Ååååååh härligt pass!!!

Idag så var vi tre galningar som slet på gymmet, jag är uppe på 110 kilo och kör i marklyften! Fy vad gött!

Sen blev det träning i ridhuset med alla godingar, jag är så jäkla glad över att ha min "lillasyster" här uppe numera!

Åh så klok hon är och så jäkla duktig!

Det genererade iallafall i ett grymt lydnadspass med båda mina odjur och energierna är på topp!!!

Ta hand om er där ute!

Unser Weg Zum WUSV-Universal • Our road to WUSV-Universal • Vår väg mot WUSV-Universal

Unser Weg zum WUSV-Universal ist keinen gerade Weg. Einen grossen Dank an Alle die gestern innerhalb wenige Minuten mir angerufen oder sich bei mir gemeldet haben! Sie sind für Samson und mich sehr wichtig!❤️❤️❤️

Jetzt muss ich mir einfach bei SV melden und schauen ob WUSV-Universal in Italien die internationalen WUSV-Universalregeln folgen müssen, oder ob Italien eigene Regeln erfinden können, falls sie es wollen.🙈

Das sist aber kaum wahrscheinlich!😄

Our road to WUSV-Universal is not a straight one. Thanks everyone who in a matter of minutes responded and called me last night!

You mean the world to me and Samson! ❤️❤️❤️

Now I just have to call SV and check if WUSV-Universal in Italy have to obey the WUSV-Universal rules by SV or if Italy can make their own rules if they feel like it. 🙈

Wich does not seem likely!😄

Vår väg mot WUSV-Universal är inte rak.

Tack alla ni som inom loppet av några minuter hörde av er eller ringde mig sent igår kväll! Ni betyder allt för mig och Samson! ❤️❤️❤️

Nu måste jag bara ringa SV och kolla om WUSV-Universal i Italien måste lyda WUSV-reglerna som SV angett eller om de kan hitta på HELT egna regler om de känner för det. 🙈

Men det är knappast troligt! 😄

God Jul och Gott Nytt År!

Dåligt tränade IPO-hundar...

Jag är verkligen supernöjd med vad simningen ger mina hundar, till skillnad från föregående år så använder jag inte simning för att bygga massa muskelvolym utan nu är det fokus på rörlighet och att få igång så många muskler som möjligt varje pass. Inleder alltid med att vibba hundarna innan de får hoppa i poolen. Har kört det sen i somras och jag upplever att det gör skillnad. De är snabbare på att bli mjuka och fina i bassängen och man kan köra svängar och cirklar tidigare. Sen så avslutar vi med en kvart på vibben medan jag städar och snackar skit med Sofia och Tobbe.

Simningen är guld! Verkligen guld!

Satt och kollade på topphundar inom IPO runtom i världen och jag slås hela tiden över hur dåligt tränade många av dem är... De avlastar eller kompenserar hejvilt... Sen undrar vi varför de inte håller? Lite generaliserande men ni fattar säkert!

Förresten! De håller på att bygga ut på Färingsö Hundsim så pensionatet ska bli större och det kommer finnas en lektionssal!

Hur bra som helst!

Det kan bli så att det är där jag landar för att hålla kurs framöver! WHO knows!

Elsa ska bli mamma!

Tja det här med att blogga har verkligen blivit medeltida. Helt ute. Jag som förr alltid bläddrade igenom andras bloggar för inspiration och för att hålla koll på nära och kära.

Idag är jag och andra så satans bekväma, man vill ha kort och koncis information och då räcker Instagram och Facebook. Men även där har jag tappat stinget! Facebook är något som ligger i telefonen bakom den söta lilla ikonen. Japp jag har noll koll!

Men sen måste jag erkänna att det finns rubriker som ändå får mig att klicka på länken och läsa nyfiket.

Det jag är jävligt dålig på är att kommentera, man är så van vid att ett par ord en liten passande glad gubbe och sen "skicka" räcker. Då blir proceduren att skriva en kommentar på en blogg för jäkla komplicerad.

ALLTSÅ! Höjden av bekvämlighet!

