Han kom inte över häckjävlen...

Ok efter att ha läst A-C bekännelse, eller äventyr… eller vad man nu ska kalla det när en hund drar på sånt som de inte ska dra på.... 

Gaaaaaah älskade Mammas Gris!!! Så söt du var!!!!!

Vi var ute på promenad och hundarna höll sig ett antal meter framför mig, givetvis är detta ett ypperligt tillfälle för att en katt ska välja att springa in i Elsa och sen susa vidare längst grusvägen. 

Såklart var det en kattjäkel som inte ville försitta chansen till denna fest!

Elsa tog upp jakten och Samson hakade på, inte för att han såg katten utanför att Elsa helt plötsligt inte sprang rakt in i honom utan mer hade fokus på vägens förlängning. Jag vrålade ”NEEJ!” och Elsa slog av på takten och vände 180 grader tillbaka. DÅ såg Samson katten.

Heffaklumpen tog två galoppsprång och mitt andra ”NEJ FÖR I HELVETE!” lämnade huvudet och jag såg hur reaktionen i slowmotion slog till i Samsons lilla skalle.

Mitt i språnget över häcken till tomten så nådde informationen genom jakt-vadderingen och intill hans överbelastade hjärna och han försöker helt sonika att vända i luften.

Resultatet blir en vobblande Heffaklump som faller tasslöst ner i häcken.

Tysntaden är total. 

Elsa ligger limmad på backen någon meter ifrån mig och inväntar döden. 

Samson ligger i häcken och gör en konsekvensanalys DeLuxe.

Tystnaden bryts av ljudet av en grymtande och kämpande Samson som likt en skalbagge sitter fast i häcken och sprattlar för glatta livet. Efter mycket jobb och slit så lyckas han ta sig ur häcken och kom kravlandes ut på vägen.

Väl valda ord uttalades och promenaden fortsatte i samma lunk, noterar hålet i häcken och jag ber en stilla bön att det ska återhämta sig...vilket den gjort... Phu… Älskade hundar....