i släpet, via den låste ytterdörren ska tilläggas, där hon så snällt lägger sin falska rapport om hur mysigt hon haft det medan matte varit på utbildning i två timmar.
Matte blir såklart lyrisk över att den lilla surikatdjävulen börjat tycka om släpet och berömmer den äckliga lilla surikaten för att hon snart kanske är så modig att matte kan köra lite med släpet på tomten medan den nervklena surikatfan ligger i släpet.
Prova att backa över henne...
Sen kommer matte ner till huset. Öppnar dörren och får ett rabiesanfall.
Det slutar med att matte startar den elektriska saken som eliminerar alla övriga husdjur, som är av rasen dammråttor enligt henne. Jag ser dem som min egen avkomma. De består ju av mig och fortplantar sig likt aliens dagligen. Dock avlivas de inte de ens lärt sig säga "pappa". Fan vet om inte jag går samma öde till mötes snart...
Eller så gör jag det självmant. Det är en lockande tanke när man sedan helt sonika blir utslängd och vem står inte där och hoppar upp och ner? Jovisst fan är det den amfetaminpumpade surikaten.

Jag har ju även fler skituppgifter som jag tar på störta allvar.
Min polare Ingela Grambo har en gång sagt:
Först för man det man MÅSTE. Sen gör man det man VILL.

Så eftersom jag MÅSTE vakta Hagaberg mot inkräktare, Erland uppskattar detta tror jag, så gör jag det i första hand. Sopbilen får sig alltid en omgång av min vrede. Dock har jag tappat lite gnistan just i detta fall, han kommer ständigt tillbaka och verkar uppenbarligen ha någon form av problem med språket. SFS (Svenska för Sopgubbar)... Finns det?
I övrigt så har jag visat mig från min bästa sida vid ett par tillfällen.
Det har handlat om invasion av militanta rådjur, men eftersom de spelar i samma liga som surikatdjävlen så räcker det om jag sitter kvar i slänten och spontanskäller på dem, fega små kräk är de. Erland sa att de slutat gå in på tomten nu. Snart hoppas jag att Erland älskar mig så mycket så att han adopterar mig.
Sen är det Jehovas vittnen. Dem måste man ta i lite mer med hårdhandskarna med. De har lite samma beteende som surikatfan när hon fått dille på sopkvasten. Total förvirring råder och alla vill bara bli av med dem. Sagt och gjort. De har vänt redan borta vid krönet på vägen.
Rätt nöjd och med en tanke att man antagligen slipper se möget igen om man är extra tydlig så står man kvar vid grinden och vrålar.
Då kommer det. Avgrundsvrålet från borgen. Inte från mig alltså. Katla har vaknat och släpat sig ur sin pluggkoma.
Jomenvisst. Då har den nervklena surikaten sprungit och tjallat om att jag bedriver någon form av nöjesverksamhet i form av att skälla ut i tomma intet uppe vid grinden.
Ni som känner mig vet ju att det krävs faktiskt ett och annat för att motivera mig att anstränga mig, jag tvättar hellre genitalierna, äter eller sover än att göra för många knop.

MEN idag kom upprättelsen!

Vi hade alla gjort ilastning i fordonet och var på väg norröver så mötte vi dem, jag kände OMEDELBART igen gärningsmännen och yttrade mig givetvis i rent informationssyfte.
Matte ryade åt mig och surikaten blev med ens ett med pläden i buren. Den fega lilla....

Då hör jag den ena gärningsmannen säga:

"Om du vill ha en broschyr om Jesus... så... Ja vi har ju varit här, men den där hunden verkar inte vara så förtjust i folk... Så vi vände..."

Matte tittade över axeln och log lite... Nu passar det, tänkte jag.

Uppenbarligen så har de blivit modiga nog att våga sig tillbaka. Men de vet inte att Samson, han gör det han MÅSTE först!

Sen gör han det han VILL. Då din lilla surikatfan....

Det är inte Hedi Klum som flyttat in. Snarare Lotta på Bråkmakargatan.

Det finns ingen tid för bloggande idag, tentaplugg pågår! 

Men surikaten Elsa vill givet visa upp sig lite i media och här är hon nu...

Givet så är lina och halsband matchat! 

Rosa draglina och Rosa Hürtta halsband.

Lotta?

Det rosa täcket i flertalet vinklar... Kan inte påstå att någon vinkel är mer eller mindre till hennes fördel... Inte heller till hennes nackdel... Det är helt enkelt inte Heidie Klum som flyttat hem till oss.

Snarare Lotta på Bråkmakargatan...

Rosa täcke med reflex.

Rosa täcke med reflex. Ny vinkel.

Rosa reflexkoppel med matchande rosa halsband. SÅKLART!

Rosa blinkhalsband. Avstängt.

Rosa blinkhalsband. Påsatt. Alltså påslaget. Det sitter på hunden. Som ni ser.

Samson RAPPORTerar!

Jag är bäst. Enkelt. Alla andra är idioter.

Idag drog jag till Tierp för att springa trampdynorna av mig!
Med mig hade jag min matte och min kompis Malin, man måste ha en assistent på varje station som kan serva en som den kunglighet man är, alltså korka upp kattmaten och stå redo med min boll när jag kommer störtandes likt en projektil genom terrängen.
På tal om terräng! Undviks till varje pris!
Vi la löparbanan över grustaget, idioterna till homo sapiens ansåg att vi skulle kuta genom härket och bärket... alltså skogsdungarna... eller talldungarna... Men så skulle du kunna se oss hela vägen. Antagligen i rent utbildningssyfte. Jag är ju perfekt. Enkelt.
Köss mej i bajjan tänkte jag och sprang rund skiten och såg till att min bana fick formen av ett S.
Man kan peta ut eyeballsen om man ska gå igenom sånt skit och jag som har, är ju den enda ska tilläggas, självbevarelsedrift undvek detta. Smart drag och jag kom ju fram utan problem.
Skönt att vara tillbaka i ropet, det har ju daltats en del med den svarta lilla smilfinken... Ni vet...
På vägen hem så shoppades det högt och lågt, Smilfinken kom ut med en sjukt fet kasse från Hööks och skröt högt och lågt om alla halsband och täcken som hon gått. Tro fan att hon fått täcken! Hon har ju ingen päls! Ful är hon oxå...
Jag fick komma ut vid Bromma och traskade in på Bromma Zoo, jag kände att rättvisan skulle komma tillbaka och jag tittade på alla möjliga saker.
När jag stod och provade ut halsband kom en ung kvinna och började prata med matte, jag antog att hon ville beundra mig och mina helt fantastiska aura.
Nej då.
Plötsligt inser jag att jag står mitt i Sveriges störta zoo-affär med ett kisskydd och känner hur förnedringen knappast kunda anta större proportioner.
Matte blev till sig i trasorna när hon insåg att hennes favvomärka hade halsband i min storlek, är ju enorm, och i rätt färg. Så jag kom därifrån med ett Hürtta halsband i min nya signaturfärg, orange och ett blinkhalsband i samma färg.


Elsa skröt såklart om hennes ros blink som numera matchar hennes nya täcken och de två andra halsbanden och kopplena hon fick...

Elsa har ett blink. Rosa.

Inte en chans att man lyckas tappa bort henne i höstmörkret.

Varför känns det som att alla ljusglimtar i mitt liv sakta rinner mellan tårna på mig? Fan.

Elsas prioritering här i livet. WTF!

Jobbe jobbe...
Har fått kommentaren att lillfröken musklat på sig som tusan sen SSM, vilket känns superkul! Hon har inte ens kommit närheten av mina fysplaner för henne... Min blivande lilla dragapa :)
Idag åkte båda jönsarna i badet, kan inte påstå att jag varit mig själv på den fronten ch de är mao skitiga... enligt min mening... tydligen är jag ensam om att tycka detta... Pedant på denna front oxå? Tveklöst!
Sitter och planerar vidare för lilltösens utbildning, jag tänker att efter onsdag (tenta) så ska jag ta mig en rejäl pratstund med henne. Hon drar upp sin stress i smyg och istället för att fokusera så exploderar hon gärna. Jag ska helt enkelt förklara på ett vettigt sätt för fröken att hon MÅSTE börja prioritera här i livet. Lyssna. Eller så kostar det. Enkelt.
Hennes prioritering ser ut som följer:

Sitta och fokusera i position - Belöning - Attackera Samson - Fort tillbaka - Eget beslut - Attackera Samson igen - Tillbaka - Belasta matte - Skrika i panik för att matte tar i mig - Attackera Samson som hämnd och för att rättvisa skall gälla - Tillbaka - Sitta och fokusera i position.

