torsdag 17 oktober 2013

Ett inlägg om omplacering...

"Jag KÄNDE i kopplet att du var här!!!"

Kommentar från av hundägarna på jobbet imorse...
Varför?
Jag klipper hunden ibland. DET är det BÄÄÄSTA som finns om man frågar denna stolta hane!

Roligt är att för ett par år sen när jag lärde känna hunden så var vi inte alls kompatibla. Jag var inte alls så förtjust i honom och han brydde sig inte om mig, mitt tålamod var inte anpassat för honom då.
Malin och han däremot hittade ett samarbete och jag var ju glad över att jag inte behövde anstränga mig för att skapa relationen som stred mot min personlighet.

Kemi är A och O när man ska jobba med hund enligt mig, stämmer inte kemin så ska man inte skämmas utan vara stolt över sin ödmjukhet och ge hunden bättre förutsättningar med en annan lämpad förare.
Eller så väljer man utmaningen men är väl medveten om att kemin inte stämmer och därmed inser att man alltid kommer jobba i motvind, men man vinner erfarenheten.
Men även om man vinner erfarenheten så kanske man förlorar glädjen.

Men idag ett par år senare så är vi som en liten kärlekshistoria.
ALLT för att jag bestämt slängt upp honom på trimbordet och talat om vilka regler som gäller där för snart två år sen.



Men den här mysiga historien hade aldrig hänt om jag hade tvingat mig själv och just denna individ att ingå en relation när vi först träffades.
Värmen i hjärtat när denna hund vägrar lämna dagis och husse får ta till barska toner och koppelhjälp... Den känslan är oslagbar!!! Ledsen husse...

Så vad vill jag säga?

Gå på magkänsla och var ärliga mot er själva och era hundar!
En omplacering är inget att skämmas för, man är inte expert på alla hundar och man ska alltid komma ihåg att det är individer precis som vi.
Man kommer inte alltid älska alla människor och man kan inte alltid älska alla hundar, man går helt enkelt inte ihop med alla! Varken hund eller människa!
Men kärleken är ju inte logisk så ena visst kan det ändras med tiden och bli som med mig och min vite riddare.
Men som jag skrev.... För oss hade detta aldrig hänt om han och jag hade försökt tvinga oss på varandra från första gången vi träffades.

Hoppas detta inlägg skapade klarhet för er som mailat och rådfrågat mig?
Det är ett känsligt ämne, men man MÅSTE komma ihåg att det inte handlar om att misslyckas!!! Det handlar om att vara ödmjuk, KLOK och att man har hundens bästa som mål!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar