Vi säger inte aldrig, men bara kanske...

Sitter med den kommande rapporten och försöker få ihop texten, det är inte det lättaste när definitioner flyter samman och alla professorer vill få en och samma sak sagt på 100 sidor... Ordbajsandets konst är fenomenal! Framförallt om man suttit på ett universitet och doktorerat ett par år, då lär man ha en gryymt talang för detta [det ger mig viss huvudbry bara...]

Något mysigt som hände idag var att jag fick en stund i luren med min favorit och bästa Hanna, har gått och funderat ett tag på mina gruppmoment och vad Samson egentligen har för energier just där och då. Lilla My satsa huvudet på spiken när han sa "Bacci gillar inte platsen".
DET GÖR INTE SAMSON HELLER, utbrast jag och kände att det verkligen var den enklaste förklaringen till de energier som jag får från honom.
Sen påhoppet har det lixom inte velat sig, han gör som jag säger och ligger med hakan i backen. MEN av fel anledning i grund och botten.
Problemlösning på hög nivå nu alltså! [så löjligt enkelt egentligen] och nu är det så enkelt att jag inte får träna plats med träningsgruppen förrän han är trygg, han fixar inte att det är konflikter runtomkring honom, att någon ligger och tittar på honom, kryper lite fixar med något i backen eller byter skinka att ligga på.
Vi diskuterade lite sittande i grupp och jag har nu ett fenomenalt nytt tips som jag ska ta tillvara på, hoppas det funkar på min lilla gris.

Hanna sa ngt som är så sant så sant och det är att idag är våra hundar så unga när de kommer upp i eliten, så vissa är inte ens klara ens i huvudet när de kommer in i klassen. [Samson är ett exempel på det]

Så nu gäller det att tänka till och faktum är att jag nu kommer gå ut med mitt beslut för 2010, IPO läggs på hyllan... Jag tror att vi kommer att hämta upp så mkt i vår relation på träningsplan och i annat arbete om vi lägger energi på eliten. Givetvis så kommer vi träna skydd och spår men det kommer inte att vara prio 1, han är för ung för de stora tävlingarna och jag för för petig för att plocka ut honom på dessa prov.
Det är ju inte svårt att bli godkänd och vi hade kunnat riva av en trea ganska snart om vi ville, men det känns inte rätt att ge honom den chansen att dra erfarenheter av ett dråpligt tävlingstillfälle. Han är för lättlärd och framförallt så är han känslig för minnesbilder som skapas i tävlingssituationer. Trygghet, trygghet och åter trygghet blir ledmotivet. Skola och ont om tid gör att prioriteringen måste vara hans utveckling mot att bli en ny Whiskey. ;)
Vi säger inte aldrig, men bara kanske helt enkelt om IPO 2010.