Helgen har varit så grym...

Att jag inte ens kan sammanfatta den såhär tidigt... Mycket att tänka på och begrunda innan jag kan författa något.

En sak står klar. Mina hundar är GRYMMA! Alla andra hundar oxå!
Ja jag började grina när Donna visade vart skåpet skulle stå... Men vet ni? Det är så jävla (ursäkta!) otroligt att få se detta!!!

Tack till Uffe och Silvana som anordnade denna fantastiska helg! Tack till Bjarne och givetvis Percy och Ylva som förgyllde hela helgen!

Jag tvingar min hund att ta belöningar... I D I O T !

Välplanerat och sjukt givande lydnadspass, blev lite less när jag kände att min plan för lillfröken inte gick som planerat. Varje pass slutade med att jag la ifrån mig belöningarna och gick tillbaka tomhänt och hade bara mig själv som belöning. Varje gång så öste hon dubbelt så mycket och var guld att jobba med. Där fick man för att man åkte och köpte en efterlängtad leksak efter skolan. Just snyggt! Men fin är den. JAG tycker iaf att den är rolig! Snabb fråga bara Jeanette...
Varför ska jag tvinga min hund att ta belöningar "bara för att"???
Vad är mitt problem? Jag har en jaktidiot till hund och nu när mitt beslut att hålla jakten borta från träningen blivit SUCCÉ, så ska jag kasta bort henne!!? Idiot!
Elsa väljer mig framför jakt, de som känner hunden vet hur STORT det är...

Samson var kalas och mest nöjd är jag med Godnatt idag! Bra apporteringar och konskicken var en klass för sig idag.

Sen svängde jag förbi gymmet, hem och laga mat till mig och Tessan. Så blev det massage för hundarna, massa snicksnack middag och minikladdkakor, en omgång med novafonen på min rygg och nu vill inte ögonlocken hålla sig uppe längre...

Min födelsedagspresent kom idag!!!

På 6 minuter var kojan ihopskruvad och mina önskemål var uppfyllda plus lite till!
Taket är special så det är ljust inne, men värme släpps inte igenom!! Grymt bra!
Upphöjt från backen och rejäl som fan samt lätt att montera ihop och isär! Nöjdare än nöjdast är jag!
Tack Pappa och Peter!

Är det någon som vill beställa en koja så kontakta mig! Jag fixar!

Samson tycker den är perfekt att gömma sig bakom och fly från löptiken!
För er som har problem med stressade hanhundar vid löpperioder så har jag ETT tips... Gå HUNDFOSTRAN på Hundcenter!
Samson är ett praktexemplar på hur din hund blir om du följer det du får lära dig på kursen till punkt och pricka!
Han är inget mähä som inte gillar tikar, han är hårt hållen. Då får man en Mammas Gris. Älskade hund!

Givetvis chansar man inte vid höglöp, han är inte intresserad men Elsa är en blivande avelstik och Samson är inte tilltänkt som pappa!

Kan man inte gå kursen så plocka ihop ett gäng och hyr in Rose, perfekt för kennelträffen, valpträffen eller för träningsgruppen! Med dessa grunder blir allt annat en barnlek! Det är både nybörjare och landslagsmedlemmar som går denna kurs och hundar i ALLA åldrar!

GLÖM INTE!!!!!

Samson måste avlivas. Jag förstod det idag.

Min farliga hund som inte tål att andra hundar kommer fram till honom..... eeeehhhh..... ledarskap? Ring any bells?

Underbar promenad, kul när man får beröm för sin hundar och grannarna har börjat favorisera Samson eftersom Elsa helst inte tar kontakt med främmande människor. Alla är ju ute och promenerar på söndagar så det är ju ett ypperligt tillfälle att göra reklam för vår fina ras, eller hur? ;)

Efter en halvtimme såg jag folk som var ut och gick på fältet, två människor och två hundar och jag hörde en pipa och gissade på jaktträning. Coolt. Alltid en fröjd att höra ljudet av arbetande hundar.

Går varvet runt och då händer det.