Annars så händer inte så värst mycket på Hagaberg, vi tränar när tiden ges och jag funderar på vad som är värt att lära om och fixa till på Samson inför VM...

Vet ni! Det är sjukt svårt att avgöra!

Det är lite stiltje på skyddssidan och jag väntar både på svar och inspiration.

Hur som helst! Elsa är på G mot löp, vilket innebär att det kommer finnas små Elsa bebisar i början av våren! Alltså små yrväder och beroende på vem den tilltänkte fadern blir så kan det bli räcervalpar DeLuxe!

Jag återkommer med mer information när det börjar närma sig parning och håller er uppdaterade!

För mer information om det lilla Lakritstrollet så är det bara maila eller ringa! 

Är sociala medier en dumpventil?

Kärlek. 

När jag ser på mina hundar så har jag så svårt att föreställa mig hur det känns att ha så mycket emot de olika typerna.

Jag kan inte för mitt liv föreställa mig vilka känslor som bubblar bakom tangentborden när inlägg och kommentarer haglar om vad som är rätt eller fel.

Jag ser på mina hundar och ser individer, individer som kommer ur uppfödningar som strävar efter sitt ideal av schäfer.

Allt jag känner är kärlek till mina hundar och respekt för det arbete och tid dessa eldsjälar lägger ner för att jag ska kunna ha möjligheten att köpa mig en frisk och underbar schäfer.

Alla ni som känner den där frustrationen och den oändliga önskan att nedvärdera andras arbete och andra människors stora kärlek? Hur tänker ni egentligen?

Har dessa sociala medier blivit en dumpventil för livets alla orättvisor eller är det verkligen såhär illa ni beter er i verkliga livet också?

Hur som helst.

Bilden föreställer min kille som kommer ur HGH-linjer.

Det tredje lägret.

Vallhundarna. Herdehundarna. 

Fårskallarna. 

Ja vad ska de få kallas av elaka tungor?

Bilden visar verkligen hur vi kände för varandra. Kärlek.

Mitt hjärta.

Min Bordercollie i schäferkostym.

Älskade hundar. 

Oavsett färg eller form.

Planerad oplanerad kvalitetstid och rutiner!

Satte mig och skrev upp punkt för punk vad som ska göras i IPO:träningen med Samson. Jag hade ju sjuk ångest förra veckan efter lägret och det kändes verkligen galet övermäktigt... Som om inget någonsin skulle gå att förverkliga.

Snacka om tre ton stenar som låg på mina axlar! Suck!

Men nu fick jag rumpan ur och satte mig och skrev. Vilket var det bästa jag kunde ha gjort!

Det jag tog till mig på lägret med Johan och Thomas var att jag ska banta ner mina rutiner inför alla dicipliner, min hund förstår och jag tar onödig energi ur honom. Många av mina punkter som jag skrev upp kommer falla naturligt på plats om jag använder mig av fasta rutiner. Nyttja att det är ett färdigt program i IPO:t helt enkelt!

Så jag satte mig helt sonika och planerade 4 veckors träning och fys för hundarna och även för mig. Det kändes som att hela kalendern blev fullklottrad...

Men jäklar vad skönt! Stenkoll på läget!

Nu ska jag bara hålla mig till planen...

Kvalitet före kvantitet!

Tre max fyra dagar med hundträning och en tanke bakom varje minut!

Laddade batterierna med en promenad med odågorna, det har varit dåligt med BARA promenader, varje gång vi öppnar ytterdörren så finns det ett mål och syfte. Så även detta är inplanerat! Kvalitetstid utan ramar!

Fröken är överlycklig över att det ligger så många bollar (läs äpplen) överallt på Hagaberg. Sötnos!

The Hulk gick oxå på simskola!

Simma simma simma!

Ja nu börjar det verkligen taggad igång för våren 2015! Jäklar vilken form min Heffaklump ska vara i! Passa er!

Vi drog till Färingsöhundsim och fortsatte med våra åttor, tanken med simmet är allround muskulatur och skonsam träning. Det är en stor hund och han fyllde hela 6 år nu.... 

