Tack alla fina som stöttat mig och som står vid min sida när hjärtat brister....
Det har trillat in mail, allt ifrån hundfrågor, folk som undrat vart jag tagit vägen, hur träningen går osv. Här kommer en kortfattad förklaring.
Bloggtorka råder och kommer råda en tid framöver. Jonas och jag har separerat och är mitt uppe i alla detaljer som rör detta. Det är klart tråkigt då man sitter i en situation som man själv inte kan påverka utan bara måste flyta med strömmen, men livet är ett mysterium och människor likaså.
I slutändan kommer det att komma nya äventyr som ett resultat av den sorg man känner idag, livet och känslor är inget man kan styra över. Det enda man kan kontrollera är sina beslut och de handlingar man tar sig för, så jag hoppas att mina beslut idag leder till lycka imorgon och till att jag blir starkare för resten av mitt liv.
Samson återhämtar sig efter sin magsäcksomvridning, en historia för sig som jag vid tillfälle när orken finns ska berätta mer om. Han mår under omständigheterna bra och vi inväntar återbesök innan vi vågar säga något mer.
Tentaångesten är på topp, vad ska man egentligen kunna? Det är så pass omfattande ämne... Socialt arbete... Snacka om murbräcka till kurs. Tusen perspektiv och teorier hit och dit. Ibland vill jag bara be alla teoretiker att hålla käften och bege sig ut i verkligheten och kika på om deras teorier ens har någon som helst relevans för hur verkligheten ser ut? Kom igen!
När man sen läser om pajkastningen mellan olika synsätt och i nästa stund ser över en anteckning från en föreläsning och det står "Man måste bemöta klienten på ett bra sätt" -Vet så inser man att det är ett rätt brett spectra på den här kursen, från extrem basic till såjävlainvecklatsåmanvillskjutasigihuvudet-perspektiv/teorier.
Melissa Horn - Passar in just nu på djävulskt många sätt!
Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av
Igår så for jag, Cissi och Rose till Knivsta för att få lite inomhusträning hos Perfekta tassar, det blev en kanonträning med pekpinnar och nu känns det som att motivationen har tagit rätt vändning. Så pass att jag efter en dag i skogen med tjänstehundsgänget skivade lite ost och satte mig på en stol i vardagsrummet och körde vittring. Det var en sån där mys-trött Samson som fixade och trixade och målet uppnåddes efter ett par omgångar. Lillprinsen...
Satt och klippte in musik till det som filmades och konstaterade att det är inte hunden som det är dags att ta tag i egentligen, det är MIG det är fel på! Herregud!
Jag har ändrat tempo och är rätt nöjd med det, men KAN jag MÖJLIGTVIS få någon som helst ordning på min kropp? Det är som att jag har spasmer kombinerat med någon form av oförmåga att koordinera armar och ben... Jag måste byta vändningsteknik... Vad händer med all exercis som man drillade under sin värnplikt?
Det var många skratt och wake-up calls, jag och Cissi hade ett sånt där klockrent tänk i torsdags när hon tränade sina flugsnappare och Samson körde skydd. Vi drog en klockren parallell mellan bytesarbete och placering i rutan -nu höjer säkert ett par stycken på ögonbrynen- och var rörande överens.
Så kom vi till hallen i fredags och hade bestämt att vi skulle köra vittring först. Taggade hundar och större chans att få fram och kika på felbeteenden. Vi körde igång och Cissi och Ronja började och sen Samson. Trots att vi dagen innan haft kanontankar så står vi och kör som vanligt och ber Rose komma med tankar och funderingar, när hon startar utvärderingen så är det som att höra torsdagens tankar på repeat. Rose... Tack för att du stöttar oss! :)
Men eftersom vi bytt moment och i mitt fall kommit till ett av mina hjärnspöken -de andra är gruppmoment och platsliggning i IPO/BSL- så var det en mental blockad att se hunden driftväxla.
Efter att ha kikat på filmen så har jag kommit fram till att jag måste lägga lite fokus på följande:
FF:
Vänstersvängar - Mera ordning! På MIG!
