Krama en främling!

Nakenschäfer och påbylsad matte från förra året... Det var rätt mycket snö i fabruari då oxå...

Paus i pluggandet, belönar mig själv med FB och bloggande i exakt 15 minuter. [belöningssystem är inte bara viktiga i hunderiet!]
Hade tänkt att hålla snattran men nu kommer det, allt för att motivera er alla att göra samma sak som jag! Samson är anmäld till sin första elittävling, trots att vi inte har momenten. Galet eller hur!!?
Inte ett dugg om ni frågar mig, jag kände att jag måste kolla av hur hans tävlingsstatus är och min egen för den delen, så man blir av med de tävlingsnerver som kan tänkas komma fram. Att tävla är ju helt rätt medicin för att bli av med skiten.
Jag pyntar helt enkelt 150 spänn för en träning [För jag kommer aldrig få samma situation på träning, hur mycket jag än försöker] och hoppar över det som jag känner för att hoppa. Det är bara att prata med domaren så de har koll på läget. Mina pengar, MIN tävling.

Nu sitter säkert någon och ojar sig över att "åh jag skulle aldrig kunna göra det, tänka vad folk ska säga om det går dåligt. Tänk vad folk ska säga om det går bra"...
Mitt råd! Skit i vad alla andra tycker! Att tävla är inte farligt och ni som kommit ut på banorna har kanske insett vilket härligt gäng man faktiskt kan vara :) Hade jag inte vågat så hade jag aldrig lärt känna många av de goa människorna som jag känner idag. Hade jag inte sagt att jag var orolig för min plats så hade aldrig Jessica erbjudit sig att stanna kvar och träna det med mig. Jag hade aldrig träffat det härliga Enköpingsgänget med en leonberger i spetsen. Eller Veronica och Hobbe... Elisabeth... Jag hade fortfarande haft en IPO 2 att ta mig igenom. Ja jag hade missat så mycket om jag inte vågat och insett att vi är många som sitter i samma båt.
En tävling är BARA en tävling!

SM och VM kan man kanske fundera på om man ska gå ut på, men att tävla överlag... Fan!
Ni som står och tycker vid sidan av, ta er i kragen och prestera själva med samma nervösa känsla i bröstet, innan ni ens yppar ett ord om de modiga som faktiskt befinner sig inne på plan.
Alla kan inte vara döda inombords utan det är faktiskt så att det finns de som alltid kommer att vara nervösa inför tävling... [Jag är en av dem, men jag älskar att må illa och få tävla... Konstigt... Men sant...]

Jag är en sån där som oavsett hur det går på plan för dem som tävlar så ger jag gärna ett ord om det fina sättandet eller en fina relationen... Det finns alltid något! Det kan vara fantastiskt att hunden ens följer sin nervösa matte/husse. Det är värt att berömma en duktig tävlande med!
Peppa varandra, vare sig du känner dem eller inte! Hur hade du velat att folk betedde sig när du spyfärdig klev av plan? Tänk om man alltid hade en Jeanette som stod utanför [ x 7], hade man ens blivit nervös efter ett par tävlingar? Alla hejjade ju på dig ändå, ingen som tryckte ner dig...

På Stora Sthlm så sprang jag fram och kramade om en främmande människa som klev ut schäferringen med en tvåa, anledning? Hon hade gjort sådana bedrifter med sin hund vid sidan av utställningsringen [slog mig och Samson alla gånger, så vi har lite att gör under 2011 om vi inte vill hamna efter...] och jag ville nästan gråta när jag såg hans titlar, hennes tårar och lyckan. Hennes lilla räka till exteriör/brukshane var ett praktexempel på vad en schäfer ska vara! Vilken kvinna! Hoppas jag ser er på SM iår som du sa! Grymt!

Så se nu till att anmäla er, det finns så mycket att hämta ute på tävlingsbanorna! :)