20 meter!

Tre bra saker hände idag.

1. Kom hem och släppte ut hundarna, Surikaten skrek i vanlig ordning alla sina sjuttiofem fraser som antagligen skulle föreställa ett referat av hennes förmiddag när jag suttit med ångest över en tenta. Höll masken och när hon kommit ner sig lite så kallade jag in henne "hit" och hon var med på noterna! Lycka! Kommenderade fot -la på DK- och hon studsade in. Kommenderade "hit" -la på DK- och hon gjorde som jag ville. Nöta och låta henne smälta det en stund verkar funka lika fint på henne som på Samson tydligen, rätt kul... Uppenbarligen passar alltså tänket mig i kombination med hund. Intressant upptäckt. Har ju sagt det förr. Säger det igen. Hundträning aka individanpassning på två fronter. Dock släpper jag med Elsa otroligt mycket av det jag gjort med Samson, men det är ju för att jag är den jag är. En tjej och inte Terminator.

2. Såg rådjur på golfbanan och ökade på steget och hoppades att Elsa skulle se dem, men hon missade dem och jag suckade djupt. DÅ fick hon vind, gjorde 90 grader och fick ett hyfsat tempo upp för den branta backen. Vad Elsa dock inte var beredd på vad hennes beteende skulle utlösa. Likt en projektil kom jag farandes längst grusvägen och så hade vi utvecklingssamtal. Surikaten tog till "skrik och panik" men insåg snart att det bara var att underordna sig och krypa till korset.

Det bästa -mitt tips kommer alltså nu- är när jag är inställd på utvecklingssamtal så blir jag aldrig kvar i de energierna, så när vi var klara så utnyttjade jag att fröken kvittrade kring mina ben i aktiv underkastelse och körde lydnad igen. LYCKA tyckte hon och jag fick kill i magen över hur duktig hon var! Från att bara kört korta förflyttningar och positionsträning så utmanade jag henne och ställde för första gången det ovillkorliga kravet, som jag undvikit hittills, och med utvecklingssamtalet i bagaget så tog hon kravet så fiiiiiiiiiiiiiiiiint!

3. 20 meter fotgående utan blicksläpp och sen var det belöningskalas i form av beröm och mys, underbara hund! MEN så råkade jag kvittra lite för mycket och då kom klapprandet i truten på henne. Aj! Hårfin linje!

Samson fick ett uthållighets FF och fjärr med matte ståendes över sig och handgriplig hjälp vid omgång ett och vid omgång två... tja... då killade det i magen igen! Gjorde det på asfalt så han inte skulle glida en centimeter och verkligen få möjlighet att känna hur baktassarna var limmade... tja... han är Mammas Gris och han levererade återigen nio skiften som var perfekta teknikmässig -i mina ögon- men man kan önska att skiftet stå-->ligg skulle vara snabbare. Men jag ser inte riktigt hur det ska ske utan att tekniken fallerar. Det går inte långsamt, men det vibrerar inte i backen när han kommer ner... ska filma och låta er avgöra... Vilket är mer fördelaktigt rent bedömningsmässigt. Tror dock att vi tjänar mer på tekniken än farten. Att få till farten och att det ska hålla på tävling... Kommer kräva rätt strikta träningspass och jag måste hålla mina tjejfasoner borta. LÅNGT borta. Så att tävling och träning blir så likt som det bara går och han därmed tror att jag kommer Go bananas om han gör fel på tävling...
Tror jag kom fram till ett beslut själv. Det blir teknik. Jag orkar inte vara så benhård som det kommer krävas....

Nattinatt kamrater!