Som vanligt så är det kanon att simma ute på Färingsö, jag har hjälp av Tobbe och Sofia på plats och givetsvis så har jag Tessan aka www.hundmassören.se som övervakar allt jag gör.....

"I'm gona be The Hulk!!!"

En helg i Falsterbo-Skanör och Hörby!

Helgen gick i hundens tecken, med en hel bil full med hundar så rullade jag och Rebecka genom natten och hela vägen ner till Skåne. Älskar detta ställe, det luktar lixom sommar och barndom oavsett vilken tid på året jag är där.

Sen ska vi inte ens prata om vilka spårmarker som ligger 7 meter från huset..... 

Helgen ägnades åt spår, lydnad och skydd på Falsterbo-Skanör Brukshundklubb. En introduktion till IPO mer eller mindre. Nu undrar ni säkert vad vi gjorde där som har hyfsad koll, men det är här man ska vara om man vill ha de där små detaljerna som gjort Johan och Thomas till de skickliga förarna de är idag! Det är brutalt bra att sitta i skolbänken och gå om första klass på det här sättet.

Redan från första spårintron så började jag skriva ner punkter med tankar kring min egen träning. Är ni med? Inte?

Det är i grundtankarna hos dessa gossar som man hittar det som lett till deras framgång. Allt från markeringar i spåret till förflyttningar i lydnad eller tekniker i skyddet. Guldgruva! Bokstavligen!

En eloge till Johan och Thomas som med entusiasm och humor presenterade sporten IPO för en grupp nyfikna deltagare! Det var många laddade hundägare som åkte hem på söndagen! Hur kul som helst!

Nu är det två månaders hård fysträning och spårträning, efter det ska detaljerna i skyddet och lydnaden filas!

Samson måste vara i toppkondis för att orka med det som kommer krävas av honom rent fysiskt.

Allt är planerat och nu börjar laddningen inför 2015 och Italien!

Jag inleder med att filma våra spår från och med nu, rutiner ska etableras och de ska hållas stenhårt!

Dessa dokumentärer ska sen Johan kika på och utvärdera. Det blir helt enkelt en distansutbildning!

Är ni sugna på att lära känna diciplinera inom IPO? Då kan jag varmt rekommendera den här duon!

Båda jönsarna finns att kontakta på Facebook alt maila mig så fixar jag kontakten!

Det där med att INTE jaga vilt.......

Alla vill vi väl ha en hund som kan vara lös i alla lägen?

Som lyssnar och som uppför sig så vi aldrig behöver känna en klump i magen?

Här har ni min schäferhane, en ganska svårdresserad grabb i sina absolut bästa år.

Vi var på promenad innan vi skulle spåra (bästa hjärngympan!) och medan han fastnade på en fläck bakom mig fick jag syn på rådjuren i trädgården.

Upp med mobilen för att filma vårt möte med Bambisarna.

https://www.youtube.com/watch?v=vxWRW33BxBo

Jag vet att det nästan låter äckligt enkelt nu. Men går man Hundfostran (alltså vår kurs på Hundcenter) och gör som Rose säger hela vägen och sen för resten av sitt liv går på magkänslan? Tja då ÄR det äckligt enkelt!

Hårdaeller mjukametoder hit eller dit, SKIT i det och gå på magkänslan och anpassa efter individen! Alla kräver olika, både som förare och som hund, den dag man inser det så har man vunnit en seger!

Jag tänker tillägga att Samson på filmen med sin fd husse INTE betedde sig såhär! MEN det är aldrig skrivet i sten hur en hunds beteende ser ut, med mig så ser det ut såhär.
Lätt som en plätt!

Skriv upp er på Hundfostran och gör som vi! Njut av att alltid vara ett TEAM med din hund/hundar!
Det är jag med mina!
Jag går dessutom Hundfostran med jämna mellanrum.... Teoridelen är alltid en Aha-upplevelse!
Oavsett vilken nivå man är på!

/Jeanette och gänget

Samson har trassel med en kota....

Samsons ovilja att hoppa tillbaka över hinder sen Visingsö har antagligen berott på lite trassel med en kota. Gissa om jag är tacksam över att ha Hundmassören som RINGER och säger åt mig att inställa mig med hundarna och att hon då hittar detta!

