Den nonchalanta Heffaklumpen...

Idag så la jag spår själv till Samson, dags att harkla sig lite och se till att dra ner lite på slarvandet.

Det blev följande....

Ca 1,3 kilometer och 5+1 apporter av olika slag ca 60 min liggtid.

Inte så mycket att säga, han jobbade på fint och löste framförallt ut spetsvinklarna grymt bra! Tanken var att han med hjälp av spetsvinklarna ska använda näsan istället för benen när vittringen tar slut, vilket han gjorde! Lugnt in i vinkeln och lugnt ut, kalas!

Sista 200 så blir han lite högre i näsan, ca 5 cm men vid tillsägelse så ansträngde han sig igen.

Det är det där lite nonchalanta som är farligt för hans del, det är då misstagen görs och det kommer nästan ALLTID först efter kilometern!

Det positiva är att man SER det och han lyder när man säger till. MEN i skogen är detta svårare att notera direkt när det sker och då kan han fuska!

Klasse hade med sin son Wiggo som spårade med deras "dagishund", så härligt att se! Det är sånt här som får mig att älska hundar....

Klasse och Axxa hade ännu bättre flyt idag, en mysig liten tjej den där tiken...

Spänningen stiger! Man undrar vart det slutar....

Nu plugg, mat och tidigt i säng!

Foderleverans från Zoozoo.com!

Det var en salig Samson som tog emot paketet!

Så jäkla skönt att få det hemkört och sen vi började beställa från ZooZoo.com så var vi ALLTID fått det hela vägen till dörren och snabbt som tusan har det gått! Har det varit något så har de varit ihärdiga på att fixa problemet.

Nu blir det frukost!

Kontrollfreakets hjärnspöken.

Idag var Samson grym!

Lydnaden vad slarvig, busig, godis och boll-fixerat samt hyfsat snabbt!

Apporteringarna artar sig och skiftena blir snabbare och snabbare. Om någon månad ska jag börja pilla på positioner och tekniker.... 

Ska ta hjälp av de som kan det här md IPO-lydnad bättre än jag och försöka mota bort mina hjärnspöken.

Målet är att vi ska hitta samma känsla på IPO-tävlingarna som på elittävlingarna.

Skyddet var ett steg upp i mina ögon mot förra gången! Han tog för sig ännu mer och börjar förstå att matte är med på noterna. Eller hon spelar inte helt falskt iaf....

Idag fick jag en sån där härlig känsla, när jag skulle kommendera Samson att sitta under passet, klockrent! Ingen konflikt bara att räkna sekunder och kommendera lugnt. LYCKA!

Mads och Tommy har verkligen tålamod och lett mig rätt under de två sista passen. Tack grabbar!

Kontrollfreaket har slappnat av lite, DET är nog den största bedriften denna kväll!

Elsa körde sin lydnad och skendräktig som hon är så är det mycket bitch-attityder och fjant. MEN hon är rätt duktig iaf! Fina apporteringar och bra skiften med inkallningar, samt ett evigt fuskande på platsliggningen... Hmmm...

Godnatt macken!

Hemmagjord paj och snicksnack om LVU

Idag samlades tre musketörer för att spåra med pälsarna, en bra dag mao!

Christin fick köra spårkondis med näring med Jappe, vad säger man? En stjärna föddes! 

Klasse och Axxa. Ja vad säger man? Världsklass!

Lärorikt som tusan är det att se andra förare med sina hundar och läsa vad de gör och fundera själv om man ska sno något av det alt så lagras det bara i kunskapsbanken och poppar upp vid andra tillfällen!

Elsa var galen. Mycket stress men fina markeringar. Ingen vits att bråka med henne nu. Vi tuffar vidare bara.

Samson fick ett lååååångt spår med massa vinklar och apporter, med tanke på hur länge sen det var sen vi var på fält så var jag beredd på slarv och lite stress. Men han tuffade på och gjorde ett kanonjobb! Lite slarv i några vinklar så det såg lite "hmm hmm hmm" ut men han är ändå noga och kommer rätt hela tiden. Markeringar är ok.

Ettvinkelspår med apporter och krav till så är han på banan och sopar igen! 

Kul att han verkligen är så anpassningsbar från dag till dag!

Vi avslutade med lite snicksnack om dagens snattande ungdomar och LVU med tillhörande och obligatoriskt kaffe och hemgjord paj.

Jappe tog sängen medan Klasses adepter fick sitta i hundgården..

 Snart kommer min bästis Lillen och gör mig och hundarna sällskap! YAY! 

Spårläggaren från yttre galaxen!

Vi har haft ett par helt grymma spår den senaste tiden! Galet kul!

I helgen så fick vi ett spår med förledningar som hade samma liggtid, inga problem!

Avslutade med ett spår där vi för första gången fick spåra över vårt eget spår! WOW! Samson kämpade verkligen och det var ju även gruppen som gick med i spåret som hade passerat. En tuff nöt att knäcka! Men det löste vi!

Igår så la Christin ett spår i skogen till Samson. Nu snackar vi spårläggaren från yttre galaxen! Hon körde på virrvarr (tyvärr sket  Samson i det), vinklar av alla former, hon gnuggade sig mot träden som Baloo,hon kröp i spåret, fixade förledningar av både två och fyrbenta och gjorde ett spännande slut där Gun-Britt satt och väntade på Samson!

Alla föremål kom in och med ett enda felsteg (vid en övergång över motionsspåret) så jobbade Samson helt grymt och i kärnan hela spåret! Jag var rätt nöjd när vi var klara, ikväll så blev jag sjukt nöjd! Det gick lixom inte in i huvudet när vi stod där ute hur bra han spårat....

Det gäller att dra upp spårkondisen nu och sen lägga krut på att ha mycket nya spårläggare samt spännande övningar som skapar motivation.

Men även lite krav på ex markeringarna som han slarvat med...

Elsa fick även hon ett spår och eftersom jag glömt hennes halsband så fick hon spåra i sele. Vilket medförde att fröken ÅLADE sig genom halva spåret!

Tror ni att vi skrattade åt henne?

Hann till gymmet en sväng, åkte sen hem och hämtade cykel för att åka tillbaka tiöl skogen och köra ett dragpass! Sketakul!

Har just fått höra att det kört ihop sig på tisdagar i gruppen på södra, så nu blir det bara torsdagar där för Samson. Vilket  nu kommer resultera i galet mycket fys så han kan ge järnet på torsdagar!

Man får göra det bästa av situationen och i värsta fall så tävlar vi inte om ett pass i veckan inte räcker till. Men det är ju dumt att ge upp i förtid!

Tysta tider. Änglar på jorden. En förebild som fattas.

I november så gick Jonte bort. En vän och en av mina största förebilder.

Jonte och Lena var verkligen radarparet som spred värme och som alltid fick en att känna sig speciell. Älskade vänner.

Jonte stöttade och trodde alltid på mig och fick mig att tro på mina egna tankar, han ifrågasatte och fick mig att vända ut och in på allt jag gjorde och det gjorde att jag kom ut ännu starkare på andra sidan!

Hans förmåga att få mig att tro på min egen förmåga var fantastisk!

När andra hade saker att säga om mitt sätt att tänka eller mina hundar så fick han mig att skratta och se möjligheter.

"Vill du till VM med Samson så löser vi det!" sa han med ett leende efter mitt möte med valda delar av hundvärlden.

Att bolla tankar med Jonte var alltid lika roligt och givande. Han med alla trix och jag med etologin, det var några timmar som spenderades i campingstolar...

Många världsproblem som löstes!

Han och mamma brukade alltid säga "Hur svårt kan det vá!?" och ända sen jag började med hund på allvar så har det mottot följt med mig. De var lite som ler och långhalm när det gällde hund.

Jag lovar att fortsätta gå egna vägar Jonte, på så sätt finns du alltid med mig.

Tills vi ses igen alltså...

Men du fattas oss tills dess...

Mina tankar går till Lena och pojkarna och även mamma, ni två är några av de starkaste människorna jag vet och utan tvekan änglar på jorden. Ni finns i mina tankar varje dag. Tack för att ni finns!

Plugg plugg plugg....

Det börjar märkas att man är själv, att det inte finns någon att bolla med och ibland känner jag att jag överarbetar vissa saker som jag i slutändan ändå inte kommer välja att ha med i min uppsats...

Men ändå är det skönt att det flyter på ändå...

