Barsebäck slocknade i tre sekunder.

LillPrinsen aka Västerarps Polo

Mitt under flytt och stök så tog jag ut min mammas hundar och skulle rasta den utanför den nyligen införskaffade lägenheten, plötsligt öppnade sig himlen och det regnade sju liters spannar så jag vände mig om och började springa, i samma sekund hör jag ett skrik.
Bakom mig kommer en stackars liten tjej kanandes på mage efter sin stora (något överviktiga) schäferhane som tagit sikte på mammas hundar. "Mina" två står paralyserade och väntar på att jag ska komma och leka Ravelli med den annalkande tjockisen. Den sk "LillPrinsen" av min mammas hanar blev offerlamm och tog smällen och jag la den andra "The Bad As" på vad jag ansåg vara behörigt avstånd. Jag rusade sedan fram för att visa mina fotbollskunskaper och för att vara säker på att händer och armar skulle vara intakta till kommande renovering.
Då skriker "LillPrinsen" till och jag inser att hans redan trasiga handlov var i fara. Trots att min mammas hundar alltid  haft en tagg i sidan till varandra och enbart gått ihop för att min mor kan likställas med Gestapo när det gäller nolltolerans på slagsmål i vårt hushåll så hände det som alltid händer i sådana här situationer... De fann varandra. GULLIGT!
"The Bad As" störtade fram och skulle hjälpa sin broder och jag fick helt enkelt göra en rockad och slita loss den snälla och kommendera att han skulle lägga sig på behörigt avstånd och sen offra händer för att med ett stadigt tag om öra och nacke på "The Bad As" och med myndig stämma be flickebarnet att hålla i sin hund. Vilket hon oxå gjorde. Med assistans av en lyktstolpe.
Nu låg "mina" snyggt och prydligt uppradade på tre meters avstånd och hennes knubbis stod och gafflade på samma avstånd.
Jag bad om hennes adress och tog in asen jag själv hade ansvar för och visiterade dem snabbt. Ingen ko på isen. Några hål som jag visste att man kunde ev få sätta drän i men det kunde ju mamma göra.
Viiiidare till den aktuella adressen och in för att kolla om Rambo överlevt, jag möttes av ett blodbad i hallen och en förskräckt extrahusse som blivit inringd.
Jag visiterade hunden och konstaterade att det var ett par sår som behövdes dräneras och resten var blåmärken och små hål. Mammas "LillPrinsen" har ju tendensen att bara vilja håll ner åbäkena över nacken så det var där hålen var. TUR! "Tha Bad As" är ju en buköppnare av naturen så att jag tänjde ut hans öron var nödvändigt, som tur var kontrollmättes de inte i efterhand.
Sen var det bra att ringa mamma och meddela vad som hänt och åka med Rambo in till sjukan, där kommer nästa överraskning som inte är sådär satans putslustig! Hundjäkeln är inte försäkrad. "Han är ju så gammal".
Hunden/Rambo som jagar bilar, hundar, katter, tågen på Roslagsbanan och haltar till vardags är inte försäkrad. Fint.

Det händer inte ofta att jordfelsbrytaren slår av i mitt huvud. Nu gjorde den det. Barsebäck slocknade i tre sekunder.

Det är inte det samtalet man vill ringa och ta med sin mor som står och rakar sin fina fina schäferpojke och spolar sårfickor. "LillPrinsen"... Bilden ovan säger allt. Hennes högra hand.
Om man kunde bli bortadopterad vid 19 års ålder så hade jag blivit det. G A R A N T E R A T.
"Hej mamma. Sitter du ner?"

Eftersom lägenheten var nyköpt och hon fått komma in och börja fixa tidigare så var hemförsäkringen inget att räkna med. Det blev ett dyrt kalas. Utan hemförsäkring.

Tips från coachen och en som kommer att stå i evig skuld till sin mor... SKAFFA HEMFÖRSÄKRING. Med ansvar. Det finns oförsäkrade jyckar där ute och de är ute efter Er!

Ps. Detta skedde 2005 tror jag... Eller runtomkring... Mamma lär ju minnas... :/ Ds.