Den ena av dessa människor var Tove L och jag såg hur hennes svarta labbe satte fart över fältet. Hon visslade och den stannade. Jag ropar "kan du vara snäll att kalla in din hund? Mina tycker inte om andra hundar". Problemet var att jag har stannat mina för att inte locka fram hunden men den tog detta neutrala uttryck från mina hundar som en inbjudan och avverkade resten av sträckan. Nej Samson tycker inte om andra hundar och Elsa är osäker.
Jag lägger mina hundar på vägen. och detta är ju perfekt för labben att komma fram till. Nu har Tove pulsat över fältet på andra sidan vägen, över vägen och över det fältet som skilde mig från föregående väg. Hon är upprörd. Vilket jag kan förstå. Jag är själv upprörd men påpekar än så länge inget annat än att hon ska ta sin hund. Hon tar sin hund ur min hand -min lösning för att den inte ska hälsa på mina hundar-, medan hennes amris hinner fram till Samson som morrar och reser sig men lägg ner av mig igen, och tar ett par steg ut på fältet igen.

Det felet Tove gör är att hon i sin rädsla för mina "farliga" hundar uttalar att jag är en "jävla bitch" -Nu gick säkringen i Jeanettes pressade huvud- och hon skriker "varför går du ens här?? Du bor ju INTE här!!". Jag meddelade att jag visst bodde här. "Varför har man aldrig sett dig här innan då!!?" skrek hon och följde upp med "Varför har du dina hundar lösa om dom är farliga!!???" och pekar på mina hundar som ligger på vägen EXAKT där jag hade lagt dem.

Tove bor upplysningsvis i Bromma, ca 15,9 kilometer från platsen vi är på.
Jag meddelar att det kan vara så att vi inte setts eftersom hon går på fälten med sina hundar eftersom hon inte kan ha koll på dem och jag går på vägarna och lägger till -kanske lite väl spydigt- att hon inte ska ha sin hund lös om hon inte kan kalla in den. Hon har brutit mot lagen eftersom jag kände mig obehaglig till mods av att hennes hund rusat på oss. Mina hundar är inte farliga, de tycker inte om andra hundar bara. Det är för hennes hunds skull som jag ber henne koppla hunden.

"Men du ser väl att min hund inte är farlig!!? Han är bara en valp och han la sig ner innan han kom fram till dina!!"

Valpen visade sig vara 18 månader. Eh....
Jag påpekade att detta säger ALLA vars hundar som har hoppat på mina hundar! Hur ska jag veta att hennes hund är annorlunda? Visserligen gick det att avgöra när den kom fram att raggen var en osäker sådan, men vad spelar det för roll? Hunden ska INTE fram till mina hundar.
KOM ihåg att det ENDA jag har gjort i detta fall är att hålla hennes hund i halsbandet så den stackarn inte behövde ligga under en morrande Samson.

Nu tar mamman/svärmodern/mormorn -jag vet inte- ton och säger att jag har en otrevlig ton, men jag påpekar att Tove kallat mig för en jävla bitch och är den som haft otrevlig ton först samt lägger till att det faktiskt inte är jag som bryter mot lagen.

Tove undrar vad jag egentligen har för problem, när jag meddelar att problemet är att jag och alla andra som har lydnad på sina hundar ska behöva bli lidande för att folk som hon inte har koll på sina hundar så pekar hon finger åt mig. 
"Jag går ute på fälten för att mina hundar ska få vara lösa, du har ju problem och borde kanske tänka på att du INTE ska vara ute och gå med dina farlig hundar om de inte kan hälsa på andra hundar som kommer fram till dom!"
"Eller så är det du  som har problem som sprungit över TVÅ fält och EN väg för att få tag i din hund. Mina hundar ligger fortfarande där jag la dem!"
Japp, sarkastisk och dryg igen...

Då måste Tove lägga in att jag INTE borde vara ute och gå med mina hundar om dom är farliga, och pekar på Elsa som fortfarande ligger och önskar att hennes labbe ska upphöra existera....

Jag tyckte att om det nu var så pass trevligt så kunde vi lika gärna kalla dit polisen.
Visst jag förstår att det är ord mot ord. Men med tryggheten att mina hundar inte skulle lyfta en tass i onödan så hade det varit en fröjd att få dit konstapel blå och ta en anmälan när hon kämpar för att ha koll på sina. Visst lite barnsligt. Polisen skulle sucka rätt djupt... 
Men när man blivit kallad jävla bitch och blivit pekad finger åt och förolämpad för att man är den ENDA på plats som har lydnad på sina hundar och då INTE ska få befinna sig på vägarna för att hennes hundar ska få fritt springrum? Då går säkringarna. Hos de flesta kan jag tro...?

