INGET var gratis.

Livet med en pinne...

Mer än tre timmar har jag spenderat i skogen [med mina fina busfrön som är mer än nöjda] och en timme gående till och från skolan i ett överbefolkat Stockholm [längtar till landet], det resulterade i 25 906 steg och innebär att jag avverkat 18 km och 955 meter... Det är en tung rumpa som slagit sig ner i soffan för att studera...
Nu till något som gnager mig. Jag har sjukligt svårt att köpa vissa resonemang. För mig är det att jämföra att en elitidrottare får dopa sig medan alla andra inte får det. Men så är det tydligen i vissa sporter och sammanhang. För mig är det en självklarhet att man ska utöva en sport på lika villkor, dvs regler är till för att följas.
Sen kan man inte komma ifrån att olika länder tillåter olika saker, fan när det amerikanska fotbollslandslaget spelade mot just det amerikanska amerikanska fotbollslaget [haha] så var ju svenne och hans vänner mer dvärglika än Frode i Sagan om Ringen. Vid sidan om plan så stod de svenska vattenflaskorna och sen hade man jänkarnas buffébord av drycker innehållande ett antal förbjudna substanser.
Men passar inte skorna så får man ju flytta eller ta upp kampen mot de lagar och regler som finns i Svedala. Eller har jag fel?
På min tid i landslaget [kampsport] så var det sportmanna anda som gällde, man var tvungen att vara bra och kämpa för det. INGET var gratis. Men det jag stör mig på nu är att man ska ta den snabba och fjantigt enkla vägen. När blev folk så satans lata? Man vill inte ens anstränga sig?
Min lillebror som spelar i hockeylandslaget ser samma tendenser... Det finns alltid folk som vill komma undan med minsta möjliga ansträngning och inte slita som andra... Sen att det förstör för alla andra verkar inte bekomma dem.

Ni som känner er träffade!? När ni möter en motståndare som inte tog samma väg som ni utan den riktiga vägen, se för fan till att lyfta på hatten och krama om denne med värme och respekt. För blir ni slagna på fingrarna så har ni alltså blivit omsprungna av en sann tävlingsmänniska, av någon som jag respekterar. För jag är ledsen, men det är knappast dig jag respekterar och vill bli som. Så långt ifrån en förebild som det bara går att komma, där står du.

Nog med galla. Imorgon är det en ny dag! Nya utmaningar och framförallt en kväll med brudarna på stan, go mat och ett glas vin :)

Längtar till torsdag och träningen, har en galet bra idé på gång som ska testas! Spännande! :)