tisdag 6 december 2011

Barsebäck slocknade i tre sekunder.


LillPrinsen aka Västerarps Polo

Mitt under flytt och stök så tog jag ut min mammas hundar och skulle rasta den utanför den nyligen införskaffade lägenheten, plötsligt öppnade sig himlen och det regnade sju liters spannar så jag vände mig om och började springa, i samma sekund hör jag ett skrik.
Bakom mig kommer en stackars liten tjej kanandes på mage efter sin stora (något överviktiga) schäferhane som tagit sikte på mammas hundar. "Mina" två står paralyserade och väntar på att jag ska komma och leka Ravelli med den annalkande tjockisen. Den sk "LillPrinsen" av min mammas hanar blev offerlamm och tog smällen och jag la den andra "The Bad As" på vad jag ansåg vara behörigt avstånd. Jag rusade sedan fram för att visa mina fotbollskunskaper och för att vara säker på att händer och armar skulle vara intakta till kommande renovering.
Då skriker "LillPrinsen" till och jag inser att hans redan trasiga handlov var i fara. Trots att min mammas hundar alltid  haft en tagg i sidan till varandra och enbart gått ihop för att min mor kan likställas med Gestapo när det gäller nolltolerans på slagsmål i vårt hushåll så hände det som alltid händer i sådana här situationer... De fann varandra. GULLIGT!
"The Bad As" störtade fram och skulle hjälpa sin broder och jag fick helt enkelt göra en rockad och slita loss den snälla och kommendera att han skulle lägga sig på behörigt avstånd och sen offra händer för att med ett stadigt tag om öra och nacke på "The Bad As" och med myndig stämma be flickebarnet att hålla i sin hund. Vilket hon oxå gjorde. Med assistans av en lyktstolpe.
Nu låg "mina" snyggt och prydligt uppradade på tre meters avstånd och hennes knubbis stod och gafflade på samma avstånd.
Jag bad om hennes adress och tog in asen jag själv hade ansvar för och visiterade dem snabbt. Ingen ko på isen. Några hål som jag visste att man kunde ev få sätta drän i men det kunde ju mamma göra.
Viiiidare till den aktuella adressen och in för att kolla om Rambo överlevt, jag möttes av ett blodbad i hallen och en förskräckt extrahusse som blivit inringd.
Jag visiterade hunden och konstaterade att det var ett par sår som behövdes dräneras och resten var blåmärken och små hål. Mammas "LillPrinsen" har ju tendensen att bara vilja håll ner åbäkena över nacken så det var där hålen var. TUR! "Tha Bad As" är ju en buköppnare av naturen så att jag tänjde ut hans öron var nödvändigt, som tur var kontrollmättes de inte i efterhand.
Sen var det bra att ringa mamma och meddela vad som hänt och åka med Rambo in till sjukan, där kommer nästa överraskning som inte är sådär satans putslustig! Hundjäkeln är inte försäkrad. "Han är ju så gammal".
Hunden/Rambo som jagar bilar, hundar, katter, tågen på Roslagsbanan och haltar till vardags är inte försäkrad. Fint.

Det händer inte ofta att jordfelsbrytaren slår av i mitt huvud. Nu gjorde den det. Barsebäck slocknade i tre sekunder.

Det är inte det samtalet man vill ringa och ta med sin mor som står och rakar sin fina fina schäferpojke och spolar sårfickor. "LillPrinsen"... Bilden ovan säger allt. Hennes högra hand.
Om man kunde bli bortadopterad vid 19 års ålder så hade jag blivit det. G A R A N T E R A T.
"Hej mamma. Sitter du ner?"

Eftersom lägenheten var nyköpt och hon fått komma in och börja fixa tidigare så var hemförsäkringen inget att räkna med. Det blev ett dyrt kalas. Utan hemförsäkring.

Tips från coachen och en som kommer att stå i evig skuld till sin mor... SKAFFA HEMFÖRSÄKRING. Med ansvar. Det finns oförsäkrade jyckar där ute och de är ute efter Er!

Ps. Detta skedde 2005 tror jag... Eller runtomkring... Mamma lär ju minnas... :/ Ds.