Träffade min handledare och han är så härligt engagerad!

Satt på bibblan men gav upp en timme tidigare eftersom hantverkarna såg till att den "tysta avdelningen" fylldes med typ grabbsnack från omklädningsrummet...

Men jag trivs med att sitta där och skriva, det är verkligen en studiemotiverade miljö!

Annars så är det som det är, varenda del av mig är helt slutkörd...

Tankarna slutar aldrig snurra, men med tiden så lägger sig nog ro över allt....

Idag fick jag damp och plöjde lite på hemnet och platsbanken, försökte hitta lite inspiration och kanske nya drömmar...

Sen såg jag att Rebecka sökte folk och visst finns tanken att söka mig dit... Älskade tjejerna, men jag skulle kanske vilja prova på en annan avdelning...

Fokus fokus!

Vill inget hellre än att må riktigt jäkla bra så snart som möjligt!

2014 närmar sig och jag hoppas kunna komma undan min otur och få bukt på ekonomin igen. Det blev lite väl många hål att täppa igen iår....

En kopp te lugnar lite och lyxfällan rullade på TV:n, folk har det sämre än mig...

Det är lite tröstande iaf!

Studentlivet tar slut förr eller senare och då kan man börja jobba med en redig budget.

Hundarna har fått lida idag, men de har iaf varit ute hela dagen och fick komma in när jag kom hem, så de sover gott nu....

Båda är så goa när matte är sliten, det är mycket närhet och mys som bjuds...

Fasters godingar!

Fasters godingar! Vilken mysig och busig kväll det blev! August vägrade dra ner på tempot utan höll sig vaken hela tiden, rekord för grabben! Sex månader och galet med i matchen hela tiden!

Astrid är en pratkvarn utan dess like! De små händerna går Non-stop och ibland så hänger man inte ens med när hon lixom börjar mitt i tanken eller hinner börja springa åt andra hållet samtidigt som hon tecknar och tjoar. Söta ungar!

Det är sån skillnad att få egen tid med dem, framförallt med Astrid. Blygheten finns inte och hon är så otroligt framåt!

Idag var det C-uppsats och storhandling på schemat, man känner sig lite duktig när man kan konstatera att det finnsat att laga för flera veckor framåt.

Hann ta två timmars promenad över lunch och det var välbehövligt!

Det var härligt trötta och lite småfrusna hundar som kom in från hundgården, de äter med god aptit såna här dagar och nu sover båda i sina BIA-bäddar.

Mammas Grisar!

Nu lite mera läsa och anteckna....

Ett andetag i taget.

Plugget fortsätter.

Magen har gett upp.

Foten läker fint.

Utsikten är fin.

2,4 kilometer för Samson och 600 meter för Elsa!

La ut Samsons spår och åkte sen för att inhandla Royal Energy (rabatt på zoo.se) och ett par nya löparbyxor med rosa detaljer, SÅKLART!

Samson redde ut över två kilometer i varierande terräng, han spårade som en gud! Det är skönt att inte ha något tävlingsmål som gnager utan bara spåra och njuta!

Noteringen från dagen är att han inte litar på sig själv till 100 % utan han kontrollerar och analyserar så noga så noga... Han löser allt men jag vill ha mer känslan av att han lixom "Äh fy vad lätt! Störtlöjligt!", nu är det "nämen ojsan hoppsan... dumdidum dumdum" och mysigt.

Tja ett 99 poängsspår fast i skogen...

Elsa är TILLBAKA!

Inget käkande, kanonmarkeringar och något hög viftande svans!

Trötta hundar och en mör matte har delat på en pizza och nu blir det kvällsgöra...

Mao myyyys och diska!

Samson är en lekfarbror!

Igår så höll Samson låda i 7 timmar Non-stop i stort sett. Tiggde han inte något så lekte han med Peters barn, helt underbart att se honom!

Peter är ju sugen på hund, men tiden finns inte så nu har han bokat in att få låna Samson en hel helg.

Min lilla goding!

Tack för en grymt trevlig kväll hela högen!

Nu ska vi ut och spåra för att kunna avlägga en rapport om vart spårkondisen ligger och sen ska jag rada upp alla detaljer som jag vill finslipa, det vankas en eventuell spårkurs och det är något jag VERKLIGEN ser fram emot!