När hon jobbar är hon harminisk och lugn och kan fokusera läääänge, men... Jag har tillåtit mycket just för att undvika konflikt. Men nu ekar orden på Väddölägret som en slägga i huvudet.
Konflikt ÄR utveckling.

Samson ska få en omgång i gruppmomenten och så ska vi fortsätta på patrullerandet, är supernöjd med Jungfrusund! Det kommer folk med jämna mellanrum och man kan få till ganska svåra patrullstigar där mycket folk har passerat. Måste få till en främmande spårläggare bara... Men det löser sig nog.
Imorrn så kommer något efterlängtat att ske. RappRapport återsamlas i Tierp för första kurstillfället med rapport! OMG vad jag är taggad! Malin ska hänga på som mottagare och det är jag sååååå tacksam för! :)

Nej nu ska jag föna min lilla prins.

På vägen hem ska jag uppdatera Prinsessans garderob...

Tack Matilda för tipset :)

En helt fantastisk helg med underbara hundidioter!

Först av allt så vill jag tacka Yvonne som lät oss bo på Käringsunds kamping, underbart!

Helgen var något av en uppstart och jag är så nöjd med helgen och det arbete som framförallt Samson genomförde!
På fredagen så anlände vi till lunch och eftersom det regnade och var halvkasst väder så begav vi oss till Yvonnes EGNA inomhushall för en genomkörare av lydnad och skydd.
Samson tog steg framåt i lydnaden med hjälp av mamma som hjälpte mig att korrigera till hans position i vänster stegförflyttningar. Det präglade resten av helgens lydnad och jag var salig! En liten detalj som man får rätt på gör så mycket!
Sen kom det bästa.
Samson har stått i ett år och tre/fyra månader från skyddet, har har kört tre pass inför förra årets SSM och årets.
Han gick in och gjorde ett skyddsarbete som fick tårarna att rinna på mig. Vilken hund! Han har mognat på sig och sorterar verkligen. Jarmo och Benson var stöttning till tusen och ÄNTLIGEN är han mogen för det jag vill, dvs för rejäl lydnadspress! Jag har ju haft så svårt för att släppa kontrollen, vilket resulterat i att jag tycker att skydd är tråkigt. MEN nu när jag får vara en del av arbetet på ett nytt och faktiskt givande sätt så vill jag nog prova iaf.
Komplimangerna haglade och jag kan tyvärr inte ta åt mig på annat sätt än att säga att min hund är gedigen och människorna runomkring oxå. Jag har en bra lydnad på min hund och nu när han verkligen tar ut det, som jag komprimerar, på figuranten så är man ju rätt i fas.

Spåret ska man knappt tala om, jag är pedant. Något pedant. Ok helt extremt pedant.

Samson har under helgen spårat längst och med större svårighetsgrad än de andra hundarna, TROTS att vi knappt lagt energi på IPO-spåren utan det har varit fokus på tjänstehundsarbete och därmed bruksspår.
Första spåret så kände jag hur det kliade i tinningarna när han tvekade i en vinkel och försökte vika av va 2 dm innan vinkeln, han korrigerade sig själv och gick spåret ut i vinkeln. Eftersom jag är pedant så gav jag linan till mamma som gick bakom och hon tog över. Eftesom certprovet ligger i nära framtid så vill jag inte komma i konflikt med honom.
Kommentaren från Jarmo som satt med Benson vid sidan av fälten:
"Är det förarbyte?"
"Hon är pedant och tycker nog inte att det är bra nog, vill nog inte komma i kollisionskurs med Samson tror jag"
"Den hunden spårar ju för V, vad är det att bråka om?" -V är det högsta betyget och innebär att man ligger på 96-100 av 100 poäng-

Andra dagen så väntade jag på att folket hade travat ut och tagit inte sina spår innan jag la mitt över deras (förledningar alltså) och över spårgången, medan mitt låg så passerade hundar och förare ett antal gånger över spåret via "spårgången" -alltså den väg som gruppen bestämt skulle användas av alla för att ta sig ut till spåren på fälten- och genom att ta in de sista spåren.

Jag satte in musik i öronen och sen tog jag in det. INGA problem!