13 kommentarer:

  1. Åh som jag skrattade när jag läste detta, så förargligt men med vilken härlig berättarförmåga!
    Kan riktigt se din mamma stå i hallen med denna skönhet som man ser på bilden.
    Vilken tur att du var myndig! ;-)

    Mvh Birgitta

    SvaraRadera
  2. Stackare! Men imponerande att du var så handlingskraftig!
    Måste bara säga att det var nog en av de vackraste hundarna jag sett på bilden! VEM är detta? Stamtavla? Vart finns han? Står han till avel? Vad gör hunden? OTROLIGT vacker att vila ögonen på!

    Mats

    SvaraRadera
  3. Hej Mats och Birgitta!
    Tack för komplimangerna i en så dråplig situation! :)
    Mats, jag ber min mamma publicera en kommentar eftersom jag inte har den blekaste om stamtavla och vet bara att han är tjh med extra allt utbildningar.
    Samt en underbar hund. :)

    Vänliga hälsningar,
    Jeanette Hedman

    SvaraRadera
  4. Men usch vad jobbigt... Imponerande att du var så handlingskraftig.

    Hoppas hundarna kryar på sig!

    SvaraRadera
  5. Ingen fara på taket Linda, detta var för ett antal år sen och glömt. Eller var glömt. Tills nu... Typiskt... ;)

    Kram

    SvaraRadera
  6. Underbar läsning! Tråkigt men med vilken humor du återger detta. Sånt händer och det är viktigt att man kan prata om det. Att dela med sig är inte det lättaste och jag själv hade nog satt mig ner och gråtit och låtit hundarna slåss färdigt... :S

    Men jag håller med Mats! Vilken skönhet!
    Kan dock inte hitta kenneln, var finns den? Skulle gärna veta mer om denna hund! Hälsa din mamma det!

    Kram

    SvaraRadera
  7. "Det händer inte ofta att jordfelsbrytaren slår av i mitt huvud. Nu gjorde den det. Barsebäck slocknade i tre sekunder." Kan vara den bästa kommentaren i hundsammanhang jag någonsin hört! Skrattar så jag gråter när jag ser dig på typ Albano med ett blåbär till hundägare :D

    Kram Helen

    SvaraRadera
  8. Haha ja Helen, men det slår inte "Bygger man altan så har man inget sexliv!" ;)

    Kram

    SvaraRadera
  9. Ojojoj vilken historia! Men jag måste hålla med föregående talare om din humor!
    Sen är det bara att beklaga å din mors vägnar att behöva röra en så vacker hund, vilken päls! Fantastiskt vacker! Men jag letar också efter kenneln, finns den idag?

    Hälsningar,
    Anders

    SvaraRadera
  10. Den här hunden är väl också utställd med goda resultat? Kenneln ligger i småland vill jag minnas.
    Hur som helst så en otroligt vacker hund och en otroligt underhållande och lärorik läsning!
    Tack!

    SvaraRadera
  11. Hejsan!
    Ja en dråplig historia men väl värd att ta lärdom av!

    Mer om Polo och hans bror Pascoe kan ni läsa om på vår hemsida

    www.mischalandsutter.se

    gå in under family dogs! Västerarps Kennelns finns tyvärr inte längre, då Peter Åkerström gick bort i prostatacanser endast 45 år gammal, samtidigt som vi förlorade Bosse Nyman i samma sjukdom. Det fanns ingen som kunde ta vid uppfödningen. Polos pappa hette Wilaritts Ö-zorro och Pascoes pappa hette Luciano von Frutteto. Linjer avlade på Ulk von Arlett (världens vackraste schäfer WW) och Eros von Luisenstrasse linjerna. Mamman till båda var efter Warro von Fichtenspitse och Marodals Åska otroligt fina linjer såväl exteriört och mentalt!

    Familjen har fyllt på med dessa linjer igen men från tyskland och tyvärr ligger egenskaperna inte lika fint idag, men men genetiken är som den är! Ni hittar mer om hundarna även på vår blogg www.de3amigos.blogspot.com

    Stay safe alla! Rose

    SvaraRadera
  12. En fantastisk återberättelse av ett skräckcenario.Läste med spänning som att titta på morden i midsommer,vem är mördaren?ingen i detta fall som tur va,likt Barnaby sorterade du snabbt terängen och valde ut vem du skulle gå på,när var o hur,
    Kramen
    Yvonne på Nybygget

    SvaraRadera
  13. Shit vad bra skrivet.. :))Visste inte om jag skulle skratta eller gråta medan jag läste :) Kändes skönt när jag såg att det var länge sen, men då var det nog inte så roligt för er kan tänka..
    Kram

    SvaraRadera