Vart ska det sluta?

Grym träning idag, skulle inte ha kört utan åkte bara ut på övningsfältet och skulle gå med pojkarna. Men när jag skulle plocka fram vantar från baksätet så tänkte jag "Äh vad f-n" och plockade fram alla koner och lät hundarna sitta kvar i bilen [Ville att Samson inte skulle se var som skulle hända].

Sen ställde jag upp dem på vägen och tänkte att jag skulle skicka till konen från parkeringen [så han inte såg rutan] och sen rutan, allt för att sätta hans ordförståelse och initiativförmåga på prov.
Första skicket var klockrent med perfekt placering i rutan [Han siktar klockrent på vänster bak-konen nu], tänkte att det var väl flax... SÅ mycket kan han inte ha lärt sig av jättekonflikten vi hade i hangaren om det här momentet i lördags. Eller?
Men följande 8 skick gick lika fint, han gjorde perfekta konskick och jag belönade bara dem ibland oxå, älskar hans ordförståelse och glädjen! :)

Sen var det dags att det krånglade lite, kollade av inkallningen och konstaterade läggande hade blivit ställande. Ok gör om igen för att se om det var stress som gjorde tabben. Men nejdå. Så det blev till att gå fram och meddela grabben att det var dags att bruka allvar. Sååå snygga inkallningar med perfekta skiften och med en härligt piskande svans. Just nu är det BARA lycka att träna min pojke.

Kommer på mig själv att tänka att han är typ 4-5 år, men sen slår det mig att han just fyllt 2,5 år... Är det så konstigt att det först nu börjar släppa lite på konfliktfronten? [Han är ju som en instruktionsbok på den fronten]
För ett år sen slet jag mitt hår och förbannade mig själv över att man valt att ha en hane, men såhär i efterhand så har det varit värt alla tårar i ren frustration... Just nu är det värt det iaf! ;)

Det ska bli spännande att se vart vi slutar, när vi sitter i soffan tillsammans om 8 år och äter Ben & Jerry... Vad kommer vi titta tillbaka på då?

En filmsnutt från i höstas, vi repeterade teknik så här ser nu hur vi kört :)