När jag sen satt och diskuterade vad som skulle förbättras med Jarmo så kom han fram till att jag bara ska fortsätta spåra. Det är en bedömningssport och om han hade dömt dagens spår så hade vi haft full pott. Jag försökte hitta något att kritisera hos Mammas Gris och pratade om markeringarna, de är alltid raka och snygga, direkta... men smäller inte i backen. Men som han då sa, att om de skulle gå snabbare så skulle han undra HUR dessa hade kommit till, alltså vilken metod jag använt...
En hund som jobbar koncentrerat kan OMÖJLIGT lägga sig snabbare.

Jag satt och sög på det som han sagt och kom fram till att jag har en rätt bra spårhund, att han spårar som han gör trots alla "plojspår" måste ju innebära att jag har valt en metod och ett upplägg som passar honom helt enormt bra. Han vet aldrig vad han kan förvänta sig av ett spår, det enda han vet är HUR man arbetar i et spår. Det skiljer sig med ljusår från det upplägg som jag planerat för Elsa.
Men det jag vill ge mig själv är att jag som förare har anammat alla olika inputs under resans gång och faktiskt kokat ihop ett koncept på egen hand.

Så tips till er alla! Koka ihop något eget, som känns rätt på alla plan och tro på er själva!
Det är först nu som jag börjar inse att jag FAKTISKT är duktig, en helt fantastisk känsla! Tack vare underbara och inspirerande kamrater från Sveriges alla hörn och från olika skolor så har jag blivit den jag är som förare idag... Coolt och rätt mäktigt att inse...

Elsa har provat på att köra i nya miljöer, spårat ett rakspår och tränat vidare på ordförståelse och apportering. Hon fick även träna på passivitet, så det var en liten sötnöt som spenderade många timmar i min famn i campingstolen och kikade på skyddet. Hon har ju tendens att gå upp i varv och jag planerar att fortsätta dämpa henne tills hon är klar. DÅ kommer vi lägga in jaktmotivation i hennes arbete. Det visade sig rätt snabbt att det blir för mycket för henne om jag ex belönar med bara mig själv, då klapprar det i käkarna på henne och ögonen slår frivolter i skallen på surikaten. Skulle man ens tänka tanken att ta fram en boll eller liknande så kan ni bara tänka er hur mycket hon drar igång... Nejtack! Relation och kunskap på plats innan vi kör på. Men spännande ska det bli!

Tack för en underbar helg! Alla som deltog var på ett eller annat sätt inspirerande och jag ska försöka ta tillvara på allt jag snappade upp, NI ÄR GRYMMA!

Jag är för fin...

Fick en komplimang idag som fick mig att hajja till först långt senare och inse vilken otroligt fin tanke som format de ord som gjorde mig... För fin... Enligt vederbörande...
Att någon utan att tänka speciellt mycket kan få en att för en stund, eller fler, att må bra är så härligt att inse. Att få känna sig värd så mycket mer än man kanske reflekterar att man faktiskt är.

Med ett litet leende på läpparna så passar jag på att säga godnatt....

För vet ni? Jag är för fin.

Vet ni? Ni oxå.

Samson ska få köra skydd. Inga kommentarer på det.

"Det finns inget som socialarbetet utför som är med vetenskaplig grund, det är bara flum."
Bästa meningen jag antecknat idag....

Sitter och drömmer mig bort lite smått, framförallt så kommer min älskade Kråka till Mälaröarna imorrn och då ska det bli åka av i träningen! Sitter och planerar vad man kan hitta på för kul till Ultra Mammas Gris. Spännande värre ska den lilla fröken få det! MÅSTE planeras väl... Hon har ju inte fått gladiatornamnet "Brain"  för intet....
Idag ska jag nog köra spår igen, antingen så blir det övergångar... men jag är tveksam... han är superduktig.. men inte lika motiverad på att spåra efter mig som efter främmande spårläggare... hmmm...
Kanske läge att åka och spåra ett IPO-spår istället och kolla av apporterna och vinkelarbetet, fick ju rapporten av Uffe -tillika världens bästa hundvakt som spårar som en galning med min hund och låter honom vara med överallt- att han tappat arbetet i spetsvinklarna. Så det MÅSTE vi ju kika på :)

Elsa ska få spåra med linor på sidorna så hon inte kan lägga sig eller studsa, samt så ska hon spåra LÅÅÅÅÅNGT! Helst ramla ihop innan slutet. Jag tror det är det enda sättet att komma åt henne. Efter en massa klurande. Nu du min lilla prinsessa... Gud vad hon har stulit mitt hjärta!