Den killen har inga dåliga dagar...

Mattes hjärtegull förgyller varje sekund, den killen har inte en enda dålig dag alltså!

Tack för alla varma och stärkande ord, finaste ni!

Ikväll blev vi lite uppvaktade med lagad middag och tända ljus, det värmer hjärtat och nu är magen go och rund efter kvällens godsaker.

Vi avslutar med en nördig film i gott sällskap :)

Kämpa.

Kämpade på med uppsatsen idag igen och var bland de sista ut från bibblan, fördelen med att annat i livet haltar är att vissa saker ändå håller en på banan.

Vaknade imorse med norra Europas tyngsta huvud, lät tankarna flyga åt alla håll och kanter på promenaden. Foten gör inte så ont längre om jag håller mig på plana underlag och löst knutna skor.

Men väl hemma så la jag ner en stund på att ta hand om mig, det är något med att ta på ett ansikte och att fixa håret som per automatik gör att man släpper lite på allt och för en stund gapar inte hålet under en lika stor längre.

Märkligt.

Men ack så skönt!

Noll motivation för hund.

Tur att de känner av det och båda släpper på förväntningarna på mig.

Imorgon är en ny dag och ju mer tid som läggs bakom en så blir avståndet allt större och stegen lättare.

Snacka om höstdepp och pannkaka på samma gång!

Sleep tight my friends!

Tungt.nu

Ett par jobbiga dagar har passerat och beslut fattats.

Livet går vidare men usch vad tungt det är när inget blir som man trott att det skulle bli...

Pannan i kaklet och sikta på att få klart uppsatsen som planerat!

Magkatarren vägrar ge med sig och foten är blålila... Men tiden kommer nog läka ut även de skavankerna.

Tur att jag har mina hjärtan....

De kör ända från Värmland för att klippa sig hos mig!

Godingar och ett av de gulliga smsen som trillade in ikväll. Lika glädjande varje gång man får göra skillnad för en hund och dess ägare.

Vilka var där då? Jo...

En liten kille har kört från Värmland(!!!) för att klippa sig, när han kilade in genom dörren så fick han syn på mig och gjorde sitt bästa för att klättra upp i min famn medan jag stod och pratade med hans matte. De vägrar låta honom bli klippt någon annanstans eftersom han numera älskar sina frisörbesök, förr om åren på andra stället så var det inte samma melodi... Då kör man hellre långt.

En annan sötnos rymde från parkeringen från sin ägare, jag hörde hur hon skrek efter sin lilla odåga och i nästs sekund var det något litet som försökte bryta sig in genom dörren. Inte lika glad när fönen drogs igång, men så fort maskinen började surra så började svansen gå igen.

Mr Monster hälsade på och den herrn är alltid lila saklig och duktig på bordet, när jag kör slut signalen med dubbelklapp i sidan och "jah!" så blir han som förbytt och hoppar och morrar åt maskinerna.

Sen kommer husse och ska ställa en fråga om tandskrapning.

När jag ber honom visa så blir han osäker och sträcker sig efter sin hunds nos där han står på bordet så blir det lilla monstret tok förbannad och hugger sin husse samtidigt som svansen nästan kittlar honom bakom öronen.

Då fick det räcka och jag grabbade tag i lillkillen och han högg fortfarande efter sin husse men när han sekunden senare hörde mitt morrande så vände han på en femöring och blidkade mig med en försiktig puss, ödmjukt viftande svans och sen fick jag öppna munnen på honom och förklara för husse att det krävdes ett tandläkarbesök.

Husse konstaterade skrattandes ännu en gång att hundens ledare i livet jobbar på Hundcenter.

En annan fröken och jag hörde inte att husse smugit sig in i receptionen och när vi väl i upptäckte det så insåg vi att han hade tårar i ögonen.

Vår lilla glädjedans med tillhörande skall från tokfia blev en glad överraskning och det blev helt enkelt några glädjetårar.

När hon kom till mig så var hon så rädd att hon skakade av stress i två timmar, Non-stop. Men den dåliga erfarenheten hon hade sen innan hon kom till oss är bortblåst nu! Det passar verkligen vissa hundar bättre än alla andra att stå lösa ( ALLA mina trimhundar står lösa när jag klipper!) än andra, det botade hennes panik och nu passar hon gärna på att ligga på rygg när jag klipper ur tassarna. Vilken skillnad!

