”AVBRYT ELD UPPHÖR! VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED!!!? HAR DU DÖDSLÄNGTAN!?”

Det var någon som skrev att de skulle ut på sin första tävling och undrade hur andra gjorde, om man hade några tips runtomkring tävling, nerver och förberedelse. Tänkte jag skulle dela med mig av min lilla historia om faktiskt –tyvärr- gjort att jag numera är i total avsaknad av tävlingsnerver. Lite trist ibland. Men väldigt skönt i andra fall.

Numera blir jag taggad, eller kanske lite uppspelt inför och på tävling. Men nervositeten är väck. Ibland är jag nollställd. Jag brukar spela Ruzzle i gömslet på gruppmomenten. Det säger väl en del...

Den som ligger bakom detta är egentligen jag och världens goaste Hanna aka Lilla My, denna inställning grundades när jag och Samson tog LP1. Here we go...

Man har BETALAT för att någon jäkel ska stå och glo på en, jag brukar skoja –på allvar i min väld…- med domaren och säga att jag vill ha en avhandling nedskrivet på protokollet eller i domarberättelsen med tanke på att det kostar så förbannat mycket att tävla numera. Vilket några tagit på orden och jag har fått både + och – i rutorna för kommentarer. Grymt!

”Det är BARA en tävling. Tävlingar finns det gott om.” citat av Hanna aka Lilla My.

Gör man entré på plan med detta i bakhuvudet så kommer nästa tanke definitivt hjälpa en på traven lite till!

Tanken med tävling är att jag MÅSTE hitta bristerna i min träning. Mao är ”felen” på tävling den STÖRSTA tillgången jag har! När jag står där utan DK:n… Utan belöningar –utom mig själv alltså;)-… Lite naken helt enkelt…

Jag menar! Hur ofta hör man inte: ”Det händer ALDRIG på träning!”

Då är det antagligen inte träningen man ska fokusera på, utan tävlingen. Det är DÄR det händer grejjer! Då får man ju helt enkelt betala lite för sin träning. Tävling blir träning.

DINA pengar. Ditt val!

Fokus på uppgiften!

På tävling kommer bristerna bli tydliga som tusan, finns det ett bättre tillfälle att förklara för sin hund vad som är rätt och fel? I think not! 

När jag och Samson var och tävlade i somras så var han på väg att springa förbi konen på dirigeringsapporteringen, jag drog mitt DK som betyder ”AVBRYT ELD UPPHÖR! VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED!!!? HAR DU DÖDSLÄNGTAN!?” men som inte en domare i världen utan ljudförstärkare kommer att höra. Samson drog på en tvärnit och smög tillbaka till konen i slow motion med hukat huvud och ställde sig i perfekt position, DÅ kommer ju givet TL kommando ”kommendera” och jag drar lite på min kommendering för att pressa honom lite till innan jag slängde upp vänsterarmen och skickar honom.

Tror ni han hade fart? Det var som om att någon skjutit med en hagelbrakare i rumpan på det lilla –hahahahahaha- livet…Han hade en sån härlig attityd och man kunde verkligen se hur lycklig han var över belöningen –apporteringen blev ju en belöning eftersom han älskar att få lägga sig i  jaktdrift-, när han vände mot mig så log jag mot honom och då ökade han lite till.

Jag BETALADE. Jag hittade en brist. Fixade den. Såg till att hunden OCH jag hade roligt. Fick en avhandling på hur min träning sett ut. Fikade. Åkte hem.

Sen gäller ju att man har kamrater som stöttar denna inställning, det duger inte med ”Ska du verkligen tävla för den domaren?”, ”Oj! Jamen jag hade nog inte tävlat…”, ”XXX har tävlat SM…” –översättning: Vad fan gör du där?-… Kommentarerna som illustrerar dessa sämre tränings och tävlingskamrater finns i  många varianter.

En sann tävlingskamrat står utanför ringen och skriker ”Böj på knäna!!!” -Cissi....-

Sist men inte minst, lite kemi!

Nervositet är EXAKT samma kemiska reaktion i kroppen på alla människor, det är hur vi väljer att tolka den som avgör hur vi kommer bete oss när den slår till! -Föreläsning av P-O Lindwall-

Ovan gäller ju för den som har lite nerver och vill få ordning på dem, har man nerver för att man kanske har en problematisk relation med sin hund... då har man annat att fokusera på :)
En annan gång ska jag prata om hur vi i Hedman-familjen förbereder oss. Samma tid. Samma kanal.