onsdag 3 oktober 2012

Varför har jag en utställningsschäfer och inte en iller i rosa ballerinakjol?



Jag har funderat kring ett väldigt klokt inlägg hos Hanna och en tjej som heter Jenny ”Får man vara med även om man inte vill bli bäst?” och det var verkligen ett litet aha-moment för mig.
Jag har inte ambitionen att bli bäst, den har finnits där men lixom vuxit ifrån mig. Det är för många grenar som är förbannat roliga och jag har turen att ha en hund som är duktig i ALLA. Ett enormt I-landsproblem egentligen. Men eftersom han är duktig så finns det en press eller snarare en förväntan på att vi ska prestera på topp, fast vi inte är specialister på något.
Det hade varit roligt att tävla SM, oavsett gren, men bara för att själva upplevelsen ÄR rolig. Jag ÄLSKAR att tävla, jag älskar att vinna också… Men jag har inga problem att inte göra det heller.
Både en god vinnare och en god förlorare.
Kanske för att det för mig är inspirerande att se andras glädje, eller imponeras av deras förmåga. Men å andra sidan så blir jag lika inspirerad av någon som går in och kör sitt race på plan och har en underbar relation med sin hund och har nollor i snitt, som jag blir av någon som gör ett 320-poängs program… Jag är ju den där störiga publiken som spontanapplåderar och tjoar när främmande människor är inne på plan och springer fram och grattar  eller förmedlar mitt gillande högt och lågt.

Med tiden så uppfattar man många fenomen inom hunderiet som man kan förundras över. Man möter många i vår bransch som är ”starstruck”, man är bara ”någon” om man är på elitnivå eller satsar på att komma dit, man åker och tränar för den ena och den tredje som tillhär grädden på moset och glömmer att kompetens och hjälp finns på alla möjlig håll och nivåer. Man glömmer gärna att man måste hitta sin egen väg och sin egen lycka i smeten av känslor. För det ÄR en smet av känslor. ”Får man vara med även om man inte vill bli bäst?”, är ett så passande citat här.

Jag har en egen smet av känslor. Jag tränar nämligen inte som majoriteten gör och jag har inte typen av schäfer som man ska ha om man älskar att tävla, vilket i många fall gett mig en stämpel. En stämpel som bla säger HUR jag tränar och som gjort att jag blivit lite av en utböling med konstiga eller i vissa personers ögon felaktiga träningsmetoder och valet av hund är givetvis många gånger fel. Kommentaren ”har hon äntligen skaffat en riktig schäfer?” om Elsa eller ”Du som är så jäkla ambitiös, varför har du en utställningsschäfer?” med hänvisning till att min älskade Samson därmed inte är tillräckligt bra sårar och så långt ifrån sanningen som man kan komma!
Faktum är att om den hunden hade fått specialiserat sig så hade han antagligen konkurrerat utan problem med de hundar som anses vara riktiga hundar, men han har hamnat hos fel matte som älskar att träna hund och då inom tusen grenar. Han får helt enkelt inte chansen.
Hade man satt honom hos en skicklig förare med EN målsättning, då hade de kommit långt. Det är det många ”någon” från alla olika ”läger” som kan skriva under på.

Fejkschäfer? Eller en iller i rosa ballerinakjol?
 Andra älskar mitt sätt att tänka och min tro på att föraren gör ekipaget i större grad än vad hunden gör ekipaget. Skicklig förare+medioker hund=toppekipage. Kanon hund+medioker förare=kalabalik. Detta har vi alla sett så många gånger och i så många olika kombinationer!