Jag halvskriker år henne att jag gör henne en tjänst, tänk om hunden sprungit på hundarna uppåt klubben. Då hade den haft 14 hål i sig eller legat i fyra delar. Hon har alltså bara TUR att jag har koll på mina. All möjliga meningar delades och fortfarande med fokus på att hon hade gjort fel. Flera gånger frågade jag henne varför hon inte bara bad om ursäkt? Så kunde vi slippa diskutera detta, hon har gjort fel punkt. Men det var jag ensam om att tycka. Det blir svårt att be om ursäkt för sitt eget uppförande i form av ton och sarkasm när den som gjort generalfelet inte ens kan komma fram till att HON är anledningen till allt.
Nu börjar dom gå och jag är så arg så tårarna rinner och ropar efter henne att hon kan åka tillbaka till Bromma och gå där. Hon bor ju inte här! -Japp barnsligt av mig-
Då pekar hon finger åt mig och ställer sig bredbent och "fingerknull*r" sig i röven.
Så jag var inte värst iaf...

Mormorn/mamman eller vem det nu var försöker gång på gång få Tove att sluta och bara gå. Hon uppskattade inte mina hänvisningar till lagen och var rätt vettig. Värre var det med Tove.

När hon kommer ut på vägen så ska tappar hon eller om hon tom släpper labben igen och den travade direkt åt ett annat håll. Då ropar jag "akta nu så den inte springer bort igen!". Japp barnsligare än barnsligast. Skäms lite över det. Men Tove gick en bit till och sen skulle hon göra någon form av dans mot mig och då tappade hon hunden igen som sprang iväg i diket.
Proffset i mig for ut när jag inser att mina hundar tycker att det är jobbigt och personen i fråga inte för en sekund ångrar sig. När de anser att det är mina väluppfostrade hundar som är problemet. När hon yttrade sina otrevligheter på en meters avstånd så var jag tvungen att andras djupt för att inte plantera en knytnäve i huvudet på henne. Misshandel låter inte så bra i meritlistan.

OM man nu har strikt ägaransvar, alltså hunden får inte ofreda folk och fä, varför är man så korkad att man laddar ur sig så många dumheter istället för att be om ursäkt och fråga om det gick bra för mig och mina hundar?

Är folk idioter? Eller är det så förbannat skämmigt att inte ha koll på sin hund?
Jag tror på det sistnämnda, jag dör ju av skam och ber om ursäkt om jag inte kallat in hundarna i tid. Utan att den mötande personen fått göra en halvhalt i sin promenad för att de undrade om hundarna en bit fram skulle komma närmare. Mina hundar får INTE störa andra. Mina hundar är mitt ansvar! Då får man vara beredd att bocka pannan blodig och be om ursäkt OM man gör ett misstag.

Inte kalla folk för jävla bitch, påstå att de inte får röra sig fritt i sitt land eftersom de har "farliga" hundar som dom har oklanderlig lydnad på, peka finger åt dom eller vara otrevlig.

Det kommer säkert en dag framöver då jag hamnar i samma situation som Tove, men eftersom jag är medveten vilket ansvar jag har som hundägare så kommer jag inte tveka en sekund inför det faktum att det är jag som brister i mitt ansvar och då är det bara be om ursäkt. Som när Elsa sprang förbi mormorn med barnet i vagnen på vägen i somras!!! Barnet blev förbannat på mormorn, men Elsa var en utlösande faktor eftersom hon inte var beredd på att blixten skulle passera. Mitt fel. Jag får bocka pannan blodig. Enkelt. Vett och ettikett som hundägare.

Jag får avliva Samson, lämna tillbaka Elsa eller bara ta promenader på vår inhägnade tomt.

Vad tycker ni?
HUR långt sträcker sig vårt ansvar för våra hundar? Varför försvinner all vett och etikett i dessa situationer?

Hoppas att hon håller sig till sin bostadsort när hon promenerar i framtiden, alt tar en promenad här ute och ber om ursäkt...