Jag responderar bra på order.

Jag har varit lite konfunderad över att han inte hoppat tillbaka på tävling, men såklart när jaktbelöningarna är borta i form av apporter och bollar så är det klart att stressen sjunker och han känner att det tar emot.

Jag misstänker att Elsa är skyldig, hon brakade ju in i honom för ca 2 månader sedan och så har det gått och blivit sämre med tiden och han visar ju aldrig att han har ont eller avlastar sällan. Han leverhelt enkelt på att han är i bra form i övrigt.

 

Så nu blir det massage, laser och vibb!

 

Snubblande nära CERT. Surt.

Spåret.

Överladdad hund som kämpade med att hålla sig i skritt. På tredje sträckan blev det medvind och Samson höll på att implodera och fokuserade som en galning på spåret. Han noterade inte ens apporten, så den tappade vi.

90 poäng.

Surt.

Lydnad.

Hopp apport blåste vi för första gången och med det i bristfälligt så blåste vi bort många poäng.

89 poäng.

Surt.

Skyddet.

Två släppanden krävde DK och slarv i skulet.

87 poäng.

Surt.

4 poäng från CERT.

266 poäng totalt.

Surt.

Vilket SM! Tack för inspirationen och gåshuden! Men snälla söta! Döda inte eldsjälarna...

I helgen så var jag på Propaganda festivalen med Järngänget, Uffe och Silvana har sålt jätteballonger i form av händer till Veronica Maggio och fick som tack för sjukt snabb leverans och cool rekvisita ett antal biljetter till festivalen och konserterna. Vi inledde med en god middag på söder och fortsatte sedan till festivalen. Mycket trevlig kväll! Kände mig som 21 igen!

På söndagen var det dags att göra entré på IPO och Bruks SM i Nynäshamn! Jag och Silvana packade in oss, Elsa och alla kryckor i bilen och drog neråt!

Alltså jag ÄLSKAR mästerskap! Inspirationen går ta mig tusan in i porerna! Man blir som en badsvamp som suger upp allt! ALLA fantastiska ekipage imponerade stort på mig! WOW!

Det som imponerade sådär så jag blir tårögd var hur folk trots missar på plan bara älskade att göra detta med sina hundar! Leenden och kärlek! Fy vad jag fick gåshud!!!
När man ser harmoni och samarbete mellan hund och förare så spelar det ingen roll vilken gren man tittar på, det är som någon form av direktkoppling till mitt nervsystem och jag får rysningar och gåshud på sekunden… se bara på bilderna som Elina Malmebo tagit nedan... Då förstår ni säkert känslan!

Grattis alla till era helt grymma prestationer! Tack för att ni är sådana inspirationskällor!

Sen har vi ju baksidan av att tävla, man möter ständigt som tävlande situationer, bedömningar och förhållanden som skapar frustration. Så är det. Sen är det helt enkelt vår kognitiva förmåga som avgör hur vi bemöter dessa.

En del klarar motgångar såsom den erfarna idrottsutövaren, man samlar ihop sig och låter saker och ting landa innan man gör en analys av vad som hänt för att sedan gå stärkt och erfaren ur en situation. Man kanske har en coach som stöttar såsom en coach ska stötta eller så har man ett annat forum där man låter sina känslor att ta plats.

Det är det sistnämnda som jag tror kan vara en riskabelt att om man inte har verktygen som behövs för att ta sig igenom den bearbetning som krävs efter en förlust eller nederlag.

När den brännande känslan lagt sig och sikten klarnat lite så kanske så mycket kommit ut som man ångrar eller måste stå till svars för. Trots att man sagt eller skrivit något i affekt. Det är i just denna stund som många bygger "vi" och "dom" inom olika organisationer och sporter. Istället för att kanske be om ursäkt...

Jag har ramlat över exempel där tävlande hänger ut, bedömningar, domare, tävlingsledare och figuranter. Platsen man har valt är Facebook. Inte helt okej enligt min mening.

