RAPPORTering från Tierp!

Alltså. Jag älskar denna gren så mycket att det är löjligt! Utan tvekan den roligaste grenen och både min och Samsons favorit!
Det jobbiga är när man inte har en sambo eller liknande (även om exet inte var med och körde mer än en gång och då inte heller fick tyst på monstret) är att man inte har någon som man mer spontant kan träna med. Idag var Cissi med och körde eftersom Malin är på Intro-kurs.
Det var en superladdad Samson som gick iväg till B med henne, inte en blick bakåt om man säger så....
När de gått iväg så flyttade vi A-stationen längst med linjen, så hundarna fick känna på att gå låååångt och sätta upp B-station. Många hundar glömmer lätt var de egentligen ska göra när man får knalla iväg sådär. Men Samson kom rännandes tillbaka som en dåre och salig, mötte med kamptrasa och avrundade sträcka 1 med lite gottis.
Sen skulle jag släppa iväg honom och då fick vi ett start-skall, det märks att Cissi betyder mycket för honom, så jag kallad in honom igen och gjorde om och han var iväg utan tvekan och ljud.
Sen flyttade vi tillbaka A till ursprunglig position och han skötte skicket tillbaka till den nya A-stationen kanon! Han gjorde mer eller mindre ett galoppombyte uppe på höjden och svängde ner i spårgången och fortsatte mot oss, var så lycklig att jag slog mig ner i backen och tog emot honom i famnen. ÄLSKADE HUND!
Sista sträckan blev svår för flera hundar, de som gick med förlängning tampades med att förlängningen gick i en vinkel ut från B-stationen och framförallt så råkade B-stationen bli väldigt stor och bred. Men han kontrollerade och fortsatte sen på förlängningen.
Sen kom alla vandrandes tillbaka utom Uffe och Cissi. Men genom skogen på sträckan kom Samson och Akka farandes, det sprutade lycka ur Samsons öron när han fick ligga i täten och komma till matte. Just nu sitter jag är är salig. Vi får våra bakslag. Som med lydnaden just nu. Men ändå så kan jag inte få för mig att oroa mig eller egentligen bry mig så värst mycket, han är en fröjd i andra grenar när vissa delar i vissa grenar faller.

Sen är fakta att jag och Samson har en helt annan relation sen i början på hösten. Jag är faktiskt lite nykär i honom, det går inte att förklara bättre än så. Det är tack vare Elsa. Hon har tagit över och ansvarar för mitt behov av "sällskapshund" och Samson får ingen direkt uppmärksamhet. Det har gjort att både han och jag uppskattar varandra på ett helt annat sätt. Jag känner helt plötsligt bara glädje att träna med honom, även när problemen hopar sig. Innan hade jag inte skrattat och ryckt på axlarna och unnat honom en kram. Varje tillfälle som gav tränades och på promenaderna så tränade vi på detaljerna i lydnaden för att inte koppla det till lydnadsplan. Vi tränar på samma sätt. Men känslan är ny!

ÄLSKADE HUND!