En nanosekund senare är hon 257 meter bort och upptagen med annat!

Igår så skolkade jag från böckerna i 1,5 timme och åkte till MITT ridhus, japp ni läste rätt!!! Packade in hundarna i släpet och la upp en plan.

Elsa:
Fritt följ med fokus på bakdelskontroll.
Hon har ruskigt bra position, eftersom jag verkligen tagit med mina brister från Samsons FF och inte släppt igenom det hos fröken. Hon har fattat att hon ska jobba med bakdelen och nu ska säkerheten bara falla på plats, när hon blir tveksam så går hon tillbaka till att hoppa in i position i vändningar. Men jag tar det lugnt, vill att hon fortsätter jobba och inte börja kasta sig in i position vid vändningar. Fortsätter belöna med mig själv och håller henne kvar på låg energinivå, känner att jag kan tappa delar om jag belönar upp nu, så planen jag hade skrotades...
Platsliggning med fokus på uppgiften.
Elsa är ju Mästarnas Mästare på att kasta sig på backen och köra "JAG DÖÖÖÖÖR!!!"-skriken samt kissa ner sig lite för att slippa konflikter. Sen att hon egentligen inte ens tycker att det är obehagligt och nanosekunden efter skriket kan hon vara 257 meter bort fullt upptagen med annat. Målet var alltså att framkalla detta och påpeka att platsliggning är en UPPGIFT och inte en frivillig grej som bara är superkul. In med lite allvar och fokus så hon inte blir så störningskänslig som hon varit hittills. Svansen går i ett och alla retningar är potentiella belöningar. Så det blev hennes första konfliktpass, supernöjd är jag! Hon rullar ihop sig som en liten räka när hon blir belastad och när jag tar tag i henne för att lägg henne rätt så måste jag veckla ut frambenen, fick verkligen anstränga mig för att inte börja skratta men vid något tillfälle brast det och jag skrattade så tårarna rann. Tanken med detta är att det inte ska vara lönsamt att börja krypa och jobba i aktiv underkastelse, hennes universallösning på ALLT! Om hon så springer in i matbordet så ålar hon för bordet. Ni kanske fattar min tanke nu?
De sista minutrarna låg hon hur stabilt som helst och fann lugnet och jag kunde lämna, återgå, berömma, klappa och hon bara suckade och låg kvar. Har Kattis ord i huvudet och har tagit hennes råd att träna plats galet mycket!
Konskick, nytt moment för fröken.
Klickern fram och tja... Ny vet hon att det är vid konen man ska stå. Nöjd med det helt enkelt!

Allt i ett och fröken fick banne mig hålla ihop i 40 minuter!

Samson:
Gruppmomenten med fokus på uppgift.
Inget att säga. Nu känns det som jag har en plan och det är känslan hos mig som vi ska jobba med! Men jag planerar att fortsätta träna själv och bli säker på honom i vår träning, sen spelar det ingen roll vilken störning som kommet in. Han har blivit nonchalant och det ska väck!
Släta apporteringar stod på schemat och nu ska det byggas minnesbild! Alla delar är bra så det är bara belöna högt och lågt så han fortsätter älska momentet.
Även här gick 30 minuter snabbt som attan!

PM:et har gått in i skallen på'na!

Bilen inlämnad. Har fått låna en annan tills helgen av en slump och det tackar man för! På måndag planerar jag införskaffa en hyrbil och då får det bli släp för bäbisarna... alltså givetvis blir det släp nu med om jag åker någonstans! Eh...
Elsa fick ett genombrott idag, fröken jaktlåsning klarade av att hålla sig i skinnet och borta från att skifta utan hon samarbetade på så fint. Och själva genombrottet! Hon FATTADE på RIKTIGT att det är rumpan jag är ute efter och det är så bedårande när man ser hur PM:et gått in i skallen på henne. Vilken ro som lägger sig över henne och hon analyserar verkligen! Än så länge så är vi på 15-minuters nivån och tanken är att vi innan veckan är slut ska vara på 30-minuter, alltså ni som inte känner mig så innebär det att hon flyttar och jobbar med bakkärran i 90 resp 180 grader :)

Kärlek!

NI ÄR HELT JÄV*A FANTASTISKA! ALLIHOPA!!!

Jag fick ett fantastiskt fint mail idag och det gjorde verkligen att motivationen tog ett kliv framåt, att jag kan motivera andra såsom jag motiveras av alla goa människor där ute är galet grymt!

Tack ni som tar er tid att faktiskt skriva en rad i ett mail, göra ett inlägg på Facebook, skriva en kommentar på bloggen, skicka ett sms eller rent av slå en signal bara för att ni är så vänliga själar! Underbara är ni!

Det krävs inte mycket av oss för att bara vara lite goa mot varandra, ibland märker man att man ger vissa individer uppskattning men får aldrig något tillbaka. Men vet ni vad? Det är bara deras förlust!

Så sprid lite kärlek runt er!

För även om vi är olika, inte tycker samma sak eller rent av är osams... Det finns alltid något hos varje människa som man kan uppskatta.

Idag slog det mig när glädjeboosten låg runt skallen på mig att det finns en person som jag haft svårt för. Men jag bestämde mig för att släppa det där och då, inte låta energierna spillas på att en personkemi inte stämde. Vi kände det båda två. Sånt händer! Idag slog det mig att jag tack vare min mors kloka ord "tänk en positiv tanke om varje varelse" faktiskt helt ärligt tycker om personen idag. Det behövdes bara att jag när irritationen slog till såg och lyfte en positiv egenskap hos individen och just det... Det är ju faktiskt en go människa det med! Guldindivid! Me like! A LOT!

Mera kärlek och positiva tankar! Det finns en mening med allt! Med mitt 2012 i ryggen så känns det rätt stort att ha nått den känslan igen...

Som jag sa till Kattis idag... 2013 ska jag njuta av!
Jag hoppas att ALLA mina läsare får ett gediget år med framgångar och lärdomar! Kör så det ryker babes!!!

Nyvunnen inspiration! Hell yeah!

Kände mig lite dämpad efter Elsas och mitt sista pass i Halmstad. Hanna stoppade mig innan jag nådde frustrationsgränsen och påpekade att hon ändå var duktig.
Saken är den att så länge hon får låsa i jakt så är hon tossig och överallt på samma gång! För blotta ögat så ser det ut som att hon är optimal att jobba med, men det är raka motsatsen. Vi skulle få in hennes bakbensarbete och Hanna skulle klicka när hon jobbade med rätt teknik. Här är då grejen. Den stora skillnaden än så länge mellan mina hundar. Hon håller inte lika länge om hon bara måste tänka och inte får leva på sin jakt. En typisk sporthund och jag får bita mig i tungan för att inte bli frustrerad.
Idag så tog jag med klickern och godis på promenaden och körde minutpass i taget och var noga med de detaljer som Hanna och jag kommit överens om. Sakta så sakta så kommer det och glädjen hittade tillbaka.

Jösses vad hon utvecklar mig som förare, det är långt kvar men framstegen är stadiga iaf. Ska bli kul att sparka igång träningen på allvar nu och jag har bestämt mig för att skjuta på hennes start i ettan och lägga mer tid på grunderna. Eftersom vi står där vi står med apporteringen så blir det nog BH-prov vi siktar på först....
Eller så får tiden helt enkelt utvisa vilket det blir! Sluta stressa och njuta är planen! :)

Dock är jag ruskigt nöjd med min hundoutfit! Nu saknar jag bara ett par schysta täckbyxor (knapparna i benen är trasiga i dessa) och ett nytt mera light regnställ... Mitt är grymt bra men i galon..

PRAO i skarpt läge!

Magsjukan slog till på Hökagården och igår så blev det PRAO i skarpt läge helt enkelt!
Idag så blev det nya tag och förberedelser inför imorgon då bilen rullar mot My Dog i Göteborg och Lillemans äventyr...
Mina änglar (!!!?) har spenderat dagen i hagen med alla guldhundar, blivit badade och fönade och sen åkte vi till Halmstad Hundsim och så fick de spendera en stund på vibben. Vilken grej!!!
Hann shoppa två rosa larver till Elsa på Grizzly och de kommer få vara i sin påse tills vi kommer hem...

Saknar ord....