När jag gick för att hämta hennes filt och halsband i stallet så lämnade hon husse och sprang genom receptionen, via trimrummet och sen vidare ut i stallet till mig.

Det var några av helgens gäster...

Glada ägare och hundar kan verkligen underlätta livet!

Men vet ni? Jag är faktiskt rätt grym på detta! Japp det är jag!

Yes4Beauty!!!

Jobbet fick ett trevligt avbrott när jag fick en rejäl överraskning av Virge!

Hade inte väntat mig detta när jag slog mig ner på salongen...

Det lönar sig att vara stamkund!

Tack söta söta du!

Ute i högerkanten har ni en länk till Yes4Beauty, klicka er in på deras sida och boka en behandling!

Allt är så prisvärt och de är så fantastiskt duktiga!

Perfekt julklapp eller kanske en Farsdag-present?

Vi ger blodbadet en vecka till!

Samson fick ju rotfylla sin hörntand, i samma veva skar man bort massa tandkött. Så mina Heffaklump som vi mobbat för hans små tänder fick helt plötsligt normalstora tänder.
Veterinären sa att han hade överväxande tandkött och man valde att skära bort det.
Men det är lite stökigt med läkningen och som häromdagen så bar han sin lilla larv och sen låg han och smackade i BIA-bädden. Då blödde det och det ser ju alltid mer ut än vad det antagligen är i munnen.
Igår så kom han in och lämnade bloddroppar längst golvet när han sprang till sin älskade fodertunna för att tjata om middag, ett evigt smackande följde under kvällen och jag funderade på vad han kunde ha hittat på. Han sitter ju oftast som Fredinand i slänten så vad han burit på eller om det är så att han mot alla odds har lekt med Elsa...? Jag vet inte.
Blodbad var det iaf!
Men jag ger detta en vecka till, det har ändå läkt en del, och har det inte läkt efter det så tror jag att man måste sätt in någon form av behandling.

Men inget skydd eller inget lekande med saker som tänderna kan sjunka in i.... Alltså inte heller något lekande med eller mordförsök av Elsa.

Tråkiga veckor.

Exteriörschäfer eller bruksschäfer, du måste välja!

Eller?

Här följer ett något dramatiserat men ändå i mitt tycke sanningsenligt inlägg om ämnet.

Jag har en ras som är uppdelad i två läger, exteriör och bruks.
Man benämner dem utifrån vilka linjer de kommer utav och sen så ska man också HELST vara helt rabiat när det gäller att smutskasta den typ man själv inte äger.
Eller för vissa är detta agerande mycket viktigt.
Tufft läge för mig som bor med en av varje här hemma.
Det är slagsmål och upplopp dagligen om vem som är bäst och vem som är en kass schäfer och som borde avlivas, ibland pausar vi och åker och gör något roligt som omväxling. Typ tränar.

Det som slår mig är iaf att det allt som oftast är "bruksschäferfolket" som har ett helt enormt behov av att slå sig på bröstet och helst puckla på exteriörfolket så de står i en ringhörna med sönderslagen darrande läpp och medan de skyddar huvudet så stammar de fram "Det går att jobba med exteriörer... jag lovar... snälla... slå inte....".
OM någon stackare stått upp lite grann så skriker delar av bruksschäferfolket "VARFÖR ÄRÉ INTE NÅGRA EXTERIÖRER PÅ VM/SM OM NI HAR SÅ JÄVLA BRA HUNDAR!!!?"
En kontringsfråga är ju varför inte ALLA bruksvarianter tävlar VM/SM/NM eller kapar CERT efter CERT hela tävlingsäsongerna OM det nu är detta som är deras syfte här på jorden?
Tittar man i listorna så är det inte så många av landets ALLA bruksschäfrar som faktiskt är aktiva. Samma namn återkommer ju hela tiden och blandas inte upp med så många nya.

Hursom så finns det ju runtom i landet folk som jobbar med sina exteriörer, i skogen hittar du dem, på fälten, patrullhundskurserna är fulla med exteriörer, appellplanerna beträds av exteriörer...
Jag förstår inte varför folk enbart sätter VM, SM eller tävling som en referens på exteriörernas arbetsförmåga?
Eller hundars arbetsförmåga överlag?
Det är ett kvitto som är lätt att läsa, men säger EN dag i ekipagets liv ALLT?
Kolla på min och Elsas tävling!