Men det kanske är idrottskvinnan i mig som talar.
Man väljer att lägga upp bilder och tillhörande kommentarer vars syfte är att på ett icke konstruktivt sätt kritisera domarens agerande och funktionärernas arbete.
Jag bör inflika att jag har full förståelse för vilken frustration man kan känna! Det är uttrycket för denna frustration som jag har funderingar kring.
För var leder detta sätt att uttrycka sin frustration?

Det är ganska enkel matematik.

I slutändan kommer uthängningen av domares bedömningar, tävlingsledares misstag, kökets dåliga mat, sekretariatets sega uppdatering av resultat, skyddsfiguranternas manövrar eller tävlingsplanens utformning eller vad det nu kan tänkas vara… det kommer enbart leda till att arrangörer blir svåra att hitta för såväl mästerskap som lokalprov.

För hur många är villiga att stå där och ta skit?

Är DU som sitter bakom din Iphone, padda eller dator redo att kliva in som den MASKIN som ALDRIG kommer att göra ett misstag? Är det du som är den ultimata och perfekt programmerade individen som lär dig allt innan dina misstag?

Eller kommer även du efter en hel dag att kanske kommendera fel i ett moment?

Titta ner i ett protokoll och missa detaljen som kostar poäng?
Glömma att fylla på grytan så folk måste vänta på sin korv med bröd?
Kommer du ha en hund där du som figurant förgäves försöker läsa hunden, se din egen linje och hur du än gör så skulle hunden missat full pott?
Såhär enkelt är det. Åberopa tekniskt fel! Om det inte är ett alternativ?
Då är det inte mycket mer att göra än att slicka sina sår kvar. Sådan är hundsporten och enligt min egen upplevelse alla bedömningssporter. Jag vet inte hur många gånger under min kampsportstid som jag kände "Jävlar vad bra den satt!" och runt mig stod två domare som enligt min bedöming måste ha varit blinda. Men sådan var sporten. Ibland fick man mer betalt och ibland mindre. Ibland kostade det mig ett resultat PÅ ett mästerskap. Men är man inte beredd att ta smällen av den mänskliga faktorn? Då kanske man inte är gjord för att utöva en bedömningssport?

Döda helt enkelt inte sportens eldsjälar!

För det är de som lägger ner sin lediga tid på dig, de som lämnar familjen hemma, de som sätter sitt eget behov åt sidan för dig, de som mot minimala ersättningar sliter på sin kropp, kör långa mil år efter år.

För är DU inte beredd att vara maskinen som ersätter dem alla? Då är det dags att skaffa den där coachen som kan hjälpa just dig! Tro mig! De finns! De är värda sin vikt och sina arvoden i guld!

 

Tack för att du läste. Hoppas det kanske väckte en tanke hos dig. Vi gör det vi älskar. Värna om det.

Ni som redan gör det? Fy fan vad ni är bra! Kram på er!

Samson ska till ett världsmästerskap! WUSV-Universalsieger 2015!

Tiden har bara flugit förbi och livet har verkligen tagit tid, nytt jobb och gammalt jobb på samma gång har verkligen lett till att bloggen mer eller mindre kan jämföras med en öken, begreppet ”bloggtorka” räcker helt enkelt inte för att beskriva situationen på denna webbplats.

Men bara för det så har inte livet stått stilla kan jag lova, hundarna har blivit lite lidande på träningsfronten men ändå så har vi tagit oss iväg på olika evenemang och det har varit många helger på raken som inte spenderats på hemmaplan, varav de två äventyrshelgen sista innebar mästerskap. Tungt för vilket ekipage som helst och utan träning så klarade vi det. Det har verkligen lett till många nya erfarenheter och jag är grönjävligt imponerad av min hund!

 

Jag tänkte att detta inlägg faktiskt får behandla det stora som faktiskt hänt i sommar, det faktum att Samson blivit Universalsegrare 2014 genom att delta på SSM med placeringen V11 och helgen efter så deltog vi på SSM IPO. Summan av de poäng som man får med sig genom dessa två mästerskap blir avgörande och högst poäng erhåller titeln Universalsegrare 2014! Vilket alltså vi gjorde!

