"Fy fan för att springa här! Det skulle jag inte palla!"
Men idag så hände det! Två hela varv! Alla helvetesbackar i repris inom loppet av en timme!
Men runt kom vi och jag har sällan varit så nöjd med en löparprestation!
När vi hade sprungit halva och precis efter mördarbacken så konstaterade jag att mina ben verkligen var starka, jag klappade om dem och hejjade på hundarna som låg så mjukt och fint i sina linor. Duktiga pälsar! Mammas hjärtan!
Vi rullade in på 58:21 och detta trots att vi gick 150 meter innan vi trasslade med påkopplingar, lite stopp i spåret för möten eller utfall från andra hundar.
Sista 1500 så ville huvudet ta livet av sig men benen rullade på...
Jäkla märklig känsla....
Men ändå så kom vi in under timmen!!!
Gymmet hann jag med efter det och nu är kroppen sådär go som den kan vara efter två lyckade pass!
Fyra pass denna vecka.
Is this the new me?
If it is so...
Then I freaking love it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar