TIOKOMMANOLL är målet!

Jag ska försöka sammanfatta två tävlingar på ett bra och inte milslångt sätt, inte lätt…

Uppsala i regn och geggamojja och blåst förra helgen.

Samson hade en kärlekshistoria med mallehanen bredvid och nosade frebrilt efter denne. Plötsligt slås han av att det antagligen är en störning och kastar sig upp och sitter som om någon kört om ett kastskaft i det bakre etaget och var superduktig.  Han var stressad när jag kom tillbaka och på platsen så låg han på helspänn. När alla välde ut från gömslet och sen tog första steget mot honom så ställde han sig upp. Jag la honom igen och vi avslutade momentet.

Efter det så band jag upp honom och lämnade honom med ca 10 meter. Efter ett par minuter så utbröt panik, han skrek efter mig och var allmänt konstig. Jag fick honom inte att lugna sig och han fick mitt i allt så skulle han klättra upp på bruksstegen. MYSKO var bara förnamnet!

Klurarmössan på!

Sen följde en av de bästa tävlingarna som vi gjort!

Med följande nollor och tillhörande gapskratt, underbara tokiga hund!

Nolla på platsen.

Nästa nolla var inkallningen. Nedläggandet var perfekt och jag log för mig själv. Han var toktaggad och jag visste att denna inkallning skulle göra utslag på richterskalan! Vände mig om och såg hur han spetsade öronen och inombords så var jag coollugn, han får ju kommendering JÄMT så vad än tävlingsledaren hojtade så skulle….

-Kalla in!

-WTF!!!?

Tjuvstarten var ett faktum och han vräkte sig upp och vidare som om någon satt eld i brallorna på honom, överlycklig och gjorde kanonfina skiften som resulterade i bromsspår på en meter i geggamojjan. 

Nästa nolla. Det som aldrig händer hände. Fast ändå inte.

Fin galopp ut, fint arbete medsols och beslutsamt gripande av apporten klockan 8, tre galoppsprång in och sen TVÄRNIT! Han spottar ut apporten han har i munnen och innan den tog mark så hade han vänt och rusat tillbaka och tog den som låg klockan 9. Kommer in och är skitlyckig. Jag tar pinnen och han släpper den med en sån förväntan att han sitter ”fint”. RÄTT APPORT!

Han kom på att han hade fel!!!? Hur är det ens möjligt!? Underbara hund!  Domarna som dömde och den som skrev var lika paffa som jag och de skojade och sa att det DÄR är att använda huvudet och han borde få betyg.

Jag vet inte. Men det var så komiskt att jag skrattade så tårarna rann!

Andra bra och dåliga saker:

Jag gick fel i FF och gjorde en hysterisk helomvändning utan att förvarna Samson, vilket resulterade att jag nuddade hunden. ”Två poäng tänker jag stjäla, det är hårfint vad som är gult kort eller inte…. Men det blir poängavdrag!” så det blev sjukommanoll.

Åttakommanoll på zätat. Sönderregnat protokoll som är oläsligt men jag gissar på att tasstrampet i sittande och segt ligg.

Rutan tiokommanoll. Kanonfint. Jämna tempon på alla tsräckor och jäkligt bra avslut!

Dirigerings apportering blev niokommanoll med tempo som kommentar.

Fjärren niokommanoll, ingen förflyttning men påpekan på tempo. STOR hund…

Dagens tävling. 15 ekipage. Första gången på två år i ett ridhus och fjärde gången i hans liv!

KatAstrof gruppmoment!

Sitt i grupp sjukommafem. Platsen så låg han en kort stund och sen öppnade tävlingsledaren dörren och han flydde fältet ut till mig utanför ridhuset.

FF var helt ok, några småmissar men åttakommafem blev det. Fina tuss.

Zäta gick på åttakommafem och det kan bero på att vi missade ett skifte (sitt blev stå)

Inkallningen gick fegade jag och la honom lite för tidigt så det gick loss på niokommanoll.

Rutan gjorde vi som majoriteten som tävlade och missade, första gången han inte hittar den och precis som alla andra så hittade han andra koner och försökte rädda oss… Nollkommanoll.

Apportering med dirigering så tog tävlingsledaren apporter ur en hög med apporter (metall och trä) som låg till höger i förlängningen av konen. Så när jag kommenderade höger så drog han dit och tog sen hoppet på vägen tillbaka som ändå var emellan oss. Kan man bli sur? Nej. Tyvärr.

Metallen, han kommer fram och nitar innan och flåsar till så spånet åker upp i truten och över metallen, överumplad så hoppar han till andra sidan apporten och försöker byta anfallsvinkel. Fniss från matte för att han släpper den och tittar på mig. Knasmatte. Så jag får ett DK och nollar.. tror jag…Har inte sett protokollet....

Vittringen så var det en repris från förra helgen men denna gång så tog han rätt direkt! Tiokommanoll!

Fjärren samma igen, ingen förflyttning men tempo så det blev niokommanoll.

Följande analys har gjorts:

Samson gillar inte gruppmomenten, träningarna är han stabil som tusan men avdressyren på tävlingen efter Uppsala var enorm. Alltså nya hundar och samma träning som med Cissi ska till. Så är vi hemma med halmen. Tydligt och tryggt! Han har gjort fina tävlingar under våren så det är en svacka, men vi ska tillbaka! Hejåhå!

Förra tävlingen så luktade han NÄSTAN i backen på återgången efter fjärren. Noterar detta.

Måste träna på framåt marsch-->höger/vänsterom halt. JAG måste träna. Vad pysslar mina fötter med?

Mer länkar och mindre nöta i träningen, nu sitter det så det är bara köra!

Det ska till mer detaljträning, men han ligger generellt stabilt och rätt högt. Vilket känns kanon!

Framförallt så känns det skönt att kunna lita på honom, älsklingen....

Långt inlägg. Men är det någon som har tips och tankar som de vill dela med sig så är jag grymt tacksam för allt ni kan tänkas komma med! Många bäckar små... :)

Tiokommanoll är ju målet! Eller snarare att det känns som TIOKOMMANOLL :)