Vi ska i helgen ta tag i lydnadsträningen, än så länge så är det bara shapeing som gäller och det går kanon, men jag ska ha mamma på axeln vid positionsträningen så jag inte släpper igenom småfel där, hon lär sig minst lika fort fel... som hon lär sig rätt... 

Samson ska få köra skydd. Inga kommentarer på det.

Turbospår!

Spårövergångar på trafikerat motionsspår med Heffaklumpen, liggtid på lite över en timme. Mycket lugnare nosarbete och bra aktivitetsskillnader på kontroll av spårriktning och spårarbetet när han hakade fast spåret. Man lär sig läsa honom bättre för varje gång!

Lillfia fick sitt första spår idag, snacka om turbo! När hon fattade att hon inte fick steppa samtidigt som hon hade nosen i backen så körde jon på "Åla medels hasning" för att inhalera spåret.
Här ska det tänkas till inför hur jag ska lära henne prioritera vittringstyp och framförallt fatta VAD hon håller på med.

Pratade med en underbar kamrat idag, ibland inser man att livet verkligen har sina toppar och dalar. Men att de alla formar det man är IDAG. Tål att tänkas på!

Bilder säger mer än tusen ord....

Om vår lydnadsträning...

Lilla Matilda är såklart fotograf ;)

Världshistoriens snyggaste frisyrer...

Hade jag hela helgen i Tyskland! Matilda är GRYM! Frisyren på bilden tog henne ca 7 minuter att göra och då har hon flätat in löshår oxå!!!

Ville bara skryta lite om min grymma lilla lillasyster ;)

Frågar man snällt och skänker en slant så fixar hon nog andras hår oxå!:)

Gästspel på kompaniet.

Sen eftermiddag anlände jag och hundarna till Livgardet och helgövningen som IK Arlanda hade.
Fick i uppdrag att störa och ett givet träningstillfälle uppenbarade sig! Gediget!
Parkerade bilen, rastade av Samson och klev in i skogen. Startade honom och gick inte många meter innan första ljudmarkeringen kom. Den skulle följas upp. Det är något visst med få jobba med sin hund på detta vis. Total tillit och man är verkligen partners!
Så snygga ljudmarkeringar! För varje halvhalt så säkrade han deras position och vi kom fram till målet.
ÄLSKAR MIN HUND!!!
Fick gåshud och adrenalin av känslan att man är ett med hunden. Det är obetalbart!

Elsa var sambands-maskot... Såklart!
;)

Nattinatt!

På begäran...

...så sätter jag igång att blogga lite då ;)

Vad fasiken har hänt egentligen? Jomenserru!
Ungdomslägret avverkat och det var såklart en succé! Det har bloggats högt och lågt så jag behöver nog inte presentera det mer än så. Tack till alla som engagerade sig i klubbens framtid! Guld och åter guld värda!
Stannade kvar hos min lillasyster i plast i nästan en vecka och tränade hund, njöt av att vara ledig, träffade underbara vänner och njöt av gooooood mat, biobesök och goooodis!
Efter det så blev det semester i Figeholm, PARADISET på jorden vill jag tillägga! Jag både badade, tränade hund och njöt av VANLIGA böcker! Åkte på roadtrip till Öland. Missade att färjan slutat gå från Byxelkrok tre dagar tidigare, säsongen var slut, och fick vända på klacken och köra samma väg tillbaka... Jorå... det var kul som fan! Det roliga var att det gjorde mig verkligen ingenting! DÅ pratar man semester! Avverkade ännu mera mat i Oskarshamn och i Västervik i goda vänners lag. En FANTASTISK vecka som var riktig vård för själen! Jag och mina älsklingar :)

Sen har även Ulm avverkats, i ett helt fantastiskt gediget sällskap! Jag har haft så otroligt roligt att det nästan är så man skäms!
Som en bonus så var jag ju tillfrågade att visa hund, givetvis gjordes detta i regn och rusk i denna stiliga killes avelsgrupp...

 

Åter ett tack till alla som förgyllde denna helg, ingen nämnd INGEN glömd! Underbara!

Grattis till Kennel Hagadahl och deras otroliga framgång! Är så glad för deras skull och så stolt över att ha fina vänner som lyckats så fantastiskt.

Framförallt är ni ju så förbannat roliga att ha och göra med utanför hundsammanhanget :)

VA 8 BSZS 2012 Hagadahls Figo