Min lilla klump i magen har egentligen vuxit till sig av att jag känner att jag måste visa att mina hemmabyggda metoder ger resultat och att min hund inte suger, dåliga eller mediokra resultat beror per automatik på mina dåliga metoder och fel typ av schäfer. Jag drar mig för tävlingar inom vissa grenar bara för klumpen i magen. Själv vet jag att resultaten beror på att jag anpassar min träning till att min hund ska prestera bra inom många grenar som var och en kräver mycket tid i anspråk. Det går INTE att prestera på topp inom allt och jag kan inte välja gren, det är helt enkelt för roligt att träna med Samson och få uppleva nya saker med honom. Eftersom vi uppnått det mål jag har haft så är ju egentligen inte resultatet dåligt.  Resultat eller inte. Det förändrar inte att jag fortfarande ÄLSKAR att tävla, även om jag inte är bäst.

Men nu har jag gått och varit lite vissen och med grubblarmössan på i tre dygn och då kom uppryckningen, tack vare pepptalk från folk som skiter i om jag så hade gått och trampat på träningsplan med en iller i rosa ballerinakjol.

”Du måste ju bara ställa dig frågan varför du håller på med hund som du gör?”
”För att jag älskar varje sekund av det…”, svaret var självklart.
”Jamen dåså!”

Ny målsättning här i hundlivet:
Om jag kommer att tänka på något och någon av följande tankar dyker upp innanför pannbenet:
”Fan vad roligt det skulle vara…”
”Det hade varit coolt att få prova/göra…”
”Guuuud vad spännande det skulle vara…”

SKALL jag ta mig an det äventyr som dykt upp! OAVSETT vad det är! Oavsett om vi är bäst eller inte, vi ska vara med ändå!

17 kommentarer:

  1. Jag tycker verkligen att du OCH Samson har visat hur duktiga ni är. Skulle tro att han är den mest välmeriterade hunden inom landets gränser. Tycke det är FANTASTISKT hur ni tar er an den ena utmaningen, efter den andra och LYCKAS! Ni är mina idoler och det är tack var dig och Rose, som jag och Bacci kommit dit vi är.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Rosa ballerinakjol utan iller funkar det med

    SvaraRadera
  3. Meeen, det skall vara roligt att träna hund OCH det skall vara roligt att vara hund.
    Det är inte svårare än så.

    De som känner att de måste prestera och vara bäst (eller åtminstone "hang-around" till de bästa) har dålig självkänsla och försöker att göra ngt åt den gnm att boostra sitt självförtroende.
    Will never work !
    Man kan ha hur stort självförtroende som helst, det hjälper inte mot dålig självkänsla !

    Så, fortsätt att samla erfarenheter från alla grenar du kan komma på. Om eller när du hittar din favoritgren kommer du och din hund att bli bäst, för att du samlat på dig en stoooor ryggsäck av erfarenhet som inte är tung att bära ens i rapportskogen....:o)

    SvaraRadera
  4. Blir glad av att läsa dina tankar om hund, träning och tävling.Har på sistone blivit inte så litet stressad av att alla tycks ha tappat tron på att tänka och träna själv. Alla åker kors och tvärs för att få hjälp med att bli bäst. Visst är det roligt att se och höra andra prata hund men allra roligast är ändå att träna själv och klura på de problem som dyker upp. Tack för ditt kloka inlägg

    SvaraRadera
  5. För övrigt så struntar de flesta hundar i om det är träning eller tävling, bara de får vara aktiva med sin förare !

    Undantaget är illrarna i rosa ballerinakjol ! De äääälskar att visa upp sig.
    Det går ca 1 på miljonen av dem.

    SvaraRadera
  6. Jättebra inlägg tycker jag : )

    Med tanke på hans titelrad så verkar han vara den perfekta hunden för dig!

    Jag har fått frågan om varför jag inte skaffar en jaktgolden, men vad ska jag med det till? Jag tycker ju dessutom att det är roligt att åka på utställning ibland. Jag har inga ambitioner eller kunskaper om att föra fram ett jaktchampion.

    SvaraRadera
  7. Härligt med någon som faktiskt gör det man tycker är roligt. Du har helt rätt inställning till hund och hundträning tycker jag.

    SvaraRadera
  8. Stå på dig! Bra resonerat och bra skrivet :)
    /H

    SvaraRadera
  9. Grymt bra inlägg!
    Ni är otroliga och har man sett er tillsammans, så behöver du inte bevisa att din träningsmetod fungerar genom tävlingsresultat. Det ser man på sekunden!
    Hur häftigt som helst!!

    Kram kram!

    SvaraRadera
  10. Fast min blogg är uppdaterad igen för jag var inte klar;-)
    Ni är grymma vad ni än tar för er. Roligas liv vinner liksom;-) KRAM

    SvaraRadera
  11. Så bra skrivet! Kul och höra nån med "en utsällningsscäfer" uttala sig om att DU borde skaffa dig en riktig hund...Får höra samma sak ibland då jag inte har en tillstymmelse till brukshund, utan en riktigt envis spets ibland....men jäklar vad kul vi har, och vad jag lär mig...även om han ger mig gråa hår ibland...

    SvaraRadera
  12. Tummen på spiken!Ett verkligen tänkvärt inlägg du har skrivet.Att kunna läsa hund och olika typer av hundar och utmana sig själv och hunden i ett antal olika grenar är väl en av de största utmaningarna man kan göra.Att träna olika typer av hundar är också en utmaning och kräver mycket av både kompetens,olik tänkade och kunskap.Lika tråkigt att höra vad vissa människor tänker om Samson och hans egenskaper.Står för okunskap enligt min mening.Tycker att Kattis kommentarer om dålig självkänsla och vissa typer av hundmännsikor stämmer så väl.Klart skall alla får träna på sin egen nivå och gurus kan inspirera men mycket kunskap kan man ofta hämta hos sina närmaste och hos godaträningskamrater.Vägen till målet måste väl också vara viktigt och att man skall ha kul med sin hund förstås.Keep up the good work.lottie

    SvaraRadera
  13. Tummen på spiken!Ett verkligen tänkvärt inlägg du har skrivet.Att kunna läsa hund och olika typer av hundar och utmana sig själv och hunden i ett antal olika grenar är väl en av de största utmaningarna man kan göra.Att träna olika typer av hundar är också en utmaning och kräver mycket av både kompetens,olik tänkade och kunskap.Lika tråkigt att höra vad vissa människor tänker om Samson och hans egenskaper.Står för okunskap enligt min mening.Tycker att Kattis kommentarer om dålig självkänsla och vissa typer av hundmännsikor stämmer så väl.Klart skall alla får träna på sin egen nivå och gurus kan inspirera men mycket kunskap kan man ofta hämta hos sina närmaste och hos godaträningskamrater.Vägen till målet måste väl också vara viktigt och att man skall ha kul med sin hund förstås.Keep up the good work.lottie

    SvaraRadera
  14. Superfint skrivet! Jennys inlägg träffade på pricken en del av mina tankar och nu följer ditt inlägg upp så tankarna fortsätter. Jag känner mig tråkigt nog ofta nedslagen i hundträningen med andra, blir ofta ganska deppig av att enbart få höra vad som fattas och vad vi borde ändra på istället för att fokusera på våra styrkor. Det är ju jättemärkligt eftersom jag håller på med hundträningen frivilligt och för att det är kul! De goda träningskamraterna ska man hålla hårt i!

    När man har golden (åtminstone av icke-jakttyp) får man höra 2 sorters kommentarer från andra: När det går bra säger alla "Tänk vad lättlärda retrievers är, du får verkligen det mesta gratis". När det går dåligt får man höra "Såna där tröga tråkiga hundar blir det aldrig nåt av". På något sätt förutsätter man genom sådana kommentarer att hundarna och deras beteende och inställning är statisk, vilket ju motsäger hela idén om att träna.

    Jag fattar inte varför vi männsikor är så missunsamma mot varandra hela tiden...

    Hoppas vi ses i rapportskogen snart!

    SvaraRadera
  15. Vilken respons! :)

    Verkligen superintressant och inspirerande att läsa allas kommentarer, hoppas verkligen att alla hittar tillbaka till källan... Glädjen att träna hund... Den oslagbara känslan :)

    Kram på er! :)

    SvaraRadera