Träningsläger för Hundnördar

Jag vet inte vart jag ska börja. Eller hur jag ens ska skriva. Det finns nog inte ord som beskriver helgen på ett värdigt sätt. Det var helgen med stort H.

I fredags, efter att ha glömt mitt kontokort i parkeringsautomaten och brutit en nagel för att Elsa inte har vett att lyssna om hon tror att det vankas jagkt på Samson... och efter att ha hämtat Ronja hos Erland och Eva och sen hämtat en ngt försenad Cissi samt ett par påsar bullar... tja... då bar det av... Resan ner till Halmstad och vad som gått under arbetsnamnet "Träningsläger för hundnördar" stod äntligen gör dörren! 

Fredagen inleddes med middag och massa snack, jag kan inte fatta att jag bott i Halmstad i två år... Men när jag kliver in hos Hanna så är det som om att "hem"-känslan infinner sig direkt! Vi var ett gäng goa damer som var inkvarterade på Hökagården och Hanna och Lasse var som vanligt världen bästa värdpar! Elsa vill att vi trycker extra på detta eftersom hon fick vara inne med hela den gyllene flocken och Charlie, hon sov på soffan med rumpan i mitt knä och huvudet i Hannas. En nöjd tös!

Lördag ägnades åt träning. Träning och åter träning. 

Hanna var den som först bröt ut i glädjetårar efter detta pass, Tila är en satans terrier. För precis ett år sen så löste hon lydnad med att dö och blåvägra göra något. INTE en belöning i hela världsalltet skulle få henne på fötter. Vi som håller på med häst kan jämföra henne med en pissmärr... gärna fux... Hanna ställde av apan och la energi på sin SM-hund (måste ju påpeka det... ;)). Men på lydnadslägret vi hade i september förra året så fick Tila följa med. DET blev deras vändplan och när man ser dem nu så kan man inte tro att den hunden INTE ville samarbeta eller låta sig mutas. VILKEN resa! Kika på pass II så ser ni ännu mer av dessa giganter!

Sne var det min tur att grina. Samson inledde med ett MonsterKnasPass, hela hallen var fylld med uppgifter och jag fick bara styra honom med de kommandon som vi hade i vår repertoar. Det som fick mig att darra på läppen lite lätt var insikten att min hund gärna jobbar för mig. BARA för att få jobba för mig. Han gör det med så härlig energi och med en helt oslagbart självsäker attityd (poppis uttryck) att det känns som om att han känner sig osårbar. Känns verkligen kanon att känna med 100 % säkerhet att jag uppnått det största målet av dem alla (för oss alltså!) med råge och för ganska länge sen oxå... Men här blev det solklart. Han vågar ALLTID ta initiativ, han är lyhörd och tar korrigeringar (eller om man vill kalla det att jag påtalar när det blir galet) bra och sen öser han igen. För att jag ber om det. ÄLSKADE HUND!

Det andra passet så körde vi en vittring med en miljon pinnar, det var vad man hade lagt ut när jag vände mig om. Jag blundade i tre sekunder och såg bilden av hur han jobbade där ute, kände av vilken energi han skulle ha där ute och sen la jag på det på honom. Galopp ut, ett F E N O M E N A L T arbete ute vid pinnarna och ett beslutsamt grepp så tog han min pinne. Men först efter att han kolla ALLA pinnar. När han vänt upp och tog första galoppsteget mot mig så vände jag mig om och öste på själv, han fick under hurrarop hoppa hinder och däck innan han stolt kom och lämnade av den värdefulla pinnen hos mig. Då kom tårarna igen. Jag är så orättvis. Jag tycker vittring är trist att träna. Det enklaste momentet (för oss) och därmed tråkigt. Så blir jag lite sne när vi inte får full pott eller när han inte gör som jag vill. EN träning och han agerar såhär... EN träning. (den som finns på film längre ner) Jag skäms samtidigt som jag är lycklig, han vill ju bara göra rätt och när han får chansen att bli bra på något så blir han så mallig och vill bara mer. Jeanette. Tränar man, då blir det bra. 

Söndagen gick åt till fritt följ. Han går perfekt. Inget att klaga på utom mig. Måste analysera mig själv och vara HÄR och NU. Hunden är grym.

Sen fick Elsa göra entré inför alla (vi tränade själva på lördagen) och hon stilade lite högt och lågt, inte så mycket att säga. Jag har så mycket egne idéer som jag vill få klara med henne först innan någon annan kommer med kritik. Det finns lixom inget klart ännu. Men jag lärde henne rutan i helgen. Den lilla Surikaten sprang sedermera på eget initiativ in i rutan när jag vände ryggen till och kikade i taket. Efter belöning. Det går inte att lära henne rutan som jag lärt Samson, så vi har hittat på nytt. Funkar än så länge och hon börjar förstå vad konerna betyder (utan band) och så kommer fria följet mer och mer. Vill inte köra kortkoppel på henne ännu, hon är lite nojjig för sånt så jag väntar. Planen är att träna många olika grejer så hon får upp motivationen att träna MED mig. Träna vill hon. Men att det ska vara människor inblandade ställer hon sig frågande till...

Men planen är nog fastställd för fröken. Hon blir lydnads och BSL-brutta i första hand och vi kommer antagligen inte att köra några LP:n.

Fick en underbar kommentar på fejjan från en av puddingarna som deltog och även arrangerade denna gedigna helg, Linda:

"Det är en fröjd att se dig träna hund! Du inser verkligen inte hur duktig du och dina hundar är. Hur många står 7 meter från sin hund med ryggen till och hunden utför en perfekt fjärr? Eller kliver upp och sätter sig på läktaren 15 meter bort och det är fortfarande perfekt? Gåshud på mig iallafall:)"

Tack finaste! Kom på mig själv att fundera på hur många år du och Charlige varit en i "gänget" och insåg rätt snabbt att er resa gått förbannat fort! Från noll till hundra på ingen tid alls! Galet! Vill ni se Lindas filmer så klicka på hennes namn ovan!

Tack alla som var med, helt fantastiskt! Skulle kunna skriva tusen ord om allihopa, men eftersom jag varken har tid eller ork så tog jag oss två som lipade mest och högst. Hanna vann den tävlingen i helgen iaf. :)

Nu några bilder som antagligen säger en hel del...