Detta innebär att vi kommer att delta på WUSV-Universalsieger 2015 i Italien!

Samson ska i svenska termer delta i ett världsmästerskap!

Jag har aldrig varit så stolt över min kämpe till hund, trots att han inte var 100 % så gjorde han allt för att kämpa sig igenom allt, han levererade vårt BÄSTA fria följ NÅGONSIN och jag förlät honom att han nollade platsen genom att rulla sig samt miss i apporteringen som kostade otroligt mycket. Spåret gjorde han som så många andra och käkade gräs, när han höll på att kvävas så klev han över en apport och när luften kom ner istrupen igen så spårade han som han brukar. Något sent påkommet av herrn. Men ibland så ska man ha lite tur!

När det andra ekipaget (kanonduktiga!) bröt efter lydnaden då den hunden gick ner sig och landade på 66 poäng så stod det klart att Samson skulle få åka till Italien!

Så nu blir det träning, vi inleder med spår och fys för att sedan gå vidare med skydd. Lydnaden håller jag på att lära om ingångar. Något som Samson uppskattar. Allt nytt är ju kalaskul i hans ögon! Spåret ska läras om och vi ska försöka få bort bruksspåret ur honom. Nu är det IPO och jag inledde med att frispåra honom så jag kan tala om för honom hur jag vill att han ska spåra genom att gå en bit ifrån honom men snett bakom så jag ser allt. HUR snyggt som helst skötte han det så nu blir det väl så här tråkig spårträning framöver… YAY!

 Så det är det som hänt. Japp. Min lilla utställningsschäfer ska ner på VM bland alla små gråtroll och slåss. Hur coolt är inte det?

Vem ska trava i Samsons fotspår?

Galet nöjd efter dagens skyddspass!

Samson gick två pass och det andra fokuserades enbart till lydnadsbitar och det infann sig en go värme i hela bröstet.

Vi kom verkligen in i harmoni, när jag tig mig tiden att låta honom landa i varje fas. Att inte skynda vidare utan få honom i rätt fack och därefter jobba vidare.

Han blev så underbart följsam och när jag berömde honom så fick han mer attityd och kändes otroligt trygg.

Synd att jag inte hinner träna mer inför SSM, men jag får acceptera att mitt liv utanför hundarna just nu tar mer plats. Så ÄR det och det är bara leva med det!

Men det känns som att vi med rätt träning kommer kunna prestera fint till hösten. Nu när jag själv börjar tro på det jag väljer att träna med honom, fina prins!

Tack Benson och Tommy som hjälper mig och räddar oss med lite sista minuten-träning!

Är så sugen på valp nu, att applicera mina kunskaper och mitt självförtroende på en ny individ och forma något nytt. 

Jag står och väger när det gäller linjer och mina egna mål men det kommer att komma nytt blod in i detta hushåll framöver.

Någon som ska trava i Samsons fotspår.

Det kommer inte bli lätt men den hunden kommer iaf ha ett spännande liv att se fram emot....

Färingsöhundsim är vårt andra hem...

Känns det som...

Men det är ju sund att klaga när man har hundar som är saliga och kämpar livet ur sig i poolen. Samson börjar bli riktigt fin och nu ska bara den sista kondisen på plats så...

Idag blev det fokus på åttor i ström, han var rätt trött i bak när vi varvade ner, så det var nog rätt skönt att få vibba ordentligt efteråt.

Tobbe höll honom sällskap och Samson tog det där hjärtligt på allvar.....

Myyyyyyssss....

Nytt träningstänk i lydnaden och frispår på film!

Igår så körde jag ett kort lydnadspass med Samson hemma på Silvana och Uffes tomt. Jag hade en kort och koncis plan som jag höll och jäklar vad kul vi hade!

Idag så bestämde jag mig för att lägga om träningstänket på Samson för en period, han har stundvis under våren visat att han är mogen för det och nu tänkte jag hoppa ut för stupet och se om det finns vatten nedanför eller klippor.

Jag planerade under dagen och åkte till klubben, jag ställde en timer på två minuter. För min skull! Ska jag fixa detta så gäller det att jag har magkänslan rätt hela tiden!