Stegförflyttningar i sidled, räta upp honom och MIG!
Halter. HUR gör man? Eller snarare... HUR vill jag göra?
Konskick:
Tillbaka till det gamla! Vill att han fokuserar STENHÅRT på position!
Samt ska sno Lilla My's tanke och se till att han slutar med sitt blondin-skick som alltid är det första.
Visserligen så hjälper det att jag kör ett uppvämnings-skick på parkeringen för att bli av med det, men ÄNDÅ!
Rutan:
Distinkta skiften I rutan, han har bra fart och i kombination med ovan så kan man nog få till ett moment som ligger i överkant. Med hans storlek och allt så är jag rätt nöjd redan nu. SKÖNT!
Vittring:
Start och stopp-tänk, han måste driftväxla i slutändan och då måste jag se till att alla pusselbitar är på plats först.
Film på katastrofen som ska bli succé! Frågan är bara när..........
”hej Jeanette, vet inte om jag har förstått vad ditt träningssätt är, men det verkar skilja sig från godis träning/klicker eller är jag helt fel ute? Tycker ingen träning är "statisk" man får ändra sig efter resans gång och de problem/utveckling träningen tar sig,visst är det smart att använda sig av hundens egenskaper, min vallhund tränas bara när han är i "vallnings mode" då går han riktigt igång,fast han aldrig sett ett får. snälla skriv några rader om din träningsfilosofi.”
Hej Anonym!
Skulle man träffa mig på träningsplan så skulle man nog tro att jag led av någon form av personlighetsklyvning, beroende på vilken hund jag tränar så skiljer upplägget och därmed hur jag beter mig som förare och hur jag utbildar min hund. Dock faller allt jag gör tillbaka på ett etologiskt perspektiv, en hund är en hund och jag måste anpassa mig efter det.
Samson innan det gick åt pipsvängen... eller det hade det nog redan gjort här... ;)
Samson är en riktig karl-hund, jag får gräva ner min kvinnliga emotionella sida i diket vid sidan av plan och peka med hela handen. Inte bjuda på onödig belöning och inte tveka att korrigera honom. Han är rätt påfrestande att träna och det tar mycket energi att bara göra entré på plan med honom. Dock så börjar han bli äldre och visare, faktum är att han sedan ett par månader har börjat äta godis (underlättade vår träning ENORMT!) och det släpper allt mer på samarbetsfronten med honom. Idag är det svårt att förstå att jag faktiskt grät i två timmar på ett träningsläger sommaren 2009 över att min hund var ett monster. Nu är han en Mammas Gris NÄSTAN jämt. Kärleken är blind!
Quarre (som nu tränas av min sambo) är tvärtom, en signalkänslig kille som lyssnar till mitt minsta andetag, som överger allt för att få jobba med matte. Inga belöningar är mer än medium motiverande, det enda som verkligen fungerar är att få hoppa upp i famnen och kramas. I Quarres fall så får ”felen” inte komma tidigt, där får man jobba med mer stöttning. Till skillnad från hans storebror som ”köttar” på i alla lägen. Quarre tar lätt till ljud och man får STÄNDIGT jobba med hans förväntan för att hålla det borta, man får aldrig blir irriterad, få prestationsångest eller vara på fel humör med lillebror, bara ärlig och härlig. Precis som han.
Jag skrev ner några punkter som är viktiga för mig, det fungerar skitbra för mig och mina hundar men det kan även betyda att det fungerar skitdåligt för någon annan. Individanpassning så det ryker om det!
När du läser detta så ska du hela tänka på att det här är något som jag kokat ihop utifrån allt jag lärt mig såhär långt, eftersom man aldrig blir fullärd så tillkommer det alltid nya ingredienser, vissa tas bort och andra blir kvar. Vilken jäkla soppa! :)
ALLA vägar leder till Rom. Om man vill köra via bron eller Ryssland, det är upp till var och en!
