Jag tvungen att släpa ut garderoben och visa vart skåphelvetet skulle stå..

Idag så var det krig. Japp. Fullt krig mellan mig och Samson.

Jag har gett mig tusan på att han måste ta och skärpa sig, det jamsas och lullas runt lite väl mycket emellanåt och nu var jag tvungen att släpa ut garderoben och visa vart skåphelvetet skulle stå. Punk slut.

Det är när jag bestämmer mig för att skapa konflikter och lösa dem som det blir som bäst för oss, mig och Samson alltså. Nu pratar vi om "problemlösning", jag är ingen bråkmakare.

Skulle jag skapa konflikt med den gravida (skengravida) surikaten så kommer som sagt INGEN på denna sida millennieskiftet att bli lyckligare…

Vi började med fjärren, NOG var mottot och jag bestämde mig för att klämma in lite muskelarbete i samma konflikthärva. La honom i den branta delen av slänten och sen fick han jobba rätt hårt. Jag möblerade om honom när det blev fel och han blev nog förvånad. Jag har ju haft en period med ”äh han hörde nog inte eller han kanske…”-ursäkter. Kände mig som beslutsamheten personifierad och när vi sen bytte till plan mark så satt det! Det utbröt total lycka och vi var två Heffaklumpar som studsade runt äppelträden och sjöng, 

VARFÖR glömmer jag bort vad jag har för hund!!!!!?

Han är för söt. Så är det nog.

Med rätt känsla i kroppen så körde vi fritt följ, bara stegförflyttning åt höger och bakåt. Ännu ett uppvaknande från min sida! Brutalt vad mycket som ramlar på plats när man är inspirerad! Jävlar!

Jag noterade att jag spontant inte har ett system för mina förflyttningar, varken med blick eller steg. Vilken hund skulle inte spontant gå lite snett om de hade en förare som ser ut som jag gör när jag gör förflyttningen?? Blicken limmad snett ner i backen och liiiiten vridning på kroppen, gärna axel, och någon form av smygande steg. Hästtjejen i mig vaknade, korrigerade min hållning, lyfte blicken och tänkte att om hunden bara ska följa mig på en linje, varför ska min kropp eller blick säga ”riktningsförändring”? 

När Samson ser min blick söka sig i en annan riktning så SKA det komma en vinkel eller helomvändning, om jag då kikar åt höger (i detta fall) då kommer han att glida fram eftersom han förväntar sig att jag snabbt kommer vinkla höger eller göra en helomvändning. När jag fått ordning på mig själv så ska vi testa vänster, OM min teori stämmer så förväntar han sig en vänster vinkel eller en helomvändning (alltså vår IPO-vändning där han är kvar på min vänstra sida och gör en framdelsvändning som det heter på hästspråk) när jag kikar åt vänster. Vips! Rumpan åker in bakom.

Frågesport nu då Jeanette...

Vad är ”fot”? 

Svar: En position.

Vad ska hunden gör under rörelse?

Svar: Söka position.

Jeanette. Svaren är alltid enklare än du tror. Pantskaft!

(notera nu att dessa frågor utgår ifrån mig och mina teorier, inget vedertaget alltså!)

Sen fick herrn ligga plats medan jag tränade Elsa, som fick köra vidare på positions sökande. Vi har börjat ta steg! Ett steg. Men iaf…

Sen blev det sitt-träning, ÖVER förväntan måste jag nöjt tillägga!

Eftersom hon var så duktig så fick hon även prova på typ BH-träning, alltså sitta i position och bli lämnad, samma med ligg och vi jobbade på stadgan. Hon var återigen så jäkla grym! Jag vill ju helst återgå på ”icke-fot” sidan och det löste hon galant. Lillsurikaten ska ju köras i lydnad så här var ju början på zätat. Typ. Så smart man kan vara!

Sen fick min gravida kamrat ett DAMPanfall och skrek och flydde, anledning ännu okänd.

Det var bara att hämta henne och börja om. Som vanligt. Men man märker att hon blivit tryggare och när jag kommer för att hämta henne så väljer hon själv att möta mig. Inte alltid. Men det händer!

Stapplande framsteg. MEN! Framsteg.

Mammas Grisar! Gud vad jag tycker om er!