Passet gick över förväntan! 2x2 minuter med nytt och avslut med 4 minuter frittfölj med krav på att han jobbar aktivt utan kontaktsläpp och bara med små beröm från mig och efter 3:40 så ökade jag pressen på honom i 20 sekunder och belönade med boll och så lekte vi hela vägen tillbaka till bilen.

Elsa körde 3x2 min och var så jäkla duktig, så skulle i näst sista passet så avslutade jag med att kasta hennes boll och lät henne släppa apporten på vägen in. Tro fan att hon lyckas dribbla in apporten mellan bakbenen och likt en italiensk fotbollsspelare så kastar hon sig på baken och skriker och tittar på apporten. Just snyggt.

Så sista passet ägnades åt att reparera skadan och försöka få henne att sluta fjanta.... Löptik? Jorå... Såatte....

Sen la jag ett spår på plan till Samson i hopp om att fler skulle dyka upp på klubben och agera störning.

Samson har spårat minimalt (läs enbart på tävlingen för tre veckor sen) och innan dess var det 5 veckor sen... Samt endast bruksspår... Vi stod en bra stund i starten där jag med hot om utebliven middag försökte lugna en övertänd Samson som ljudande och hoppade jämfota.

Jag kopplade om när han hade alla fyra tassarna i backen och sen fick jag gräla lite på honom om tempo, lagom tills han köpt mina åsikter så dök den första godisdepån upp och han köpte genast att det tydligen var IPO-spår vi skulle köra. Lättövertalad? Jomenvisst!

Jag kunde tom frispåra honom för att lyckas filma honom lite, vill få nosarbetet på film så jag kan lägga upp en effektiv plan för hur vi ska förbättra det.

Sne markering av apporten och han vänder på sig, men det fixar vi vid sidan av spåret. Han har tappat tekniken när vi spårat så mycket i skog...

Nu gäller det att jag orkar ta tag i träningen och håller i så det blir lite ordning på det hela!

Tack Tessan och Tobbe!

Simskola är tufft, men ack så nyttigt!

Att man sen får avsluta på vibben är ju inte helt fel....

Lilla prinsen...

Tack för all hjälp Tessan och Tobbe!

Ska man ha en fysioterapeut så är det en Tessan man ska ha och behöver man en lyxig pool och vibb så är det en Tobbe man ska ha!

www.hundmassören.se eller www.faringsohdc.se är sidorna ni får kika på om ni vill träffa lika rätt som jag gjort!

 

Den här hunden!!?

Alltså den här hunden!!?

Han har stått vid min sida genom otroligt tuffa tider, han kämpade och överlevde och stannade hos mig, han gör allt för mig och finner ro vart han än är om det så är på tränings eller tävlingsplan, i vimlet på en resturang, idag på hans första tågresa...

Listan på hur fantastisk den här killen är kan göras lång!

Han må vara en medelmåtta i så många sammanhang, men att ha en kamrat vid sin sida som finner sig i ALLT bara han har matte som sällskap?

Det är obetalbart!

KÄRLEK!

Jag skiter i vilken metod du kör, kör den så löser jag problemet istället!

Det är många som skriver och frågar om vilken metod jag kör när jag fått tyst på hundarna, ibland får jag känslan av att många vill att jag ska skriva att jag slår hundarna eller stryper dem för att få ljudet att tystna. Det är uppmanande mail som trillar in eller frustrerade mail där min tolkning är att man inte får bukt på ljudet med sina egna metoder och "misslyckandet" gör att man känner det som ett nederlag. Därmed går man in med en konstig attityd och det är många som skriver "Jag jobbar med positiva metoder, är din kurs något för mig?"

Svaret blir spontant "Jag vet inte.". För jag kör inte inlärning på mina "problemkurser/lektioner".

Jag läser hund och säger vad jag ser och sen löser främst föraren det. SÅ metoden blir den som föraren väljer. Punkt.