Välfungerande relation mellan förare och hund, ledarskapet ska vara befäst. Genererar i trygghet och harmoni och ger kontroll till mig som förare.
Kännedom om min hund, vad är det för skit på snöret jag har? Hur ser dennes egenskaper/drifter ut? Vilka av dessa ska jag använda mig av och vilka ska jag vara försiktig med? Hur ska jag anpassa mig själv och mina belöningssystem för denna individ?
Anpassad stressnivå till aktivitet och beroende på i vilken fas hunden befinner sig i. Hög stress= risk för större frekvens av felbeteenden och svårare att få hunden att förstå vad jag vill, risken att rätt beteende försvinner i stressinfernot är stor.
Vad tränar jag egentligen? Ha en plan Sickan!
Noga med att skilja på inlärningsfas och kravfas. Våga ställa krav när det är dags och ta igenom dem, med andra ord bygga ännu mer på tryggheten och hundens tillit. Jag menar vad jag säger, hunden ska kunna lita på det.
Vara ledstjärnan för min hund och få den att känna sig som OS-guldmedaljör i min närhet, jag får en hund som vågar vara initiativtagande och på samma gång är fokuserad och lyhörd. Det ska vara kul att jobba med mig och meningsfullt!
Jag vill gärna att min hund gör fel så jag kan påtala att det är fel, enligt ovan så kommer min hund testa nya vägar eller återgå till det rätta beteendet beroende på vad vi tränar. Har jag inte sagt att ett beteende är fel så är det rent logiskt ännu ett godkänt beteende och risken att hunden kommer prova det igen för att kanske få en efterlängtad belöning. Tex positionsskiftningar.
Jag använder mig av alla typer av belöning, godis, jakt-lekar med föremål, klicker, externbelöningar och viktigast av alla belöningar: MIG!
HA ROLIGT!
Hunden ska jobba för MIG och INTE för en belöning.
Där många tänker att de måste skaffa en ”hetare” belöning så tänker jag att jag måste bli en ”hetare” förare! :)
Det var lite i mitt tänk, jag skulle kunna skriva sjuttiofemtusen punkter till... Men det är nog detta som gör mig och pojkarna unika. Precis som alla andra som älskar hund och att träna dessa underbara varelser är unika med sitt sätt att se på saken...
Hoppas du är nöjd med svaret, kanske hittar du ett fragment du kan ha nytta av i mitt resonemang eller så har du bara stillat din nyfikenhet. Hur som helst! Det är okej att göra som man vill! :)
Nu går mina ögon i kors och det kan mycket väl vara så att det jag skrivit inte ens är läsbart, jag ber om ursäkt för alla språkliga missar såsom syftningsfel, stavfel, särskrivningar mm mm mm.... :D
Jag fick höra ett påstående som fick mig att tappa hakan då och fortfarande så är jag förundrad, kanske inte över just innehållet men tanken som visade sig stå bakom påståendet. Såklart gäller det hundträning och träningsmetoder.
"För att nå en individs fulla potential så måste arbetet vara möjligt att välja bort"
Jag säger inte att det är fel, det fungerar. Det fungerar på vissa individer. Klockrent!
Vad som då förvånade mig var nog att det på en hög nivå var så självklart att det var den vägen som gällde och att alternativen var så få, eller kanske förmågan att hjälpa/utveckla någon som mig.
Jag är otroligt tacksam över att jag var med på Talanglägret och fick chansen att lära känna guldtjejer med härliga energier.Ni är underbara och galet duktiga!
Hursomhelst! Anledningen till att jag skriver om detta är för att jag har vänner och bekanta -inkl mig själv- som inte har individer som når sin fulla potential om de får välja, men inte av samma anledning.
Jag kom att tänka på detta idag när jag tränade efter promenaden vid bilen, Samson gjorde ett kanon apporteringspass. Men det gick nog inte till enligt ovan nämnda modell. Men efter ett par kravfyllda skick så var han salig och jag belönade med att göra det ÄNNU häftigare att apportera, slängde ut den i skogen och det blev ett riktigt action-pass. Jag fick mosa in honom i bilen eftersom han ville efter apporten som låg på backen utanför och satt och poppade -mammas uttryck- till radion på vägen hem. :)
Iallafall! Vad jag upplever händer är att man står hjälplös, eller kanske ifrågasatt för att man gör "som man inte ska"... Lite där hamnade nog jag när jag var på Talanglägret...