Anlände till Hanna och efter en kaffestund och lite PRAO på pensionatet så drog vi till Halmstad hundarena och snart anslöt Caroline med Santo.
Projekt "Hur fungerar Samsons hjärna" drog igång. Efter ett långt uppehåll så var det en rätt taggad Samson som studerades av Hanna och en plan började ta form.
På bara ett par minuter så hade detaljer rättats till och tårarna rann... SOM VANLIGT!!!
Hanna är en av de som jag bara kan lämna över till och som jag litar blint på, jag följde hennes instruktioner och resultatet dröjde inte på sig...
Jag har varit lite tom inför att vårt problem med gruppmomenten kommit tillbaka och inte kunnat se varför de fallit tillbaka... Men här sitter jag i soffan och helt plötsligt är det solklart vad som hänt! Han har slutat jobba! Jäkla apa!

Elsa fick sig en omgång och jag började belöna henne idag, positionen är fenomenal och inga kontaktsläpp så nu är det dags!
Skönaste kommentaren från Hanna:
"Får du inte en tia på det läggandet så får du aldrig det!"
Är det något Surikaten kan så är det att bli ett med underlaget!
Ska bli spännande att se vart vi tar vägen när belöningarna börjar trilla in...

Projektet med Hanna och Bacci framkallade oxå glädjetårar när vi löste "problemet" på några minutrar...
Men det får ni läsa om på hennes blogg!

Gott Nytt och överjävligt Framgångsrikt 2013 önskar Hagabergsligan!

Nu stundar julen...

Sista plugget innan julafton är snart klart!
Jag har haft premiär som julgodisansvarig på Granvägen, imorrn blir det sista kompletteringen till julklappshögen och lussebullar ska bakas... Samt mat ska lagas...
Julafton inleds hos pappa, sen mamma och avslutas hos Uffe och Silvana :)

Fullt ös! Skillnad mot föregående år... Men vet ni vad? Jag älskart! :)

Lilla sessan är sjuk.....

Vaknade och tittade ner på mina hundar, de vet att det kommer kosta dem livet och en saftig faktura om man ens rör mig på morgonen om jag inte bett om det. Men tydligen så talar mitt andetag om för dem om jag är på väg upp eller inte, så sekunden senare så kastar sig Samson mot köket i syfte att göda sitt lilla hull en sväng. Elsa hakar på men tar inte vägen under bordet som hon brukar. Konstigt.
Mat serveras och en snabb kiss utanför så jag kan äta frukost innan vi ska koppla på släp och åka och träna. Elsa kissade och var raketsnabb in igen. Konstigt.
Jag sa åt dem att gå och lägga sig och hällde upp te, medan jag stod och bredde en macka så gluttar jag bort mot hundarna, Samson tumlar rundor i sin BIA-bädd som vanligt men Elsa som brukar ligga och titta lite nyfiket på honom (man vår inte leka inomhus) hade en helt avspänd blick. Konstigt.
Satte mig ner och slog på datorn och bläddrade i boken som skulle stå för dagens plugg och då inser jag att hon faktiskt sluter sina ögon med jämna mellanrum. Konstigt.
Fram med temp och visitation påbörjades. Jodå, det luktade halsont och när jag undersökte halsen så insåg jag att hon hade rätt ont i halsen och tempen låg på 39,0 mot normala 38,3. Tempa vid lunch igen och se vad som händer.

Tänk vad små deltajer man känner till hos sin hund som får en att reagera så snabbt?

Tur i oturen är väl att vi slipper magsjuka som går på Ekerö och Bromma, så vi håller oss hemma tills faran är över! Håller tummarna för att Samson klarar sig...

Rappi Rapporterar från Stockholms Hundmässa 2012!

Rappi var reporter under helgens gång och här kommer ett par bilder som finns  i sin helhet på hennes blogg som ni hittar här! 

En helt otrolig helg och även om fötterna är nötta efter 30 stående timmar så är man salig!

Tack alla som hjälpte till både inför och på själva mässan! Guldklimpar!

f

Min älskade vän och träningskamrat Hanna aka Lilla My tävlade dag två och knep en andraplacering! Med en höglöpande (något labil och porrig) tik som spenderat hela två daga i mässhallen innan start. DET mina vänner kräver en relation av rätt grov kaliber för att fixa! Är så stolt att jag lipar när jag ser filmen som ni hittar nedan. Älskade vän!
Det finns detaljer som både jag och Hanna är överens om bokstavligen suger, men som vi under förmiddagen idag resonerade lite kring och hon kommer påbörja projektet när Bacci vilat lite och början till detta projekt lär vi se resultatet av på annandagen då hon planerar att tävla.

Där hängde Surikatfan. Som en jävla julgranskula!

Nu jävlar var hon rökt den lilla surikatjäveln!

Vi har de just kommit hem från snöstormen, matte hade handlat och var lite allmänt deppig över väder och väglag... Framförallt vårt eget som bilen lite blir hängande på och slirar när vi ska ta oss ner på vårt Mansion. MEN det ska min bästa kompis Erland fixa! Han kan sånt!
Hur som helst så vet ju alla att jag är SKADAD, allvarligt alltså! Jag är lite halt... eller jag var jättehalt... idag är jag inte så halt... typ inte alls. Men det innebär ingen frihet direkt... Jag har iaf sprallat lite i kopplet och blivit bannad, jag mofflar ett "håll käft" och skakar på mig tre gånger som kompensation för att göra av med energin i kroppen.
Men när sista skakningen kom så hände DET.
Surikaten störtar in i mig och matte med full spätta, fastnar i kopplet och skriker och tumlar rundor innan hon slutligen landar på alla fyra och fortsätter färden. Vart kan igen svara på.
Matkasse och sexpacket bubbeldryck låg som käglor över marken.
Matte drog nog norra Europas djupaste andetag och mumlade "nu får det väl för fan räcka.....?".

Jag frös i steget. Stunden var kommen. Mitt rosa koppel låg längst backen som en symbol för att min frihet äntligen var kommen! DETTA har jag väntat så länge på att helvetet frusit till is och tinat sju gånger sen i juli.... "DÖDA HENNE!" skrek jag inombords. Det rosa reflexkopplet glimmade i det svaga skenet från ytterbelysningen.

Matte tog ett par bestämda steg fram till surikaten och jag kippade efter andan när jag såg hur hon lyfte upp den lilla saten i nackskinnet och bet henne i näsan, som om att hon vägde INGENTING! Min matte är fan hulken!!! Surikaten skrek. Matte morrade som en hyena och smakade på snoken på surikaten igen. Nu bytte hon sitt morr mot ett dovt "nej". Där hängde Surikatfan. Som en jävla julgranskula!

I mörkret så kunde jag bara lukta mig till att nu hade CHEFEN klivit ut på plan, hon var inte aggressiv men fy satan vad beslutsamhet hon stank... jag tog det säkra före det osäkra och viftade på svansen och började smyga mig närmre henne medan jag blygsamt tittade lite i backen, lite på henne, lite i backen...
Hon tittade på mig och i halvljuset från ytterbelysningen kunde jag se att hon la kinden till och jag visste att jag var av kroken! Jag travade frustande bort några meter och satte mig med ryggen mot ena bildörren och med ens förstod jag! Det är NU man ska ha popcorn!!!

Dramat var totalt. Eller Surikaten dramatiserade och matte... förlåt... Chefen gav inte vika en sekund! Surikaten for som en skållad råtta och kröp under släpet. "Fly är bästa försvar" var hennes solklara plan. Det är nog bara äppelmos i den skallen. Underordna sig? Ringer det någon klocka? Belåtenheten och insikten att hon nu skulle se sina sista minutrar i livet gladde mig så förbannat att jag spontant viftade lite på svansen åt matte. Vi förstod varandra iaf. Eller jag vet vad hon vill ha!

Då händer det som INTE får hända. Polettejäveln trillar ner i kolan på surikaten. Helt plöstlig jobbar hon sig in mot Chefen trots att Chefen står och visar hela sitt register, två meter ifrån så blir hon passiv och kör stenhårt på passiv underkastelse. På RIKTIGT! Hon fejkar ju alltid annars och studsar upp men nu var hon stilla och jag tror fan hon andades lugnare än normalt... Skulle hon dö nu?

Chefen strök runt henne och påbörjade sk vårdbeteende. Surikaten njöt och smörade.

Som om inte det var nog!? Chefen plockar upp henne och låter henne gå lydnad och det som gör mig så förbannad är att hon var så glad. Båda var glada. Jävla skit.

Nu ligger hon nöjd och sover det lilla äcklet. Efter att ha smörat i en timme. Varje gång Chefen varit närheten så går den där satans svansen. Ljudet får mig att morra.

Luften har bokstavligen gått ur mig. Det är slut. Hoppet ute. God. Jävla. Jul. Samson.

NEEEEEEEEJ!!!!

Kom in efter en härlig snöpromenad och nu är min älskling halt!

Typiskt!!!

Absolut vila och hoppas att han läkt till helgen då han ska stå på mässan, vilket passar perfekt! Stillhet och lite massage får det bli där!

Finfrämmande på Hagaberg!

Kom hem efter jobb, in/utflyttnings-middag hos mormor samt ett kort löppass på gymmet.

Det är verkligen tyst här ute vill jag lova!

Satte mig ner och andades i tre sekunder innan jag hör ett skrapande mot dörren! Innan verkligheten kommer ikapp så hinner alla förslag som innefattar att jag måste gå till handgemäng poppa genom huvudet...
Då hörs det igen! Denna gång något mer bestämt, men ändå försynt...

Det var bara Kungen af Hagaberg som ville se över ägorna och nu ligger han och hans undersåtar och äter lördagsgodis...

Trevlig kväll allihopa!

Imorrn väntar tentaplugg....

Livets orättvisor...

Igår så följde jag med mamma till Åkerstyckebruk för att låta deras fina Ricco somna in, många tårar fälldes och mina ögon fylls på igen när jag skriver detta...
Som dom kämpat och slagits för denna lilla ängel, men nu rådde inte medicinerna på hans sjukdom längre och riskerna med det kom som ett brev på posten.
I onsdags kväll ringde en panikslagen Matilda och sa att Heffa mådde dåligt, mitt och mammas råd var att åka in akut.

Tyvärr kom samtalet man inte vill ha när jag satt med mamma och Kattis och dämpade sorgen med bakelser...

Igår fick hundhimlen två av de bästa....

Ta till vara på era ögonstenar, man vet aldrig när de måste lämna oss....

Han kom inte över häckjävlen...

Ok efter att ha läst A-C bekännelse, eller äventyr… eller vad man nu ska kalla det när en hund drar på sånt som de inte ska dra på.... 

Gaaaaaah älskade Mammas Gris!!! Så söt du var!!!!!

Vi var ute på promenad och hundarna höll sig ett antal meter framför mig, givetvis är detta ett ypperligt tillfälle för att en katt ska välja att springa in i Elsa och sen susa vidare längst grusvägen. 

Såklart var det en kattjäkel som inte ville försitta chansen till denna fest!

Elsa tog upp jakten och Samson hakade på, inte för att han såg katten utanför att Elsa helt plötsligt inte sprang rakt in i honom utan mer hade fokus på vägens förlängning. Jag vrålade ”NEEJ!” och Elsa slog av på takten och vände 180 grader tillbaka. DÅ såg Samson katten.

Heffaklumpen tog två galoppsprång och mitt andra ”NEJ FÖR I HELVETE!” lämnade huvudet och jag såg hur reaktionen i slowmotion slog till i Samsons lilla skalle.

Mitt i språnget över häcken till tomten så nådde informationen genom jakt-vadderingen och intill hans överbelastade hjärna och han försöker helt sonika att vända i luften.

Resultatet blir en vobblande Heffaklump som faller tasslöst ner i häcken.

Tysntaden är total. 

Elsa ligger limmad på backen någon meter ifrån mig och inväntar döden. 

Samson ligger i häcken och gör en konsekvensanalys DeLuxe.

Tystnaden bryts av ljudet av en grymtande och kämpande Samson som likt en skalbagge sitter fast i häcken och sprattlar för glatta livet. Efter mycket jobb och slit så lyckas han ta sig ur häcken och kom kravlandes ut på vägen.

Väl valda ord uttalades och promenaden fortsatte i samma lunk, noterar hålet i häcken och jag ber en stilla bön att det ska återhämta sig...vilket den gjort... Phu… Älskade hundar....