Många har genom åren kallat mitt sätt att jobba med ärliga känslor och tydlighet med vissa individer för ”tvångsmetoder”. Jag har exempelvis stått med Samson inför ansedda instruktörer som påtalat inför alla deltagare att jag kör med tvång. Ingen kommentar om att jag då stod där med en hormonstinn, kaxig schäferkille som spottade ut tärnat bacon OCH pastrami eftersom han inte hade någon som helt motivation av näring och bollar låste han sig så hårt på att han bara släppte om jag blev rasande. Vad fick jag ut för pengarna förutom att jag blev nedvärderad inför andra och kände mig osäker på om jag var på rätt väg. Just då var det inte den roligaste stunden eller hunden i mannaminne.

Det fanns ingen som då gick utanför sin egen box och hjälpte mig att klura på hur jag skulle få till en fjärr eller få upp farten i inkallningarna eller konskicken… 

Eller det fanns två personer som ryckte på axlarna och sa åt mig att göra det som för stunden passade hunden och mig… att jag skulle gå på min magkänsla och ha tålamod. De sa att en dag kommer den där hunden att mogna och ni kommer stå på en helt annan plats i er träning och då kommer du kunna köra på ett annat sätt.

Det var älskade mamma och Jonte Eklöf som satt i varsin campingstol och mest fnissade åt min frustration. Såhär i efterhand så ler jag åt minnena, för utan dem så hade jag gett upp. Köpt en annan hund. En som skulle ”gå” att träna. Jag hade gett upp Samson om jag hade lyssnat till många andra.

Nu har denna lilla kille blivit stor och vår träning ser HELT annorlunda ut, det finns inget som är så roligt som att gå in på plan med min älskade prins. Han är den bästa kompisen man kan ha på plan! Kärlek!

Samson 14 månader och redan LP1 LP2 MH och BH på meritraden... Tur att jag inte gav upp!

Men många gånger så är det så att instruktörer är låsta i sitt tänk och det tycker jag är bra OCH dåligt beroende av vilken anledning ekipaget står framför en! Varför? Jo...

Om man som instruktör håller en kurs där folk kommer för att ta del av ens tänk och metoder som man kör själv så ska man hålla stenhårt i vad man själv tror på i SIN hundträning. Det är vad de betalar för!

Det är när förare dyker upp för att få råd och hjälp med ett problem eller att man kört fast så gäller det i mitt tycke att stå beredd med ett helt register och kunna anpassa efter ekipaget. Nu menar jag ett teknikproblem i lydnaden eller att man saknar inspiration.

Kort och gott, ge ekipagen det som de betalar för!

Sen kommer vi till tillfällena som inlägget egentligen behandlar, nämligen problem som går utanför lydnadsramen.

Problem som inte längre handlar om snygga konskick, precision i rutan eller låsta bakben.

När jag håller en kurs eller privatlektion gällande ljud och stress så löser jag DET problemet. Jag skiter fullständigt i vilken metod man använder för att lära in fjärren. Jag tittar på hunden och läser av i vilket fack den ligger när problemet uppstår och stöttar sedan föraren att lösa ut hunden. Att lära hunden target eller dirigeringar gör föraren många gånger bättre än jag, eftersom de känner hunden!

De flesta förare jag hjälper är dessutom på en så hög nivå redan att jag tvivlar på att mina kunskaper skulle bidra med en utveckling, snarast att de bara skulle bidra med en annan synvinkel.

Har problem med exempelvis ljud eller kanske  att en hund inte fokuserar har uppstått så rättar jag helt enkelt till det, ger verktyg att rama in hunden i rätt egenskap och när föraren bemästrar detta så kan denne återgå till att träna precis som man gjorde innan. Oavsett metod! När sedan föraren känner att problemet är på väg tillbaka så har de verktygen att lägga hunden i rätt fack igen och köra en period med att rama in hunden och sen kan de återgå igen.

Sen är det många som ändå behåller detaljer från mitt tänk för att inte riskera att få ljud igen och blandar in det i sitt eget sätt att köra hund och VIPS! Så har men en unik metod som man själv snickrat ihop!

För i min värld så är det precis så man gör! Tar det goa i mitten på alla kanelbullar och käkar upp det!