Vi säger många gånger att schäfer är en allroundhund, men vi eftersträvar det inte alltid...
De flesta uppfödare föder upp deras version av den perfekta schäfern.
Kanon för den valpköpare som har samma version!


Men om vi nu alla har en EGEN smak, varför finns det ett sånt stort behov att hävda den ena typens brister eller med en dryg ton förkasta deras fördelar?
Ska vi inte vara glada att vi har en arbetande ras och inte står med ASFETA "utställningshundar" som inte ens behöver en arbetsmerit för att bli SUCH?
Jag vet andra raser där man skulle bli salig om man tog tillbaka arbetsmeriten.

Men neeeeeej för i helvete!
Vi måste klaga. Det känns som visa har detta som kall i livet.
Bruksschäfern attackerar exteriörschäfern. Precis som hemma hos oss mao... hihi...

Men hur ofta läggs det ut bilder på bruksschäfrar med knappa gångarter eller när målas våra bruksschäfrar ut som skrikmaskiner som bara jagar boll i alla moment? Handen på hjärtat nu!?

Som exempel lade nyligen en film från modproven på tysk ut på ett forum, men hänvisningen att bruksschäfrar skulle vara modigare. INTE att det är roligt att några bruksschäfrar går på utställningen. Nejdå. Exteriörer är sämst och såsom på filmen är exteriörer generellt.
Inte en tanke på träningssätt, årets sju förarbyten, hundhållning som skiljer sig avsevärt från vår hundhållning, hundar som är värda flera miljoner och därmed inte får satsa fullt i modproven....
INGA avvägningar. Inget positivt. Bara att exteriörer är dåliga. Punkt

Men vet ni?
Jag HAR den generella exteriörhunden! Samson ÄR den generella exteriörhunden.
Nu skriker säkert någon och menar att jag överdriver.
Men nejdå. Fråga vartenda proffs som träffat/tränat hunden, varenda figge, alla mina träningskamrater, titta på hans tester, fråga erkända uppfödare i både Sverige och Tyskland av båda typer. Så många kunniga människor kan inte ha HELT fel. Lite fel säkerligen. Men HELT fel? Nja...

HUR förklarar vi nu detta då?
Är jag så förbannat bra förare?
NEJ! 
Det kan man nog kalla önsketänkande från min sida...

Men eftersom jag så MÅNGA gånger fått kommentarerna "Samson är ju som en bruksschäfer", "han är verkligen en ovanlig exteriör" eller "han är UNIK!" så kan man inte tro något annat än att dessa människor verkligen INTE har en SUSNING om hur exteriörer är.
Hur kan man annars lägga dessa kommentarer? Jag kan inte förklara det på annat sätt. Kan ni?

Jag kan inte ljuga om min egen hund eftersom för många vet sanningen. Typiskt....
Han är inte unik. Ingen dunderhonung eller något mirakelfoder....
Jag är inte en så fantastisk förare.
Nej min egen förklaring ovan kvarstår.

Kontentan blir alltså i mitt tycke att trots olikheter mellan typerna så GÅR det att träna och tävla framgångsrikt med en exteriör. Smutskastning är så löjligt och visar bara på avsaknad av ödmjukhet.
Men folk vill med hänvisning till olikheterna hävda att det inte går eller att det inte blir lika bra, inga avvägningar eller reflektioner över förare, träning, antal grenar, förarens motivation eller intresse. NADA. Tråkigt.

Så då kommer mina frågeställningar:

-Varför måste olikheter mellan typerna förklaras som att den ena eller andra typen är sämre?
Vi som har erfarenhet av båda sorter kan ju oftast se att den ena hundens fördel är den andras nackdel.
 
- Varför har jag fått den starka uppfattningen av att ägare till bruksschäfer har ett galet behov av att påtala exteriörens (i deras ögon ska tilläggas!) brister?
Många förstår varför jag har Elsa men ingen förstår varför jag har Samson.

- Slutligen så undrar jag vart medkänslan och acceptansen för andra schäferägares val finns och hur man ska hjälpa den att komma fram?
Eftersom det generellt enligt min uppfattning är en typ av schäferägare som ständigt klankar ner på andras val av schäfer.

När ska vi klappa varandra på axeln och önska varandra "lycka till" istället?

Nej mina vänner. Det var mina tankar.

Men tack och en eloge till er som faktiskt har ett sånt öppet sinne som jag efterlyser!
Flera finns ju i min omedelbara närhet och ni är alla grymma!
Oavsett vilken typ av schäfer ni har!
Eller fel! NI är f****n ASgrymma!!!!!!

10,2 km!

Jag har haft motionsspåret som jag och Cissi springer i som promenadspår innan och med samma tanke varje gång...

"Fy fan för att springa här! Det skulle jag inte palla!"

Men idag så hände det! Två hela varv! Alla helvetesbackar i repris inom loppet av en timme!

Men runt kom vi och jag har sällan varit så nöjd med en löparprestation!

När vi hade sprungit halva och precis efter mördarbacken så konstaterade jag att mina ben verkligen var starka, jag klappade om dem och hejjade på hundarna som låg så mjukt och fint i sina linor. Duktiga pälsar! Mammas hjärtan!

Vi rullade in på 58:21 och detta trots att vi gick 150 meter innan vi trasslade med påkopplingar, lite stopp i spåret för möten  eller utfall från andra hundar.

Sista 1500 så ville huvudet ta livet av sig men benen rullade på...

Jäkla märklig känsla....

Men ändå så kom vi in under timmen!!!

Gymmet hann jag med efter det och nu är kroppen sådär go som den kan vara efter två lyckade pass!

Fyra pass denna vecka.

Is this the new me?

If it is so...

Then I freaking love it!

Till er som sitter och kommenterar och förkastar andras metoder eller sätt att tänka, tips från coachen!

Jag satt och läste lite kommentarer och gav mig även in och försvarade lite folk som fick sig en skopa skit helt obefogat.

 

Det som slår mig är att det verkar finnas så lite ödmjukhet bland folk.

Framförallt när man blivit instruktör eller tränat sin första hund.

Nu till lite grunder och tips inom sälj och föreläsning/instruerande för er som väljer att förkasta andra metoder eller instruktörer:

1. Går man en kurs så ska man ju vara medveten om att kursen är en vara/produkt. 
2. För att sälja en vara eller en produkt så krävs det att säljaren tror på varan för att det ska bli trovärdigt och för att köparen ska känna sig manad att köpa varan och kanske prova den eller bara ha den som prydnad.
3. När man köpt en vara så äger man den och kan därmed bestämma lite själv om man vill använda alla finesser eller inte. PRECIS så är det när man går kurs också!
4. Jag älskar att gå kurser, det ger mig möjlighet att förstå andra, utvecklas själv och skapa möjlighet hjälpa mina kunder som kanske behöver eller efterfrågar något som inte är helt inplanerat i min egen produkt.
5. Jag kan stå och instruera tusen olika sätt, men jag är noga med att påpeka vilken som är min egentliga produkt. Vad jag är bäst på. Men eftersom jag gett mig fan på att förstå andra sätt att tänka så är min repertoar som instruktör är bred.

Så innan ni skriker högt och lågt om vad än det ena eller andra sättet eller kursen leder till, ta en funderare.

Har ni mött ALLA problem och alla typer av hundar så att ni han generalisera?

Då har ni ju LÖST alla problem som någonsin funnits och troligtvis alla problem som kommer att finnas! Kanon! Ni kommer bli miljonärer!

MEN är det så att ni efter alla ”jag vet”-kommentarer kommer på att ni inte har det?

Tänk er då för.

Säg inte att den ena eller andra förespråkar våld.

Att nästa individ ska undvikas till varje pris.

Tala gärna för er sak men gör det konstruktivt och förkasta inte ALLT ANNAT som skit.

Det är en sak att själv inte vilja använda finesserna, det är ok!

Men gå då ut med att "såhär tänker jag"-attityden och gör klart att det är ditt sätt att tänka och därmed inte detsamma som facit.

Folk har ju både vunnit VM med andra metoder som grund än vad du har och man har löst samma problem som du fast på andra sätt?

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen:

Att jobba med hund är som att stå på tröskeln till universum.

Det är oändligt!