Jag känner att jag många gånger hamnar i ett vakuum när jag tränar med andra, lite som att man sagt något olämpligt och omgivningen funderar på om de av artighet ska låtsas som att de inte hörde mig eller om de ska mumla bort det.
Ibland vet jag att jag skjuter ovanför målet när jag börjar prata egenskaper, det blir jag brutalt påmind om ibland. Priset togs när jag tyckte att jaktegenskaperna hos vallhundar är klockrena och enkla att läsa, ibland tok-låser de i jakt/vallbeteenden (kortfattad version). Som svar så påstod en människa att dennes hund (vallhundsras) ALDRIG vallat och ändå utövar detta beteende, alltså var det inget vallbeteende. En vallhund utan naturliga anlag alltså.
Det faller sig rätt naturligt att man i en sådan diskussion har olika syn på att träna hund, jag hade utan problem köpt att man såg på beteendet som en tillgång man kunde använda sig av, kanske på ett helt annat sätt än jag kanske skulle gjort. Men att slå ihjäl ren etologi som trams faller lite över min mentala kapacitet för ödmjukhet.
En hund är ALLTID en hund, sen hur vi väljer att använda dess egenskaper är ju upp till var och en, där kommer valet av träningsmetoder in. Eller vad tycker ni?
Vad vill jag ha sagt? Jo. Jag vill att det ska vara okej. Okej att göra som man vill med det material man har, alltså de egenskaper ens egen hund besitter. Det gäller ju bara att förvalta det på bästa sätt och efter egen förmåga. Det är okej att göra det som passar mig och min hund, eller dig och din hund.
Men framförallt så ska det vara okej att tycka att andra träningsmetoder än ens egen är okej! Man behöver inte få skrämselhicka eller känna att man just skrivit på kontrakt med djävulen. ;)
Åter igen tänkte jag hylla denna fröken, i mitt förra inlägg ser ni filmen från tävlingen och det fria följet. Kika nu!
Kronprinsessan kom inte undan kraven, då blev det såhär! Jag MÅSTE ta tag i min egen träning!
Tack för ännu mer inspiration Lilla My! GÅSHUD! Ni börjar bli lite för giftiga... :)
Ett stort grattis till Hanna och Bacci som i helgen presterade 298 poäng och därmed sina första SM-poäng! Grattis!
Hanna är verkligen en inspiration, hon vågar gå emot strömmen och stå upp för sin hund. En förebild för alla tycker jag, framförallt så är hon ödmjuk som få och har helt sonika tagit det som passat henne och hennes hund ur flera olika träningsmetoder och kört sitt eget race! Så jäkla ballt!
Det finns få som jag unnar sådan framgång med den värme jag känner nu, när Hanna skickade ett sms med resultatet så skrek jag rakt ut där jag satt på en grill i Tullinge och åt lunch med Jonas.
När jag ringde och fick referatet så fick jag gåshud och kunde inte sluta le. När jag sen skulle återberätta allt för Rose så brände tårarna. Det ska bli ett sant nöje att få jaga Hanna i resultatslistorna i framtiden!
I lördags så var det Hangaren som gällde, Samson gjorde ett kanonjobb och mina figuranter gjorde ett ÄNNU bättre jobb som slet rumpan av sig för min Heffaklump. Hann även med ett lyckat lydnadspass, han börjar bli riktigt rolig att träna med, det märks att han börjar bli "gammal" och inte lika obstinat mot mig hela tiden. GILLA!
Igår så gjorde vi entré på Veda utställningen, det blev en 6:e plats med Exellent som betyg och Samson måste göra en avelskorning. Om vi ska ställa på schäferhundklubbens utställningar... JUST SNYGGT!
